Jag flinar omedvetet åt mina arbetskamrater, sen får jag kommentaren "vad skrattar du åt?" Min sociala kompetens börjar försvinna i samband med likformigheten. Jag är less. Jag är tråkig. Jag är uttråkad. Jag älskar min säng och mitt te och ett klädesplagg.

Tour de france har dragit igång, men det blir inte intressant förrän bergsetapperna drar igång. De platta etapperna är bara tidsfördriv i några timmar med en snabb spurt i slutet. Jag gillar kommentatorerna på eurosport, bergströjan, helikopterbilderna på franska herrgårdar och Rasmussen.

Spelar: Holiday - Everything you say & Arcade Fire - Ocean of Noice.

"och när han vinkade till henne tittade hon åt ett annat håll"

Igår krossade jag tavelramens glas, ungefär samma dag som jag hade införskaffat den. Imorse tappade jag papperspåsen med två ägg i utanför min dörr, då jag fibblade med nycklarna, så var frukosten inte lika rolig längre.

Jag har inte flyt just nu.

Jag sitter på mitt rena plastgolv, funderar, tänker att jag bör höra av mig till människor nu när jag är ledig, kanske utvilad, så gör jag det, bestämmer date, när det väl infinner sig vill jag inte. Jag vill vara i fred.

40 år kvar i arbetslivet. Inte i den här skjortan i alla fall.

betongvägg

jag hinner inte.
jag hinner inte. jag hinner inte.

Så idag, har jag och So varit på konsthallen och jag fick ångest av filmerna, teckningarna, gubbarna som lyssnade på hjärtat, noshörningen som sprattlade i djungeln, "sorgearbetet". Sen köpte jag tofu och oliver på palmyra, vi luftade Si's instrument, ritade en teckning till henne, samt en rebus. Vi köpte mer grönsaker, gröna tomater, persilja, gjorde sallad och lyssnade på J. Gedins sommarprat från i fredags. Drack svart te med socker. Päron. Studerade hungriga fiskmåsbarn.

nu måste jag hem. hem. återkommer om vad det egentligen handlar om.

En del tänkte nog att det var dåligt väder idag. De tänkte väl på igår eller 'iförrgår'. Det var 18 grader i havet. Jag badade två gånger. Dök från stenen. Hörde skvalpet under bryggan. Det var någon som sade det för några veckor sedan, jag citerar "jag skulle kunna dö för det här". Molnen kom så småningom. Jag och soldyrkarna drog tröjan över huvudet och cyklade hem.

Jag är ledig idag. Jag undviker människor och människor undviker mig. Fine. Jag är så trött på människorna.

Blir bara mer och mer sentimental. Idag satt jag i min flyttröra och lyssnade på Mark Levengods sommarprat. Tårarna började rinna när han pratade om sin dotter och hennes bruna ögon. Jag vet inte om det var det jag grät för eller om det var något annat.

Greider har skrivit om en bok som handlar om krukväxter, det är en kulturforskare som har forskat kring människor och deras krukväxter. Detta är en av många orsaker till att etnologi ligger nära mitt akademiska hertze.

Elizabeth I är bland det bästa jag sett på länge på teve. Se andra delen ikväll/inatt. Den bästa delen.

Idag läste jag ordet (frasen?) över huvud taget två gånger (i en bok samt metro). Det störde mig. Hade det varit jag så hade jag skrivit överhuvudtaget.

I Aftonbladet idag var det en debattartikel på ett helt uppslag där en man med viss vetenskaplig förankring diskuterade kolhydraterna; rubriken var "Ät inte potatis". Jaha, så kolhydrater är dåligt? Det har jag inte hört tidigare. Jaha, Midsommarafton, och potatisen baktalas, bättre tillfälle finns. Så oerhört onödigt.

Spanarna har sommaruppehåll så därför gör jag min egen spaning: naturromantiken kommer att bli den nya trenden, särskilt inom litteratur. Toto får en revival. Det heter inte längre "Stadsfestival" utan "Kulturfestival".

Efter en hel del lugn och ro (ta det som det kommer+sitta och titta på en horisont), har jobbet dragit igång, och det på tunga växlar. När den här veckan är slut kommer jag att ha arbetat 46,5 timmar. Och därimellan ska en flytt fullbordas, och papper ska skickas in och midsommar ska inte firas, det blir ändå dåligt väder. Imorgon är min enda lediga dag, sen är det i princip bara äta, sova, bajsa, dricka, äta, sitta, gäspa, lyfta som gäller. Ja. hej.

I cough your name and I smoke all day

Igår jobbade jag mina första fem timmar. Idag njuter jag redan av lediga dagar. Det regnar, jag har gjort the frukost och i helgen avgörs La Liga; snälla Mallis, vinn eller i alla fall, ta en poäng! Jag behöver en cykel, I need a haircut. Si åkte iväg som hon brukar när det är sommar, vi hade en fin avslutning med bad på Ribban (vi lekte val/svan), kolonialstil i parken (masai-filt, african-wine, gubbskjorta och rättviseresonemang) och adoption av gröna växter. När Si försvinner dyker So upp med loppor i sängen och dietsnack. Jag funderar på vad jag behöver införskaffa när jag flyttar hem och har kommit fram till tre saker: rullgardin, tavelram och salladsskål.

Just nu: Googlar på rödbetsrecept. Går sådär.

Lyssna: Someone Still Loves You Boris Yeltsin

I förmiddags drömde jag en fantastisk dröm. Ha. Den var queer.

Jag har en klänning som andas och ett mantra som går på repeat: vatttennvaateeenn vattennn baddda baaaada bada badens haavethavet havvvet. sjölejon.

Lyssna på Vågen i P1. Det är så pretentiöst, fast ändå inte; jag älskar det. Igår handlade det om dagens intellektuella. Jag: Skräckblandad förtjusning.

Mamma har varit på släktkalas på Fyn och där inhandlat Braunsweiger, ett av mina större socker-sommarminne från Danmark (ett annat är en av de få gånger som jag träffat min pappa, han bjöd på "gummi-björnar"). Jag antar att det är bröd med smält socker på. Hon tog även en bild på solnedgången från bryggan på Fyn. Där har jag plaskat omkring. Ja, det är fint.

Idag ska fylla i min ansökan till Köpenhamns biblioteksskole, de har intressantare kurser än i den svenska hålan, som Bibliotek 2.0 och Folkbiblioteket under forandring. Jag ser framemot att få utforska Köpenhamn utan att behöva känna stressen att så mycket ska hinnas med samtidigt.

Idag fick jag även reda på att jag får tillbaka min lägenhet tidigare än väntat. K flyttar i helgen, innan midsommar får jag tillbaka nycklarna. Så då flyttar jag hem, på riktigt?

Äntligen en bok som har eurotechno som tema. Det var (och är) så o-coolt att säga att "jag lyssnade på eurotechno som mindre". Det är bättre, oavsett, att säga att man lyssnade på grunge eller britpop. Jag fattade aldrig grunge, och jag upptäckte britpopen precis innan den dog. Eurotechno däremot. Tänk om "Mega Dance" kunde få stå med i skivsamlingen, utan att den stack ut, fantastiskt. Just nu har jag till exempel två låtar av Robert Miles i podden, och jag minns med skräckblandad förtjusning "Sex on phone". Ett tecken dock på att eurotechno aldrig kommer att få kliva in i "finrummet" är att boken har fått beskrivningen "chick-lit". För mig blir det bara mer intressant.

Kan inte alla dagar vara så här... oproblematiska. Si och jag i folkets park, med kaffe från kaffebaren och varsin bok (jag= fortfarande cora sandell, si= fortfarande lars ahlin). Glutta på bara överkroppar och rultiga barn, irritera sig på friskis&svettis-dunket från andra hörnet (det blev bättre när debaser öppnade sin utservering och spelade arcade fire och tindersticks). När klockan passerade fyra cyklade jag till palmyra och köpte tofu, fortsatte hem till hundutgång och matlagning. Sen på med balibyxorna, och baddräkten, cykla ner till djuphavsbadet och bada två gånger. Årets två första. Sen cykla hem till hundutgång och tekanna. Igelkottarna porrar sig i buskarna, jag är överförtjust i min nya sjal som jag fick av So igår. Imorgon tar min kusin studenten i Landskrona. Av någon anledning är jag inte förtjust i idén, vill bara vara i parken, eller i havet, eller så.

Jag har varit i den svenska hålan och gjort det (näst-)sista med le uppsats. Allting gick smidigare än vad jag någonsin hade föreställt mig. Opponeringen var smärtfri; kaffet i plastmuggen skakade när jag åkte upp med hissen, men när jag väl satt där så gick allt som det skulle. Efter det blev jag nervös inför mitt eget slutseminarie, men det gick hur bra som helst. Bäst. Sen blev det öl i parken med nästan alla fina människor som jag har tillägnat ett och ett halvt år med. Nu är det slut. Salut.

Det verkar som att den nya grejjen är hemmafester med "happenings". Förra helgen var jag på ett "arty party", så att säga, fest med konstutställning/filmvisning/konsert. Ikväll var det dags för ännu en konsert i lägenhetsmiljö. Intimt. Trevligt. Ja. Eller, ibland. Ikväll ingick även "häng på tak", med utsikt över Södervärns busstorg, en måne som sticker upp, vodka i flaska. Jag känner mig ganska socialt trött, orkar inte riktigt. Men kvällens snackis var annars fotbollen, och jag är glad över att Björkman avancerade till åttondelsfinal i franska öppna. Jag älskar franska öppna, det sker på ett särskilt underlag under en särskild tid på året. Tennis i sig är väldigt särskilt; man mot man, ett mentalt spel som är intressant att följa i soffan under en filt. Och idag kom So hem. Jag blev helt tårögd.

Min tillflykt de senaste dagarna har varit på någon brygga vid havet. Det enda stället just nu som jag får vara ifred på. Igår tutade båtarna på grund av den täta dimman, idag blåste det hårt från väster och imorgon kanske det går att bada. På hemvägen gick jag förbi de döda träden i Rönneholmsparken.

Fick äntligen besked idag av min gubb-handledare och nästa vecka åker jag till den svenska hålan en sista gång för att försvara le uppsats. Konstigt och nervöst.

Det blir säkert bra, alltsammans.

when there's nothing left to burn you have to set yourself on fire

Giddens säger att dagens samhälle karakteriseras av en större mängd information som människan måste hantera, organisera, leva med. En större mängd information ger fler alternativ eller möjligheter, men även en större osäkerhet. Den trygghet som kallas för tradition försvinner och därmed skapas en större alienation till människan och omvärlden.

Jag trodde någonstans när jag gick på högstadiet och upplevde ett främlingskap till den jag var, eller borde vara, skulle försvinna när jag hade hittat mitt forum, min identitet. Saker och ting skulle lugna ner sig, klarna. Men jag har insett att jag hela tiden omvärderar mig själv och min omvärld. Identiteter är ingenting som består, det är något som ska diskuteras. När jag har skrivit den här never-ending-story: le uppsat, har jag funderat mycket på vem jag är, och jag tänker inte bortförklara det som banalt. Jag tror att orsaken till det är att något verkar ta slut; mina studier på högskolenivå. Något okänt är på gång, och det skrämmer mig. Det är dags att sätta upp nya mål, prestationer, och det är väl dessa idéer som irriterar mig, att "man" ska gå vidare, inte stå stilla. Si sade att människan hela tiden vill vara i rörelse, och jag undrar varför vi inte kan stå stilla en längre stund, leva så som det är. Jag antar att man inte är lycklig, och att man hela tiden strävar efter den där perfektionen, den perfekta relationen, den perfekta bostaden, de perfekta utlandsresorna, de perfekta samtalen. Den perfekta bilden av sig själv.

Det som stör mig med alla dessa bloggar är just den perfekta bilden av oss själva. Många skriver om hur de lever sina liv, hur de motionerar duktigt, har en fantastisk kärlek, lyckas i karriären, får fantastiska barn, äter sunt och rättvisemärkt. Sen skriker de efter kommentarer som de inte får, jag undrar vad de vill, vill de att jag ska hurra över deras så kallade perfektion? Att skriva om sin vardag och publicera det på webben skapar en möjlighet att förmedla en bild av sig själv till andra, hur sann den är kanske orelevant, men jag tror det är en konstruerad bild som folk publicerar och som de vill ha bekräftelse på. För allting handlar just om bekräftelse, att bli sedd i form av kommentarer kring hur duktig man är eller "grattis" "hurra" "glada tillrop", det skapar lugn och trygghet i en osäker tillvaro.

För mig är idealen omöjliga. Det är de jag konfronterar varje dag, som jag ger upp på. Jag kan inte tro att det jag strävar efter består i att hitta kärleken, skaffa barn, ha en shysst bostad som är inredd på ett shysst sätt, att mina vänner är spegelbilder av mig själv och mina ideal. Om jag skulle tro på det skulle jag lika gärna hoppa från något högt. Jag måste tänka att det jag är, det liv jag lever är ok. Det finns något bra i det. Just nu.

Det här är den konstruerade bilden av min lördag:

"Läser tidningen vid frukost, cyklar ner på stan och köper två böcker vid "Malmö's längsta bokbord", köper rättvisemärkt vin som jag och Si ska dela på kvällens tillställning, enligt henne, 'en rolig fest'"

Idag gick jag till andra sidan stan, beroende på hur man ser det, har ingen cykel, måste gå, besökte miljölivset vid konserthuset, fingrade på tofukorvar, veggiebitar och rättvisemärkt te, här tar man idealen på allvar, blev förföljd av gymnasiekids hela vägen till konsthögskolan, lyssnade på rufus nya, ganska tråkig, sprang in i rum efter rum, tittade och ibland fingrade på konst, en del ganska tafatt och intetsägande, andra väldigt bra, jag gillar 3 min filmen om påfågeln i arlöv, till exempel, fick ont i huvudet av alla nymålade väggar/färg, sprang över vägen, blev tutat på, tänkte på morgonen då jag åkte svartaxi med en kille från helsingborg till de här kvarteren, jag sov på hans plånbok, köper vatten på konsum, sur tant i kassan, frosseri bakom ryggen, vandrar utan mål till bokhandeln, gluttar på titlar, ser min "gamla" skrivarledares bok i reahögen, 50 kronor, den kom ut för ett år sedan, dåligt tecken att den ligger där den, men han är oldschool, numera ska en författare gärna skriva en blogg om en personlig livskris, sitta i tevesoffor, bli utgiven av modernista, inte som han, vara socialt skygg och röka pipa, fingrar på nån bok, men tänker att inga böcker får inhandlas förrän jag flyttat klart, och jag kanske har läst de böcker som jag har köpt det senaste året, köper däremot senaste och sista nummret av tidningen sex, går förbi malmö-ip där P & T spelar match med sitt korpenlag, mina skor blir dammiga av allt grus, P gör ett inzaghi-mål, från en kaka-passning av T, matchen slutar 2-2, stannar kvar en stund och ser "toppmötet", ja, de som är överlägset bäst i ligan, det är trevligt, traskar hem till mamma som planterar blommor på balkongen, nu ska jag lyssna på dagens Lantz i P1, jag misstänker att Lantz kommer att ta upp gårdagens rapportinslag om utlandssamtal.

Imorgon ska jag dammsuga.