Det har skrivits ännu en bok om Simone de Beauvoir och Sartres förhållande. Har inte allt redan sagts? Och hur väsentligt är det egentligen för omvärlden att Sartre inte använde kondom? Det kanske finns en brist på (fin)kulturella personligheter så man måste väcka upp de döda. Återuppliva dem i vår dokumentära, tarvliga, postmoderna sfär.


Det regnar. Jag har tråkigt. Trött, men rastlös. På fredag är det över. Ett tag.

jag har diskat två gånger.
damsugat två gånger.
ringt och avslutat min fasta telefoni (äntligen).
gjort linsbiffar och potatisbullar.
gått långa promenader.
lekt med katten.
tvättat.
studerat mig själv i spegeln.

Sånt man gör när en uppsats är inlämnad och tiden börjar infinna sig som ett element igen.

Idag drömde jag att jag var i Iran med Simon. Vi satt på nån restaurang. Sen kom Mattis ikädd en svensk flagga. Sen ville de aldrig lämna restaurangen, fast det ville jag. Jag hade slöja. Om jag inte visste att det var Iran så hade jag trott att det var Österlen. För så såg det ut.

Nu kolar gubbarna i svenska akademin, en efter en. Generationsväxling?

Ikväll är det fest. Jag har köpt kravmärkt vin från Argentina.

Sitter och väntar på att uppsatsen ska blir klar. Klockan närmare sig ett på natten och A sitter och korrekturläser skiten.

Vi bad M att se över uppsatsen igår, bland annat kommenterade han en del av vår diskursanalys på det här sättet:

"Allmänt om stycket: strunta i att säga att det finns massor av sätt att beskriva osv. Skriv istället "Vi använder diskursbegreppet på detta sätt: osv." Det kommer stå i varenda diskursanalys att det finns många sätt att beskriva begreppet. På samma sätt är det ju med recepten till sockerkakor: ingen bryr sig om vilka skillnaderna är mot andra recept, man vill bara ha receptet."

Jag borde alltid ha tillgång till M's kommentarer i bakfickan.

Nu ska jag ta en cigg för femtijusjundegången.

Det finns ljuspunkter i denna utmattande period. Som att se Henke komma in i andra halvlek och vara delaktig i Barcas seger, med två målgivande passningar. Få avsluta sin internationella karrär på detta helt otroliga magiska sätt. Puh. Det var så himla fint.

En annan ljuspunkt är att tillsammans med fina människor uppleva Eurovisionkvalet. Carola gick vidare och Sverige andades ut. Vi "tippade" vilka tio bidrag som skulle gå vidare och jag hade sex rätt. Men det var ju ändå ganska märkligt att varken Belgien eller Bulgarien gick vidare och att Litauen och Armenien däremot gick vidare. Det kanske var för mycket Schlager?

Annars är det uppsats varje dag varje timme. Jag är helt utmattad, slut som människa, sliten. Hemmet förfaller och katten saknar och saknas.

Men snart är det över.

Tänka sig att jag vaknar klockan 7 en måndag morgon, STIGER UPP, duchar, äter min gröt, dricker mitt te, får tag på personalchefen för att få reda på att hur jag ska jobba i sommar är inte klart, än (och sommaren är snart här?). Ganska roligt att prata med henne, dock. Jag ringde tills att hon svarade, och när hon så gjorde skrattade hon och undrade om jag var den envisa, och hon menade att jag vet att det lönar sig. Under samtalets gång lyckades även Miso riva ner en del disketter och böcker vilket personalchefen skrattade gott åt.
Är på skolan vid 9, dricker mitt kaffe, kolla min mail och förbannar mig själv för att jag inte kom ihåg hur dumma i huvudet CDon är.

Och sen då? Tanken var att jag med inlevelse och inspiration skulle skriva på uppsatsen. Men icke. Det är roligare att studera bilder på alltidredo-Merapi.

Är mest av allt stolt över mitt nya morgonhumör.

Jag är äcklig. På olika sätt.

Har suttit och läst DN på biblioteket i mina sunkdunktpunktkläder. När jag blir rik ska jag läsa DN varje dag, varje morgon, vid ett köksbord. Idag handlade det mest om att Flippan vägrar att hoppa och om blattesvenskan.

Det har varit varmt. Nu är det kallare.

Om två/tre veckor ska jag börja jobba och bo i skåne. Det känns ju himla avlägset. Sen är det fotbolls-VM. Jajemen.

Göteborg i helgen.

Allting är så krystat, svårt, kämpigt, motigt och långsamt. Jag saknar totala självklarheter. Det känns lite som att cykla i motvind.

Tröttsamt att hela tiden vara sin egen input.

Innan tänkte jag att jag längtade efter sommaren, men sen när värmen kom igår kom jag på att det var inte sommaren som jag längtade efter, utan efter något annat. Något annat.

Såg igår en fin dokumentär om snöleoparden. Med det brittiska referatet, som sade att det var en bedövande tystnad i Himalaya. I fyra år filmade de snöloeparden, och de bilder som var användbara kunde sammanfattas till en timme. På bland annat en misslyckad jakt, en ätande snöloepard, en löpande snöleopard, parningsakten och revirstänkandet. Det var väldigt poetiskt och fint.

"Jag har också bestämt mig för att aldrig mer köpa en trädgårdsmöbel som ska räcka hela livet.

Jag ska köpa den trädgårdsmöbel som är vackrast, om den så bara håller en dag."

/B. Malmsten

Topp fem teoretiker.

• Michel Foucault
• Anthony Giddens
• Judith Butler
• Zigmunt Bauman
• Erving Goffman

Bubblare

• Ulrich Beck
• Pierre Bourdieus
• Hannah Arendt

Jag har inget liv.

Jag och T har följt vitsippornas utveckling under våra samlade promenader mellan Sjöbo och stan. I lördags hade de lämnat det sömniga stadiet.

Idag sov jag tills jag fick ont i huvudet. Sen gjorde jag fibergröt och funderade över hur mycket hårstrån det finns i Miso's päls. Sen kände jag mig snygg och cyklade ner till skolan. Köpte kaffe-to-go och såg på Borås version av 1 maj tåget. Jag blev imponerad. Trodde inte att det skulle vara så pass långt.

Igår var jag hos A för att fira ett regnigt valborg. Lyssnade på Ulf Lundell och åt Tofulines chokladglass. På hemvägen så ringde T 112 för första gången i sitt liv då en kvinna i "missbrukarhusen" ropade efter hjälp. Det var ganska obehagligt då en man verkade gå amok i lägenheten; krossade fönster och kallade kvinnan för hora. Jag trodde att han skulle slänga ut henne genom fönstret. Sen kom tre polisbilar och vi fortsatte hemåt. Det är sorgligt eftersom "missbrukar-kvinnor" är de som har lägst status i samhället, på alla sätt coh vis, och vi var osäkra på vad polisen "kunde" eller "ville" göra.

Såg L's dansuppvisning i lördags. Det var fint. Sen lade jag tre böcker på Kulturhuset. A var där dagen därpå och då hade Alexander Skantze's bok försvunnit. Däremot var Thomas Tidholm kvar, och Suzanne Brögger visste hon inte. Vi får väl se.

Nu ska jag läsa om textanalys. Längtar till sommaren.