1 timme i taget

Mina ögon är suddgummin. Jag har varit ledig mer än en vecka, och jag vill inte att det ska ta slut. Snart är det tillbaka till sthlm, till en flytt & ett jobb. Men det kommer mer ledighet.

Har haft en fin vecka i Malmö, med att träffa alla nära och kära, sola bada cykla njuta leva en timme i taget. Det funkar inte för alltid, men för en stund.

Igår var havet argt. Idag blåser det igen. Så är det.

dystopi navelskåderi

Med återknytning till förra inlägget; läser Ful & Ful och Snygg av Scott Westerfeld. Dystopier. Det vill säga, en negativ samhällsvision. En genre som växer, så som jag uppfattat det, tack vare Scott Westerfeld. Om jag läste denna när jag gick på högstadiet hade jag nog läst mer Science Fiction än vad jag gjort ( typ knappt något alls).

& jag tänker på debatten om 80-talister som Fridolin dragit igång. 80-talisterna börjar bli gamla. De är en dystopi. De tror inte att det kommer att bli bättre.

& Marcus Birro som stal 100 böcker från sitt skolbiblioteket innan han tog studenten. I samma andetag hyllade han biblioteken, som instutionen som alltid finns kvar blablabla. Som om det finns ett skolbibliotek på varje skola i sverige. Som om skolbibliotek ler och tackar Birro för att snor böcker från biblioetket. Jag har svårt för Birro (när jag gick gymnasiet läste jag han och hans brors böcker, de var grymma, svarta och bra. Nu är han bara åsikter).

& jag har tappat inspirationen/flödet/energin på jobbet. Gör saker halvdant. Får dåligt samvete.

framtiden i ett litet mörkt paket

En låntagare ville skjuta Fredrik Reinfeldt. Den andra lade sig plötsligt i fosterställning. Och jag ska vara neutral. Jag vill faktiskt också lägga mig i fosterställning på golvet i en offentlig instutution.

Fick förlängt vik. och alla säger grattis och vad kul och jag får bara ångest - jag saknar in lägenhet i malmö något så in i kristallkronan. Lukten av hem, den knarrande parketten m.m. Nu tvingas jag ge mig ut på jakt efter någon annans hem igen, med höga hyror, depositioner, orimligt höga krav m.m.







Läser "Ful" , lyssnar på Bat For Lashes nya och tycker att dagarna går långsamt.

Skrivhäftet/pennan/strukturen/pendeln & jag

Jag inbillar mig varje gång jag köper ett nytt skrivhäfte och en ny färgglad penna att det ska hjälpa mig att strukturera och samla tankar, handlingar och idéer. Det brukar funka några sidor sen faller jag in i planlösa tankar inuti, igen.

NU måste det gå. Jag behöver struktur, i synnerhet över mina arbetsuppgifter, dessa mogna ting. Göra planer och sedan genomföra dem, det är grejjen som det nya skrivhäftet ska vara bra till. Det nya är att jag även ska skriva ner vad jag läser, så jag har nån ungefär koll på mina läsupplevelser.



Hittade en "bikramyogablogg" idag. Ibland förstår jag inte vad jag har i den miljön att göra, vissa är helt hysteriska i sin "yoga-practice".... Till exempel beskriver hon bland annat sina "mål" såhär:

1. Practice Frequency: Practice minimum 5x/week; that's 260 for the year - minimum. 300 is the stretch goal :) no pun intended...
2. Rotate Around the Room: Practice in different places all the time, and learn to focus no matter what or who is around me. Let go of preferences and attachments.
3. Triples: Do one triple each season this year (4 total).
4. Advanced: Do advanced, assuming it's offered, 2x/month.
5. Other Yoga: Try at least one "other yoga" at different studios once/season (4 total).

OK. Mina mål är:
1. Ta mig dit.
2. Göra alla poserna.
3. Andas kontrollerat.
4. Inte tänka på saker utanför rummet.
5. Stanna kvar i rummet.

Ja, ganska stor skillnad på bikramyoga och bikramyoga.

2 månader senare. Slask och salt.

Jag har befunnit mig i stockholm i två månader och har i skrivande stund en enorm hemlängtan. Flyttade hit för att jobba och det kan man säga att jag verkligen har gjort. Inspirerad till en början, och jo, fortfarande, även om saker och ting börjar ta på kreativiteten. Har genomfört en hel del saker och planerar för andra. Ska vara här i tre månader till - varför finns det inga spännande jobb hemmavid? Jag trivs sådär i själva staden. Stort och snöigt/slaskigt. Saknar mitt uthyrda hem - ett hem som inte luktar gammal glömd loppis/kvinna. Och havet! Och sommaren!

Haha (snurrigt inlägg)

Det här borde jag ju lägga ner. Eller omdefiniera. Eller förändra. Eller skita i.

Hursomhelst.

Såhär var 2008: Mitt första år utan skola, läskigt, okänt. Det började ganska bra, alltså: vår&jobb. Sommaren var jag arbetslos och det var min första sommar sen 90-talet som jag inte jobbade. Berlin. Badade och solade mer än någonsin (mina bästa bad någonsin, dessa fantastiska bad/hav, vad vore jag utan dig). Minns i synnerhet två varma dagar vid strandremsan i Falsterbo. Hösten var hemsk. Det är inte kul att vara arbetslos när alla andra är upptagna och inne i sina egna grejjer (insåg jag), hände inte mycket. Jobbade med barn/stämplade/timvikbibblan, yay. 2008 bikramyogade jag 10 av 12 månader, yay. Gick på x antal intervjuer, yay.

Årets avsutades i ett spotifyinferno (rekomenderar Krets spellista: http://open.spotify.com/user/cindykaryanlee/playlist/1yNEiBHEoPgPbRzkcrKGUL) Det nya blandbandet. Det började med att jag åkte till sthlm över en dag och kom tillbaka med jobb samt andrahandsbostad. Så ligger det till januari 2009. Det börjar i Stockholm för första gången.

14 dagar till julafton.

Och jag har inte hittat julstämningen.

Är trött på dåliga nyheter, men här kommer en; fick inte jobbet som jag lade fyra tågresor till stockholm på (tur att jag inte betalade för dem). På grund av att den andra kandidaten hade mer e r f a r e n h e t. Jag vet inte hur länge det verbet ska förfölja mig. Hittills, länge. Jag var så nära, de ringde till och med mina referenser, jag fick göra skrivtest, det tog lång tid, jag fick cred i slutet, men vad hjälper det när jag fortfarande är arbetslös och meningslös?

Äh.

Och visst jag är lite bitter. Men jag kommer igen. Måste. Det. Tjo.

Meningslös händelselös uppgiven vecka

mörkerseende m.m

Igår gjorde jag moröttssoppa till sex personer. Det blev lyckat. Det är alltid lite so so att bjuda hem mer än tre personer på middag.

Min intervjuturné fortsätter i eftermiddag då jag sätter mig på tåget till Ängelholm där jag ska på intervju imorgonbitti. Men det är aningen större att jag ska till sthlm igen på fredagmorgon för att gå på en Andra intervju. Så det är alltså 50% chans att jag får packa väskan och flytta till sthlm innan året är slut. Det är skräckblandad förtjusning som jag inte hinner utveckla här och nu. Eller så får jag jobba i Ängelholm. Eller så får jag fortsätta med a-kassandet. Jag är väldigt ödmjuk i detta jobbsökeriet.



Annars: True Blood! Det bästa som hänt efter Six feet under. Bara för vinjetten.

sthlm fram och tillbaka hit och dit.

Åkte tåg i sammanlagt ca 10 timmar igår och var ungefär 5 timmar i sthlm. Jag var på anställningsintervju och det var ju so, so, som vanligt. Men efteråt, när jag kunde andas igen, hann jag gå till kulturhuset och se nan goldin utställningen. Utöver utställningen var det lika grått i sthlm som i malmö. Om inte gråare.

Oktober var inte så himla lattjo. Jag jobbade på dagis nästan varje veckodag, och när jag inte jobbade yogade jag och sökte jobb, och på helgerna var jag ledsen för att jag var meningslös och ensammast i hela världen. Jag läste "Människohamn" och såg "Låt den rätte komma in" på bio. Jag åt många färdigpizzor. Jag drack mycket yogi-te. Jag blev och är förskyld.

Nu är det november och jag är inte särskilt hoppfull. Ge mig december, eller nått.

Jag och min närbutik har blivit alltmer tajta den senaste tiden/fattigt

"Det manliga höstprojektet"/Intressant!

Jag vet inte riktigt om jag håller med alla gånger, kanske inte riktigt nu, men ändå fint. Jag tror att Malmö är den staden som jag vill bo i, i Sverige. Jag vet/tror det finns mer spännande städer i Europa/Världen/or so. Jag tycker bland annat om Malmö för att det finns ett intressant kulturliv utanför institutionerna. I "Den svenska hålan" var det endast det självklara som kunde stilla ens behov av upplevelser/insikt/intressanta vägskäl: Konstmuséet och Biblioteket. Jag antar att jag måste bo i en stad med över 200 000 boende för att själen ska vara nöjd, men ibland (som nu) kan inte ens det hjälpa när jag upplever min situation som ganska meningslös och tillbakadragen. Känner mig oförmögen och handlar därefter.

Så var det oktober. Har inget att säga. Men en del bilder, någonannanstans (www.flickr.comcom)

Har fastnat vid tre ord den här veckan:

ateljélägenhet, Nour och urban.

hanging out with me and me

Sunday in bed reading american literature

Oftast är skrivandet något nedraget, bakom stängda dörrar, "jag och min text". Det är i alla fall myten. För mig är det kanske därför jag inte kan sätta mig ner och skriva en text längre. Jag var på workshop i kollektivt skrivande idag. Och jag vill (läs. orkar) egentligen inte skriva om det, men det var inspirerande, och att jag skrev en "litterär" text för första gången på länge som jag tyckte om och kunde relatera till var fint. Jag vill prova på att skriva mer kollektivt. Mycket mer. Jag märker att så fort jag skriver något ser jag mitt eget skrivande, (min jävla röst), och det känns bekvämt och tryggt, men jag måste bli inspirerad av andras för att jag ska orka med min egen. En orsak till att jag inte förmår att skriva är att jag upplever att jag hela tiden upprepar mig, samma format, samma innehåll. Det jag upplevde idag med kollektivt skrivande är att man får se sin egen text med hjälp av att andra går in och pillar i den. Nya ord. Nya perspektiv. Bland annat.

Jag har av en oväntad händelse vikarierat på fritids i två dagar. Jag umgås aldrig med barn så jag tänkte att det var väl dags dårå. På fritids får man göra pärlarmband, åla omkring på golvet, läsa "Nicke Nyfiken" och få klibbiga strumpor av överkokta riskorn osv. Jag gillar såklart de lågmälda barnen, de andra (mer manipulativa frågvisa och högljudda) skrämmer mig.

I helgen:


Fredagen var vernissagernas kväll på Stapelsbäddsparken och CirkulationsCentralen och BandInBox i kyrkan. Mycket pill och ljud. Lördagen var en del bajs, studiebesök på en skrivarlinjefest, söndagen badade jag två gånger i havet, italiensk glass, caffe moccha.

osv.

Att läsa en bra bok som är över 700 sidor är en stillsam njutning. Jag vet inte hur länge jag har hållit med på "Illusionisten", men ett tag (den har fått diverse fysiska fläckar, som stearin och saffransglasyren från rabarberkakan på simpan). Jag vill inte att den ska ta slut, och det är så jag vill ha det. Jag vill därför även åka till Grekland, äta filodegsknyten och oliver, vandra i karga landskap, bada i turkost hav, saltast. Tycker om böcker som får en att drömma om en annan värld. Jag har en vän som har svårt för att läsa böcker eftersom hon tycker att just det är läskigt, att förflyttas till en annan verklighet. För mig är det hela meningen, som poängen med hela populärkulturen. Jag har nog aldrig uppskattat verkligheten, alltid letat efter något annat genom böcker, film, musik, tv m.m.

Det känns att man befinner sig i glappet mellan två saker just nu, sommar-höst-sommar-höst. Löven har börjat gulna och falla i allén. Ibland är det kallt ibland är det varmt. Jag undrar: "är detta sista badet för i år?" Mamma har plockat kantareller och vi gör en sås, folk uppträder piffade på stan, redo. Jag är också redo, om någon gav mig chansen. Är mest bara ledsen.