det brister i min kropp hundra gånger om när de jag träffar talar om sin sommar och visar sin bruna fagra kropp. jag sitter vid sidan och inser att jag har ingenting att delge, i´m such a loser. mina lediga dagar och tomma, ödsliga, jag har ingenting att fylla dem med. och om jag så kommer på något, som typ desperat åka med min moster m.fl. till dalarna och gå på den här kulturveckan, bara för att jag ska få känna att jag är på väg, på äventyr, på upplevelse, så går det inte för katten kan inte vara själv. och ingen vill ta hand om katten. så var det med det.


jag är så jävla bitter så att jag blir spyfärdig.


så om någon vill ta ett flyg till Zagreb, Barcelona eller Prag den 18:e augusti så är jag med på det alla gånger.

jag ska jobba för en tjej, som reser riket runt för tillfället. fre, lörd (min lediga helg), och jag förstår egentligen inte varför. för att jag är snäll? jag börjar tvivla. får ju inte ett jävla skit för det.

ta inte min existens för givet, menar jag.

ledsen.