Att sitta på E6an och känna doften av rapsen utanför Ängelholm. Se det platta landskapet. Det låter lätt patriotiskt, men det handlar inte så mycket om det, det handlar mer om hemmakänslan. Jag är uppvuxen längs den vägen, jag känner den. Kullar, åsar, bergväggar med granar säger mig ingenting. Men rapsfält och havet är min grej. Det är en del av mitt hem.

Men det känns oerhört märkligt, att packa in sina grejjer i källaren och veta att nästa gång jag åker till den svenska hålan gör jag det utan katt i bur och tung resväska. Jag kommer inte att bo där. Längre.

Of Montreal på Debaser, imorgon, ska bli kul. Och le uppsats är nästan klar, på torsdag är det definitivt. Förändringen har börjat.

Annars ser jag "Vicar of Dibley", som Tv4+ visar sent på kvällarna. Att jag har missat det tidigare.