Det ordnar sig

Första veckan som arbetslös. Det värsta är kanske alla papper som ska samlas samman. Utbildningar och de få jobb jag har haft (bara ett under 2000-talet). Det bästa är att jag känner hopp. Tack vare att jag har varit med i det här projektet (som förkroppsligas den 8:e februari någonstans i Malmö) så har jag blivit intressant. Får in en fot här och där, nya projekt. Timvik. Hej hopp. Jag börjar bli kräsen. Jag vet vad jag vill ha för jobb, så när jag idag fick höra att jag skulle bli kallad till intervju till en tjänst som skolbibliotekarie blev jag bara "hm, jag vill ju inte jobba på skolbibliotek". Jag vill arbeta på folkbibliotek, med att förbättra folkbiblioteket i samhället genom bland annat web 2.0. Jag har hundratusen idéer, som inte platsar på ett skolbibliotek. Men jag kan inte säga nej till ett jobb, om det nu blir så (vilket också är osannolikt pga av typ noll yrkeserfarenhet). Jag inser även att nätverkandet inte bara är en nödvändighet, det är faktiskt kul. Jag som annars har haft väldigt svårt för det, bekanta bekanta, tycker plötsligt att det är kul. Jag förvånar mig själv, jag tror inte att jag tror på min egen kompetens, så hej hopp självförtroende. Det finns faktiskt saker att se framemot.