Jag skulle kunna ha en utläggning om konsumtion. Eller förklara vänskap. Men jag orkar inte. Vistelsen började ju med ett par öl; några billiga, någon mörk och en del goda. Sen försvann tiden och avståndet, och jag köpte en dubbelt så dyr biljett hem. Jag undrar om jag någonsin kommer att befinna mig i en tvåsamhet, en fungerande och glad sådan. När jag inte ens kan få vänskaper att hålla? Livet är säkert ett skämt. När man dör så kommer någon att säga: "varför tog du allting så allvarligt?"