Skolans lilla värld. Hade jag haft en pedagogisk ådra, ett tålamod för elever, en ork, så hade jag väl blivit lärare, för bibliotekarieyrket ligger nära läraryrket: kunskap, livslångt lärande samt dåligt betalt för utbildning/börda. Jag tror att lärare har en av tuffaste arbetsuppgifterna. Ändå sitter jag där nu i skolan och samtalar med lärare, lär mig vad ett lärarlag innebär och hur kommunikationen fungerar eller inte fungerar. Jag följer "Klass 9a" och de två senaste avsnitten har jag bölat av. Tjejen som får en bas. Tjejen som läser manga och lyssnar på japansk musik. Mitt hjärta brister. Det slår mig också vad mycket engagemang en lärare måste ha, passion för sitt ämne, att vara auktoritet och samtidigt kompis. Och så den där pedagogiska kunskapen, den mystiska och dolda. Min mamma har gått igenom hela lärareledet: förskolelärare - gymnasielärare - lärare på lärarhögskolan. I dagarna går hon upp med sin magisteruppsats som hon har hållt på med sen jag minns inte. Hon är på toppen av sin karrär, kanske kommer hon högre, jag vet inte, men jag är ganska stolt över henne. Jag är längst ner i min karriär. Det känns. Jag panikar ibland. Rädslan över att behöva flytta till orter jag inte ens vet var de ligger, som västerås eller vårgårda eller huddinge eller något annat. För mig är att bara bli kallad till intervju en vinst. Jag hoppas på ett vikariat i stan, ringde idag och pustade ut när de inte hade börjat rekrytering än, det finns fortfarande en chans, men konkurrensen är vad den är.

Början på en karriär är vad det är.