Jag skulle verkligen kunna bo i det här huset, med eftermiddagssol och franska balkonger.

Min kollega är värsta kontrollfreaket. Igår renskrev jag anteckningar som jag gjort från ett möte vi hade förra veckan. Jag gav det till henne och fick tillbaka en del synpunkter, jag skrev om det och skickade det till henne. Hon kom tillbaka och sa att hon hade ändrat lite och sa att jag kunde läsa igenom det eftersom det står att jag har varit sekreterare, jag sa att det inte behövdes. När människor är sådär anser jag att det kan göra allting själva, och sjukskriva sig så småningom.

Men jag trivs bra på jobbet. Faktiskt. Och jag har inte hört något från jobbet jag intervjuades för, så jag summerar med att jag inte fick det, lika bra det, biblioteket hade ju inga fönster. Men jag "var det för att jag sa att jag är morgontrött? för att jag inte haft möjlighet att skaffa körkort? för att jag inte är en ledartyp?" osv. Men det är lika bra det.

Jag och mina vänner har sett alla avsnitt av "Tila Tequila: a shot of love" på www.mtv.com. Fab.

Jag läser två helt skilda böcker just nu. Debutboken "Innan jag dör" av Jenny Downham och "Martha" av Doris Lessing. Är halvvägs i båda, och jag tycker om dem båda två. "Innan jag dör" har ett enkelt språk, händelsefull, rakt på. "Martha" innehåller mer intellektuellt språk, liknar "Glaskupan", och jag har fastnat vid ett parti där Martha går ut i bushen och skjuter en antilop, bara sådär, som att det vore rutin. Båda har den gemensamma nämnaren att de har en kvinna i tonåren som huvudperson, att de har fått bra recensioner, men det är det enda de har gemensamt.

Maj är en månad full av händelser:

27:e april, fina utomhuskonserter på debaser
28:e april, "En enastående studie i mänsklig förnedring" på doc lounge, inkonst.
3:e maj, the Space between
5:e maj, vårruset
10:e maj, lyxloppis/vit päls m.fl. på jeriko/kollektivfest
26:e maj, band in box releasefest på debaser

Denna vecka kommer jag att minnas som veckan då jag gick på min första riktiga arbetsintervju. Det var 47 sökande, tre blev kallade till intervju, jag var först ut. De ställde alla de där frågorna som man har hört talas om: "hur arbetar du i grupp? vad är dina bra och dåliga sidor" VEM ÄR DU? egentligen. Jag vet inte om det gick bra eller dåligt. Jag var ganska ärlig. Vet inte om det är pro or con. På måndag ska jag få besked. Det är inte drömjobbet. Men det skulle vara en grym utmaning/erfarenhet, och allt det där eknomiska skulle lugna ner sig, ordentligt.

Veckan på jobbet var riktigt bra.
Jag hade ett bra yogapass och ett dåligt.

Ja, så var det.

Jag har en längtan. Eller flera, egentligen.

Jag låg i fredags på yogamattan och längtade efter havet, att ligga på bryggan och dyka ner i havet. Jag tror det var de bästa dagarna, förra sommaren, med Si, när vi låg på bryggan och stekte och sen cyklade hem och gjorde potatissallad som vi förtärde i folkets park.

Jag längtar efter Berlin. jag önskar att jag kände någon som bodde där, för då hade det varit så lätt, att bara ta flyget/bussen ner.

Jag längtar efter mycket. Det är inte bra.

<3 P

Boktoppen på mitt bibliotek:


Idag hade jag en tjej som lämnade tillbaka Flyga Drake, hon är själv från Afghanistan. Om jag tyckte att vissa scener i boken är otäcka, så har de varit på allvar för henne, perspektiv.

----

Två missade samtal. Ett dolt nummer. Ett okänt nummer. Jag får alltid sug i magen när det står "dolt nummer" på min display. Det brukar allt som oftast handla om jobb.

Hektisk dag.

Slut.

---

Dansken erbjöd mig ett jobb, tror jag. Inget konkret, men "skulle du vara intresserad?" "ja, det skulle vara jättesjov".

Jag har inte lyssnat av min telefonsvarare, fast att jag vet att det finns ett nytt meddelande från en dansk sen i fredags. Han har försökt få tag i mig under slutet av förra veckan. Jag vet inte vad han vill, men jag har mina funderingar och fantasier, jag blir av någon anledning rädd, jag tänker att han vill erbjuda mig jobb eller ett uppdrag eller uttnyttja min oerfarenhet. Jag förstår inte varför han inte mailar det han vill. Jag känner mig mer bekväm med mail. Jag borde lyssna av telefonsvararen.

Det har inte med honom att göra:tänker att jag inte vill ha ett arbete med för mkt ansvar.

Så var det måndag igen.

Jag har hittat årets hittills bästa skiva, Laaksos sångares debut, helt jädrans fantastisk. I vissa partier spritter det till i hela kroppen, om och om igen. Men det ligger på gränsen till något dåligt, det handlar om referenser till vissa band, jag vet inte hur han lyckas komma undan med det.

En gång i tiden bytte jag blandband med folk som jag kände på nätet. Fantastiska band med musik som var alldeles ny för mig. Jag älskade att göra de där banden och att få dem. En gång fick jag en skiva utan att ge något tillbaka, det var en haj på omslaget och hon hette Elin.

Jag vill göra en blandskiva. Någon som vill byta?

Har varit och kollat på en lägenhet ikväll, en tvåa 52 kvm, med dusch i badrummet. Känns sjukt lyxigt (inte duschen vill säga) med så mycket yta, ett eget rum för sängen. Men åtta hade varit och kollat på den så ja, chansen är som vanligt inte stor, lika bra det, skulle säkert bara gå vilse.

Ska söka adminstrationsjobb på högskolan i stan. Tanken slog mig nyss att en utbildad bibliotekarie säkert skulle passa där, hm.

Igår såg jag en bra fobollsmatch och idag lyssnade jag på en bra skiva. Vill ha mer tid till att göra ingenting. Ingenting är det bästa jag vet.

Skolans lilla värld. Hade jag haft en pedagogisk ådra, ett tålamod för elever, en ork, så hade jag väl blivit lärare, för bibliotekarieyrket ligger nära läraryrket: kunskap, livslångt lärande samt dåligt betalt för utbildning/börda. Jag tror att lärare har en av tuffaste arbetsuppgifterna. Ändå sitter jag där nu i skolan och samtalar med lärare, lär mig vad ett lärarlag innebär och hur kommunikationen fungerar eller inte fungerar. Jag följer "Klass 9a" och de två senaste avsnitten har jag bölat av. Tjejen som får en bas. Tjejen som läser manga och lyssnar på japansk musik. Mitt hjärta brister. Det slår mig också vad mycket engagemang en lärare måste ha, passion för sitt ämne, att vara auktoritet och samtidigt kompis. Och så den där pedagogiska kunskapen, den mystiska och dolda. Min mamma har gått igenom hela lärareledet: förskolelärare - gymnasielärare - lärare på lärarhögskolan. I dagarna går hon upp med sin magisteruppsats som hon har hållt på med sen jag minns inte. Hon är på toppen av sin karrär, kanske kommer hon högre, jag vet inte, men jag är ganska stolt över henne. Jag är längst ner i min karriär. Det känns. Jag panikar ibland. Rädslan över att behöva flytta till orter jag inte ens vet var de ligger, som västerås eller vårgårda eller huddinge eller något annat. För mig är att bara bli kallad till intervju en vinst. Jag hoppas på ett vikariat i stan, ringde idag och pustade ut när de inte hade börjat rekrytering än, det finns fortfarande en chans, men konkurrensen är vad den är.

Början på en karriär är vad det är.