summasumarum

Det som var bra med 2007: att jag skrev och blev klar med min magisteruppsats, flyttade tillbaka till skåne, gick två intressanta kurser i kph, åkte till berlin, började på bikram-yoga, köpte mig en dator, började nätverka och förbättrade min sociala kompetens en aning.

Det som var sämre med 2007: att ganska lite förändrades ifrån 2006.

Jag vet att 2008 kommer att bli annorlundare för att jag är klar med mina studier i januari, så nu ska jag ut från en bubbla, in i en annan okänd. Om det blir en bra eller dålig upplevelse får jag väl återkomma till.

Nu ska jag piffa inför kvällens baluns. Rajraj.

Vad vill jag säga med den här bilden?

Brott mot kvinnor har ökat i år (eller är det inte bara så att fler kvinnor vågar anmäla brott, i så fall kanske det är en bra sak).

Benazir Bhutto dödades idag, en kvinna som vågar vara politisk och offentlig, som vill se förändring.

Jag är trött, mår illa, vill bara sova eller lyssna på ljudboken.

ORO	orolighet, ängslan, upprördhet, rädsla, olust, disharmoni, bekymmer, farhåga, fruktan, nervositet, anfäktelse, kval, stress; missnöje, uppståndelse, bråk, liv, larm, tumult, villervalla, panik, upplopp

Under mitten av yogapassen, då man har utfört balans-och-stå-serien och känner sig nöjd över det men samtidigt lite hmhm för snart kommer på- magen -serien, så brukar instruktören säga att vi ska fokusera på en punkt i taket, koncentrera oss på den och tänka på ingenting. Så fort tankarna fladdrar så ska vi återgå till i n g e n t i n g. Det är ganska fascinerande när man upptäcker hur tankarna vandrar iväg av sig själv, hur de börjar planera för att vad som ska göras efteråt, imorgon, om drömmar och mardrömmar. Att tänka på ingenting är svårt, för vad är ingenting? Finns det över huvud taget? Just nu, för mig, är ingenting lugn och ro.

Julafton var gött. Jag fick ligga i en soffa, dricka litervis med earl grey, leka med valp och få tusen cykellampor och varma tofflor och sånt som är användbart. Jag tycker verkligen om användbara klappar. Däremot har jag väldigt svårt för de här mellandagarna. De långsamma ångestladdade mellandagarna.

Låt oss gå tillbaka till ingenting.

tribute

Den 9:e januari skulle Simone de Beauvoir fylla 100 år. För den som inget känner, läs: Söndagarna med Simone : en rebellflickas memoarer av Claudine Monteil. Eller Manadarinerna, av henne själv.

Friheten sitter i huvudet. Friheten är ensam.

Om det är något jag saknar ifrån den svenska hålan så är det tågresandet. Det är ett fint läge att befinna sig i. En av de finaste tågresorna som jag gjort är när jag åkte till Dalarna i januari 2001, det var så lägligt:


09.35 Lämnar Lund C. Helsingborg är som en bubbla med trygghet, tristess och historia. Jag åker därifrån. Ut från den grå bubblan. Och jag känner mig fri fri FRI. Jag är verkligen inte gjord för dom där dagarna i Helsingborg. Jag åker ifrån Skåne, med sina torra bruna färgskalor. Genom Sverige som vädret i TV'n säger har vita landskap pch andra grader. Jag lämnar tryggheten. Åker ut i ovissheten. Utmanar rädslan. Det gör jag. Och jag hälsar på dig, du utan ansikte och identitet. Här kommer jag och du fattar ingenting.

seitan dance, seitan dance dance

Efter mitt nätverksseriösa biblioteksmöte idag gick jag till A&A för att kolla över beståndet, så att säga, hittade Seitan. Åt två seitanburgare i Berlin, de godaste, så det kändes fint att hitta det i butik. Men det ser inte smakfullt ut! Jag har väldigt svårt för vegetarisk mat som efterliknar en önskvärd köttig motsvarighet. På A&A har de blandannat vegetariska kycklingklubbor (med skinn) och hummer. Pratade med en av de svala biträdena om vegetarisk kost för katter, argumentet "naturligt" dödade allt. Allt är en konstruktion, även om du är katt! Post-post-katt. Stackars rovdjur. Min katt äter bara sånt som har en fiskliknande form. Mondieu.

Jag behöver en datorfri tid. Ge mig ett hus med skogsutsikt och kökssoffa!

somewhere on the road you lose the butterflyes

Det har hänt mycket denna veckan. I princip bara positiva saker. Det gör mig hoppfull inför årsskiftet. Och det känns som att de sista veckorna i decmeber kommer gå alldeles fort, så mycket att stå i.

Jag är en karriärist! Tänka sig.

Där:
+ ingen direkt insyn, trots att det var f. våning.
+ trägolv
+ området
+ hyran
+ genomgående

- lågt i tak
- stort kök
- saknar bx2 (men jag undrar om jag verkligen bryr mig)
- mörkt

Här:
+ fiskbensparkett
+ äldre detaljer
+ högt i tak - l u f t.
+ hemmakänslan
+ har bx2

- området
- hyran
- sliten/nedgången
- stort kök

Det här börjar mer och mer likna en biblioteksblogg, eller hur?

En heldag framför datorn gör en gammal och trött. Ja, alla dessa biblioteksbloggar som tipsar om böcker. Bibliotekarier som berättar om sina läsupplevelser från den gångna helgen. Folk vill läsa sånt? Men de kommenterar inte inläggen? Reproducerar bloggarna bilden av biblioteket som något nyskapande ("blogg är modernt") men samtidigt traditionellt angående böckernas starka närvaro? Det försiggår inget tvåvägssamtal på dessa bloggar - bibliotekarien är experten och läsaren är mottagaren. Vågar biblioteken verkligen göra något annorlunda?

Mondieu.

Imorgon ska jag gå på lägenhetsvisning. På pappret är det inte perfekt (första våningen vid trafikerad väg), men det är rätt område och lite billigare hyra. Men jag vet inte vad jag vill.

idag lånade jag ut böcker, och återlämnade böcker (jag visste inte att ljudböcker var så pop). ja, det var trevligt. ja, jag ångrar inte flera års utbildning. men på riktigt, du vet, drömjobbet, det är inte på ett sådant bibliotek där personalen är tillräckligt gamla för att förändringar ska vara jobbiga och där det verkligen inte finns några pengar (men godhet). jag vet vad jag verkligen vill, det kommer.

kanske vill jag vara på biblioteket i ubud på bali, där vi fyllde på våra vattenflaskor, där de hade lektioner i det där pling-plong-instrumentet, där de hade ett litet litet rum med böcker, som var mer mötesplats än bibliotek, kanske? ja, där kunde jag vara varm, där kunde jag göra annat.

ikväll fastnade en ruccola-kvist i halsen. den har ännu inte lossnat (hur gör man?). imorgon ska jag äta lunch med mor. dor.

Det är en ganska hemsk dag idag, men tanke på blåsten, regnet, de lövlösa träden, min disk som fortsatte att växa i helgen, skolket, det äckliga bibliotekscafékaffet, de äckliga bibliotekscafécrepen. Mörkret, det så självklara novembermörkret.

Jag måste skärpa mig. Jag måste plugga mer (inte göra allting precis innan det ska vara klart). Jag måste läsa romaner.

Igår var det sista avsitten av "Flying - confessions of a free woman". Slutsatsen: "I've decided that I'm going to stop worring. " Eller, det finns egentligen många slutsatser, och den var en. Serien var det bästa på TV denna hösten, definitivt.

Fick ett mail från mitt "drömjobb": "Jag kommer att höra av mig. Definitivt".

Jag måste sluta oroa mig.

Jag längtar efter julafton, eftersom jag behöver träffa min släkt, eller familj, eller hur man väljer att se det. Det är faktiskt fint.

the best of dallas, und zu weiter.

Ikväll var jag och såg "The best of Dallas", Teater Terriers sista uppstättning. Den har fått en del svidande kritik, där det mesta har handlat om det verkligen är teater? Eller är det performance? Var går i så fall gränsen. Vad är poängen? Handlar det bara om att provocera?

Jag skrattade. Mycket. Ibland vände jag bort blicken. Efteråt fanns det mycket att prata om. Vad skrattade vi åt egentligen? Min uppfattning är att pjäsen handlar om gränser, gränser för vad som är teater och gränser kring manlighet och sexualitet.

Det var verkligen värt att gå och se den, jag hoppas att folk inte drar öronen åt sig när de läser recensionerna, utan vill skaffa sig en egen uppfattning.

Igår var jag på 19-22 års inflyttningsparty. Kände mig gammal och mogen. Blev kallad lesbisk för att jag sa att "Karin är snygg". Gick hem och spydde upp det röda ekologiska vinet. Tragiskt.