Jag gillar inte "Efter Tio", varken Malou eller konceptet, och jag tror att de enda som av någon anledning ser det programmet är pensionärer, studenter, skolkare och arbetslösa. Det är så tv4. Men, idag tipsade de om kvinnliga litterära klassiker och jag fastnade vid en bok av Cora Sandel, "Alberte och friheten". Aldrig hört talas om, men den vill jag läsa.

Varför skriver jag det här. Nu skriver jag det här. Det händer ingenting. Det behöver inte hända någonting. Jag slår huvudet i väggen. Vandrar omkring i lägenheten. Klämmer finnar. Fingrar på kattgräset. Kastar en boll. Stirrar på ett särskilt worddokument. Går till Netto, går hem med en zuccini. Tittar på de gröna bollarna som börjar sticka upp på åsen. Tänker att jag borde klippa naglarna. Klipper inte naglarna. Ser framemot Seinfeld, Mash och Sex in the City. Somnar ensam. Vaknar upp ensam.

Börjar jag tänka på något annat, så blir jag ledsen, så då famlar jag hellre omkring med abstrakta tankar och lönlösa handlingar.

Det finns ett slut, då återkommer jag.