Det enda jag vill göra är att köpa böcker, fast inte på bokrean. Det kanske är första gången som jag inte har hittat något, förhoppningsvis sista gången. Istället vill jag köpa Ida Lindes "Maskinflickans testamente" och Annie Proulxs "Brokeback Mountain". Har för närvarande en fantastisk läsning av Jonathan Coe´s "the Closed Circle", vilket betyder att jag har funnit en darling bland andra författarfavoriter. Det är anmärkningsvärt att han inte är översatt till svenska. Men innan man läser "the Closed Circle", så måste man läsa "the Rotters Club", annars är det svårt att lära känna karaktärerna, och boken blir onekligen bättre.

Bok- och bibliotekshistoria är oerhört kul. Blir bara mer och mer övertygad om att jag har valt rätt utbildning (om man bortser från framtidens jobb och lön). Hur har böcker påverkat samhället? Och vice versa. Fina grejer.

Idag är det bästa tevekvällen på SVT 1. 20.00 "Kronprinssesan", 21.30 "Nicolai Dunger och Edith Södergran" (och i detta nu ser jag att OS-hjältarna tar över Nicolai Dungers plats i tablån, nåja, tittar gärna på en glad Mats Sundin) och 22.30 är det Vita Huset.

Solen skiner och jag har börjat sticka igen. Com'on Let's get better!

Jag skulle kunna ha en utläggning om konsumtion. Eller förklara vänskap. Men jag orkar inte. Vistelsen började ju med ett par öl; några billiga, någon mörk och en del goda. Sen försvann tiden och avståndet, och jag köpte en dubbelt så dyr biljett hem. Jag undrar om jag någonsin kommer att befinna mig i en tvåsamhet, en fungerande och glad sådan. När jag inte ens kan få vänskaper att hålla? Livet är säkert ett skämt. När man dör så kommer någon att säga: "varför tog du allting så allvarligt?"

Go to sleep, may your sweet dreams come true
Just lay back in my arms for one more night
I've this crazy old notion that calls me sometimes
Saying this one's the love of your life.

Cause I know a love that will never grow old
And I know a love that will never grow old.

When you wake up the world may have changed
But trust in me, I'll never falter or fail
Just the smile in your eyes, it can light up the night,
And your laughter's like wind in my sails.

Lean on me, let our hearts beat in time,
Feel strength from the hands that have held you so long.
Who cares where we go on this rugged old road
In a world that may say that we're wrong.

(A Love That Will Never Grow Old - Emmylou Harris)

Bara; vacker, smärtsam, känslofylld, hemsk. Brokeback Mountain.

Upp och ner är allt här. Jättebra och jättedåligt. Undrar var jag hör hemma?

(www.aftonbladet.se)

Höjpunkterna i OS, so far.
1. Sprintstafettguld för både herrar och damer idag! Ja, jag erkänner. Jag grät. Det var så jävla fint. Jag älskar när referaten blir så fyllda av känslor. Professionella människor som tappar rösten, och blir helt fyllda av det som händer i nuet. Vilka skidåkare. Jag tror att den ene kommentatorn sa: "nu vill man gå ner och kramas" efter nationalsången.

2. Peja Lindholms sista dragning i curlingmatchen mellan Sverige och Italien. Sverige låg rätt dåligt till, och italienarna buade på läktaren när Peja släppte sin sten. Stenen gled sedan mellan två italienska stenar in i boet, vilket gav Sverige två poäng, och vann sedemera matchen. Det var spännande, och härligt.

3. Anders Södergren på 3-milen (k/f). När han kämpade och fick en lucka i den näst sista backen och man började tänka att det kunde bli medalj, vilket man inte hade trott från början. Sen tappade han, som vanligt, allt i spurten, och det var ju lite synd. Men det var härligt att se att han kunde hänga med. 5-milen blir rolig, tror jag.

Jag känner mig aldrig annars så svensk som när det är OS.

Förrutom OS så har jag suttit med maraton-tentan mest hela tiden. Det har gått upp och ner, men jag har bestämt mig för att den ska bli klar idag. Jag tror bestämt att det är möjligt. För det finns roliga saker att se framemot. Som att sätta sig på tåget och ta sig ner till sydligare breddgrader. Läsa "the Closed Circle". Simma. Njuta av att, för en stund, ha en diskmaskin.

Tråkigheter är mina samtal till diverse bibliotek. Det verkar som att det blir svårt att hitta sommarvikariat. Ska ringa lite fler, men det kanske ändå blir båtarna, IGEN. Jisses.

Det är också trist att de som jag allra mest ville träffa i Malmö åker därifrån när jag kommer dit. Surt.

Imorgon är det OS-invigning. Häromdagen köpte jag aftonbladets os-guide, hos mannen i krovkiosken på allégatan. Han tyckte att det var roligt att jag köpte den, "inte många tjejer gillar sport". Jag älskar pompösa idottsevenemang. Sommar OS, Vinter OS, Fotbolls VM, Fotbolls EM, Friidrotts VM... jag följer även Världscupen i hästhoppning, Fotbollsallsvenskan, De fyra Grand Slams i tennis. Sport som jag tycker ointressant är golf, hockey och bandy. Golf står för elitism och överklass (enligt mig), och sen så är det ganska trist att titta på. Hockey är roligt på OS, men inte annars. Jag tror att orsaken till ointresset för hockey och bandy är att i Skåne är dessa sporter ganska osynliga. I alla fall bandyn. Nåväl. Det blir två roliga veckor framför teven framöver.

Nu är det tentatentatentatenta. Och Blask. Man biter ihop, äter linssoppa och varma mackor. Beställer böcker från nätet. Pillar sig i naveln vid jämna mellanrum. Läser Jonathan Coe´s bok The Rotters Club (boktips). Smörjer in händerna med lotion. Köper tre passionsfrukter för 10 kronor. Jag menar, det kan ju bara bli bättre?

Igår "odlade" vi kultur på Kulturhuset i Borås. Man kanske borde säga post-modern kultur, bara för ordets skull. Det var Shima Niavarani, http://jam.riksteatern.se/main.html, som stod för det hela. Gratis. Jag tänkte på den te-drickande Daniel Boyacoglu (stavas inte så, men man fattar väl). Han gjorde också en riksteatern-turné, i samma genre, fast Shima var bättre. Daniel vinner ju mycket på sin utstrålning, men Shima vinner på allt. Lite hårdare, kanske man kan säga. Daniel kostade också en del kronor. Vilket då räknas som en nackdel.

Idag så fick vi alla tenta-frågorna. Det är inte nådigt mycket jobb att göra framöver. Självklart kan man inte ha något liv i detta liv.

Läste gamla inlägg, insåg att jag tjatar mycket om Malmö och Cityakuten. Så det får jag nog lägga åt sidan (även om Dr Carter är mannen i mitt liv).