Jag lånade en Haneke-box på bibblan häromdagen, innehållandes Triologin samt Funny Games. Jag började med sistnämnda och ja, den var obehaglig. Jag ville hela tiden stänga av men jag ville även se klart den, för den var bra, intressant, tysktalande. Igår såg jag första filmen i Triologin, Den sjunde kontinenten och jag tror att det är en av de mest obehagliga filmupplevelser som jag har haft. Jag visste att det handlade om en familj som skulle begå självmord, eftersom de upplevde att det inte fanns någon större mening med deras liv. Men sättet, bilderna, bilden ovan, akvariumet. När den var slut kunde jag inte vara ensam, se inte den filmen ensam, men se den. De resterande filmerna i Triologin vet jag faktiskt inte om jag vågar se, borde.

Min andra kontakt med Köpenhamn, den fysiska, hade jag i fredags. Skolan ligger i ett riktigt tråkigt område; betongskepp, byggnadsställningar och bråd vind. Mina första danska ord blev russ=kår & håll=kurs/klass. Jag träffade de andra nordiska utbytesstudenterna, tre svenskor och en norska. De verkar shyssta, men jag lär egentligen bara träffa en av dem, eftersom vi ska läsa i samma 'håll'. Vi fick även med oss en klichébild av danskarna då de sprang runt på skolan med en back carlsberg.

Annars, min höst/vårkappa luktar mugg, jag har ett stort hål i väggen, har läst andra delen av Stieg Larssons storsäljare, och endast den (åsikt:bort med paolo roberto samt kutta 200 sidor, helt ok), gör egentligen ingenting.

Idag, till havet och se en film med Scarlett Johanson. Socker.