Ikväll var jag och såg "The best of Dallas", Teater Terriers sista uppstättning. Den har fått en del svidande kritik, där det mesta har handlat om det verkligen är teater? Eller är det performance? Var går i så fall gränsen. Vad är poängen? Handlar det bara om att provocera?Jag skrattade. Mycket. Ibland vände jag bort blicken. Efteråt fanns det mycket att prata om. Vad skrattade vi åt egentligen? Min uppfattning är att pjäsen handlar om gränser, gränser för vad som är teater och gränser kring manlighet och sexualitet.
Det var verkligen värt att gå och se den, jag hoppas att folk inte drar öronen åt sig när de läser recensionerna, utan vill skaffa sig en egen uppfattning.
Igår var jag på 19-22 års inflyttningsparty. Kände mig gammal och mogen. Blev kallad lesbisk för att jag sa att "Karin är snygg". Gick hem och spydde upp det röda ekologiska vinet. Tragiskt.
No comments:
Post a Comment