dystopi navelskåderi

Med återknytning till förra inlägget; läser Ful & Ful och Snygg av Scott Westerfeld. Dystopier. Det vill säga, en negativ samhällsvision. En genre som växer, så som jag uppfattat det, tack vare Scott Westerfeld. Om jag läste denna när jag gick på högstadiet hade jag nog läst mer Science Fiction än vad jag gjort ( typ knappt något alls).

& jag tänker på debatten om 80-talister som Fridolin dragit igång. 80-talisterna börjar bli gamla. De är en dystopi. De tror inte att det kommer att bli bättre.

& Marcus Birro som stal 100 böcker från sitt skolbiblioteket innan han tog studenten. I samma andetag hyllade han biblioteken, som instutionen som alltid finns kvar blablabla. Som om det finns ett skolbibliotek på varje skola i sverige. Som om skolbibliotek ler och tackar Birro för att snor böcker från biblioetket. Jag har svårt för Birro (när jag gick gymnasiet läste jag han och hans brors böcker, de var grymma, svarta och bra. Nu är han bara åsikter).

& jag har tappat inspirationen/flödet/energin på jobbet. Gör saker halvdant. Får dåligt samvete.

framtiden i ett litet mörkt paket

En låntagare ville skjuta Fredrik Reinfeldt. Den andra lade sig plötsligt i fosterställning. Och jag ska vara neutral. Jag vill faktiskt också lägga mig i fosterställning på golvet i en offentlig instutution.

Fick förlängt vik. och alla säger grattis och vad kul och jag får bara ångest - jag saknar in lägenhet i malmö något så in i kristallkronan. Lukten av hem, den knarrande parketten m.m. Nu tvingas jag ge mig ut på jakt efter någon annans hem igen, med höga hyror, depositioner, orimligt höga krav m.m.







Läser "Ful" , lyssnar på Bat For Lashes nya och tycker att dagarna går långsamt.