På riktigt?

stadsdelturné/gutesgutes

Saker och ting börjar röra på sig. Har fått timmar på ett stadsdelsbibliotek i stan, vilket i sin tur innebär att jag hamnar på vikarielistan som alla stadelsbibliotek i stan använder sig av. GutesGutes. Mina poäng från Köpenhamn kom in igår vilket innebär att jag är jävligt klar med högskolan. Nu ska det bara samlas ihop och bli en examen. Yay. Förvånande nog fick jag det nästhögsta betyget i Köpenhamn på min uppsats (B/10), och jag som trodde att jag inte ens skulle bli godkänd. Måste sluta underskatta mig själv. Men hejdå högskolan! Jag kommer inte att sakna kurslitteraturen, föreläsningarna, tänkandet, analyserandet. Jag kommer däremot att sakna den fria tiden, definitivt. Hej jobbansökningar, otrygghet, ams, papperpapper. Hej millenium, book-it, utlåning, återlämning, fjärrlån, beställa, reservationer, arbetsmiljö.

Nu ska jag cykla till arbetsförmedlingen och boka av ett möte imorgon för jag ska ju faktiskt jobba då.

Roliga saker skedde helgen som gick, ja, ändå blev jag ledsen över sånt som jag brukar bli ledsen över, som jag skäms för. Jag har insett att de flesta av mina vänskapskretsar störs utav tvåsamheten. Parparparparparparparapararararraa. Så jag springer hem med huvudet nedböjt och slänger saker i plast mot väggen.


Jag längtar till den där bron.

Dagens tidigare inlägg är sådana typer av inlägg som jag avskyr. Jag ber om ursäkt.

---

Jag har börjat lyssna på soundtrack: Darjeeing, Juno, Lost in translation och I'm not there. Bäst är Juno och LIT. Finns något guldkorn på I'm not there, men skivan tänkte jag förmedla vidare till min dylanförtjusta kusin som ska ta lumpentåget till lumpenanläggningen i Umeå på måndag. Han behöver delvis se bortom dylanhorisonten, och delvis något att lyssna på på tåget.

---

Helgen blir skojig.

Det ordnar sig

Första veckan som arbetslös. Det värsta är kanske alla papper som ska samlas samman. Utbildningar och de få jobb jag har haft (bara ett under 2000-talet). Det bästa är att jag känner hopp. Tack vare att jag har varit med i det här projektet (som förkroppsligas den 8:e februari någonstans i Malmö) så har jag blivit intressant. Får in en fot här och där, nya projekt. Timvik. Hej hopp. Jag börjar bli kräsen. Jag vet vad jag vill ha för jobb, så när jag idag fick höra att jag skulle bli kallad till intervju till en tjänst som skolbibliotekarie blev jag bara "hm, jag vill ju inte jobba på skolbibliotek". Jag vill arbeta på folkbibliotek, med att förbättra folkbiblioteket i samhället genom bland annat web 2.0. Jag har hundratusen idéer, som inte platsar på ett skolbibliotek. Men jag kan inte säga nej till ett jobb, om det nu blir så (vilket också är osannolikt pga av typ noll yrkeserfarenhet). Jag inser även att nätverkandet inte bara är en nödvändighet, det är faktiskt kul. Jag som annars har haft väldigt svårt för det, bekanta bekanta, tycker plötsligt att det är kul. Jag förvånar mig själv, jag tror inte att jag tror på min egen kompetens, så hej hopp självförtroende. Det finns faktiskt saker att se framemot.

Det är en väldigt beige dag, en grå tid och en svart månad. Solen skiner visst. Jag hör bara André Pops som kommenterar något. Borde gå ut, ta en promenad, komma på vilken mat som ska lagas. Jag sitter tydligen vid datorn, läser blogg-/tidningsinlägg i en pågående debatt angående något. Jag är ändå glad över gårkvällen, pälsen-spelning på dbajser, alla bekanta ansikten, stormkänningen, Norrmanns inflyttninsfest på kristanstadgatan, med mer dans och ändå ensam hemgång i blåsten regnet, till katt och långkalsonger. Jag längtar mer bort nu. Till B eller något varmt. Det känns hela tiden som att jag har glömt bort vad jag ska göra.

Det känns som att jag går i väntans tider. Väntar på svar, från allt möjligt. Trycker på inbox-knappen om och om igen.

Huvudvärk.

morgon med hillary

Vaknade till ekot 8.00, till att Hillary hade vunnit i New Hampshire. Puh. Så bra.

Sen somnade jag om.

tvåsamhet, småsamhet eller frisamhet

Svt visar en tvfilm om förhållandet mellan sarte och beavouire (bävern, som han kallar henne). Om det fria förhållandet, hyckleriet och passionen. Det är tjatigt att det som oftast fokuseras på deras förhållande, deras otrohet och långvarighet, men jag antar att det finns en poäng med det, någonstans. Eftersom deras förhållande avspeglar sig i deras person? I deras böcker? Förhållanden är intressanta, det är något att eftersträva. Förhållanden mellan man och kvinna är det normala, det vi alla ska avspegla oss i.

Jag kommer att läsa ut "Bitterfittan" inatt, eftersom jag kommer att ha svårt att sova. Och den handlar om att eftersträva jämlikhet och rättvisa i en tvåsamhet, ett bedrägeri, något som måste kämpas med, att vara ensam tillsammans. Det handlar om att föda barn och känna skuld hela tiden. Det är ganska deppigt, men intressant.

Jag blir skeptisk till tvåsamheten. Det har jag kanske varit en längre tid. Den finns hela tiden där, något som ska eftersträvas, som man ska vara vaken för. Något som blir mer ett hot än en vilja. Önskar att det vore annorlundare.

Måndag eftermiddag och jag befinner mig i mitt tysta kök med utsikt över fallande blötsnö på pingstkyrkotaket. Någon har låst in min tvätt. Jag har gjort en god gryta innehållandes färsk koriander, bland annat. Jag har tagit mig an Kallas vokabulär: "Intressant" och "Spännande", angående sånt som egentligen är "Oroande" och "Obehagligt". Jag har börjat bläddra i gammal kurslitteratur. Jag skulle ha städat badrummet, men det verkar som att jag skjuter det framåt, som vanligt. Jag ser framemot imorgon då jag ska på möte; kaffe och diskussioner. Spännande. Men jag vill ha min tvätt.

Idag har jag varit i utkanten av kalla blåsiga köpenhamn och lämnat in en dålig uppsats. Jag tänker inte tänka på utgången just nu, det får gå som det går. Jag är mer orolig över att jag inte vet vad som kommer att hända framöver. Men jag köpte ändå en bok och en anteckningsbok på pocketshop. Jag tänker att jag kommer att ge mig själv den här helgen till att samla energi och göra saker som jag tycker om, för att starta allt det nya nästa vecka (måste göra den där 1 poängens tentan som jag har kvar från den svenska hålan).

Det som gör mig glad är att jag fick ett brev igår från en bibliotekarie som jag nätverkade med i november, hon vill att jag ska söka en tjänst på hennes bibliotek, en tjänst som både hon och jag vet att jag inte har någon chans att få, men jag blir glad över hennes omtanke. Ska söka, men ja, no chans.



De senaste dagarna har jag blivit ett fan av Kalla. Fab.

Jag hänger i sängen i långkalsonger, med katt, skriver en lista över dagens och morgonsdagens sysslor, de avgörande, viktiga, jobbiga, sista.

Listor är lätta att göra, genomförandet något helt annat.

Vardagen är här.