Jag läser två helt skilda böcker just nu. Debutboken "Innan jag dör" av Jenny Downham och "Martha" av Doris Lessing. Är halvvägs i båda, och jag tycker om dem båda två. "Innan jag dör" har ett enkelt språk, händelsefull, rakt på. "Martha" innehåller mer intellektuellt språk, liknar "Glaskupan", och jag har fastnat vid ett parti där Martha går ut i bushen och skjuter en antilop, bara sådär, som att det vore rutin. Båda har den gemensamma nämnaren att de har en kvinna i tonåren som huvudperson, att de har fått bra recensioner, men det är det enda de har gemensamt.

Maj är en månad full av händelser:

27:e april, fina utomhuskonserter på debaser
28:e april, "En enastående studie i mänsklig förnedring" på doc lounge, inkonst.
3:e maj, the Space between
5:e maj, vårruset
10:e maj, lyxloppis/vit päls m.fl. på jeriko/kollektivfest
26:e maj, band in box releasefest på debaser

Denna vecka kommer jag att minnas som veckan då jag gick på min första riktiga arbetsintervju. Det var 47 sökande, tre blev kallade till intervju, jag var först ut. De ställde alla de där frågorna som man har hört talas om: "hur arbetar du i grupp? vad är dina bra och dåliga sidor" VEM ÄR DU? egentligen. Jag vet inte om det gick bra eller dåligt. Jag var ganska ärlig. Vet inte om det är pro or con. På måndag ska jag få besked. Det är inte drömjobbet. Men det skulle vara en grym utmaning/erfarenhet, och allt det där eknomiska skulle lugna ner sig, ordentligt.

Veckan på jobbet var riktigt bra.
Jag hade ett bra yogapass och ett dåligt.

Ja, så var det.

Jag har en längtan. Eller flera, egentligen.

Jag låg i fredags på yogamattan och längtade efter havet, att ligga på bryggan och dyka ner i havet. Jag tror det var de bästa dagarna, förra sommaren, med Si, när vi låg på bryggan och stekte och sen cyklade hem och gjorde potatissallad som vi förtärde i folkets park.

Jag längtar efter Berlin. jag önskar att jag kände någon som bodde där, för då hade det varit så lätt, att bara ta flyget/bussen ner.

Jag längtar efter mycket. Det är inte bra.

<3 P

Boktoppen på mitt bibliotek:


Idag hade jag en tjej som lämnade tillbaka Flyga Drake, hon är själv från Afghanistan. Om jag tyckte att vissa scener i boken är otäcka, så har de varit på allvar för henne, perspektiv.

----

Två missade samtal. Ett dolt nummer. Ett okänt nummer. Jag får alltid sug i magen när det står "dolt nummer" på min display. Det brukar allt som oftast handla om jobb.

Hektisk dag.

Slut.

---

Dansken erbjöd mig ett jobb, tror jag. Inget konkret, men "skulle du vara intresserad?" "ja, det skulle vara jättesjov".

Jag har inte lyssnat av min telefonsvarare, fast att jag vet att det finns ett nytt meddelande från en dansk sen i fredags. Han har försökt få tag i mig under slutet av förra veckan. Jag vet inte vad han vill, men jag har mina funderingar och fantasier, jag blir av någon anledning rädd, jag tänker att han vill erbjuda mig jobb eller ett uppdrag eller uttnyttja min oerfarenhet. Jag förstår inte varför han inte mailar det han vill. Jag känner mig mer bekväm med mail. Jag borde lyssna av telefonsvararen.

Det har inte med honom att göra:tänker att jag inte vill ha ett arbete med för mkt ansvar.

Så var det måndag igen.

Jag har hittat årets hittills bästa skiva, Laaksos sångares debut, helt jädrans fantastisk. I vissa partier spritter det till i hela kroppen, om och om igen. Men det ligger på gränsen till något dåligt, det handlar om referenser till vissa band, jag vet inte hur han lyckas komma undan med det.

En gång i tiden bytte jag blandband med folk som jag kände på nätet. Fantastiska band med musik som var alldeles ny för mig. Jag älskade att göra de där banden och att få dem. En gång fick jag en skiva utan att ge något tillbaka, det var en haj på omslaget och hon hette Elin.

Jag vill göra en blandskiva. Någon som vill byta?

Har varit och kollat på en lägenhet ikväll, en tvåa 52 kvm, med dusch i badrummet. Känns sjukt lyxigt (inte duschen vill säga) med så mycket yta, ett eget rum för sängen. Men åtta hade varit och kollat på den så ja, chansen är som vanligt inte stor, lika bra det, skulle säkert bara gå vilse.

Ska söka adminstrationsjobb på högskolan i stan. Tanken slog mig nyss att en utbildad bibliotekarie säkert skulle passa där, hm.

Igår såg jag en bra fobollsmatch och idag lyssnade jag på en bra skiva. Vill ha mer tid till att göra ingenting. Ingenting är det bästa jag vet.

Skolans lilla värld. Hade jag haft en pedagogisk ådra, ett tålamod för elever, en ork, så hade jag väl blivit lärare, för bibliotekarieyrket ligger nära läraryrket: kunskap, livslångt lärande samt dåligt betalt för utbildning/börda. Jag tror att lärare har en av tuffaste arbetsuppgifterna. Ändå sitter jag där nu i skolan och samtalar med lärare, lär mig vad ett lärarlag innebär och hur kommunikationen fungerar eller inte fungerar. Jag följer "Klass 9a" och de två senaste avsnitten har jag bölat av. Tjejen som får en bas. Tjejen som läser manga och lyssnar på japansk musik. Mitt hjärta brister. Det slår mig också vad mycket engagemang en lärare måste ha, passion för sitt ämne, att vara auktoritet och samtidigt kompis. Och så den där pedagogiska kunskapen, den mystiska och dolda. Min mamma har gått igenom hela lärareledet: förskolelärare - gymnasielärare - lärare på lärarhögskolan. I dagarna går hon upp med sin magisteruppsats som hon har hållt på med sen jag minns inte. Hon är på toppen av sin karrär, kanske kommer hon högre, jag vet inte, men jag är ganska stolt över henne. Jag är längst ner i min karriär. Det känns. Jag panikar ibland. Rädslan över att behöva flytta till orter jag inte ens vet var de ligger, som västerås eller vårgårda eller huddinge eller något annat. För mig är att bara bli kallad till intervju en vinst. Jag hoppas på ett vikariat i stan, ringde idag och pustade ut när de inte hade börjat rekrytering än, det finns fortfarande en chans, men konkurrensen är vad den är.

Början på en karriär är vad det är.

Tusen och åter tusen vårtecken! Värmen var kanske det största.

Idag fick jag ett boktips av en elev, "big mouth & ugly girl" av hysteriskt produktiva oates. Det var oväntat och jag lånade med den hem. Jag har en hög med ungdomsböcker som bara växer och växer. Projekt 2008: plöja ungdomslitteratur.

Ja, det var väl det.

Gårdagen hade mycket:



Träffade även två vänner som var glada. Som egentligen mådde dåligt. Som gör allt för att dölja det.

En av lärarna i Köpenhamn sa att facebook var på toppen på sin kurva och second life aldrig har haft en sådan topp. Well, igår blev jag inbjuden till ett biblioteksprojekt där man bland annat ska träffas i second life och prata om böcker i ett så kallat litteraturcafé. Jag är inte så insatt, men jag har skaffat mig en så kallad avatar och idag har jag hoppat omkring i olika ödsliga världar. Det är underligt.


Här står jag och njuter av vågorna i Brazil.

Här är jag inne i en katolsk kyrka.

Här är det meningen att man ska sitta och samtala om litteratur.
Oh well.

Ännu en dag i arbetslivet. Idag hade jag eldprov, med två biblioteksvisningar och ett bokprat. Dessutom var jag ensam på biblioteket. Men det gick fint. Jag är glad över min förmåga. Och mitt lönebesked som låg på parketten när jag kom hem, så jädrans mycket pengar, behövligt när jag har en dryg elräkning att betala. En hel del ska även in på sparkontot eftersom jag inte vet något om framtiden. Jag hatar pengar och jag hatar framtid.

Kan ingen bara ringa och säga: Jag vill ha dig nu och för alltid!

xxx

En del av vardagen

Hemma och söker jobb, lyssnar på missade radioprogram.

Sitter med Hjalmar Söderbergs "Den allvarsamma leken" framför mig. Har precis öppnat biblioteket, och det är tomt och tyst, alla är hemma nu, bara jag och någon enstaka personal är här. Så jag funderar på att läsa boken framför mig, eftersom I inte har gett mig några arbetsuppgifter att fixa med. Jag skulle kunna bläddra igenom lite ungdomsböcker. Jag ska skriva två jobbansökningar. I eftermiddag ska jag på yoga. Igår var jag på lägenhetsvisningen, tackade ja till den, konkurrerar med två andra, så jag hoppas inte. I helgen hoppas jag att vi kommer iväg till skogen, det som kan stoppa är snövädret, såklart.

När orden var livsviktiga.

Jag har redan varit ute, på simpan med Si, frukost och marknadsbörsen. Jag med lock för ena örat, oinspirerad.


Tänk om jag aldrig blir nöjd?


Det är fint väder ute.

Kapslar, även kallade fröhus, är äkta frukter inom undergruppen torra frukter. Kapslar är mångfröiga frukter som öppnar sig när de är mogna. Det finns många typer av kapslar, till exempel baljor och skidor.



Det lättaste hjärtat svårast att fjättra.
Jag växer inte större än till ett barn.
Knytnäven lika stor i samma skala lättar i vinden,
ett till ett är ritningen, vindsatt från ett vidare fönster.
Hjärtat knutet i bröstet till en rosett, en torkad ros
som vittrar i det djupa andetaget när jag är på väg
att säga att jag är kär i dig.
Rummet är bara ett stort fönster,
släpper in mer ljus än vad som ryms.
Från sjukhuset syns inget annat än tak,
landningsbanor som du säger,
att mitt nya namn ska vara kakadua.
Förälskelsen upplöst blir ett frömjöl att plantera åter i det såret,
upplöjda bröstet bördigt som ett fågellik kopplat till en ficklampa.

- Viktor Johansson "Kapslar"

Funderar över lägenheten som jag ska gå och kolla på nästa vecka.
Funderar över framtiden.
Tycker inte om hur det är nu, även om det fungerar bättre på jobbet nu.
Saker och ting stämmer inte.

Chai.

Det är måndag och jag längtar till fredag. Det är var därför jag utbildade mig, för att det inte skulle vara så. Och ändå.

Skit.

Första veckan som skolbibliotekarie närmar sig sitt slut. Jag lär mig förmodligen mer än vad jag har hunnit ta in, men nån insikt har ändå slagit mig. Jag vet inte om skolbibliotek är min grej. Jag vet inte om jag uppskattar den lilla arbetsplatsen och eleverna som jagar kursböcker och ämnesord som "lever", "smärta", "hospice", "palliativ" osv. Jag smyger gärna in i rummet med skönlitteratur, googlar på lättlästa böcker som går att bokprata om. Jag är inte bekväm med min enda kollega (om man inte räknar in alla lärare på skolan), och jag äter lunch ensam.

Vissa eftermiddagar har jag jobbat på folkbibliotek, jag tycka om, men inte blåsten när jag cyklar dit.

Jag vill ha lägenhenheten på Ronnebygatan. Jag vill ha betald semester.

Habegäret.

måndag på ny arbetsplats

Tre dagar - tre olika bibliotek. En vecka med ingenting. Den andra med tolv timmars arbetsdag. Så är verkligheten. Och lite lugn när jag fick ett vik på tre månader som inte bara handlar om att stå bakom disken med in och ut, frågor om ditten och datten, beställa hit och dit (ibland talar besökarna om biblioteket som en bokhandel, och ibland pratar bibliotekarierna om besökaren som kund). Well. Jag behöver bakomdiskenerfarenhet, men jag är glad över de andra uppgifter som jag nu får på det nya biblioteket. Ska bokprata i en gymnasieklass nästa vecka om fem böcker, lättlästa. Och I sa att jobbet blir vad jag gör det till, vilket jag tolkar lite som fria tyglar under ansvar, vad man nu kan göra under en tre månaders period. Imorgon börjar det och jag är
nervös att jag kommer att försova mig, gå upp kl. 7 har jag inte gjort sen jag vet inte.

23.25 Frasier
00.05 Vita Huset

Lördag

Idag var jag på mässan "Smått förlag" på inkonst, själv. Jag fick inte med mig någon eftersom mässan ansågs krystad, för dem jag frågade. Den var krystad, åtminstånde till en början. När jag kom dit satt alla figurer vid sina bord med sina böcker och kollade in en, eftersom man var den enda som inte befann sig bakom ett bord med en massa böcker som skydd. Meningen var väl att man skulle kolla in böckerna och tidskrifterna vid borden och kanske öppna upp för ett samtal kring böckerna eller tidskrifterna och snylta karameller eller gratis grejjer. Jag blev nervös och sprang in till rummet där man hade meta-samtalet kring Ida Börjels nya bok (diktsamling?) som är en parafras av konsumentköplagen. Det var mer behagligt att sitta i mörkret och betrakta, inte bli betraktad, men samtalet som pågick på scenen befann sig på en sådan post-post-nivå, som gjorde att jag inte kunde ta situationen på allvar. Bland annat diskuterades innebörden av ordet "ömsesidigt" i tio minuter. Författarinnan satt i publiken och verkade tycka om arrangemanget. Well, sen gick jag och fikade på St Knuts torg och återvände till en annan diskussion om "artists-books", vilket gjorde att min eftermiddag lyfte. Jag har sett "böckerna", men aldrig förstått att de går under begreppet "artists-books". Det de pratade om tyckte jag var intressant: skapa rum i boken, att experimentera med boken som form (boken har en normativ och symbolisk form). Sen inser man också att de som befinner sig i "artists-books-marknaden" tjänar ingenting på det, de finns bara för att folk brinner för det, och sådant inspirerar. Så på tisdag ska jag på konsthallens bokrea och köpa artistbooks.

Sen gick jag hem till Si och pratade om döden. Nu ser jag katastroffilm, torkade äpplen och rött te. Gör mig glad.

Böckerna & vardagen

Började läsa "Fritt Förfall" av Birgitta Stenberg i natt. Den påminner mig om "Bonjour Tristesse" och "Alberte och friheten" och "Mandarinerna". Jag har alltid facinerats av berättelser med kvinnor som söker frihet i en dekadent konstvärld som utspelar sig i början av 1900-talet. Den är rå och annorlunda, och jag önskar att jag var där.






Har börjat läsa "Chockdoktrinen", men jag tror att jag ger upp. Den är spännande och intressant och ett måste på många olika sätt, men jag har inte tålamod och blir stressad över att den är över 600 sidor tjock. Någon gång.





På toa läser jag "Tidigt på morgonen".






Nu väntar jag på att någon ska ringa och säga "Vill du komma på anställningsintervju?" eller "Kan du jobba denna veckan?". Och jag borde skriva på ett projekt och söka jobb som jag egentligen inte vill ha och skriva en ny handledningsplan på ams, skicka iväg papper till a-kassan för en ersättning som jag inte kommer att få. När jag var i kyrkan igår på popkonsert satt jag bredvid min nyvunna bibliotekarievän som sade "Du är precis klar, varför så bråttom". Detta efter att jag hade sagt något om projektet som jag funderat på, som han typ dissade, vilket fick mig att bli osäker. Det är bråttom, för jag vill göra något vettigt under dagarna. Inte gå upp och äta frukost tillsammans med Oprah (som gör två program om en kvinna som har köpt saker i hundra år för att fylla ett hål och hela huset är fyllt av högar av skräp och hon mår dåligt och detta är väst). Jag vill ha något att gå till på dagarna.

Jag har gjort slut med bikram-yogan, på grund av ekonomiska orsaker. Jag har seperationsångest. Måste börja springa, igen. Måste skaffa pengar så jag kan börja med yogan, igen.

jag vill ha något att gå till tidiga morgnar.

skjortan

Skjortan köpte jag i Köpenhamn på secondhand när jag gick på gymnasiet. Har egentligen aldrig kunnat använda den, men ibland går den på och jag känner min tonår igen.

"

Idag tackade jag nej till en anställningsintervju i Oskarshamn. Det kändes sådär kul. Särskilt när rektorn sa att han tyckte att det var tråkigt, att mitt cv lät spännande. Jag har ingen större lust att flytta till en småstad, inte just nu, helst aldrig. Nu har jag mina timmar och lite andra saker på gång, får se vart det leder.


Såg Into the wild igår. Den var på många många sätt väldigt sorglig. Frihet finns inte: "Real happiness is shared with other people". Alla människor som han berörde och lämnade, på tron om "riktig" frihet i Alaska. Frihet är i så fall lika med naturen, och jägaren/stenåldern. Jag förstår hans poäng. När jag ledsnar vill jag till havet eller landet och vara ensam med naturen. Men det är extremt att tro att man kommer att överleva i en magic bus och på örter. Det var precis som att han letade och letade och aldrig någonsin hittade det.

Jag vill tillbaka till när jag lyssnade på Belle&Sebastian, köpte alla ep's och köpte alla dyra brittiska magazines där de förekom i. Spelade in en liveinspelning från radio till kassettband. Det var från Paris och favoritlåten var La Femme Faux. Det var händelserikt.

Nu är det måndag och jag måste städa, igen. Alla papper och smutsiga kläder. Det tar aldrig slut. Solen skiner och jag lyssnar på musik i flera olika genrer och jag har ingen favoritartist, ingen favoritlåt.

Jag är inne i timmar-svängen. Det är välbekant och helt ok. Jag känner skuld för att jag inte läser böcker längre.

På riktigt?

stadsdelturné/gutesgutes

Saker och ting börjar röra på sig. Har fått timmar på ett stadsdelsbibliotek i stan, vilket i sin tur innebär att jag hamnar på vikarielistan som alla stadelsbibliotek i stan använder sig av. GutesGutes. Mina poäng från Köpenhamn kom in igår vilket innebär att jag är jävligt klar med högskolan. Nu ska det bara samlas ihop och bli en examen. Yay. Förvånande nog fick jag det nästhögsta betyget i Köpenhamn på min uppsats (B/10), och jag som trodde att jag inte ens skulle bli godkänd. Måste sluta underskatta mig själv. Men hejdå högskolan! Jag kommer inte att sakna kurslitteraturen, föreläsningarna, tänkandet, analyserandet. Jag kommer däremot att sakna den fria tiden, definitivt. Hej jobbansökningar, otrygghet, ams, papperpapper. Hej millenium, book-it, utlåning, återlämning, fjärrlån, beställa, reservationer, arbetsmiljö.

Nu ska jag cykla till arbetsförmedlingen och boka av ett möte imorgon för jag ska ju faktiskt jobba då.

Roliga saker skedde helgen som gick, ja, ändå blev jag ledsen över sånt som jag brukar bli ledsen över, som jag skäms för. Jag har insett att de flesta av mina vänskapskretsar störs utav tvåsamheten. Parparparparparparparapararararraa. Så jag springer hem med huvudet nedböjt och slänger saker i plast mot väggen.


Jag längtar till den där bron.

Dagens tidigare inlägg är sådana typer av inlägg som jag avskyr. Jag ber om ursäkt.

---

Jag har börjat lyssna på soundtrack: Darjeeing, Juno, Lost in translation och I'm not there. Bäst är Juno och LIT. Finns något guldkorn på I'm not there, men skivan tänkte jag förmedla vidare till min dylanförtjusta kusin som ska ta lumpentåget till lumpenanläggningen i Umeå på måndag. Han behöver delvis se bortom dylanhorisonten, och delvis något att lyssna på på tåget.

---

Helgen blir skojig.

Det ordnar sig

Första veckan som arbetslös. Det värsta är kanske alla papper som ska samlas samman. Utbildningar och de få jobb jag har haft (bara ett under 2000-talet). Det bästa är att jag känner hopp. Tack vare att jag har varit med i det här projektet (som förkroppsligas den 8:e februari någonstans i Malmö) så har jag blivit intressant. Får in en fot här och där, nya projekt. Timvik. Hej hopp. Jag börjar bli kräsen. Jag vet vad jag vill ha för jobb, så när jag idag fick höra att jag skulle bli kallad till intervju till en tjänst som skolbibliotekarie blev jag bara "hm, jag vill ju inte jobba på skolbibliotek". Jag vill arbeta på folkbibliotek, med att förbättra folkbiblioteket i samhället genom bland annat web 2.0. Jag har hundratusen idéer, som inte platsar på ett skolbibliotek. Men jag kan inte säga nej till ett jobb, om det nu blir så (vilket också är osannolikt pga av typ noll yrkeserfarenhet). Jag inser även att nätverkandet inte bara är en nödvändighet, det är faktiskt kul. Jag som annars har haft väldigt svårt för det, bekanta bekanta, tycker plötsligt att det är kul. Jag förvånar mig själv, jag tror inte att jag tror på min egen kompetens, så hej hopp självförtroende. Det finns faktiskt saker att se framemot.

Det är en väldigt beige dag, en grå tid och en svart månad. Solen skiner visst. Jag hör bara André Pops som kommenterar något. Borde gå ut, ta en promenad, komma på vilken mat som ska lagas. Jag sitter tydligen vid datorn, läser blogg-/tidningsinlägg i en pågående debatt angående något. Jag är ändå glad över gårkvällen, pälsen-spelning på dbajser, alla bekanta ansikten, stormkänningen, Norrmanns inflyttninsfest på kristanstadgatan, med mer dans och ändå ensam hemgång i blåsten regnet, till katt och långkalsonger. Jag längtar mer bort nu. Till B eller något varmt. Det känns hela tiden som att jag har glömt bort vad jag ska göra.

Det känns som att jag går i väntans tider. Väntar på svar, från allt möjligt. Trycker på inbox-knappen om och om igen.

Huvudvärk.

morgon med hillary

Vaknade till ekot 8.00, till att Hillary hade vunnit i New Hampshire. Puh. Så bra.

Sen somnade jag om.

tvåsamhet, småsamhet eller frisamhet

Svt visar en tvfilm om förhållandet mellan sarte och beavouire (bävern, som han kallar henne). Om det fria förhållandet, hyckleriet och passionen. Det är tjatigt att det som oftast fokuseras på deras förhållande, deras otrohet och långvarighet, men jag antar att det finns en poäng med det, någonstans. Eftersom deras förhållande avspeglar sig i deras person? I deras böcker? Förhållanden är intressanta, det är något att eftersträva. Förhållanden mellan man och kvinna är det normala, det vi alla ska avspegla oss i.

Jag kommer att läsa ut "Bitterfittan" inatt, eftersom jag kommer att ha svårt att sova. Och den handlar om att eftersträva jämlikhet och rättvisa i en tvåsamhet, ett bedrägeri, något som måste kämpas med, att vara ensam tillsammans. Det handlar om att föda barn och känna skuld hela tiden. Det är ganska deppigt, men intressant.

Jag blir skeptisk till tvåsamheten. Det har jag kanske varit en längre tid. Den finns hela tiden där, något som ska eftersträvas, som man ska vara vaken för. Något som blir mer ett hot än en vilja. Önskar att det vore annorlundare.

Måndag eftermiddag och jag befinner mig i mitt tysta kök med utsikt över fallande blötsnö på pingstkyrkotaket. Någon har låst in min tvätt. Jag har gjort en god gryta innehållandes färsk koriander, bland annat. Jag har tagit mig an Kallas vokabulär: "Intressant" och "Spännande", angående sånt som egentligen är "Oroande" och "Obehagligt". Jag har börjat bläddra i gammal kurslitteratur. Jag skulle ha städat badrummet, men det verkar som att jag skjuter det framåt, som vanligt. Jag ser framemot imorgon då jag ska på möte; kaffe och diskussioner. Spännande. Men jag vill ha min tvätt.

Idag har jag varit i utkanten av kalla blåsiga köpenhamn och lämnat in en dålig uppsats. Jag tänker inte tänka på utgången just nu, det får gå som det går. Jag är mer orolig över att jag inte vet vad som kommer att hända framöver. Men jag köpte ändå en bok och en anteckningsbok på pocketshop. Jag tänker att jag kommer att ge mig själv den här helgen till att samla energi och göra saker som jag tycker om, för att starta allt det nya nästa vecka (måste göra den där 1 poängens tentan som jag har kvar från den svenska hålan).

Det som gör mig glad är att jag fick ett brev igår från en bibliotekarie som jag nätverkade med i november, hon vill att jag ska söka en tjänst på hennes bibliotek, en tjänst som både hon och jag vet att jag inte har någon chans att få, men jag blir glad över hennes omtanke. Ska söka, men ja, no chans.



De senaste dagarna har jag blivit ett fan av Kalla. Fab.

Jag hänger i sängen i långkalsonger, med katt, skriver en lista över dagens och morgonsdagens sysslor, de avgörande, viktiga, jobbiga, sista.

Listor är lätta att göra, genomförandet något helt annat.

Vardagen är här.

summasumarum

Det som var bra med 2007: att jag skrev och blev klar med min magisteruppsats, flyttade tillbaka till skåne, gick två intressanta kurser i kph, åkte till berlin, började på bikram-yoga, köpte mig en dator, började nätverka och förbättrade min sociala kompetens en aning.

Det som var sämre med 2007: att ganska lite förändrades ifrån 2006.

Jag vet att 2008 kommer att bli annorlundare för att jag är klar med mina studier i januari, så nu ska jag ut från en bubbla, in i en annan okänd. Om det blir en bra eller dålig upplevelse får jag väl återkomma till.

Nu ska jag piffa inför kvällens baluns. Rajraj.

Vad vill jag säga med den här bilden?

Brott mot kvinnor har ökat i år (eller är det inte bara så att fler kvinnor vågar anmäla brott, i så fall kanske det är en bra sak).

Benazir Bhutto dödades idag, en kvinna som vågar vara politisk och offentlig, som vill se förändring.

Jag är trött, mår illa, vill bara sova eller lyssna på ljudboken.

ORO	orolighet, ängslan, upprördhet, rädsla, olust, disharmoni, bekymmer, farhåga, fruktan, nervositet, anfäktelse, kval, stress; missnöje, uppståndelse, bråk, liv, larm, tumult, villervalla, panik, upplopp

Under mitten av yogapassen, då man har utfört balans-och-stå-serien och känner sig nöjd över det men samtidigt lite hmhm för snart kommer på- magen -serien, så brukar instruktören säga att vi ska fokusera på en punkt i taket, koncentrera oss på den och tänka på ingenting. Så fort tankarna fladdrar så ska vi återgå till i n g e n t i n g. Det är ganska fascinerande när man upptäcker hur tankarna vandrar iväg av sig själv, hur de börjar planera för att vad som ska göras efteråt, imorgon, om drömmar och mardrömmar. Att tänka på ingenting är svårt, för vad är ingenting? Finns det över huvud taget? Just nu, för mig, är ingenting lugn och ro.

Julafton var gött. Jag fick ligga i en soffa, dricka litervis med earl grey, leka med valp och få tusen cykellampor och varma tofflor och sånt som är användbart. Jag tycker verkligen om användbara klappar. Däremot har jag väldigt svårt för de här mellandagarna. De långsamma ångestladdade mellandagarna.

Låt oss gå tillbaka till ingenting.

tribute

Den 9:e januari skulle Simone de Beauvoir fylla 100 år. För den som inget känner, läs: Söndagarna med Simone : en rebellflickas memoarer av Claudine Monteil. Eller Manadarinerna, av henne själv.

Friheten sitter i huvudet. Friheten är ensam.

Om det är något jag saknar ifrån den svenska hålan så är det tågresandet. Det är ett fint läge att befinna sig i. En av de finaste tågresorna som jag gjort är när jag åkte till Dalarna i januari 2001, det var så lägligt:


09.35 Lämnar Lund C. Helsingborg är som en bubbla med trygghet, tristess och historia. Jag åker därifrån. Ut från den grå bubblan. Och jag känner mig fri fri FRI. Jag är verkligen inte gjord för dom där dagarna i Helsingborg. Jag åker ifrån Skåne, med sina torra bruna färgskalor. Genom Sverige som vädret i TV'n säger har vita landskap pch andra grader. Jag lämnar tryggheten. Åker ut i ovissheten. Utmanar rädslan. Det gör jag. Och jag hälsar på dig, du utan ansikte och identitet. Här kommer jag och du fattar ingenting.

seitan dance, seitan dance dance

Efter mitt nätverksseriösa biblioteksmöte idag gick jag till A&A för att kolla över beståndet, så att säga, hittade Seitan. Åt två seitanburgare i Berlin, de godaste, så det kändes fint att hitta det i butik. Men det ser inte smakfullt ut! Jag har väldigt svårt för vegetarisk mat som efterliknar en önskvärd köttig motsvarighet. På A&A har de blandannat vegetariska kycklingklubbor (med skinn) och hummer. Pratade med en av de svala biträdena om vegetarisk kost för katter, argumentet "naturligt" dödade allt. Allt är en konstruktion, även om du är katt! Post-post-katt. Stackars rovdjur. Min katt äter bara sånt som har en fiskliknande form. Mondieu.

Jag behöver en datorfri tid. Ge mig ett hus med skogsutsikt och kökssoffa!

somewhere on the road you lose the butterflyes

Det har hänt mycket denna veckan. I princip bara positiva saker. Det gör mig hoppfull inför årsskiftet. Och det känns som att de sista veckorna i decmeber kommer gå alldeles fort, så mycket att stå i.

Jag är en karriärist! Tänka sig.

Där:
+ ingen direkt insyn, trots att det var f. våning.
+ trägolv
+ området
+ hyran
+ genomgående

- lågt i tak
- stort kök
- saknar bx2 (men jag undrar om jag verkligen bryr mig)
- mörkt

Här:
+ fiskbensparkett
+ äldre detaljer
+ högt i tak - l u f t.
+ hemmakänslan
+ har bx2

- området
- hyran
- sliten/nedgången
- stort kök

Det här börjar mer och mer likna en biblioteksblogg, eller hur?

En heldag framför datorn gör en gammal och trött. Ja, alla dessa biblioteksbloggar som tipsar om böcker. Bibliotekarier som berättar om sina läsupplevelser från den gångna helgen. Folk vill läsa sånt? Men de kommenterar inte inläggen? Reproducerar bloggarna bilden av biblioteket som något nyskapande ("blogg är modernt") men samtidigt traditionellt angående böckernas starka närvaro? Det försiggår inget tvåvägssamtal på dessa bloggar - bibliotekarien är experten och läsaren är mottagaren. Vågar biblioteken verkligen göra något annorlunda?

Mondieu.

Imorgon ska jag gå på lägenhetsvisning. På pappret är det inte perfekt (första våningen vid trafikerad väg), men det är rätt område och lite billigare hyra. Men jag vet inte vad jag vill.

idag lånade jag ut böcker, och återlämnade böcker (jag visste inte att ljudböcker var så pop). ja, det var trevligt. ja, jag ångrar inte flera års utbildning. men på riktigt, du vet, drömjobbet, det är inte på ett sådant bibliotek där personalen är tillräckligt gamla för att förändringar ska vara jobbiga och där det verkligen inte finns några pengar (men godhet). jag vet vad jag verkligen vill, det kommer.

kanske vill jag vara på biblioteket i ubud på bali, där vi fyllde på våra vattenflaskor, där de hade lektioner i det där pling-plong-instrumentet, där de hade ett litet litet rum med böcker, som var mer mötesplats än bibliotek, kanske? ja, där kunde jag vara varm, där kunde jag göra annat.

ikväll fastnade en ruccola-kvist i halsen. den har ännu inte lossnat (hur gör man?). imorgon ska jag äta lunch med mor. dor.

Det är en ganska hemsk dag idag, men tanke på blåsten, regnet, de lövlösa träden, min disk som fortsatte att växa i helgen, skolket, det äckliga bibliotekscafékaffet, de äckliga bibliotekscafécrepen. Mörkret, det så självklara novembermörkret.

Jag måste skärpa mig. Jag måste plugga mer (inte göra allting precis innan det ska vara klart). Jag måste läsa romaner.

Igår var det sista avsitten av "Flying - confessions of a free woman". Slutsatsen: "I've decided that I'm going to stop worring. " Eller, det finns egentligen många slutsatser, och den var en. Serien var det bästa på TV denna hösten, definitivt.

Fick ett mail från mitt "drömjobb": "Jag kommer att höra av mig. Definitivt".

Jag måste sluta oroa mig.

Jag längtar efter julafton, eftersom jag behöver träffa min släkt, eller familj, eller hur man väljer att se det. Det är faktiskt fint.

the best of dallas, und zu weiter.

Ikväll var jag och såg "The best of Dallas", Teater Terriers sista uppstättning. Den har fått en del svidande kritik, där det mesta har handlat om det verkligen är teater? Eller är det performance? Var går i så fall gränsen. Vad är poängen? Handlar det bara om att provocera?

Jag skrattade. Mycket. Ibland vände jag bort blicken. Efteråt fanns det mycket att prata om. Vad skrattade vi åt egentligen? Min uppfattning är att pjäsen handlar om gränser, gränser för vad som är teater och gränser kring manlighet och sexualitet.

Det var verkligen värt att gå och se den, jag hoppas att folk inte drar öronen åt sig när de läser recensionerna, utan vill skaffa sig en egen uppfattning.

Igår var jag på 19-22 års inflyttningsparty. Kände mig gammal och mogen. Blev kallad lesbisk för att jag sa att "Karin är snygg". Gick hem och spydde upp det röda ekologiska vinet. Tragiskt.