Nästa vecka ska jag åka till Snapphanebygden för min andra vuxna arbetsintervju. Det är verkligen så nära inteskåne som man kan komma. Jag har bott i området för hm sju år sedan så jag vet hur det ser ut, skogkogskogskogskog och moppekids och ja, om jag minns rätt så var det inte så mycket annat. Det är verkligen fint om man gillar hela den här bo i skogen långt bort från civilisationen grejjen. Jag tänker logistik med en gång, så hemkär är jag. Borde tänka på att det verkar mysigt, för jag minns biblioteket i Glimåkra, där jag då bodde, som hade knasiga öppettider och tanten med knut och glasögon som jobbade där var alltid försvunnen bakom en hög stapel av böcker. Det var fint på nått sätt.

Usch vad trött jag blev.