Att läsa en bra bok som är över 700 sidor är en stillsam njutning. Jag vet inte hur länge jag har hållit med på "Illusionisten", men ett tag (den har fått diverse fysiska fläckar, som stearin och saffransglasyren från rabarberkakan på simpan). Jag vill inte att den ska ta slut, och det är så jag vill ha det. Jag vill därför även åka till Grekland, äta filodegsknyten och oliver, vandra i karga landskap, bada i turkost hav, saltast. Tycker om böcker som får en att drömma om en annan värld. Jag har en vän som har svårt för att läsa böcker eftersom hon tycker att just det är läskigt, att förflyttas till en annan verklighet. För mig är det hela meningen, som poängen med hela populärkulturen. Jag har nog aldrig uppskattat verkligheten, alltid letat efter något annat genom böcker, film, musik, tv m.m.

Det känns att man befinner sig i glappet mellan två saker just nu, sommar-höst-sommar-höst. Löven har börjat gulna och falla i allén. Ibland är det kallt ibland är det varmt. Jag undrar: "är detta sista badet för i år?" Mamma har plockat kantareller och vi gör en sås, folk uppträder piffade på stan, redo. Jag är också redo, om någon gav mig chansen. Är mest bara ledsen.