Så äcklas jag.

Igår cyklade jag till Sibbarp, med solglasögon och Feist i öronen. Jag blev avundsjuk på familjerna som hade samlats på gräsmattorna, under träden. Grillade, lirade boll och bara vilade. Jag tänkte att jag kommer alltid att vara ensam, oavsett. Jag har svårt för att njuta av det där, som sol och barn.

Just nu äcklas jag mycket av "jaget" och "meningen". Det är så snurrigt. Var på debaserfilialen i lördags, det var konstigt och jag blev nervös. Grabbar överallt, alla spanade in alla, Of Montreal var bra. Jag tappade lusten under nån fånig diskussion om någon studie kring skillnader mellan kvinnor och män. Jag är allergisk mot alla undersökningar som använder meningen "skillnader mellan könen", och som även kommer fram till att det inte finnas några skillnader.

Jag äcklas även av "jagandet". Jakten på honom eller henne som man vill ha bekräftelse ifrån. Jakten på prestationen, på bilden av sig själv.

Jag äcklas av diskurser.

Lyssna på Lantz i P1 när Katarina Bonnevier pratar om queer. Och på Feists nya skiva. Det ger lite hopp.