Tre dagar - tre olika bibliotek. En vecka med ingenting. Den andra med tolv timmars arbetsdag. Så är verkligheten. Och lite lugn när jag fick ett vik på tre månader som inte bara handlar om att stå bakom disken med in och ut, frågor om ditten och datten, beställa hit och dit (ibland talar besökarna om biblioteket som en bokhandel, och ibland pratar bibliotekarierna om besökaren som kund). Well. Jag behöver bakomdiskenerfarenhet, men jag är glad över de andra uppgifter som jag nu får på det nya biblioteket. Ska bokprata i en gymnasieklass nästa vecka om fem böcker, lättlästa. Och I sa att jobbet blir vad jag gör det till, vilket jag tolkar lite som fria tyglar under ansvar, vad man nu kan göra under en tre månaders period. Imorgon börjar det och jag är
nervös att jag kommer att försova mig, gå upp kl. 7 har jag inte gjort sen jag vet inte.

23.25 Frasier
00.05 Vita Huset

Lördag

Idag var jag på mässan "Smått förlag" på inkonst, själv. Jag fick inte med mig någon eftersom mässan ansågs krystad, för dem jag frågade. Den var krystad, åtminstånde till en början. När jag kom dit satt alla figurer vid sina bord med sina böcker och kollade in en, eftersom man var den enda som inte befann sig bakom ett bord med en massa böcker som skydd. Meningen var väl att man skulle kolla in böckerna och tidskrifterna vid borden och kanske öppna upp för ett samtal kring böckerna eller tidskrifterna och snylta karameller eller gratis grejjer. Jag blev nervös och sprang in till rummet där man hade meta-samtalet kring Ida Börjels nya bok (diktsamling?) som är en parafras av konsumentköplagen. Det var mer behagligt att sitta i mörkret och betrakta, inte bli betraktad, men samtalet som pågick på scenen befann sig på en sådan post-post-nivå, som gjorde att jag inte kunde ta situationen på allvar. Bland annat diskuterades innebörden av ordet "ömsesidigt" i tio minuter. Författarinnan satt i publiken och verkade tycka om arrangemanget. Well, sen gick jag och fikade på St Knuts torg och återvände till en annan diskussion om "artists-books", vilket gjorde att min eftermiddag lyfte. Jag har sett "böckerna", men aldrig förstått att de går under begreppet "artists-books". Det de pratade om tyckte jag var intressant: skapa rum i boken, att experimentera med boken som form (boken har en normativ och symbolisk form). Sen inser man också att de som befinner sig i "artists-books-marknaden" tjänar ingenting på det, de finns bara för att folk brinner för det, och sådant inspirerar. Så på tisdag ska jag på konsthallens bokrea och köpa artistbooks.

Sen gick jag hem till Si och pratade om döden. Nu ser jag katastroffilm, torkade äpplen och rött te. Gör mig glad.

Böckerna & vardagen

Började läsa "Fritt Förfall" av Birgitta Stenberg i natt. Den påminner mig om "Bonjour Tristesse" och "Alberte och friheten" och "Mandarinerna". Jag har alltid facinerats av berättelser med kvinnor som söker frihet i en dekadent konstvärld som utspelar sig i början av 1900-talet. Den är rå och annorlunda, och jag önskar att jag var där.






Har börjat läsa "Chockdoktrinen", men jag tror att jag ger upp. Den är spännande och intressant och ett måste på många olika sätt, men jag har inte tålamod och blir stressad över att den är över 600 sidor tjock. Någon gång.





På toa läser jag "Tidigt på morgonen".






Nu väntar jag på att någon ska ringa och säga "Vill du komma på anställningsintervju?" eller "Kan du jobba denna veckan?". Och jag borde skriva på ett projekt och söka jobb som jag egentligen inte vill ha och skriva en ny handledningsplan på ams, skicka iväg papper till a-kassan för en ersättning som jag inte kommer att få. När jag var i kyrkan igår på popkonsert satt jag bredvid min nyvunna bibliotekarievän som sade "Du är precis klar, varför så bråttom". Detta efter att jag hade sagt något om projektet som jag funderat på, som han typ dissade, vilket fick mig att bli osäker. Det är bråttom, för jag vill göra något vettigt under dagarna. Inte gå upp och äta frukost tillsammans med Oprah (som gör två program om en kvinna som har köpt saker i hundra år för att fylla ett hål och hela huset är fyllt av högar av skräp och hon mår dåligt och detta är väst). Jag vill ha något att gå till på dagarna.

Jag har gjort slut med bikram-yogan, på grund av ekonomiska orsaker. Jag har seperationsångest. Måste börja springa, igen. Måste skaffa pengar så jag kan börja med yogan, igen.

jag vill ha något att gå till tidiga morgnar.

skjortan

Skjortan köpte jag i Köpenhamn på secondhand när jag gick på gymnasiet. Har egentligen aldrig kunnat använda den, men ibland går den på och jag känner min tonår igen.

"

Idag tackade jag nej till en anställningsintervju i Oskarshamn. Det kändes sådär kul. Särskilt när rektorn sa att han tyckte att det var tråkigt, att mitt cv lät spännande. Jag har ingen större lust att flytta till en småstad, inte just nu, helst aldrig. Nu har jag mina timmar och lite andra saker på gång, får se vart det leder.


Såg Into the wild igår. Den var på många många sätt väldigt sorglig. Frihet finns inte: "Real happiness is shared with other people". Alla människor som han berörde och lämnade, på tron om "riktig" frihet i Alaska. Frihet är i så fall lika med naturen, och jägaren/stenåldern. Jag förstår hans poäng. När jag ledsnar vill jag till havet eller landet och vara ensam med naturen. Men det är extremt att tro att man kommer att överleva i en magic bus och på örter. Det var precis som att han letade och letade och aldrig någonsin hittade det.

Jag vill tillbaka till när jag lyssnade på Belle&Sebastian, köpte alla ep's och köpte alla dyra brittiska magazines där de förekom i. Spelade in en liveinspelning från radio till kassettband. Det var från Paris och favoritlåten var La Femme Faux. Det var händelserikt.

Nu är det måndag och jag måste städa, igen. Alla papper och smutsiga kläder. Det tar aldrig slut. Solen skiner och jag lyssnar på musik i flera olika genrer och jag har ingen favoritartist, ingen favoritlåt.

Jag är inne i timmar-svängen. Det är välbekant och helt ok. Jag känner skuld för att jag inte läser böcker längre.