Det finns ganska mycket som jag vill skriva om. Som om det här valet som svenska folket ska göra i helgen. En hel del är ganska trötta på valdebatter, "vänsterkartellen", utfrågningar och "alliansen". Jag tycker att det är roligt och inspirerande. Framförallt viktigt. Var fjärde år går politiken ur gaderoben, och bråkar om plats och inflytande. Yo! Jag blir orolig när folk säger att F. Reinfeldt är sympatisk och "skulle bli en bra statsminister". Jag blir orolig när folk säger att sossarna har gjort ett dåligt jobb och att vi behöver en förändring. För det första röstar vi inte på en statsminister utan vi röstar på det parti, alternativt ideologi, som representerar våra intressen och behov. För det andra så kan man inte rösta på "alliansen" bara för att man vill ha en förändring. Vilken typ av förändring? Att klyftorna i samhället ska bli bredare och djupare? Att feminismen ska spolas ner i toaletten och att kulturarbetarna ska bli utfrysta. Att miljön blir en parantes? Det blir ganska tydligt för mig hur populistiskt M m.fl. är när de helt plötsligt, så här en vecka före valet, backar angående bibliotekslagen. Det är därför jag gillar Mp, då de sällan säger det som vi vill höra, men de gör det likväl för det är deras politik och ideologi. Jag tycker inte att sossarna har gjort ett bra jobb. Men jag tror inte att "alliansen" skulle göra det bättre. Jag tycker inte om att G. Persson har varit statsminister så här länge. Paggan for president or what?!

Min mamma ringde mig idag, hon hade varit och lyssnat på Tina Rosenberg i förmiddags på Malmö Högskola. Hon sa att hon var så bra och jag sa att då får du väl rösta på F! och det sa hon att hon ville men att hon vet inte. Det kanske blir ett sånt där val där varje röst räknas, på riktigt. Jag tycker om min mamma för att hon är intresserad och medveten.

De senaste dagarna har jag blivit allt mer röd, från ganska grön. Det var efter en debatt som de hade i skolan då det visade sig att endast V hade konkreta förslag, inskrivna i sitt valmanifest, angående biblioteket. Problemet för mig är att V brinner inte, de kampar inte, de har stora problem med att vara dörrmatta åt sossarna. Mp är också dörrmatta åt sossarna, men de har varit bättre på att kompromissa, att få igenom sina idéer, lobba. De har helt enkelt en mer modern politik. Men de är också obehagligt oförutsägbara.




Jag har ingen ork i min kropp. Vi säger att det är järnbrist, men majoriteten anser att jag borde gå och göra ett blodprov. Men jag vill inte bli torterad av en oduglig sjuksköterska som försöker hitta ådror i min arm och efter 20 försök säger att "jag sticker dig i fingret istället". Då köper jag hellre järntabletter och nyponsoppa. Mamma tyckte att jag skulle köpa en svart ipod nano 4GB, så då gör jag det.