Det är den andra och sista salstentan imorgon. Det finns en klump i min hals över den. Kan inte påstå att jag har gjort mitt bästa. Jag kan en del men verkligen inte allt. Mitt minne över saker som inte intresserar mig är kasst.

Energinivån är på n o l l. Så seg. Så trött. Så less.

Gick då en fin höstpromenad igår, efter mycket övertalning med mig själv. Det är faktiskt himla fint där jag bor. Berg och lövskog och granskog och sjö. Kan inte klaga över det. Funderade över varför jag attraheras av killar som gillar Tom Waits. Eller som hyllar Bukowski. Det är märkligt.

Jag har verkligen ingenting att säga. Punkt.