Det lättaste hjärtat svårast att fjättra.
Jag växer inte större än till ett barn.
Knytnäven lika stor i samma skala lättar i vinden,
ett till ett är ritningen, vindsatt från ett vidare fönster.
Hjärtat knutet i bröstet till en rosett, en torkad ros
som vittrar i det djupa andetaget när jag är på väg
att säga att jag är kär i dig.
Rummet är bara ett stort fönster,
släpper in mer ljus än vad som ryms.
Från sjukhuset syns inget annat än tak,
landningsbanor som du säger,
att mitt nya namn ska vara kakadua.
Förälskelsen upplöst blir ett frömjöl att plantera åter i det såret,
upplöjda bröstet bördigt som ett fågellik kopplat till en ficklampa.
- Viktor Johansson "Kapslar"
No comments:
Post a Comment