Helg v.7

Tvättade igår. Alla kläder blev fulla med fula vita hårstrån. Så nu måste jag köpa såndär klibbig grej för att kunna se anständig ut.

Husdjur ska inte tvättas i tvättmaskin. Trodde det var allmänt vetande.

Vill skriva något bra om Lantz i P1 och åsikterna om henne som yttrats i forum som ring P1 och M. Birros blogg. Att hon anses vara ironisk, flamsig, tramsig och ha 'felaktigt' vokabulär (kan inte låta bli att det tänka på allt det där som en kvinna inte bör vara). Det enda jag egentligen vill skriva är att det är förkastligt. Jag är oerhört glad över att Lantz är tillbaka, hon gör mina eftermiddagar innehållsrikare och för mig spelar det ingen roll om hon sänds i P1, P2, P3 eller P4. Get over it.


Har ont i knät, vågar inte använda mina nya dyra jeans, knapparna fortsätter att flyga iväg från kappan och ikväll kommer T på besök.

Play: Kleerup with Robyn - With every heartbeat

(varför går det att skriva ikväll men inte iknät?)

Hitåt.

Hämtat från Moa så har jag gjort bildgoogling. Det var roligare än att skriva om folkbibliotekets roll i samhället.

1. Your age on your next birthday

2. Your favourite colour

3. Your middle name

4. The last meal you ate

5. Your bad habit

6. Your favourite fruit/vegetable

7. Your favourite animal

8. The town you live in

9. The most useful thing in your house

10. The name of your pet

11. Your most recent purchase

12. Something that makes you happy

13. Your first name

14. Your last name

Önskas: någon som vilar sin andedräkt bakom mitt öra.

Allmänt:

Miso. Min sängkompis

När kommer resorna mellan det platta och det skogia ta slut? Det här var i alla fall en fin sådan.

H har fest, bjuder på kladdkaka, afrikansk dans och morötter.

Saknar etnologin.

Har suttit hemma i två dagar och skrivit på den där uppsatsen (med skidskytte- & alpinapauser). Det har varit väldigt bra. Har för tillfället en vettig strategi och börjar se uppsatsen framför mig, vilket brukar vara ett bra tecken. En sida kvar tills veckans kvot är fylld.

Två stycken har varit och kollat på hemmet och båda verkar sååådär intresserade. Jag tror jag vet varför. Får se vad som händer. Har bestämt mig för att inte stressa upp mig över det där.

När åkte ner till Malmö förra veckan skrev jag i min anteckningsbok/fotobok/klippbok eftersom jag blev påmind om hur det var sist jag lämnade stället. Skrev att jag hade lagt ner en person i en tändsticksask, att jag tar fram honom om jag behöver uppleva den där känslan igen, men att jag kan lägga tillbaka känslan i asken. Lägga undan. Detta måste jag göra med fler saker. För det är som vi brukar säga här på biblioteksprogrammet: information-overload. Eller brus. Vissa saker måste tas itu med, men jag måste även kunna lägga undan dem när jag ändå inte kan göra något åt dem.

Idag blev jag mest road över min kompis T (efter helgen fick han mellannamnet "In fashion") som skriver om sin tillfälliga hyresgäst, det irländska russinet, i sin skunkdagbok.

"I snart en vecka har russinet haft en kille här ifrån irland. Killen är hennes pojkvän (sweetheart)han gillar pints jättemycket och music-sessions. Han gillar pints så mycket att han har ont i sin lever. Han är ful. Jätteful. Jag har börjat missköta mig hemma för att Russin skall flytta. Men hon gillar det. Hon gillar smuts! Ahh! Jag dör, hon är också lågbegåvad och gillar allt. Hon gillar att källsortera men inte att gå iväg till återvinningen. Jag slänger därför hennes sopsamling om nätterna. Hon är ganska mycket det värsta jag vet i en och samma person. Jag städer hennes rum. Så sjukt! Ibland funderar jag på att ta gift. Snabbverkande! Curare, arsenik, nickelkadmiumbatteri! Jag måste täffa en tjej som jag kan börja bo hos, eller skaffa en skrymmande och tidsödande hobby. Byggnation, krokimåleri, koppargjuteri. Jag kan låta min hobby svämma över i hemmet. Tänk en lägenhet som stinker av koppar, svämmas över av sågspån eller drunknar i lukten av nakna svettiga kroppar. Det skulle kanske få det irländska hippie-russinet att flytta. Men jag vet inte. Allt jag vet är att jag är sur och att jag jobbar över bara för att slippa en viss person som jag "lärde känna" för tre veckor sedan. Mitt liv är hemskt, jag får skylla mig själv och jag är för feg för att be henne flytta. Ganska mycket jag måste jag säga. Gud, jag är så förutsägbar."

Det bästa internetdagböckerna hittar man på skunk!

I en annan skunkdagbok kan man läsa det här:

"jag är ledsen att jag lämnar malmö, för det gör jag nu. det är som Bo Widerberg skulle tvingas lämna Tommy Berggren eller Tommy Berggren tvingas lämna Bo Widerberg. "

!

Behöver en personlig rådgivare. Någon som kan ge svar på alla mina frågor. Som pekar med hela handen och säger att så här ska du göra.

Jag är trött på att do-it-alone-be-strong-don't-fall-apart-grejjen. Inte min grej. Men ändå.

Har svårt att föreställa mig att det kommer att gå. Och det är väl där problemet börjar, med att inte ens tro på dess genomförbarhet. Skriver en plan, betraktar den med fasa och föraktelse, blir paralyserad, stirrar upp i taket, springer så småningom ifrån, bort.

Och de börjar klumpa ihop sig nu. Måstena.

Drar öronen åt mig, packar en väska, tänker så att huvudet håller på att brinna upp och iväg.

Kampen om det skrivna ordet är en viktig del av den politiska
historien. Skriften har fungerat som kunskapskälla och väckarklocka.
Skribenter har lyft fram missförhållanden, gett spridning åt
nya idéer och fört vidare det kulturella arvet. Läsningen har gett
förståelse och inlevelse, stimulerat fantasi och empati. (Hämtat från Demokratiutredningen: Läsarna och demokratin)

I höstas tänkte jag mycket på mitt skrivande, jag skrev ett brev om det (som jag inte skickade men det spelar kanske ingen roll) och jag pratade om det. Häromdagen läste jag sparade dagboksanteckningar som jag publicerade på min fd hemsida 1999. Det var märkligt och ibland generande. Språket var såklart (enligt min mening) banalt och jag känner inte igen mig i det jag skrev, jag minns inte 99 så som jag beskrev det. Jag antar att alla inte kan vara Sylvia Plath, Anïs Nin eller Martina Lowdén. Beskriva vardagen med insikt och vishet. Jag vet inte om det spelar någon roll; det var så jag ville eller kunde beskriva min tillvaro. Jag gick första året på gymnasiet. Jag var förälskad för första gången, jag hade för första gången en pojkvän, jag blev för första gången dumpad av en pojkvän. Jag skriver om en Caroline, att jag ville umgås mer med Caroline. Jag kommer inte ihåg någon som hette Caroline. Det hände mycket 99. Jag kommer ihåg en del, en del påmindes jag av när jag läste dagboksanteckningarna. Det skrämmer samtidigt som jag är tacksam över att jag skrev.

Jag ska fortsätta utforska mitt skrivande, med mitt skrivande. För jag kommer alltid fram till att det är det viktigaste jag har.

Idag betalade jag räkningar för 7500. Det gjorde ont i min ekonomiska själ.

Jag har teve! Igen. Såg andra och sista delen av FI-dokumentären. Jag blev rörd. Kvinnokamp är det vackraste.

På onsdag beger jag mig söderut. Jag förväntar mig snöfria åkrar och torr asfalt.



(internet känns värdelöst utan dig).

Vardag: torsdag

8.00 Dags att vakna och gärna gå upp.

Radhusen står kvar. Går hemifrån 5 minuter efter att Ring P1 har börjat.

Lunch. Idag är det sopptorsdag. Den bästa dagen.

L är också glad för att det är sopptorsdag.

På skolan kan man titta på det här när man läser det som ska läsas.

H tittar på florsockrade granar och blomkålsträd.

20.00 Hemgång.

Hemma väntar nyponsoppa, sims deluxe och leksugen katt.

Mando Diao måste vara det tråkigaste förra året. Killar med gitarr. Så 90-tal.

Tänker på flyktingar från Irak

Tänker på att So flyger till Kairo på fredag

Tänker på att en uppsats är en organisk enhet

Tänker på Hillary Clinton

Tänker på att jag har en för varm tröja på mig idag

Tänker på ordet kutym

Tänker på argument till skrivarverksamhet på bibliotek

Tänker på Anthony Giddens

Tänker att jag är så trött

<3

Jag har följt Ammes texter i kanske tio år och träffat henne någon enstaka gång. Hon berörde mig. Hon gjorde avtryck. Jag kommer alltid att minnas henne för hennes sätt att uttrycka sig och för hennes klokhet. Jag tror att hon har det bra dit hon nu har kommit och mina tankar går framförallt till hennes familj och till de som stod henne nära.

Igår stannade jag till vid videomix på hemvägen, purjolöken stack fram ur väskan, det var fint. Jag hyrde sista säsongen av Vita Huset för 55 spänn. Sen cyklade jag tre meter tills jag insåg att jag hade tappat en knapp i kappan. Inte oväntat. Men irriterande. Cyklade tillbaka för att se om jag kunde hitta den, men det var dödsdömt. När jag kom hem såg jag de fem första avsnitten, sen somnade jag. Ikväll blir det nog fem till. Innan onsdag ska jag ha avverkat alla 22.

Idag har det varit den finaste dagen på länge. Solen har lyst hela dagen och jag har sprungit i skogen, vilket var två veckor sen sist. Formen var inte klockren, men jag påminds om varför jag älskar att springa. Det är känslan efteråt. Den milda och bekväma.

Dagens glädjeämne är att Si's musikprojekt (eller vad det kallas för jag vet inte det heter i varje fall band in box) ska vara med i Sonic, med både artikel samt låt på skivan. Fantastiskt.

Annars: Har redan uppsatsontimagenvadvilljagegentligenmeddethär.

Regional nyhet: En svan störtade rakt in i ett träd på Västanväg i Lund vid klockan halv två på söndagseftermiddagen. Flera förbipasserande stannade och hjälpte svanen.

Jag har inte reflekterat särskilt mycket över H. Larssons Englandsutflykt. Har förstått att medierna verkligen har gjort det, då Expressen har en redaktion vars enda syfte är att kartlägga Henke i England.

Jag tänker att det är nyhetstorka. Och ett shysst mål.

Har haft visning av lägenheten idag. Det gick väl bra. Hoppas.

Imorgon börjar legenden och myten: Magisteruppsatskursen. Ska bli skönt att äntligen få börja med den.

Annars: illamående.

I brist på annat: Radio.

Ring P1 (denna vecka en bitsk teppas fogelberg)

P1 Konsument

P1 Jordbruk

Tendens

Dagens dikt

Ekot

Sjörapporten

Ritter i P3 (har fått oförtjänt dålig kritik, som på virtanens utelista)

Meny

P3 Star's program om våldtäkter


Detta är inte program som jag favoriserar (vissa kanske), det är bara de ljud som jag har omkring mig. Jag minns kanske mest helsingborgstanten på Ring P1 som sa att alla invandrare (varav teppas sa svartskallar) som begår gruppvåldtäkter ska utvisas. Varav en annan tänker "ska vi göra samma sak med svenskar som begår gruppvåltäkter"? Jag minns också från Ritter i P3 då de berättade om tanten i Arlöv som hotade med pistol mot några ungdomar, varav en kommentar från någon som hade bott där var att han inte var särskilt förvånad, vanligt beteende i Arlöv. Skånetanterna är verkligen läskiga.

Roligt med Birro i Karlavagnen. Ett program som gärna glöms bort eftersom det går på P4, men när jag gick på Fridhem skrev jag till det programmet. En lugnare och fördjupad version av Ring P1.

Mitt hem på låtsas.

Ibland glömmer jag bort att jag mådde dåligt, deprimerad, träffade kurator och sen psykolog och sen nån nyexaminerad sjukkille som skulle dra ut mina trådar. Jag käkade medicin. När jag tänker på det tror jag inte på det. Jag tror inte på att jag var deprimerad. Kanske för att jag egentligen aldrig fick det erkännandet.

Nu blir jag påmind. För under de timmar som jag befunnit mig här i mitt såkallade hem har jag förlorat mat- och framtidslusten. Jag ser svart. Jag vaknar och gråter. Jag vill göra mig själv illa och kanske gör jag det i tanken men inte av handling. På några timmar, tillbaka i det upprivande tillståndet.

Ska försöka sälja lägenheten. Går det inte får jag hyra ut den i andra hand. Sen får jag bo hemma hos mamma tills jag hittar något, om jag hittar något. Det är praktisk shit. För jag kan inte ha det såhär.

Det är som V. Woolf säger till sin man på perrongen i Richmond. Hur Richmond suger livet ur henne. Sen säger hon något annat bra, att man inte hittar frid genom att undvika livet, utan av att leva livet.