Det är ganska tråkigt. Jag vaknar, går upp, kokar en kanna te, sätter på datorn, lyssnar på radio, sköljer mitt ansikte med kallt vatten för att vakna, surfar omkring, ger alla shysst statcounterstatistik, öppnar motsträvigt word, tar fram uppsatsen, tar fram intervjun som ska transkiberas, lyssnar, blir trött på min egen röst, blir trött på mig själv, det går trögt, gör snygg lunch i form av saffransås med qourn och grönsaker, får paltkoma, sköljer mitt ansikte med kallt vatten för att vakna, lyssnar på Lantz i P1, ger alla shysst statcounterstatistik, skickar sociala sms om promenader, bio, fika, men alla har något att göra, någonstans de ska vara, trötta, jag med, men jag orkar inte sitta här och förtära tid på ord ord ord, ringer min handledare, han har återfunnit sig ifrån influensan, vi bestämmer träff på måndag, det känns bra, pratar med L på msn, mycket uppsatsanxiety "hur går det" "usch" "vi får se", transkriberar tio minuter av femtionio, det känns oändligt, mamma kommer hem, vi pratar om analys av material och äter vindruvor, jag vill dö.