Böckerna & vardagen

Började läsa "Fritt Förfall" av Birgitta Stenberg i natt. Den påminner mig om "Bonjour Tristesse" och "Alberte och friheten" och "Mandarinerna". Jag har alltid facinerats av berättelser med kvinnor som söker frihet i en dekadent konstvärld som utspelar sig i början av 1900-talet. Den är rå och annorlunda, och jag önskar att jag var där.






Har börjat läsa "Chockdoktrinen", men jag tror att jag ger upp. Den är spännande och intressant och ett måste på många olika sätt, men jag har inte tålamod och blir stressad över att den är över 600 sidor tjock. Någon gång.





På toa läser jag "Tidigt på morgonen".






Nu väntar jag på att någon ska ringa och säga "Vill du komma på anställningsintervju?" eller "Kan du jobba denna veckan?". Och jag borde skriva på ett projekt och söka jobb som jag egentligen inte vill ha och skriva en ny handledningsplan på ams, skicka iväg papper till a-kassan för en ersättning som jag inte kommer att få. När jag var i kyrkan igår på popkonsert satt jag bredvid min nyvunna bibliotekarievän som sade "Du är precis klar, varför så bråttom". Detta efter att jag hade sagt något om projektet som jag funderat på, som han typ dissade, vilket fick mig att bli osäker. Det är bråttom, för jag vill göra något vettigt under dagarna. Inte gå upp och äta frukost tillsammans med Oprah (som gör två program om en kvinna som har köpt saker i hundra år för att fylla ett hål och hela huset är fyllt av högar av skräp och hon mår dåligt och detta är väst). Jag vill ha något att gå till på dagarna.

Jag har gjort slut med bikram-yogan, på grund av ekonomiska orsaker. Jag har seperationsångest. Måste börja springa, igen. Måste skaffa pengar så jag kan börja med yogan, igen.

jag vill ha något att gå till tidiga morgnar.

skjortan

Skjortan köpte jag i Köpenhamn på secondhand när jag gick på gymnasiet. Har egentligen aldrig kunnat använda den, men ibland går den på och jag känner min tonår igen.

"

Idag tackade jag nej till en anställningsintervju i Oskarshamn. Det kändes sådär kul. Särskilt när rektorn sa att han tyckte att det var tråkigt, att mitt cv lät spännande. Jag har ingen större lust att flytta till en småstad, inte just nu, helst aldrig. Nu har jag mina timmar och lite andra saker på gång, får se vart det leder.


Såg Into the wild igår. Den var på många många sätt väldigt sorglig. Frihet finns inte: "Real happiness is shared with other people". Alla människor som han berörde och lämnade, på tron om "riktig" frihet i Alaska. Frihet är i så fall lika med naturen, och jägaren/stenåldern. Jag förstår hans poäng. När jag ledsnar vill jag till havet eller landet och vara ensam med naturen. Men det är extremt att tro att man kommer att överleva i en magic bus och på örter. Det var precis som att han letade och letade och aldrig någonsin hittade det.

Jag vill tillbaka till när jag lyssnade på Belle&Sebastian, köpte alla ep's och köpte alla dyra brittiska magazines där de förekom i. Spelade in en liveinspelning från radio till kassettband. Det var från Paris och favoritlåten var La Femme Faux. Det var händelserikt.

Nu är det måndag och jag måste städa, igen. Alla papper och smutsiga kläder. Det tar aldrig slut. Solen skiner och jag lyssnar på musik i flera olika genrer och jag har ingen favoritartist, ingen favoritlåt.

Jag är inne i timmar-svängen. Det är välbekant och helt ok. Jag känner skuld för att jag inte läser böcker längre.

På riktigt?

stadsdelturné/gutesgutes

Saker och ting börjar röra på sig. Har fått timmar på ett stadsdelsbibliotek i stan, vilket i sin tur innebär att jag hamnar på vikarielistan som alla stadelsbibliotek i stan använder sig av. GutesGutes. Mina poäng från Köpenhamn kom in igår vilket innebär att jag är jävligt klar med högskolan. Nu ska det bara samlas ihop och bli en examen. Yay. Förvånande nog fick jag det nästhögsta betyget i Köpenhamn på min uppsats (B/10), och jag som trodde att jag inte ens skulle bli godkänd. Måste sluta underskatta mig själv. Men hejdå högskolan! Jag kommer inte att sakna kurslitteraturen, föreläsningarna, tänkandet, analyserandet. Jag kommer däremot att sakna den fria tiden, definitivt. Hej jobbansökningar, otrygghet, ams, papperpapper. Hej millenium, book-it, utlåning, återlämning, fjärrlån, beställa, reservationer, arbetsmiljö.

Nu ska jag cykla till arbetsförmedlingen och boka av ett möte imorgon för jag ska ju faktiskt jobba då.

Roliga saker skedde helgen som gick, ja, ändå blev jag ledsen över sånt som jag brukar bli ledsen över, som jag skäms för. Jag har insett att de flesta av mina vänskapskretsar störs utav tvåsamheten. Parparparparparparparapararararraa. Så jag springer hem med huvudet nedböjt och slänger saker i plast mot väggen.


Jag längtar till den där bron.

Dagens tidigare inlägg är sådana typer av inlägg som jag avskyr. Jag ber om ursäkt.

---

Jag har börjat lyssna på soundtrack: Darjeeing, Juno, Lost in translation och I'm not there. Bäst är Juno och LIT. Finns något guldkorn på I'm not there, men skivan tänkte jag förmedla vidare till min dylanförtjusta kusin som ska ta lumpentåget till lumpenanläggningen i Umeå på måndag. Han behöver delvis se bortom dylanhorisonten, och delvis något att lyssna på på tåget.

---

Helgen blir skojig.

Det ordnar sig

Första veckan som arbetslös. Det värsta är kanske alla papper som ska samlas samman. Utbildningar och de få jobb jag har haft (bara ett under 2000-talet). Det bästa är att jag känner hopp. Tack vare att jag har varit med i det här projektet (som förkroppsligas den 8:e februari någonstans i Malmö) så har jag blivit intressant. Får in en fot här och där, nya projekt. Timvik. Hej hopp. Jag börjar bli kräsen. Jag vet vad jag vill ha för jobb, så när jag idag fick höra att jag skulle bli kallad till intervju till en tjänst som skolbibliotekarie blev jag bara "hm, jag vill ju inte jobba på skolbibliotek". Jag vill arbeta på folkbibliotek, med att förbättra folkbiblioteket i samhället genom bland annat web 2.0. Jag har hundratusen idéer, som inte platsar på ett skolbibliotek. Men jag kan inte säga nej till ett jobb, om det nu blir så (vilket också är osannolikt pga av typ noll yrkeserfarenhet). Jag inser även att nätverkandet inte bara är en nödvändighet, det är faktiskt kul. Jag som annars har haft väldigt svårt för det, bekanta bekanta, tycker plötsligt att det är kul. Jag förvånar mig själv, jag tror inte att jag tror på min egen kompetens, så hej hopp självförtroende. Det finns faktiskt saker att se framemot.

Det är en väldigt beige dag, en grå tid och en svart månad. Solen skiner visst. Jag hör bara André Pops som kommenterar något. Borde gå ut, ta en promenad, komma på vilken mat som ska lagas. Jag sitter tydligen vid datorn, läser blogg-/tidningsinlägg i en pågående debatt angående något. Jag är ändå glad över gårkvällen, pälsen-spelning på dbajser, alla bekanta ansikten, stormkänningen, Norrmanns inflyttninsfest på kristanstadgatan, med mer dans och ändå ensam hemgång i blåsten regnet, till katt och långkalsonger. Jag längtar mer bort nu. Till B eller något varmt. Det känns hela tiden som att jag har glömt bort vad jag ska göra.

Det känns som att jag går i väntans tider. Väntar på svar, från allt möjligt. Trycker på inbox-knappen om och om igen.

Huvudvärk.

morgon med hillary

Vaknade till ekot 8.00, till att Hillary hade vunnit i New Hampshire. Puh. Så bra.

Sen somnade jag om.

tvåsamhet, småsamhet eller frisamhet

Svt visar en tvfilm om förhållandet mellan sarte och beavouire (bävern, som han kallar henne). Om det fria förhållandet, hyckleriet och passionen. Det är tjatigt att det som oftast fokuseras på deras förhållande, deras otrohet och långvarighet, men jag antar att det finns en poäng med det, någonstans. Eftersom deras förhållande avspeglar sig i deras person? I deras böcker? Förhållanden är intressanta, det är något att eftersträva. Förhållanden mellan man och kvinna är det normala, det vi alla ska avspegla oss i.

Jag kommer att läsa ut "Bitterfittan" inatt, eftersom jag kommer att ha svårt att sova. Och den handlar om att eftersträva jämlikhet och rättvisa i en tvåsamhet, ett bedrägeri, något som måste kämpas med, att vara ensam tillsammans. Det handlar om att föda barn och känna skuld hela tiden. Det är ganska deppigt, men intressant.

Jag blir skeptisk till tvåsamheten. Det har jag kanske varit en längre tid. Den finns hela tiden där, något som ska eftersträvas, som man ska vara vaken för. Något som blir mer ett hot än en vilja. Önskar att det vore annorlundare.

Måndag eftermiddag och jag befinner mig i mitt tysta kök med utsikt över fallande blötsnö på pingstkyrkotaket. Någon har låst in min tvätt. Jag har gjort en god gryta innehållandes färsk koriander, bland annat. Jag har tagit mig an Kallas vokabulär: "Intressant" och "Spännande", angående sånt som egentligen är "Oroande" och "Obehagligt". Jag har börjat bläddra i gammal kurslitteratur. Jag skulle ha städat badrummet, men det verkar som att jag skjuter det framåt, som vanligt. Jag ser framemot imorgon då jag ska på möte; kaffe och diskussioner. Spännande. Men jag vill ha min tvätt.

Idag har jag varit i utkanten av kalla blåsiga köpenhamn och lämnat in en dålig uppsats. Jag tänker inte tänka på utgången just nu, det får gå som det går. Jag är mer orolig över att jag inte vet vad som kommer att hända framöver. Men jag köpte ändå en bok och en anteckningsbok på pocketshop. Jag tänker att jag kommer att ge mig själv den här helgen till att samla energi och göra saker som jag tycker om, för att starta allt det nya nästa vecka (måste göra den där 1 poängens tentan som jag har kvar från den svenska hålan).

Det som gör mig glad är att jag fick ett brev igår från en bibliotekarie som jag nätverkade med i november, hon vill att jag ska söka en tjänst på hennes bibliotek, en tjänst som både hon och jag vet att jag inte har någon chans att få, men jag blir glad över hennes omtanke. Ska söka, men ja, no chans.



De senaste dagarna har jag blivit ett fan av Kalla. Fab.

Jag hänger i sängen i långkalsonger, med katt, skriver en lista över dagens och morgonsdagens sysslor, de avgörande, viktiga, jobbiga, sista.

Listor är lätta att göra, genomförandet något helt annat.

Vardagen är här.

summasumarum

Det som var bra med 2007: att jag skrev och blev klar med min magisteruppsats, flyttade tillbaka till skåne, gick två intressanta kurser i kph, åkte till berlin, började på bikram-yoga, köpte mig en dator, började nätverka och förbättrade min sociala kompetens en aning.

Det som var sämre med 2007: att ganska lite förändrades ifrån 2006.

Jag vet att 2008 kommer att bli annorlundare för att jag är klar med mina studier i januari, så nu ska jag ut från en bubbla, in i en annan okänd. Om det blir en bra eller dålig upplevelse får jag väl återkomma till.

Nu ska jag piffa inför kvällens baluns. Rajraj.

Vad vill jag säga med den här bilden?

Brott mot kvinnor har ökat i år (eller är det inte bara så att fler kvinnor vågar anmäla brott, i så fall kanske det är en bra sak).

Benazir Bhutto dödades idag, en kvinna som vågar vara politisk och offentlig, som vill se förändring.

Jag är trött, mår illa, vill bara sova eller lyssna på ljudboken.

ORO	orolighet, ängslan, upprördhet, rädsla, olust, disharmoni, bekymmer, farhåga, fruktan, nervositet, anfäktelse, kval, stress; missnöje, uppståndelse, bråk, liv, larm, tumult, villervalla, panik, upplopp

Under mitten av yogapassen, då man har utfört balans-och-stå-serien och känner sig nöjd över det men samtidigt lite hmhm för snart kommer på- magen -serien, så brukar instruktören säga att vi ska fokusera på en punkt i taket, koncentrera oss på den och tänka på ingenting. Så fort tankarna fladdrar så ska vi återgå till i n g e n t i n g. Det är ganska fascinerande när man upptäcker hur tankarna vandrar iväg av sig själv, hur de börjar planera för att vad som ska göras efteråt, imorgon, om drömmar och mardrömmar. Att tänka på ingenting är svårt, för vad är ingenting? Finns det över huvud taget? Just nu, för mig, är ingenting lugn och ro.

Julafton var gött. Jag fick ligga i en soffa, dricka litervis med earl grey, leka med valp och få tusen cykellampor och varma tofflor och sånt som är användbart. Jag tycker verkligen om användbara klappar. Däremot har jag väldigt svårt för de här mellandagarna. De långsamma ångestladdade mellandagarna.

Låt oss gå tillbaka till ingenting.

tribute

Den 9:e januari skulle Simone de Beauvoir fylla 100 år. För den som inget känner, läs: Söndagarna med Simone : en rebellflickas memoarer av Claudine Monteil. Eller Manadarinerna, av henne själv.

Friheten sitter i huvudet. Friheten är ensam.

Om det är något jag saknar ifrån den svenska hålan så är det tågresandet. Det är ett fint läge att befinna sig i. En av de finaste tågresorna som jag gjort är när jag åkte till Dalarna i januari 2001, det var så lägligt:


09.35 Lämnar Lund C. Helsingborg är som en bubbla med trygghet, tristess och historia. Jag åker därifrån. Ut från den grå bubblan. Och jag känner mig fri fri FRI. Jag är verkligen inte gjord för dom där dagarna i Helsingborg. Jag åker ifrån Skåne, med sina torra bruna färgskalor. Genom Sverige som vädret i TV'n säger har vita landskap pch andra grader. Jag lämnar tryggheten. Åker ut i ovissheten. Utmanar rädslan. Det gör jag. Och jag hälsar på dig, du utan ansikte och identitet. Här kommer jag och du fattar ingenting.

seitan dance, seitan dance dance

Efter mitt nätverksseriösa biblioteksmöte idag gick jag till A&A för att kolla över beståndet, så att säga, hittade Seitan. Åt två seitanburgare i Berlin, de godaste, så det kändes fint att hitta det i butik. Men det ser inte smakfullt ut! Jag har väldigt svårt för vegetarisk mat som efterliknar en önskvärd köttig motsvarighet. På A&A har de blandannat vegetariska kycklingklubbor (med skinn) och hummer. Pratade med en av de svala biträdena om vegetarisk kost för katter, argumentet "naturligt" dödade allt. Allt är en konstruktion, även om du är katt! Post-post-katt. Stackars rovdjur. Min katt äter bara sånt som har en fiskliknande form. Mondieu.

Jag behöver en datorfri tid. Ge mig ett hus med skogsutsikt och kökssoffa!

somewhere on the road you lose the butterflyes

Det har hänt mycket denna veckan. I princip bara positiva saker. Det gör mig hoppfull inför årsskiftet. Och det känns som att de sista veckorna i decmeber kommer gå alldeles fort, så mycket att stå i.

Jag är en karriärist! Tänka sig.

Där:
+ ingen direkt insyn, trots att det var f. våning.
+ trägolv
+ området
+ hyran
+ genomgående

- lågt i tak
- stort kök
- saknar bx2 (men jag undrar om jag verkligen bryr mig)
- mörkt

Här:
+ fiskbensparkett
+ äldre detaljer
+ högt i tak - l u f t.
+ hemmakänslan
+ har bx2

- området
- hyran
- sliten/nedgången
- stort kök

Det här börjar mer och mer likna en biblioteksblogg, eller hur?

En heldag framför datorn gör en gammal och trött. Ja, alla dessa biblioteksbloggar som tipsar om böcker. Bibliotekarier som berättar om sina läsupplevelser från den gångna helgen. Folk vill läsa sånt? Men de kommenterar inte inläggen? Reproducerar bloggarna bilden av biblioteket som något nyskapande ("blogg är modernt") men samtidigt traditionellt angående böckernas starka närvaro? Det försiggår inget tvåvägssamtal på dessa bloggar - bibliotekarien är experten och läsaren är mottagaren. Vågar biblioteken verkligen göra något annorlunda?

Mondieu.

Imorgon ska jag gå på lägenhetsvisning. På pappret är det inte perfekt (första våningen vid trafikerad väg), men det är rätt område och lite billigare hyra. Men jag vet inte vad jag vill.

idag lånade jag ut böcker, och återlämnade böcker (jag visste inte att ljudböcker var så pop). ja, det var trevligt. ja, jag ångrar inte flera års utbildning. men på riktigt, du vet, drömjobbet, det är inte på ett sådant bibliotek där personalen är tillräckligt gamla för att förändringar ska vara jobbiga och där det verkligen inte finns några pengar (men godhet). jag vet vad jag verkligen vill, det kommer.

kanske vill jag vara på biblioteket i ubud på bali, där vi fyllde på våra vattenflaskor, där de hade lektioner i det där pling-plong-instrumentet, där de hade ett litet litet rum med böcker, som var mer mötesplats än bibliotek, kanske? ja, där kunde jag vara varm, där kunde jag göra annat.

ikväll fastnade en ruccola-kvist i halsen. den har ännu inte lossnat (hur gör man?). imorgon ska jag äta lunch med mor. dor.

Det är en ganska hemsk dag idag, men tanke på blåsten, regnet, de lövlösa träden, min disk som fortsatte att växa i helgen, skolket, det äckliga bibliotekscafékaffet, de äckliga bibliotekscafécrepen. Mörkret, det så självklara novembermörkret.

Jag måste skärpa mig. Jag måste plugga mer (inte göra allting precis innan det ska vara klart). Jag måste läsa romaner.

Igår var det sista avsitten av "Flying - confessions of a free woman". Slutsatsen: "I've decided that I'm going to stop worring. " Eller, det finns egentligen många slutsatser, och den var en. Serien var det bästa på TV denna hösten, definitivt.

Fick ett mail från mitt "drömjobb": "Jag kommer att höra av mig. Definitivt".

Jag måste sluta oroa mig.

Jag längtar efter julafton, eftersom jag behöver träffa min släkt, eller familj, eller hur man väljer att se det. Det är faktiskt fint.

the best of dallas, und zu weiter.

Ikväll var jag och såg "The best of Dallas", Teater Terriers sista uppstättning. Den har fått en del svidande kritik, där det mesta har handlat om det verkligen är teater? Eller är det performance? Var går i så fall gränsen. Vad är poängen? Handlar det bara om att provocera?

Jag skrattade. Mycket. Ibland vände jag bort blicken. Efteråt fanns det mycket att prata om. Vad skrattade vi åt egentligen? Min uppfattning är att pjäsen handlar om gränser, gränser för vad som är teater och gränser kring manlighet och sexualitet.

Det var verkligen värt att gå och se den, jag hoppas att folk inte drar öronen åt sig när de läser recensionerna, utan vill skaffa sig en egen uppfattning.

Igår var jag på 19-22 års inflyttningsparty. Kände mig gammal och mogen. Blev kallad lesbisk för att jag sa att "Karin är snygg". Gick hem och spydde upp det röda ekologiska vinet. Tragiskt.

Idag undrar jag hur jag ska få mitt drömjobb. Början av denna veckan lobbade jag först omedvetet sen medvetet för mig själv på det som jag skulle vilja påstå är mitt drömjobb. Vad det är? Jo, i princip handlar det om att ett nytt sätt att tänka på inom biblioteksvärlden, hur man utvecklar och förnyar en verksamhet, med Bibliotek 2.0 och upplevelse/marknadstänkande, eller helt enkelt, ge-folk-vad-de-vill-ha. Biblioteksvärlden grundar sin verksamhet i fina idéer kring demokrati, yttrandefrihet och allas rätt till kultur. Med mera! Men samtidigt är bilden av biblioteket ganska mossig, att allt går så långsamt. Jag vill vara med och förändra/förbättra en biblioteksverksamhet. Här i närheten pågår ett projekt som är intressant angående just detta, som verkligen försöker göra något annorlunda, och jag vill så gärna vara med! Jag gick på ett öppet möte och diskuterade idéer kring projektet och fick se lokalen. Någon av projektledaren kom fram i pausen och pratade med mig om saker som jag hade lyft fram i diskussionen, hon frågade om hon fick maila mig. Bitte! Nu har det gått flera dagar och ingen har hört av sig. Bitte. Så jag skickade iväg ett mail om vad jag skulle knna bidra med. Fatta, hur väldigt gärna jag vill vara med i det här, hur mycket drömjobb det är för mig, hur jag skulle jobba ihjäl mig om jag fick vara med. OK? Så, bitte, hör av er.

Annars ska jag skriva en uppsats om hur bibliotekarier "presenterar" sig själva genom bloggar. Birkenstock eller vad?

Och hur presenterar jag mig själv? Jag har funderat på att lägga ner den här ganska anonyma bloggen och skapa en mer offentlig, ja, på grund av alla de där anledningarna, som ett karriärdrag. För varför har jag egentligen en anonym blogg?

Återkommer.

jag vill åka på yogacamp till indien (det är en sån väst-väst-grej att göra).

det sydsvenska- novemberlandskapet är ledsamt.

"Kärleken" började hemsöka mina drömmar förra helgen. Jag kan inte sova. Därför lyssnar jag på Dominik Eulberg. Därför hetsäter jag pepparkakor. Därför går jag på så många yogapass jag kan. För att bli non-toxic.

Idag ska till ett skolbibliotek för att lära mig något om skolbibliotek. Imorgon ska jag till ett annat bibliotek som jag kanske, förmodligen, för- hoppingsvis ska jobba timmar på.





Allting gör mig illamående. Allting.

Stockholms stadsbibliotek har fått en vinnare i sin lilla aritekttävling. Vinnaren är inte bilden, utan det är ett mer transparent förslag. Men jag gillar bilden.

I'll kill her

Linssoppa+Chevre=Idag

Min getost-desire fortsätter även denna veckan. Idag blir det tillsammans med linssoppa. Lyx tillsammans med slutet-av-månaden-mat, återstår att se om det blir en fulländad matupplevelse.

Tänk att ca 13% utav Danmarks befolkning stödjer Danskt Folkeparti. Tänk att var och varannan dansk som jag stöter på är rasist. Tänk att min pappa skulle kunna vara en av dem.







(jag&horisonten. fryser 22h. lyssnar på hans appelqvist)

För första gången på länge har jag hittad ett lugn. Jag trivs hemma (när kylan kom uppskattade jag att kunna gå hem, stänga in och krypa ihop). Jag känner inget större behov utav socialt umgänge (jag har svårt att fokusera på vad människor säger, vart tar jag vägen?). Jag trivs med skolan (jag lär mig äntligen någonting nytt). Jag har skaffat mig en kvällsaktivitet som passar mig (jag blivit beroende utav att kontrollera min egen andning, min kropp, att tänja mina fysiska gränser).

Två yogapass.

Två resor över sundet.

Två jobbansökningar skrivna, skickade.

Två pjäser på Intiman, nyskrivna av Norén.

Den nya kursen som jag børjade på førra veckan har gett mig information-overload, och ett stort behov utav en dator som inte bara fungerar som skrivmaskin. Dagens lænk blir www.twittervision.com. Meningsløst eller?

Igår var en skitdag.

ett ansikte, en flea-market

Någon har hittat en bunt fotografier på en loppis, på en och samma kvinna, tagna under olika skeenden under flera årtionden. Sen har hon lagt upp dem här.

Jag har blivit introducerad till stumbleupon.com, jag antar att jag är sent på det, men jag är lyrisk. Idag gjorde jag tummen upp till http://www.wordperhect.net/, och jag har registrerat mig själv på arbetsförmedlingen. Mitt liv. I rutor och fält. Funderar över att köpa en dator, en sån där vit som man har om är medveten och intoit. Den kostar pengar, som jag har, men jag har inget jobb. So so.

Oj, vad jag är missnöjd med det här mediet just nu. Det passar inte alls. Jag har inte tålamod. Jag har saker att skriva om, tankar som jag går runt med, känslor och grejjer. Ja, som Maja Lundbergs bok, I love it, eller mannen från förra helgen, klichéen, brat/reaggefantast, som åker till indien för att hitta sig själv, ja, som jag tänkte på honom i min feberyra förra veckan. Eller det här med karriär, har anmält mig som volontär till en kulturförening på grund utav två saker: så att jag kan skriva det i mitt CV och för att jag vill känna att jag gör nytta. Två helt skilda orsaker. För ja, jag är ensam, jag kan ligga i min säng och stirra ut genom fönstret i flera timmar, inga problem, sen blir det mörkt och jag undrar vad jag gjorde med min tid. Vad gjorde jag med min tid?

Jag redigerar inte, förmildrar inte nu.

Jag har ett stort hål i min vägg, och murbruksdammet ligger som ett osynligt mörker över plastgolvet.

Berlin var fedt. Så fedt att jag aldrig ville åka dærifrån. Det var som att alla idéer, tankar, problem och funderingar slæppte nær vi letade efter den rætta U-bahn stationen. Jag antar att det ær det som ær poængen med att resa, att førtrænga/glømma allt det som sker hemma i vardagen. Jag borde resa mer. Måske.


Alla runt omkring mig har så mycket att gøra. Mycket i skolan, mycket med bandet de har eller asylgruppen som de ær engagerade i eller mycket med pojkvænnen. Detta medfør att jag uppleveder det som att jag sløsar bort min tid, før jag gør inget særskilt. Jag borde engagera mig i någon kulturførening, men jag vet inte hur man gør. Jag borde ha ett kreativt och utvecklande (karriærskapande) extrajobb. Jag borde springa/simma flera gånger i veckan. Jag borde fråga någon i min klass om de kunde visa mig deras Køpenhamn.

Vill jag, egentligen? Jag vet inte.

Jag har byggt ett bo, med pensionärsfilt, rundstickning och golf på svt24.

Jag behöver någon att laga mat med och alstra värme.

Nästa vecka åker vi till Berlin med skolan. Jag är nervös. Har egentligen inte bondat med någon i min klass, jag tycker att jag är jobbig, kommer att gå vilse i Berlin.

Kan du inte bara luta dig mot mig?

Jag lånade en Haneke-box på bibblan häromdagen, innehållandes Triologin samt Funny Games. Jag började med sistnämnda och ja, den var obehaglig. Jag ville hela tiden stänga av men jag ville även se klart den, för den var bra, intressant, tysktalande. Igår såg jag första filmen i Triologin, Den sjunde kontinenten och jag tror att det är en av de mest obehagliga filmupplevelser som jag har haft. Jag visste att det handlade om en familj som skulle begå självmord, eftersom de upplevde att det inte fanns någon större mening med deras liv. Men sättet, bilderna, bilden ovan, akvariumet. När den var slut kunde jag inte vara ensam, se inte den filmen ensam, men se den. De resterande filmerna i Triologin vet jag faktiskt inte om jag vågar se, borde.

Min andra kontakt med Köpenhamn, den fysiska, hade jag i fredags. Skolan ligger i ett riktigt tråkigt område; betongskepp, byggnadsställningar och bråd vind. Mina första danska ord blev russ=kår & håll=kurs/klass. Jag träffade de andra nordiska utbytesstudenterna, tre svenskor och en norska. De verkar shyssta, men jag lär egentligen bara träffa en av dem, eftersom vi ska läsa i samma 'håll'. Vi fick även med oss en klichébild av danskarna då de sprang runt på skolan med en back carlsberg.

Annars, min höst/vårkappa luktar mugg, jag har ett stort hål i väggen, har läst andra delen av Stieg Larssons storsäljare, och endast den (åsikt:bort med paolo roberto samt kutta 200 sidor, helt ok), gör egentligen ingenting.

Idag, till havet och se en film med Scarlett Johanson. Socker.

Otight. Ungefär så vill jag beskriva det.

Idag hade jag min första kontakt med Köpenhamn. Det gick sådär.

Det är pensionärsstil över det hela, att vakna och först lyssna på Tintin på radio (08.45), se rapport och sportnytt (09.00), sen hejhej sommar (09.15), läsa ut en bok (efter 10.00), gå till Coop Forum och för första gången hitta deras ekologiska hörna, darn nice (vid lunchtid), hem och däcka framför dansk teve, Ally McBeal & Dawsons Creek (14.00-16.00), städa köket, laga mat, börja på en Stieg Larsson-bok (18.00), somna med katten bredvid, vakna slemmig och ta bussen hem till mamma för att se Morden i Midsomer (21.00).



Fortfarande förskyld. Fortfarande bitter.

Jobbet är avslutat. Solbrännan kom och gick. Förskylningen stannade kvar. Det luktar faktiskt höst, och ikväll spelar Final Fantasy på Pildammsteatern, gratis. Jag ska skriva en lista, men först måste jag bli frisk.

Jag har börjat räkna ner, 7 arbetsdagar kvar. Det som är bra med att arbeta mycket eller alltid eller ofta är att man börjar sluta tänka och sparkontot fylls på. Jag cyklar hit och dit, sitter på tåget, dricker varma drycker (choklad/kaffe/te), pratar med vissa om ingenting. Luktar fotsvett.

När jobbet är slut är det dags att ta tag i det andra som skjutits upp, som 1-poängstentan från i julas, cv-skrivande och extrajobbsökande (typ bibliotekshäng, ja). Sen kommer jag få ångest över pengarna som jag har arbetat ihop. Hur ska de disponeras. Sen börjar det i Köpenhamn. Jag som trodde att jag skulle åka till Borås. Men det var visst slut med det.

Jag måste nog åka härifrån. Beställde två engelska (eller översatta) böcker idag. För jag har ingen koll (eller intresse av) på bokmarknaden (hur länge ska modernista ligga nere?), eller rättare sagt, Stieg Larsson, så jag körde på två gamla rävar som kommit ut med nytt i år: Murakami och Coe.

Nu ska jag köpa indiskt take-away och krypa in i min håla till lägenhet.

Jag flinar omedvetet åt mina arbetskamrater, sen får jag kommentaren "vad skrattar du åt?" Min sociala kompetens börjar försvinna i samband med likformigheten. Jag är less. Jag är tråkig. Jag är uttråkad. Jag älskar min säng och mitt te och ett klädesplagg.

Tour de france har dragit igång, men det blir inte intressant förrän bergsetapperna drar igång. De platta etapperna är bara tidsfördriv i några timmar med en snabb spurt i slutet. Jag gillar kommentatorerna på eurosport, bergströjan, helikopterbilderna på franska herrgårdar och Rasmussen.

Spelar: Holiday - Everything you say & Arcade Fire - Ocean of Noice.

"och när han vinkade till henne tittade hon åt ett annat håll"

Igår krossade jag tavelramens glas, ungefär samma dag som jag hade införskaffat den. Imorse tappade jag papperspåsen med två ägg i utanför min dörr, då jag fibblade med nycklarna, så var frukosten inte lika rolig längre.

Jag har inte flyt just nu.

Jag sitter på mitt rena plastgolv, funderar, tänker att jag bör höra av mig till människor nu när jag är ledig, kanske utvilad, så gör jag det, bestämmer date, när det väl infinner sig vill jag inte. Jag vill vara i fred.

40 år kvar i arbetslivet. Inte i den här skjortan i alla fall.