Det är roligt när A. Lantz blir sur på J. Crafoord. För att hon tar för mycket plats eller pratar i munnen och så vidare. A. Lantz ger spydiga kommentarer och J. Crafoord biter tillbaka. Lunchnöje för mig.

Tentan är redan rättad men det är ju helt fucked up att det inte går att får reda på resultatet förrän på måndag. Så kallade StudentSERVICE är kanske det sämsta på den här högskolan.

Det är en grå tid med grått liv och gråa intiativ. Torsdag.

Det enda jag vill göra nu är att läsa SKÖNlitterära böcker. Utan några som helst analytiska perspektiv. Tack.

Och så vill jag sluta dra av mig mitt hår. Tack.

Jag inte låta bli att tycka att det här är lite sorgligt. Och det har inte bara och göra med att det är TV4.

Vi stod på Stortorget i Lund och skrattade åt högstadiefyllan. I alla fall. Vit Päls sågs; loving you was crasy shit var den bästa låten. Sen fick jag dansa, igen, när The Mexicos spelade. Hoho. Sen gick vi till Mejeriet och drack te, sen åkte vi bil (!) hem. Summa sumarum, en vuxen trevlig kväll. Idag skulle jag plugga. Oh herregud vad jag skulle plugga hela dagen, för det har jag ju inte gjort. Men efter frukost på simpan så blev det snabbt ombyte för att bege sig med bil genom halva Skåne för att bestiga Nimis. Det var gött att klättra, skratta, äta, dricka, andas, umgås, sjunga och så vidare.

När man pratar i Popomundo-termer så pratar man i staplar. Blir stapeln röd finns det risk att karaktären hamnar på sjukhus. Är stapeln däremot grön så mår karaktären utmärkt. I alla fall, min humör/ha roligt stapel har blivit härligt hasselövsgrön efter den här helgen. Kan inte påstå att den var volvoröd innan, och kanske just därför. Jag har gjort saker som jag har behövt göra (dansa, shoppa, träffa nära och kära, dofta på havet m.m) och jag har gjort saker som jag inte trodde att jag behövde göra.

Men jag är trött, och imorgon måste jag läsa över 150 sidor om kulturpolitik. Man får ta det goda med det onda, som min mamma och Lars von Trier brukar säga.

Detta roade oss igår. Det och pubertala pop-kidz utan rytm. Idag har jag & P shoppat kläder som visar våra former. Ikväll blir det Lund men jag är inte peppad. Det är dålig energi i den luften.

tanzen tanzen tanzen tanzen.

varför blir jag så glad över att dansa.

te/mörk choklad. säng.

Återupptäck Modjo.
Och acceptera Justin. Det är ju som det är.

Hjärnan är ganska mosig. Imorgon åker jag till Malmö. Får inte glömma att inte ta med mig så mycket grejjer. Men Miso ska med. Det hade varit mycket enklare om hon inte skulle det. Köpte min iPod nano idag, den nya silvriga 4GB. Det blir fint. I Malmö ska jag sy en påse till den. iPod-samhället. Jag borde diska och bara sitta ner en stund. Men ändå ska jag cykla iväg nånstans och spela något spel. I helgen ska jag se vit päls på kulturnatten i Lund. Och umgås och inte umgås.

Jag längtar till Malmö idag. Borde verkligen åka dit den här veckan, för att hålla ihop själ och kropp. För det är rörigt i kroppen, så har det varit, och så fortsätter det. Det är kanske Malmö istället för bokmässan? Eller är det bådeoch?

Först ska jag skriva klart tentan.

Ja. Valresultatet igår var en katastrof. Jag är glad över att Malmö och Göteborg fortsätter att vara röda. Och om mitt valdistrikt hade fått bestämma så hade sossarna fått 50%. Jag är glad över att G. Persson avgår. Det skulle han gjort för länge sen. Jag hoppas att Margot Wallström kommer tillbaka. Jag är glad över att stockholmarna sa ja till trängselavgiften (även om många tror att moderaterna kommer göra som de själva vill i den frågan nu när de har fått majoritet). Och det är komiskt med Miljöpartiet, som står där i bakgrunden och dansar dansar dansar, för att de har ökat med 0,6 % (eller för att de inte åkte ur riksdagen?).
Jag är fruktansvärt ledsen över att behöva se Reinfeldt som statsminister, m.m.
Jag är fruktansvärt ledsen över att 25% av Landskronas befolkning har röstat på SverigeDemokraterna.




Min hemdator lever ett nyckfullt liv. Ibland finns det ingen hårddisk, så då får man skaka på den som med ett juicepaket. Och så helt plötsligt är allt som vanligt igen.

Hoppas samma sak händer med dessa 4 år. + lite bättre.

Det är roligt att ta ställning. Våga rösta mot alliansen.



Julia Gerpe gjorde sin första spelning igår, den var förskräcklig. Hon glömde både mikrofon och keyboard. Men hon gjorde i alla fall "roboten".


Jag håller på att skriva tenta. Det är under kontroll. Ikväll är det valvaka. Brr.

Det finns ganska mycket som jag vill skriva om. Som om det här valet som svenska folket ska göra i helgen. En hel del är ganska trötta på valdebatter, "vänsterkartellen", utfrågningar och "alliansen". Jag tycker att det är roligt och inspirerande. Framförallt viktigt. Var fjärde år går politiken ur gaderoben, och bråkar om plats och inflytande. Yo! Jag blir orolig när folk säger att F. Reinfeldt är sympatisk och "skulle bli en bra statsminister". Jag blir orolig när folk säger att sossarna har gjort ett dåligt jobb och att vi behöver en förändring. För det första röstar vi inte på en statsminister utan vi röstar på det parti, alternativt ideologi, som representerar våra intressen och behov. För det andra så kan man inte rösta på "alliansen" bara för att man vill ha en förändring. Vilken typ av förändring? Att klyftorna i samhället ska bli bredare och djupare? Att feminismen ska spolas ner i toaletten och att kulturarbetarna ska bli utfrysta. Att miljön blir en parantes? Det blir ganska tydligt för mig hur populistiskt M m.fl. är när de helt plötsligt, så här en vecka före valet, backar angående bibliotekslagen. Det är därför jag gillar Mp, då de sällan säger det som vi vill höra, men de gör det likväl för det är deras politik och ideologi. Jag tycker inte att sossarna har gjort ett bra jobb. Men jag tror inte att "alliansen" skulle göra det bättre. Jag tycker inte om att G. Persson har varit statsminister så här länge. Paggan for president or what?!

Min mamma ringde mig idag, hon hade varit och lyssnat på Tina Rosenberg i förmiddags på Malmö Högskola. Hon sa att hon var så bra och jag sa att då får du väl rösta på F! och det sa hon att hon ville men att hon vet inte. Det kanske blir ett sånt där val där varje röst räknas, på riktigt. Jag tycker om min mamma för att hon är intresserad och medveten.

De senaste dagarna har jag blivit allt mer röd, från ganska grön. Det var efter en debatt som de hade i skolan då det visade sig att endast V hade konkreta förslag, inskrivna i sitt valmanifest, angående biblioteket. Problemet för mig är att V brinner inte, de kampar inte, de har stora problem med att vara dörrmatta åt sossarna. Mp är också dörrmatta åt sossarna, men de har varit bättre på att kompromissa, att få igenom sina idéer, lobba. De har helt enkelt en mer modern politik. Men de är också obehagligt oförutsägbara.




Jag har ingen ork i min kropp. Vi säger att det är järnbrist, men majoriteten anser att jag borde gå och göra ett blodprov. Men jag vill inte bli torterad av en oduglig sjuksköterska som försöker hitta ådror i min arm och efter 20 försök säger att "jag sticker dig i fingret istället". Då köper jag hellre järntabletter och nyponsoppa. Mamma tyckte att jag skulle köpa en svart ipod nano 4GB, så då gör jag det.

Jag vill ha en svart ipod nano 4GB.

Vågar jag unna mig det?









Häll en hink vatten över mig. Gör det!

Puh. Det var inte min båt.

Och det här är respekt.




Jag vill ha någon som fördärvar och någon som blir fördärvad av mig. Det finns många olika former av kärlek och tillgivenhet, en del människor kan tillbringa ett helt liv tillsammans utan att veta varandras namn. Det är en svår och tidskrävande process att ge någon ett namn, det rör det grundläggande och det innebär makt. Men vem är det som kan kalla dig hem när natten är vild? Bara den som känner ditt namn. Den romantiska kärleken har blivit utspädd i pocketboksformat och har sålts i tusentals miljoner exemplar. Någonstans finns den fortfarande i sin ursprungliga form, skriven på stentavlor. Jag skulle korsa oceaner, uthärda solsting och ge allt jag har, men inte för en man, eftersom de vill vara den som fördärvar och aldrig den som blir fördärvad. Det är därför de inte är skapta för romantisk kärlek. Det finns undantag och jag hoppas att de är lyckliga.

Ur Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson.

Jag är ruskigt trött på klagosånger kring kass ekonomi och hur tråkig denhärstadenärjagvillhemnu. Fed up.

Solen skiner och jag ska träffa T på bakgården för att dricka kaffe.

"Andrea, vi behöver närhet ..."

Läste den meningen i helgen ur ett brev som jag fick för hundra år sedan. Jag saknar de där breven. Trots allt.

Julia Gerpe fick ut sin lön idag, så hon bestämde sig för att investera i kunskap om trummor. Det visade sig vara ett olyckligt beslut. Hon har även bråkat med Maria Gutierrez. Däremot har hon blivit Eduardo Alaín Sifres Belenguer's älskare. Lite senare idag ska de på date. Jasone Aceña Lopez och Julia har gosat flera gånger. Julia tror att Jasone är hennes stora kärlek. Det går dåligt med Julia's band "donna dance". Imorgon ska de repa, låtarna kan bara bli bättre.





I'm telling you stories. Trust me.


Nu har jag börjat jag sakna lite grann. Som när jag häromdagen bakade dinkelbröd och hade hittat en perfekt avokado på Ica. Önskade att jag någon kunde komma över och dela det med mig. Men det regnade.

Jag ska försöka göra en litteratursociologisk analys av Jeanette Winterson, och Det finns annan frukt än apelsiner. Ärligt talat är jag osäker på hur, men det är intressant. Har hittat en del intervjuer och artiklar som gjordes i samband med Bok- och biblioteksmässan förra året, och det är onekligen en stark kvinna, med intressanta synpunkter på författarskapet, konst och böcker. Hon gömde Tove Jansson under madrassen.

Fantiserar kring att praktisera eller studera i Köpenhamn nästa höst. Tror det handlar om en rädsla till att befinna mig i ett så kallat arbetsökande. Men jag behöver även 20 poäng till en fullbordad examen. Och erfarenhet. Erfarenhet! Köpenhamn.

Har för många dåliga hårdagar i den här staden. Så nu ska luggen växa och en sen ska jag klippa av halva håret. I princip. Snebena. Höstens grej.

DIK delar ut gratisbiljetter till Bok- och biblioteksmässan. Hoppas på tur.

Följde P. Eriksson igår. Det var inte klockrent. M. Wetterstrand är bättre. Det förändrade ingenting. A. Lantz och F. Reinfeldt hade det svårt idag. Han ville inte kalla sig för feminist och hon undrade varför han kunde kalla sig för moderat.

Något som jag inte förstår är manliga författares böjelse för tjurfäktning. Såg igår en dokumentär om Orson Wells av Kristian Petri. Han åkte i denne persons spår i Spanien. Bodde där han hade bott, åt den maten som han hade ätit, besökte hans spektakulära viloplats (även om det kostade 3000 euro) och gick på tjurfäktning. Tydligen var det som så att Wells och Hemingway beundrade matadorerna och såg upp till dem, så mycket. I en intervju med Stig Larsson i senaste nummret av SEX berättar han att han, Kristian Petri och andra intellektuella/kreativa personer brukar åka till Spanien för att bland annat uppleva tjurfäktning. Var dokumentären en ursäkt för att få träffa den mest legendariske matadorens änka? Jag vet inte. Men det finns något perverst över det hela. I en scen i dokumentären får man se djurplågeriet, där tjuren stapplar omkring, blodig och lidande. Matadoren sticker svärdet i manken. Tjuren tvingas vara nära döden innan man sticker en kniv i huvudet, då den dör omedelbart. Två åsnor drar ut den döda kroppen. Alla hyllar och beundrar matadoren. Wells säger någonstans i dokumentären att det är en tragedi. Det har han rätt i. Men den innebörd han lägger i ordet tragedi, är förmodligen inte det samma som för mig.