Jag kommer att se tillbaka på den här perioden (januari-maj) som en blek parantes, i stil med perioden då jag gick på komvux för två år sedan. På många sätt ganska meningslös. Svårt att se framåt. Lätt att harva ner i förgångna idéer.

Ingen annan, förutom jag, kan ändra på det. Men jag orkar inte.

Jovisst, magisteruppsatsen är värdefull. När den är klar. Nu är den bara salladshuvuden, blomkål och rödbetor. Jag tänker inte berätta om den.

Eller något annat.