Tuesday, May 29, 2007



Min tillflykt de senaste dagarna har varit på någon brygga vid havet. Det enda stället just nu som jag får vara ifred på. Igår tutade båtarna på grund av den täta dimman, idag blåste det hårt från väster och imorgon kanske det går att bada. På hemvägen gick jag förbi de döda träden i Rönneholmsparken.


Fick äntligen besked idag av min gubb-handledare och nästa vecka åker jag till den svenska hålan en sista gång för att försvara le uppsats. Konstigt och nervöst.



Det blir säkert bra, alltsammans.



Saturday, May 26, 2007

when there's nothing left to burn you have to set yourself on fire

Giddens säger att dagens samhälle karakteriseras av en större mängd information som människan måste hantera, organisera, leva med. En större mängd information ger fler alternativ eller möjligheter, men även en större osäkerhet. Den trygghet som kallas för tradition försvinner och därmed skapas en större alienation till människan och omvärlden.

Jag trodde någonstans när jag gick på högstadiet och upplevde ett främlingskap till den jag var, eller borde vara, skulle försvinna när jag hade hittat mitt forum, min identitet. Saker och ting skulle lugna ner sig, klarna. Men jag har insett att jag hela tiden omvärderar mig själv och min omvärld. Identiteter är ingenting som består, det är något som ska diskuteras. När jag har skrivit den här never-ending-story: le uppsat, har jag funderat mycket på vem jag är, och jag tänker inte bortförklara det som banalt. Jag tror att orsaken till det är att något verkar ta slut; mina studier på högskolenivå. Något okänt är på gång, och det skrämmer mig. Det är dags att sätta upp nya mål, prestationer, och det är väl dessa idéer som irriterar mig, att "man" ska gå vidare, inte stå stilla. Si sade att människan hela tiden vill vara i rörelse, och jag undrar varför vi inte kan stå stilla en längre stund, leva så som det är. Jag antar att man inte är lycklig, och att man hela tiden strävar efter den där perfektionen, den perfekta relationen, den perfekta bostaden, de perfekta utlandsresorna, de perfekta samtalen. Den perfekta bilden av sig själv.

Det som stör mig med alla dessa bloggar är just den perfekta bilden av oss själva. Många skriver om hur de lever sina liv, hur de motionerar duktigt, har en fantastisk kärlek, lyckas i karriären, får fantastiska barn, äter sunt och rättvisemärkt. Sen skriker de efter kommentarer som de inte får, jag undrar vad de vill, vill de att jag ska hurra över deras så kallade perfektion? Att skriva om sin vardag och publicera det på webben skapar en möjlighet att förmedla en bild av sig själv till andra, hur sann den är kanske orelevant, men jag tror det är en konstruerad bild som folk publicerar och som de vill ha bekräftelse på. För allting handlar just om bekräftelse, att bli sedd i form av kommentarer kring hur duktig man är eller "grattis" "hurra" "glada tillrop", det skapar lugn och trygghet i en osäker tillvaro.

För mig är idealen omöjliga. Det är de jag konfronterar varje dag, som jag ger upp på. Jag kan inte tro att det jag strävar efter består i att hitta kärleken, skaffa barn, ha en shysst bostad som är inredd på ett shysst sätt, att mina vänner är spegelbilder av mig själv och mina ideal. Om jag skulle tro på det skulle jag lika gärna hoppa från något högt. Jag måste tänka att det jag är, det liv jag lever är ok. Det finns något bra i det. Just nu.

Det här är den konstruerade bilden av min lördag:

"Läser tidningen vid frukost, cyklar ner på stan och köper två böcker vid "Malmö's längsta bokbord", köper rättvisemärkt vin som jag och Si ska dela på kvällens tillställning, enligt henne, 'en rolig fest'"

Thursday, May 24, 2007

Idag gick jag till andra sidan stan, beroende på hur man ser det, har ingen cykel, måste gå, besökte miljölivset vid konserthuset, fingrade på tofukorvar, veggiebitar och rättvisemärkt te, här tar man idealen på allvar, blev förföljd av gymnasiekids hela vägen till konsthögskolan, lyssnade på rufus nya, ganska tråkig, sprang in i rum efter rum, tittade och ibland fingrade på konst, en del ganska tafatt och intetsägande, andra väldigt bra, jag gillar 3 min filmen om påfågeln i arlöv, till exempel, fick ont i huvudet av alla nymålade väggar/färg, sprang över vägen, blev tutat på, tänkte på morgonen då jag åkte svartaxi med en kille från helsingborg till de här kvarteren, jag sov på hans plånbok, köper vatten på konsum, sur tant i kassan, frosseri bakom ryggen, vandrar utan mål till bokhandeln, gluttar på titlar, ser min "gamla" skrivarledares bok i reahögen, 50 kronor, den kom ut för ett år sedan, dåligt tecken att den ligger där den, men han är oldschool, numera ska en författare gärna skriva en blogg om en personlig livskris, sitta i tevesoffor, bli utgiven av modernista, inte som han, vara socialt skygg och röka pipa, fingrar på nån bok, men tänker att inga böcker får inhandlas förrän jag flyttat klart, och jag kanske har läst de böcker som jag har köpt det senaste året, köper däremot senaste och sista nummret av tidningen sex, går förbi malmö-ip där P & T spelar match med sitt korpenlag, mina skor blir dammiga av allt grus, P gör ett inzaghi-mål, från en kaka-passning av T, matchen slutar 2-2, stannar kvar en stund och ser "toppmötet", ja, de som är överlägset bäst i ligan, det är trevligt, traskar hem till mamma som planterar blommor på balkongen, nu ska jag lyssna på dagens Lantz i P1, jag misstänker att Lantz kommer att ta upp gårdagens rapportinslag om utlandssamtal.

Imorgon ska jag dammsuga.

Jag befinner mig i väntans tider. Det är mycket som ska knytas ihop framöver; uppsats, bostad, jobb, vi-som-kommer-tillbaka. Men den här veckan är jag passiv. Försöker att göra av med så lite pengar så möjligt, eftersom juni snart kommer, med all sin ekonomiska illvilja. På tisdag kommer svaret. Sen får jag förhoppningsvis påbörja min spurtsträcka, för att gör ett avslut, för att kunna gå vidare.

Friday, May 18, 2007


Idag fick jag min handledares sista tycke innan inlämning på tisdag, och det var minimala invändningar som kanske medför att jag kan slappna av, nu.

Thursday, May 17, 2007

pardon le uppsats du bist tot


En påfågel på parkeringen och jag är "ny i stan". Befinner mig i en destruktiv vända, we all been there seen that, jag tänker och tänker, kanske slutar äta, regner faller, funderar på vad som är poängen, med allt, one more time. Ja, banaltanalt.

Jag orkar inte. Så, pardon, ich bin tot.

Friday, May 11, 2007

Låt mig presentera:


Herr Tjockblad börjar klimatisera sig till mammas balkong. Han såg lite obekväm ut i början, men nu har hans blad fått tillbaka färgen. Herr Tjockblad gillar annars stark sol, beröring och beundran. Han är min äldsta växt och har egentligen inte särskilt stora krav, men på hans önskelista finns just nu en större bostad (läs kruka) och sol. Det kommer, jag lovar. Herr Tjockblad har jag haft sen han var så här liten:

Monday, May 07, 2007

Så äcklas jag.

Igår cyklade jag till Sibbarp, med solglasögon och Feist i öronen. Jag blev avundsjuk på familjerna som hade samlats på gräsmattorna, under träden. Grillade, lirade boll och bara vilade. Jag tänkte att jag kommer alltid att vara ensam, oavsett. Jag har svårt för att njuta av det där, som sol och barn.

Just nu äcklas jag mycket av "jaget" och "meningen". Det är så snurrigt. Var på debaserfilialen i lördags, det var konstigt och jag blev nervös. Grabbar överallt, alla spanade in alla, Of Montreal var bra. Jag tappade lusten under nån fånig diskussion om någon studie kring skillnader mellan kvinnor och män. Jag är allergisk mot alla undersökningar som använder meningen "skillnader mellan könen", och som även kommer fram till att det inte finnas några skillnader.

Jag äcklas även av "jagandet". Jakten på honom eller henne som man vill ha bekräftelse ifrån. Jakten på prestationen, på bilden av sig själv.

Jag äcklas av diskurser.

Lyssna på Lantz i P1 när Katarina Bonnevier pratar om queer. Och på Feists nya skiva. Det ger lite hopp.

Friday, May 04, 2007


Att sitta på E6an och känna doften av rapsen utanför Ängelholm. Se det platta landskapet. Det låter lätt patriotiskt, men det handlar inte så mycket om det, det handlar mer om hemmakänslan. Jag är uppvuxen längs den vägen, jag känner den. Kullar, åsar, bergväggar med granar säger mig ingenting. Men rapsfält och havet är min grej. Det är en del av mitt hem.

Men det känns oerhört märkligt, att packa in sina grejjer i källaren och veta att nästa gång jag åker till den svenska hålan gör jag det utan katt i bur och tung resväska. Jag kommer inte att bo där. Längre.


Of Montreal på Debaser, imorgon, ska bli kul. Och le uppsats är nästan klar, på torsdag är det definitivt. Förändringen har börjat.

Annars ser jag "Vicar of Dibley", som Tv4+ visar sent på kvällarna. Att jag har missat det tidigare.

Monday, April 30, 2007

Det är Täppas vecka på Ring P1. Efter lite diskussioner om donationer och njurar och sånt kommer en man fram med den lilla strama rösten, och han säger: jag vill inte ha några smällare på kvällen, jag vill ha lugn och ro, jag ska sitta inne, inne i lägenheten, och så sätter jag på radion. Jag hoppas att du förstod det. Täppas hoppas att mannen slipper smällarna och så är det samtalet slut.

Det som ger mig mest ro just nu är att titta på Miso när hon ligger och sover. Hon är så bra på att sova. Inatt låg hon på min mage, andades lugnt, och jag tänkte på Vårgatan och på hur jag inte vet hur saker och ting kommer att bli. Sådana tankar brukar göra så att jag inte sover bra. Sen försökte jag tänka på hur det är att bada i havet och jag tror att jag somnade så småningom.

Six feet Under is the shit. Det jag tycker är mest facinerande är att de som enligt normen är mest "onormala" (david&keith) beter sig på många sätt mer "normalt" än de andra (nate&claire&ruth). Jag antar att det bästa med den serien är den underliggande tonen kring vad som är normalt, accepterbart. Alla har galenskapen i sig. Igår, till exempel, så fick Nate & Brenda reda på att deras framtida barn inte var helt ok, men de visste egentligen inte om, på vilket sätt eller hur mycket. Det mesta handlade om de skulle behålla barnet om barnet visade sig vara sjukt. Brenda ville behålla det medan Nate inte ville det. Brendas mamma säger i princip: varför göra livet svårare än det redan är? Brendas mamma framställs som ganska oseriös och lättsam, så när hon säger så, jag vet inte, men det är bra. Galenskapen är det normala?

Friday, April 27, 2007

För det första: Om jag orkade läsa tyska.

Och det andra: Magisterutställning i fotografi. Var på invigningen förra helgen och det var det bästa som hänt min själ på länge. I synnerhet Samlingar av Maria Sahlander.

På torsdag flyttar jag.

Wednesday, April 18, 2007

Jag gillar inte "Efter Tio", varken Malou eller konceptet, och jag tror att de enda som av någon anledning ser det programmet är pensionärer, studenter, skolkare och arbetslösa. Det är så tv4. Men, idag tipsade de om kvinnliga litterära klassiker och jag fastnade vid en bok av Cora Sandel, "Alberte och friheten". Aldrig hört talas om, men den vill jag läsa.

Varför skriver jag det här. Nu skriver jag det här. Det händer ingenting. Det behöver inte hända någonting. Jag slår huvudet i väggen. Vandrar omkring i lägenheten. Klämmer finnar. Fingrar på kattgräset. Kastar en boll. Stirrar på ett särskilt worddokument. Går till Netto, går hem med en zuccini. Tittar på de gröna bollarna som börjar sticka upp på åsen. Tänker att jag borde klippa naglarna. Klipper inte naglarna. Ser framemot Seinfeld, Mash och Sex in the City. Somnar ensam. Vaknar upp ensam.

Börjar jag tänka på något annat, så blir jag ledsen, så då famlar jag hellre omkring med abstrakta tankar och lönlösa handlingar.

Det finns ett slut, då återkommer jag.

Monday, April 16, 2007

Dagens skrattretande grej: hittade en magisteruppsats från Umeå, och den är comsicomasa 50 sidor, med ett och halvt radavstånd (!). Källförteckningen är en sida. Hade vi haft samma princip i den svenska hålan så hade jag varit klar. Fertisch. Så skjut mig.

Friday, April 13, 2007

I helgen har jag lånat en cykel, så då kan jag ta mig till textilhögskolans loppis imorgon.

Nu ska jag äta lunch ensam.
Jag hatar att äta lunch ensam.

Thursday, April 12, 2007

Mitt rum i förvandling.


Efter lite förlösande rensning av skrivbord och bokhyllor blev ena hörnet som ovan. Efter lite uppsatsskrivande förvandlades rummet snabbt till något annat. Gedin spanade i vintras i P1 om att röran kommer vara det enda rätta i framtiden. Bort med förvaring och katalogisering, nu ska skiten få ta över ens liv. Jag har egentligen inte trott något annat.

Jag har haft en ganska kass vecka, med stress ända ut i ögonfransarna, vilket sedermera har skapat paralysering. Min enda räddning har varit Champions League och Ronaldo. Oh lord, vilka stegfintar. Spanjorer som springer på vänsterkanten, italienare som faller enkelt, engelsmän som går in hårt i närkamperna, holländare som gör comeback, och en och annan svensk som går bort sig. Om två veckor är det seminfinaler, jag hoppas på Liverpool & Manchester Untited, i synnerhet det förstnämnda. Egentligen Barca, men men. Bara inte något italienskt.

Of montreal - Suffer for fashion

Tuesday, April 10, 2007

Ge mig syre.

Det är så tjockt nu.
Inspirationen och kreativiteten börjar tyna bort.

Jag fortsätter framåt på grund av den där viljan att bli klar, att få gå vidare, komma ifrån den här perioden av mitt liv.

Dricker mycket kaffe, behöver bekräftelse, vill vara någon annanstans, snart.

Och sen då?
Det här vill jag läsa. Det kanske är noveller, med sin språkliga intensitet, som funkar bäst när man inte kan koncentrera sig på något annat än le upsas, men ändå känner att det behövs något från en annan värld.

Friday, April 06, 2007

Imorse vaknade jag på madrassen, solen sved i ögonen och det gick en tecknad film med dinosaurier på svt. Jag såg min tomma säng som mamma har sovit i de senaste nätterna, och jag hittade min nyckel på hallgolvet. Mamma har åkt hem. Och jag fick sorg och ensamhet i kroppen, ganska oväntat. Jag ville att hon skulle åka men jag ville inte bli ledsen över det.

Tuesday, April 03, 2007

Mina ögon är dimmiga, huvudet är tjockt, och jag är inne i en period då det enda jag kan tänka på, prata om och göra har med uppsatsen att göra. Det låter tråkigt, och det är det väl, men det är ändå en väldigt bra period. Produktiv och fokuserad.

Monday, March 26, 2007

Välkommen hem till skiten, ödsligheten, räkningar och ledsna växter.