Teve-lös

eller

Teve-fri

Beror på hur man ser det, men så är det nu.

Såg Kobra idag (på skolans dator). Intressant med två olika perspektiv angående dagbok/blogg-skrivande. Handlar det om att dela med sig av sig själv? Eller handlar det om att sprida information till andra? Handlar det om bekräftelse? Handlar det om att romantisera sin egen vardag? Att stoltsera med sin politiska ståndpunkt? För mig är det för närvarande "ingenting", mer en vana som jag haft i massor av år. Och så är det en periodgrej. Det har förändrats; texterna, forumet & orsaken. Det är mer anonymt nu och det spelar inte lika stor roll. Men den nuvarande bloggvärlden är rolig att betrakta. M. Birro började blogga för lite mer än en månad sedan, ytterst populär. Sen yttrar han någon icke-okej åsikt och så blir det ramaskri från E. Grey-Munthe och sen vet inte M. Birro om han vill blogga mer. Såntdär mönster som går igenom hela dagbok-på-internet-historien. Responsen är viktig och en orsak, oavsett hur den låter. Jag tror många publiserar sina texter, tankar och idéer för att få respons, det är hela kärnan. Får man ingen respons så tappar man intresset. Får man hemska kommentarer så tycker man att det inkräktar, så man lägger ner (mycket "man" här, ber om ursäkt, ha).

På något sätt gillar jag det B. Malmsten sade ang. sin blogg: "Jag kommer på en bra formulering som jag är stolt över och tänker att det måste jag skryta med".

Får inte glömma att ringa Radiotjänst.