Välkommen hem till skiten, ödsligheten, räkningar och ledsna växter.

Såg på texteve att det är dags för sommartid inatt.
Det passar inte mig.

Men jag har haft det fint. Idag. Igår.

riktig italiensk pizza & kulturkulutrkultrrr & blåst & espresso macchiato & påskhare & haloumi & mer kaffe & någon sorts sorg som inte syns.

Sista frullen på simpan imorgon. Har hört att samlingen individer kräver två bord. Om folk är medvetna om sommartiden, vill säga.

Det är ganska tråkigt. Jag vaknar, går upp, kokar en kanna te, sätter på datorn, lyssnar på radio, sköljer mitt ansikte med kallt vatten för att vakna, surfar omkring, ger alla shysst statcounterstatistik, öppnar motsträvigt word, tar fram uppsatsen, tar fram intervjun som ska transkiberas, lyssnar, blir trött på min egen röst, blir trött på mig själv, det går trögt, gör snygg lunch i form av saffransås med qourn och grönsaker, får paltkoma, sköljer mitt ansikte med kallt vatten för att vakna, lyssnar på Lantz i P1, ger alla shysst statcounterstatistik, skickar sociala sms om promenader, bio, fika, men alla har något att göra, någonstans de ska vara, trötta, jag med, men jag orkar inte sitta här och förtära tid på ord ord ord, ringer min handledare, han har återfunnit sig ifrån influensan, vi bestämmer träff på måndag, det känns bra, pratar med L på msn, mycket uppsatsanxiety "hur går det" "usch" "vi får se", transkriberar tio minuter av femtionio, det känns oändligt, mamma kommer hem, vi pratar om analys av material och äter vindruvor, jag vill dö.

Idag tänker jag på mormors köttbullar, hennes brunsås (med skinn), lingonsylt och potatis.
Det var så länge sen.

Blir orolig i kroppen av blåsten som slår mot vänster, balkongräcken, fönsterbleck, plastpåsar, tegelvägg, örat och ventil.

Sen tar jag en bit brieost och ett glas apelsinjuice. Det blir inte bättre.

G hade sin image på simpan idag, som att vi inte känner varandra. Ingenting i mig orkar. Sen kom dagens Daniel, som för mig är mer månadens Daniel. Det är mycket image.

Nu är det Vita Huset.
Imorgon börjar.

Idag mötte jag upp L vid Davidshall där vi förtärde italiensk glass i solen och hann säga några ord innan L skulle iväg till Staffanstorp och jobba. Sen gick jag förbi Gregers antikvariat på hemvägen där jag köpte "De vackra bilderna" till min lilla de Beauvoir samling. Egentligen för dyr, men sen tänkte jag på Greger, hyllan med de andra böckerna och den fattiga kulturen. Det är aldrig ett dåligt beslut att köpa en bok.

Men det här med spraydejt. Två i bekantskapen har träffat någon där, så igår gick jag in och sökte men jag blev bara rädd. Är det sådär kärlek ska vara, som att söka ett arbete, gå på arbetsintervju och så vidare. I så fall står jag över.

I need a lover with soul power
And you ain't got no soul power

En eftermiddag på Louisiana (denmark) & Cindy Sherman

Lyssnar på Beirut och Of Montreal. Sneglar på det fina vädret utanför. Transkriberar intervjun med falaffelpoeterna från igår. Det är kul att komma ut i den riktiga biblioteksvärlden, att få gå in bakom stängda dörrar. Bläddra bland papper kring en verksamhet. "Jaha, så man måste söka pengar för det". Nu ser jag mest framemot att få dra på mig de grå strumpbyxorna och de ljusblå öronhängena och ta tåget över sundet för att se Cindy Sherman på Louisiana. Ja.

Är det nån som bryr sig?

Anina Rabe har skrivit om regeringens bibliotekspolitik

Och ledaren i Sydsvenskan igår

En väska och tre öronhängen: 20 spänn på marknadsbörsen. Det är så det ska vara.

Samt brunch på simpan med bland annat Si. Det är så jag vill börja söndagarna. Resten av dagen: transkibera och skriva en sida om intervju som metod & till slut, första avsnittet av sista säsongen Six Feet Under (jag vet att de flesta har sett den eftersom boxen går att köpa för en tusing, och i somras gick den på canal+, eller så har folk laddat ner den).

Hörde idag att bibliotekarieprogrammet i Lund har lagt ner. Fint. Det behövs inte fler bibliotekarier.

Jag stod i en vinkel utanför biblioteket och kunde med hjälp av den tänka på olika händelser från förr som hände på olika platser, som jag kunde betrakta i just den vinkeln:

Antikvariatet på hörnan finns fortfarande kvar. Där lämnade jag en låda mögliga wahlströmsböcker (hästböcker) några veckor innan studenten. Först ville han inte ha dem, men när jag sade att han inte behövde betala för dem så tog han dem ändå.

Parkeringsplatsen där jag sålde mina barndomsgrejjer på en barnloppis under Helsingborgsfestivalen, jag gick i åttan eller nian. Kommer ihåg att jag köpte skivor för pengarna.

Sjukhuset i höjden, betongkloss. Jag föddes där och jag opererade min brutna arm där. Mormor dog där och Bengt låg inne ett tag på grund av högt blodtryck, där. Det är mest en ful byggnad.

Cykelstället utanför biblioteket. Här gjorde jag och P slut.

Sen gick jag in på biblioteket (som jag hängde en hel del på under åttan, nian, gymnasiet, men som jag inte besökt sen studenten). Köpte en Marie Kandre bok för halva priset och betalade två spänn för att besöka toan. Fick göra två intervjuer. Var torr i munnen efteråt, fast att jag inte hade sagt så mycket.
Sen åkte jag därifrån.

Det är mycket som känns omöjligt.

Var på "Craft Club" på Amore och firade kvinnodagen (kvinnorna ovan var en performance av en syjunta som bland annat stickade snoppfodral). Ja, det går faktiskt att fira och nej, det är inte konstigt. Det är inte märkvärdigare än att vi firar kungens födelsedag och jesus födelse. Please. Och nej, det handlar inte bara om kvinnor (om bara det skulle vara för jobbigt). Det handlar en hel del om frihet, jämlikhet och rättvisa. Och så lite revolution.

Det blir en Nina Hemmingsson också:

"nitisk jävel"

Jag tycker inte om att prestera, och jag tycker heller inte om att försvara det som jag har presterat. Och detta är summasumarum om den akademiska sfären. Den som jag snart ska göra slut med.

Det jag tar med mig ifrån idag är att en tjej använder min "gamla" uppsats i Etnologi i sin uppsats om hästböcker. Att se mitt namn i litteraturförteckningen var fint. Tänka sig.

Nu måste jag hitta ett sätt att ta mig hem på.
Det är svårt.

Litteraturpriserna har hamnat bra i år: Sara Stridsberg, Martina Lowdén, Jonas Hassen Khemiri och Susanna Alakoski.
Bra spridning.

Och snart är det den 8:e mars. Stand up and shout.

Förnimmelsen av bladet bröd som stoppas in i munnen under nattvarden.

Förnimmelsen av Bali när jag går över gatan och andas in avgaser.


Lyssna: Arab Strap - Rocket, take your turn, The first big weekend, Packs of three & (afternoon) Soaps.


På fredag ska jag genomföra min första intervju. Imorgon ska jag få kritik på det jag åstadkommit hittills. Tid för förändring (läs. utveckling).


Se: Dokumentären "Hästmannen"

Angående Köpenhamn

För mig handlar det om att kämpa för en plats för ungdomar, en kamp för ungdomskulturen. Att bli accepterad som en grupp med en egen frihet.

Det handlar om frihet. Om att göra sin röst hörd. Att vitalisera demokratin.

Johanne Hildebrandt skrev en krönika i Aftonbladet idag, kallade ungdomarna som deltar i kravallerna i Köpenhamn för bortskämda. Det är ett oförstående påstående. Det går inte att jämföra dagens ungdomar med femtiotalets ungdomar. Samhället har förändras, villkoren likaså. Det finns inte längre några trygga väggar att luta sig mot. Ingen som vill hålla ens hand.

Vad skulle hända om ingen engagerade sig?

Det handlar även om våld. Om frustration. Om maktlöshet.

Det som händer i Köpenhamn behövs. Det behöver visas. Hur ont det än gör i försäkringsbolagens plånböcker, polisens händer och ungdomarnas ögon.

"Allt skinn ska bort", sade Martina Lowdén häromdagen angående sitt skrivande.

Sen ville jag bara krama henne.