Om det är något jag saknar ifrån den svenska hålan så är det tågresandet. Det är ett fint läge att befinna sig i. En av de finaste tågresorna som jag gjort är när jag åkte till Dalarna i januari 2001, det var så lägligt:


09.35 Lämnar Lund C. Helsingborg är som en bubbla med trygghet, tristess och historia. Jag åker därifrån. Ut från den grå bubblan. Och jag känner mig fri fri FRI. Jag är verkligen inte gjord för dom där dagarna i Helsingborg. Jag åker ifrån Skåne, med sina torra bruna färgskalor. Genom Sverige som vädret i TV'n säger har vita landskap pch andra grader. Jag lämnar tryggheten. Åker ut i ovissheten. Utmanar rädslan. Det gör jag. Och jag hälsar på dig, du utan ansikte och identitet. Här kommer jag och du fattar ingenting.