
Började läsa "Fritt Förfall" av Birgitta Stenberg i natt. Den påminner mig om "Bonjour Tristesse" och "Alberte och friheten" och "Mandarinerna". Jag har alltid facinerats av berättelser med kvinnor som söker frihet i en dekadent konstvärld som utspelar sig i början av 1900-talet. Den är rå och annorlunda, och jag önskar att jag var där.

Har börjat läsa "Chockdoktrinen", men jag tror att jag ger upp. Den är spännande och intressant och ett måste på många olika sätt, men jag har inte tålamod och blir stressad över att den är över 600 sidor tjock. Någon gång.

På toa läser jag "Tidigt på morgonen".
Nu väntar jag på att någon ska ringa och säga "Vill du komma på anställningsintervju?" eller "Kan du jobba denna veckan?". Och jag borde skriva på ett projekt och söka jobb som jag egentligen inte vill ha och skriva en ny handledningsplan på ams, skicka iväg papper till a-kassan för en ersättning som jag inte kommer att få. När jag var i kyrkan igår på popkonsert satt jag bredvid min nyvunna bibliotekarievän som sade "Du är precis klar, varför så bråttom". Detta efter att jag hade sagt något om projektet som jag funderat på, som han typ dissade, vilket fick mig att bli osäker. Det är bråttom, för jag vill göra något vettigt under dagarna. Inte gå upp och äta frukost tillsammans med Oprah (som gör två program om en kvinna som har köpt saker i hundra år för att fylla ett hål och hela huset är fyllt av högar av skräp och hon mår dåligt och detta är väst). Jag vill ha något att gå till på dagarna.
Jag har gjort slut med bikram-yogan, på grund av ekonomiska orsaker. Jag har seperationsångest. Måste börja springa, igen. Måste skaffa pengar så jag kan börja med yogan, igen.
1 comment:
Jag fascineras också alltid av de berättelserna. Jag önskar att jag kunde vara sådan, men det kan jag inte.
Post a Comment