Kampen om det skrivna ordet är en viktig del av den politiska
historien. Skriften har fungerat som kunskapskälla och väckarklocka.
Skribenter har lyft fram missförhållanden, gett spridning åt
nya idéer och fört vidare det kulturella arvet. Läsningen har gett
förståelse och inlevelse, stimulerat fantasi och empati. (Hämtat från Demokratiutredningen: Läsarna och demokratin)

I höstas tänkte jag mycket på mitt skrivande, jag skrev ett brev om det (som jag inte skickade men det spelar kanske ingen roll) och jag pratade om det. Häromdagen läste jag sparade dagboksanteckningar som jag publicerade på min fd hemsida 1999. Det var märkligt och ibland generande. Språket var såklart (enligt min mening) banalt och jag känner inte igen mig i det jag skrev, jag minns inte 99 så som jag beskrev det. Jag antar att alla inte kan vara Sylvia Plath, Anïs Nin eller Martina Lowdén. Beskriva vardagen med insikt och vishet. Jag vet inte om det spelar någon roll; det var så jag ville eller kunde beskriva min tillvaro. Jag gick första året på gymnasiet. Jag var förälskad för första gången, jag hade för första gången en pojkvän, jag blev för första gången dumpad av en pojkvän. Jag skriver om en Caroline, att jag ville umgås mer med Caroline. Jag kommer inte ihåg någon som hette Caroline. Det hände mycket 99. Jag kommer ihåg en del, en del påmindes jag av när jag läste dagboksanteckningarna. Det skrämmer samtidigt som jag är tacksam över att jag skrev.

Jag ska fortsätta utforska mitt skrivande, med mitt skrivande. För jag kommer alltid fram till att det är det viktigaste jag har.

Idag betalade jag räkningar för 7500. Det gjorde ont i min ekonomiska själ.

Jag har teve! Igen. Såg andra och sista delen av FI-dokumentären. Jag blev rörd. Kvinnokamp är det vackraste.

På onsdag beger jag mig söderut. Jag förväntar mig snöfria åkrar och torr asfalt.



(internet känns värdelöst utan dig).

Vardag: torsdag

8.00 Dags att vakna och gärna gå upp.

Radhusen står kvar. Går hemifrån 5 minuter efter att Ring P1 har börjat.

Lunch. Idag är det sopptorsdag. Den bästa dagen.

L är också glad för att det är sopptorsdag.

På skolan kan man titta på det här när man läser det som ska läsas.

H tittar på florsockrade granar och blomkålsträd.

20.00 Hemgång.

Hemma väntar nyponsoppa, sims deluxe och leksugen katt.

Mando Diao måste vara det tråkigaste förra året. Killar med gitarr. Så 90-tal.

Tänker på flyktingar från Irak

Tänker på att So flyger till Kairo på fredag

Tänker på att en uppsats är en organisk enhet

Tänker på Hillary Clinton

Tänker på att jag har en för varm tröja på mig idag

Tänker på ordet kutym

Tänker på argument till skrivarverksamhet på bibliotek

Tänker på Anthony Giddens

Tänker att jag är så trött

<3

Jag har följt Ammes texter i kanske tio år och träffat henne någon enstaka gång. Hon berörde mig. Hon gjorde avtryck. Jag kommer alltid att minnas henne för hennes sätt att uttrycka sig och för hennes klokhet. Jag tror att hon har det bra dit hon nu har kommit och mina tankar går framförallt till hennes familj och till de som stod henne nära.

Igår stannade jag till vid videomix på hemvägen, purjolöken stack fram ur väskan, det var fint. Jag hyrde sista säsongen av Vita Huset för 55 spänn. Sen cyklade jag tre meter tills jag insåg att jag hade tappat en knapp i kappan. Inte oväntat. Men irriterande. Cyklade tillbaka för att se om jag kunde hitta den, men det var dödsdömt. När jag kom hem såg jag de fem första avsnitten, sen somnade jag. Ikväll blir det nog fem till. Innan onsdag ska jag ha avverkat alla 22.

Idag har det varit den finaste dagen på länge. Solen har lyst hela dagen och jag har sprungit i skogen, vilket var två veckor sen sist. Formen var inte klockren, men jag påminds om varför jag älskar att springa. Det är känslan efteråt. Den milda och bekväma.

Dagens glädjeämne är att Si's musikprojekt (eller vad det kallas för jag vet inte det heter i varje fall band in box) ska vara med i Sonic, med både artikel samt låt på skivan. Fantastiskt.

Annars: Har redan uppsatsontimagenvadvilljagegentligenmeddethär.

Regional nyhet: En svan störtade rakt in i ett träd på Västanväg i Lund vid klockan halv två på söndagseftermiddagen. Flera förbipasserande stannade och hjälpte svanen.

Jag har inte reflekterat särskilt mycket över H. Larssons Englandsutflykt. Har förstått att medierna verkligen har gjort det, då Expressen har en redaktion vars enda syfte är att kartlägga Henke i England.

Jag tänker att det är nyhetstorka. Och ett shysst mål.

Har haft visning av lägenheten idag. Det gick väl bra. Hoppas.

Imorgon börjar legenden och myten: Magisteruppsatskursen. Ska bli skönt att äntligen få börja med den.

Annars: illamående.

I brist på annat: Radio.

Ring P1 (denna vecka en bitsk teppas fogelberg)

P1 Konsument

P1 Jordbruk

Tendens

Dagens dikt

Ekot

Sjörapporten

Ritter i P3 (har fått oförtjänt dålig kritik, som på virtanens utelista)

Meny

P3 Star's program om våldtäkter


Detta är inte program som jag favoriserar (vissa kanske), det är bara de ljud som jag har omkring mig. Jag minns kanske mest helsingborgstanten på Ring P1 som sa att alla invandrare (varav teppas sa svartskallar) som begår gruppvåldtäkter ska utvisas. Varav en annan tänker "ska vi göra samma sak med svenskar som begår gruppvåltäkter"? Jag minns också från Ritter i P3 då de berättade om tanten i Arlöv som hotade med pistol mot några ungdomar, varav en kommentar från någon som hade bott där var att han inte var särskilt förvånad, vanligt beteende i Arlöv. Skånetanterna är verkligen läskiga.

Roligt med Birro i Karlavagnen. Ett program som gärna glöms bort eftersom det går på P4, men när jag gick på Fridhem skrev jag till det programmet. En lugnare och fördjupad version av Ring P1.

Mitt hem på låtsas.

Ibland glömmer jag bort att jag mådde dåligt, deprimerad, träffade kurator och sen psykolog och sen nån nyexaminerad sjukkille som skulle dra ut mina trådar. Jag käkade medicin. När jag tänker på det tror jag inte på det. Jag tror inte på att jag var deprimerad. Kanske för att jag egentligen aldrig fick det erkännandet.

Nu blir jag påmind. För under de timmar som jag befunnit mig här i mitt såkallade hem har jag förlorat mat- och framtidslusten. Jag ser svart. Jag vaknar och gråter. Jag vill göra mig själv illa och kanske gör jag det i tanken men inte av handling. På några timmar, tillbaka i det upprivande tillståndet.

Ska försöka sälja lägenheten. Går det inte får jag hyra ut den i andra hand. Sen får jag bo hemma hos mamma tills jag hittar något, om jag hittar något. Det är praktisk shit. För jag kan inte ha det såhär.

Det är som V. Woolf säger till sin man på perrongen i Richmond. Hur Richmond suger livet ur henne. Sen säger hon något annat bra, att man inte hittar frid genom att undvika livet, utan av att leva livet.

Läste att det har spelats in (och visats i brittisk teve) ett nytt återföreningsavsnitt av "This Life". En av de bästa brittiska serierna som har gjorts (tillsammans med bl.a. Queer). Hoppas att svt sänder det tillsammans med de gamla avsnitten. Så bra.


Regional nyhet: "En cirka en meter lång död krokodil hittades på måndagen vid Fosievägen i Malmö. Den såg inte ut att ha legat där särskilt länge."


Den här staden kommer få mig att gå på cipramil igen.

Förra veckan hade jag en starkare filmupplevelse, såg båda delarna av 1900 som gick sent på kvällen i svt. Sällan ser man en sådan enastående film.

Annan film jag såg var "Tristam and Shandy" och "Tsotsi". Bra filmer. Men det irriterar mig att så fort en man visar ömhet för ett barn så ska publiken helt plötsligt känna sympati för honom trots att han har mördat och betett sig som ett svin. Äckligt.

Igår avslutade jag något som egentligen aldrig hade börjat (förrutom i mitt huvud). Nu måste jag bita ihop.

Konstig sista vecka i Skåne. Alla dessa känslor. Alla dessa SMS. Alla dessa regler. Dörrar som stängs innan de har öppnats. All denna okoncentration. Alla dessa ups and downs. Och till slut ett virus i halsen som bestämde att seminariet på måndag inte går. Men imorgon åker jag tillbaka och det var jag ledsen över, men samtidigt är det lika bra för här fastnar jag bara hos någon, någonstans. Igår hemma hos Si med tjejsnack, indisk take-away och shortbus. Idag någonstans och spelade robotspel medan rummet förlades i en folkölsdimma. Ska försöka packa. Ska försöka vara en bra matte. Ska kanske skicka det där SMS:et. Ska försöka få i mig nyponsoppa med glass.

Junior Boys skivan bara växer och växer, tillsammans med Sufjan.

Sprang i motvinden och sumpmarken med Junior Boys i lurarna. I 36 minuter försökte jag springa ifrån denna känslan som jag fick efter nyårsdagen. Det gick sådär. Det kittlar och det gör mig rastlös, så småningom ledsen.

Allmänt:

Anja Gatu har tagit över sportkrönikeriet från Åke Stolts i Sydsvenskan. Fint.

Upptäckte nyss Gregory and the Hawks. Mkt fint.

Martin Gelin har skrivit en shysst krönika i Sydsvenskan idag om Marie Antoinette.

När jag vaknade på nyårsafton visste jag inte vad som skulle hända, men det löste sig och blev en av de roligare kvällarna. Middag hos Sa, sedan på salong vid Ribban, skålade in det nya året med en del snofsiga typer. Sedan hemmafest hos J på bergsgatan. Tanzen och karaoke. Oväntat trevligt.

2007 började bra. Ny bekantskap nya erfarenheter. Har en sånhär underlig känsla i magen, obeskrivbar och rastlös. Ikväll blir det vinterland med So. Nu MÅSTE jag börja plugga.

Har läst sjukt många årsredovisningar i form av listor de senaste dagarna: bloggar, nöjesguiden, dyngan m.m. De ser alla snarlika ut. Det hände inte så mycket eller hur?

nina hemmingson
brokeback mountain
den amerikanska flickan
jonathan coe
tvåsamhet v.s ensamhet
jogging/löpning/springa
information
kultur
kolhydrater varav sockerarter
kidneyböner
gröna linser
förutsägbarhet
architectures of helsinki
saga-thi
lantz i p3
cityakuten

Läste en bitter årskrönika i dn på julafton. Han summerade året som att det såg ut som alla andra år. Först blev jag kritisk och tänkte att det kan inte stämma, men nu håller jag med. 2006 passerade som ännu ett år. Han sade även att nyår borde förflyttas till mitten av augusti, håller med till fullo. Det är då det nya året börjar, inte nu. Nu börjar bara en mörk väntan på våren, därimellan passerar tulpaner och semlor, inget mer.

2007 ser annorlunda ut för i skillnad från 2006 vet jag inte vad som komma ska. Det enda jag vet är att jag ska flytta "hem" och det känns bra.