Vi har precis kommit med bussen till Ubud, nagon mil fran dar vi har bott sen vi kom. Vi har bara badat och solat och atit. Tofu och tempeh varje dag. Och friterade bananer. Just nu osregnar det och hotellet som vi tankte bo pa finns inte lengre, sa vi far se.

stressad nervositet.
eller.
resfeber ut i fingertopparna.

jag vet inte. det spelar ingen roll. mår i alla fall inte bra. igår bröt jag ihop över en banal grej. och mina ögon var svullna och känslorna var svåra att kontrollera när vi gick till metro och jag drack en mojito och fick längtan efter marocko och myntaté. nåväl. det var faktiskt himla trevligt. blir bara ledsen över att jag inte bor i malmö. saknar det. närheterna. vetskapen om att "dessa människor känner mig, jag behöver inte oroa mig över mitt beteende. de förstår. och gör de inte det så säger de det." men som sagt, är känslosamt instabil. allting jag gör. allting jag känner. KÄNNS fel. jag får dåligt samvete över att jag ska lämna iväg katten. får dåligt samvete över att bara ta henne ifrån borås. allt möjligt myglar sig in i mina tankar och förorenar dem. för jag tror verkligen att jag ska dö, med tanke på det här:

En attack av tre självmordsbombare ägde rum i turistorterna Kuta och Jimbaran på Bali den 1 oktober. 23 människor dog och hundratals skadades. Detta var den andra större terroristattacken på Bali inom loppet av tre år. Vid attackerna på Bali i oktober 2002, dödades 202 människor, varav sex svenska medborgare.

och en massa andra flygtekniska grejjer. återstår att se.

nu ska jag ha kvalitetstid med miso.

Magnus sitter och filar på vårt grupparbete. Det är nästintill klart och vi ligger väldigt bra till, tidsmässigt (iaf). Jag har sovit dåligt de senaste dagarna, har drömt om ormar och kattungar. Orkar verkligen inte analysera det. För imorgon ska jag packa och på fredagar drar jag. Så bra så bra. När jag kommer till malmö ska jag bada varmt i badkaret och äta bra mat och umgås med dem jag inte sett på hundra år. Inte många men några.

Man gör tydligen konstiga saker när man går upp (för)tidigt. Senaste glömde jag sätta på mig bh:n, vilket jag inte blev medveten om förrän på föreläsningen. Idag gick jag upp tidigt fast att jag inte behövde, samt tog ut 500 kronor för att kunna ta bussen. Se där. I skolan har jag i alla fall lyckats se första avsnittet av Julkalendern. Svt är ju himla snälla som lägger ut allt. Strax kommer jag gå och köpa kaffe, ta en cigg (omodernt jag vet) och kolla om studentbokhandeln har öppnat.

Fem dagar kvar till hemresan. En vecka kvar till "Via Köpenhamn och Amsterdam".

Och efter att snart ha läst Marcus Birros nya bok försvinner inte känslan som jag har haft av hans förra: hatkärlek. Boken är inte bra, men jag sträckläser den ändå. Jag förstår inte varför.

Ikväll: Kvalster och Cityakuten. Bästa tevekvällen.

Jag har drömt jätteroliga och absurda sexdrömmar den senaste tiden. Om diverse teveprofiler. Tror jag behöver ett ligg. Nåväl. Göteborg var perfekt. Det var i och för sig kallt men jag köpte lös(-)te och plankade på spårvagnen till/från Frölunda. Blev bjuden på morotsbiffar och mörk choklad. Sen gick vi på nån tråkig vernissage på Valand och drack billigt lådvin. Så då gick vi till Klara och låtsades att vi var som alla andra: mitt i lyckade karrären. Lite svårt när den ene går på a-kassa och den andra pluggar konstvetenskap. Men vi låtsades bra. Sen tog jag nattbussen hem och började (nästan) gråta när jag lyssande på "With or without you" & "Fix you".

Nu ska jag lämna in tentan och hoppas på det bästa. Borde gå på bibblan och låna film. Inget vidare med de kanalerna jag har. Jag vill bli attraherad (åtminstånde).

Tre veckor kvar. Sol kära sol.

Fantomens jävla moster.

Att få mens när det är fullmåne är kanske inte ett bra tecken. I alla fall. Min teve dog igår. Det var en chock. Och att köpa en ny kostar flera tusen. Men Linda räddade min opolitiska okorrekta själ. Hon hade en teve över (hur många människor har det egentligen?) Teve är min flykt, och så har det alltid varit. Mamma har berättat om när vi var på Kanarieöarna när jag var liten och jag skulle hämta frukostbullar, men kom aldrig tillbaka. Hon hittade mig framför en teve. Tecknade figurer på spanska. Nu är det bara så att jag inte kan ställa in kanalerna på Lindas teve, har "endast" tvåan, fyran och femman. Saknar trean och cityakuten.

Sen har jag börjat äta havregrynsgröt till frukost. Det tycker jag är så fantomens jävla moster bra. Men den nya 2 poängs kursen om Managment är inget roligt, så därför åker jag till Göteborg (trots att jag inte har råd) och hänger med Petra. Hoppas att vi äter grekiskt i saluhallen.

Om en månad åker vi till Bali. Det är ju sjukt bra.

Fick ett mess från okänd kurskamrat att dagens föreläsning var inställd. Ändå bikar jag ner till skolan med en ambition att läsa de sidor som man borde(ska) läsa. Nu försöker jag och Therese att hitta varandra för att äta lunch, det går inte så bra, jag vill egentligen inte äta lunch, vill egentligen inte plugga.

Men Malmö var fint. Cyklade omkring i med- och motvind. Drack Chai Te Latte på Bo01 och njöt av sol och vind. Gillade även vinkvällen på ystadgatan och utehäng på Metro. Blev bjuden på en massa god mat, och lådvin, men ändå känns det som att jag har gjort av med en massa pengar. Hatar de där pengarna.

Ångrar lite att jag pratade om någon som jag var nyfiken/intresserad av. När jag ser personen i fråga känner jag hur jag distanserar mig. Lägg ner, tänker jag.

http://fczsverige.blogspot.com/

Nu är det helg och jag, ja, jag ska koka soppa, plugga och gå skogspromenader. Alldeles själv.

Det är den andra och sista salstentan imorgon. Det finns en klump i min hals över den. Kan inte påstå att jag har gjort mitt bästa. Jag kan en del men verkligen inte allt. Mitt minne över saker som inte intresserar mig är kasst.

Energinivån är på n o l l. Så seg. Så trött. Så less.

Gick då en fin höstpromenad igår, efter mycket övertalning med mig själv. Det är faktiskt himla fint där jag bor. Berg och lövskog och granskog och sjö. Kan inte klaga över det. Funderade över varför jag attraheras av killar som gillar Tom Waits. Eller som hyllar Bukowski. Det är märkligt.

Jag har verkligen ingenting att säga. Punkt.

Cityakuten fyller mina tomma trötta kvällar. Carter är för bra. Om en vecka är jag tillbaka i Skåne. För bra. Jag hatar programmet "Du blir vad du äter". Jag har läst första kapitlet i "Fans". Galen värld. Och så har jag bakat grahamsbullar med kesella (klappa mig på axeln). Eller jag vill ha en kyss. Nu ska jag leta upp Therese. Dags för kaffe.

kylan har dragit sina knutar längs mitt allt. lime-kappan har fått ett nytt liv. jag har bondat med mina klasskamrater. sett film som fått mig att gråta. varit ledsen. jag saknar malmö. jag saknar inte malmö. eller. jag längtar efter malmö. skolan är tråkig. egentligen inte svår. vår grupp är den enda som inte jobbar med sökuppdraget idag. faktum är att jag gillar min grupps stil; "det man inte kan göra idag kan man göra imorgon". jag har ångest kring katten och resan.

men idag är det nya avsnitt av ER. alltid nått.

Det sitter en kork i mitt hjärta,

och solen skiner hårt, på åsen gulnar bladen.

Jag vill att någon ska skaka om mig. Överaska mig.

Jag befinner mig på knappen paus. Har gjort det länge nu. Igår kändes det som att verkligheten började komma ifatt. "Det är inte okej såhär".

Eller.

Har visst alltid råd att köpa inbundna böcker. Hoppas Strage håller måttet.

Idag tror jag att www.lostdaughtersunited.org är det bästa intiativet. En bortglömd, angelägen situation. Tjejer behöver inte en manlig förebild, och därmed inte en pappa. Skitsnack. Något jag tänker på periodvis, men inte nyligen. Borde fundera mera.

Åker till Göteborg imorgon. Pluggar idag. Vardagstjafs.

Har knarkat enchinagard (ellerhurdetnustavas) helgen igenom; misär. Pluggat inför tentan som vid nuläget är avgjord. Resultatet vill vänta på sig. Men det kändes helt okej. Nu har jag hela dagen till ingenting. Ska väl kolla in biblioteket och laga lite god mat och se på lite fin teve. Framförallt sova. Katten ville nödvändigtvis sova sked natten då näsan är tämt och oron i bröstet är för stor. Det var inte sömn, det var dvala. Och mina tankar inför resan i jul är långt ifrån bra. Terror och flygkrasch, jag är helt övertygad. Jag kommer att dö i år. Men ändå, ska skulle bör.

Förra veckan var en bra social vecka. Bekantskaper börjar utveckla sig till något, ja, något. Långluncher och kaffepauser osv. Looking good Mr. kotter.

FÖR 10 ÅR SEN:
1. Skilde sig min mamma med min så kallade styvpappa.
2. Mormor dog.
3. Jag hade fortfarande min häst Tosse. Stallet var det viktigaste.

FÖR 5 ÅR SEN:
1. Gick jag mediegymnasiet i Helsingborg. Andra året.
2. Hade jag min, hittills, största kärlek. Peter.
3. Kände saker jag aldrig känt förut.

FÖR 3 ÅR SEN
1. Började jag skrivarlinjen på Fridhems folkhögskola.
2. Lärde jag känna människor som numera är mina närmaste.
3. Ett tillstånd av distans.


FÖR 1 ÅR SEN:
1. Bodde jag i Malmö, i en etta på Värnhem.
2. Började jag C-kursen i Etnologi.
3. Jag och Petra började hänga hur mycket som helst.
4. Jag skaffade Miso, en blandraskatt. Ensamheten var mättad.

FÖR 1 MÅNAD SEN:
1. Fick jag beskedet att jag kommit in på Biblioteksprogrammet i Borås.
2. StressStressStressStress
3. Lämnade Malmö med nyfikenhet och det-är-inte-sant.

IGÅR:
1. Skulle jag gjort så mycket.
2. Satt jag vid handikappbryggan vid Ribban och kom till insikt: jag bor inte i Malmö längre.
3. Lagade min mamma mina jeans.

IDAG:
1. Sov jag dåligt.
2. Ska jag åka tillbaka till Borås.
3. Typ nu.

Götebooorg. Det brann där, och det verkade som att alla saluhallar i hela världen ser likadana ut och vi åt lunch där, på Alexandra (?) men det kunde lika gärna ha varit Greken (Malmö/Lund). Men Petra hade en röd stickad tröja och jag hade en röd stickad kofta och vi satt i Haga och drack kaffe medan storsadshuvudvärken tassade på. Jag köpte popskor för poppriser och klippte håret och köpte Gangsters. Gjorde helt enkelt av med en massa pengar. Och jag vet fortfarande inte vad jag tycker om Göteborg. En stad till, bara.

Köpte nyss tågbiljetter till Malmö. Med blandade känslor. Men Therese åkte till Stockholm idag och vi har inga lektioner förrän på tisdag, så det känns väl lägligt att ta sig hemåt. Om man kan kalla det för det. Malmö. Så Miso och jag blir resekumpaner, och jag hoppas att vi kan komma överens om att inte prata för mycket med/om andra resenärer, det blir ju inget bra. Orolig för att ingen kommer att ha tid till att umgås. Men jag hoppas.

Ska träffa G för fika. Vi får se hur det går. Bra att få det gjort i alla fall.
Annars: Cityakuten for ever.

Idag fick jag feta csn. Jadå. Cash så det räcker och blir över. I helgen har jag varit på en hopplös loppis i Herrljunga. Jag tror inte att de hade fattat grejjen med loppis: det ska inte vara dyrt. Man kan inte sälja en (liten) tavla med fyra hästar i olika färger för hundra kronor. "På en auktion hade den kostat 200", sa kvinnan. Jamen ta den då till Antikrundan eller Bukowskis och ha roligt. Jag säger Kvidinge och "en tia" resonemanget. Vansinne. Jag fick i alla fall se mer av Älvsborgs län, det är ganska vackert ändå. När jag sen kom hem och hade lyckats borra upp stringhyllorna, så satte jag på Tom Waits (raindogs), och fick självklart den där kärlekssmärtan i magen. Den som både är provocerande och frustrerande. Skrev ner en A4 i brevform om hurvida personen i fråga hade betydelse eller ej. Kom inte fram till något och kopplade bort alltihopa med suduko.

Idag gjorde jag annars en dålig insats i vårt gruppmöte. Hade inte förberett mig, som de andra, och kände mig bara dum. Nu måste jag hem och förstå vad jag skrivit av. Imorgon ska jag till Göteborg och träffa Petra. Lajlaj.

Och så ser jag Timbuktus nya video (stirra dej) och saknar Malmö.

Tack för att du ringde igår. Jag blev glad. I höstrusket och allt. Och sen är jag glad över att jag köpte stringhyllor och att Klas Östergren har skrivit en fortsättning på Gentlemen (sveriges bästa bok hittintills). Jag är även glad över att MTV spelade Sunday Morning med No Doubt inatt; hade glömt bort den där låten och den där skivan. Så det finns saker att uppskatta, trots att man befinner sig nowhere.

Oh, dessa olidliga hemtentadagar, kan jag vara utan. Solen skiner och disken växer och katten spinner och där sitter jag, paralyserad framför datorn. Ska lämna in den nu, men den är så jävla dålig. Det sämsta någonsin. Om något, en hyllning till demokratin. Och sen är det dags, pirrpirr, för myten kring katalogisering. Spännande. Men först ska jag simma och betala saker och så. Väntar fortfarande på CSN, tur för mig att jag har skaplig lön att leva på.

Jag tror jag hatar att spendera pengar. Och så har jag dödsångest. Total.

Okej, en bok till nästa kurs kostar 990 kr, på internet (!). Jag menar, hur mycket lär den kosta i bokhandeln? Det är bara att fylla sitt kopieringskort och göra det olagligt. Fast jag tycker det är (lika) olagligt med sådana priser. Mm. Det gamla runda bordet (som mamma hittade i en kontainer för hundra år sedan) är i panik uppslängt på vinden, det kryllade med äckliga mjölbaggar. Jag tänkte, no more. Men det kan såklart inte ligga på vinden, det ska ut på balkongen. Hade jag haft bil och körkort hade det varit enkelt, soptippen nästa.

Ja, annars är det inget roligt att plugga. Jag blir lätt paralyserad, rastlös. En märklig kombination. Snart är det iaf över. Och nästa vecka har jag en orsak till att åka till götet.

Okej, vi fortsätter i Timbuktus anda "det löser sej", typ. Det måste det. Det är en seg och annorlundare vardag, jag saknar sydvenskan. Idag har jag ätit tre ägg till frukost, proteinkick. Brödet var mögligt. Jadå. Jag har i alla fall traskat upp till skidbacken, kissat i en buske och blivit anfallen av myggor. Och skumpat omkring på friskis, det var ju gratis. Jag vet inte, jag tänkte att jag landade i helgen, men jag behöver mer än så. Men P flyttar till Göteborg snart, och det är himla skönt.

Detta märkliga ställe. De mörkaste molnen över himlen. Pooor Coldplay in de phones. Nu har jag i alla fall telefon och en nytvättad matta. Men hundratals sidor att läsa. Norsk/engelsk/svensk akademisk text. Och en hemtenta framför näsan. Jadå. Oh Ryan. Please help. Jag vill bara sjunka djupare ner i manchester/ikea fåtöljen.

Babylonsjukan "Mitt huvudet är fyllt med bilder av kvinnor och bilar..." Och jag saknar Malmö. Gurra och jag som springer in i tältet och hinner se Lady Saw, 30 sekunder. Får värsta kärleksförklaringen av honom. Sofia med sangria i handen vid kanlalen. Petra som hoppar från bryggan vid Bo01, ylar och skriker. Ja, jag saknar de där. Och fler. Jag vill yla och säga.

Har gjort mitt första affärsmässiga bankärende. Det är märkligt, med kaffe och kakor på bordet. Siffror på papper, skriva under, "det kan du skriva av på deklarationen". Nu bor jag i alla fall i en förort till Borås, med shysst utsikt, spöktorg runt hörnet och funkishus över vägen. Ja, det är något nytt. Både katten och jag känner oss små och vilsna, men jag tänker att det måste gå, ja det måste det. Sen ringer L och säger att hon är i tredje månaden. Oj, tänker jag, fast ändå inte. Det är märkligt. Alla verkar bli det. Jag tror jag börjar bli gammal. Tänka sig. det känns även så oerhört avlägset; barn i mage, bulle i ugn. Knytet.

Ja, sen en moralisk grej. Mitt dumma stressiga huvud la min och min mors plånbok i gräset utanför statoil. Sen körde vi ifrån dem. Smart. Jag hade 800 kr, efter att ha sålt böcker på komvux. Så mycket kontanter har jag aldrig i min plånbok. Och när jag väl har det så blir jag av med dem. Mamma hade inte så mycket pengar i sin. Nu har iaf posten dem, men pengarna har någon lycklig idiot i sin ficka. Moralen är inte den bästa bland malmös invånare. Bara för att man hittar en plånbok betyder inte det att innehållet är ens.

Ikväll: tevemaraton: Krönikan, Boston Public, Sex in the City och Cityakuten. Teve är ibland det bästa.