Dagens mungipa (hämtat från en skunkdagbok):

"så jag tänkte attj ag skulle börja jobba för punkt se i mellandagarna. så jag gick på en grupparbetsintervju, där den första sa: "jaoo e glaoo, pussitiv, å så nått annat å sen nått annat." å nästa fatta vinken, å sa: "Jaoo e glaoo, pussitiv o.s.v." hela tio stycken. å alla ba: "jaoo e glaoo, pussitiv". och de flesta lät så jävla opeppade samtidigt. men det spelade ingen roll. för vi fick jobb allihop. "

Lyssnar: Springfield, Or Bobby Got A Shadfly Caught In His Hair - Sufjan Stevens


Min bekantskapskrets har lämnat Skåne och jag har domnat av. På juldagen vaknade jag av att en fjäril ville ute genom fönstret, det var märkligt och fint. Det mesta känns annars överflödigt. Vad har jag egentligen att tillägga?

Återkommer.

Lyssnar även: På minuten (gillar dispyterna mellan Pia Johansson och Kajsa Ingemarsson, fast det är trist att Hans Rosenfeldt alltid vinner)

Från någon blogg (in some way I find it funny):

"Jag är så lycklig för inatt när jag var ute pratade jag med Andres Lokko. För er på Konstfack som inte förstår: det är för mig, som för er att prata med han som gjort Myran-stolen. "


Eller veckans Lantz: "Ekot erfar".

Eller veckans tända ljus: "Den kvinnliga motsvarigheten till att vilja vara Christer Fugelsang, du vet pojkdrömmen/starwars m.m, är det att vara kär eller ha en egen häst? Och hur patetiskt är inte det: pojken vill åka upp rymden - flickan vill känna lite fjärilar i magen... "

Igår hamnade vi på nya Atalay, mycket trevligt. Nya ägare, ny inredning, fortfarande billig öl, låg ljudnivå, trevlig personal... I jämförelse till Goldens nya grej: vid 21 blir ena delen disco och det enda man hör är beats.

Nu laddar jag ner podcasts som jag kan lyssna på när jag är trött på la familia (På minuten, Spanarna & Godmorgon Världen). Peace.

Vad med det jag skulle göra idag: vaknade med ont i halsen=kan inte springa vid havet. Inkonst blev det inget av utan istället EN öl på Sapfla (varken bättre eller sämre, säkert) och så köpte jag en kappa på UFF-rean som jag ska klippa och sy om imorgon, fast jag vet inte om jag är tillräckligt kompetent (i skolan var jag skitbra på att brodera/sticka/virka, men så fort vi skulle sy ett klädesplagg fastnade jag med sprättaren och ett bristande tålamod). Men det var ingen julklapp, bara en kappa.

Nu: laddar ner låtar med Charlotte Gainsbourg och ska se reprisen av Hiphipp. Imorgon ska jag göra ett ntt försök med springandet.

Jag kan inte förstå att det var 1 & ett halvt år sedan som jag flyttade ifrån Malmö, och att jag om ett halvår ska flytta tillbaka. Det går fort; allt och ingenting har förändrats.

Idag (och de flest andra dagar numera) var jag svart och androgyn. Jag cyklade på nypumpade däck med medvind och sol. Lånade bok (läs böcker) och kände mig vilsen och hemma samtidigt.

För jag har en underlig känsla i kroppen som inte går att definiera. Jag provar olika teser: "the wind of change" & "i need to feel something, just something", men det funkar knappt. Likgiltighet och förrvirring. Sådärja.

Imorgon: Inkonst med So, springa vid havet samt hitta julklapp till mig själv som mamma betalar. Ba.

Det bästa med att vara hemma (so far):

- Nyheter i rörlig bild: äntligen fick jag se Fugelsang in action samt frustrerade ungdomar i Köpenhamn.

- Ny Musik: Soundtracket till Marie Antoinette, Psapp, Barbara Morgenstern, Hello Saferide och Sufjan Stevens. Samt "When you were young - The Killers", som ger mig härliga 16 Horsepower-vibbar.

- Att mamma har köpt alla julklappar som jag ska ge till några utvalda i släkten, allting från Unicef.

- Att jag ska se Marie Antoinette ikväll.

Teve-lös

eller

Teve-fri

Beror på hur man ser det, men så är det nu.

Såg Kobra idag (på skolans dator). Intressant med två olika perspektiv angående dagbok/blogg-skrivande. Handlar det om att dela med sig av sig själv? Eller handlar det om att sprida information till andra? Handlar det om bekräftelse? Handlar det om att romantisera sin egen vardag? Att stoltsera med sin politiska ståndpunkt? För mig är det för närvarande "ingenting", mer en vana som jag haft i massor av år. Och så är det en periodgrej. Det har förändrats; texterna, forumet & orsaken. Det är mer anonymt nu och det spelar inte lika stor roll. Men den nuvarande bloggvärlden är rolig att betrakta. M. Birro började blogga för lite mer än en månad sedan, ytterst populär. Sen yttrar han någon icke-okej åsikt och så blir det ramaskri från E. Grey-Munthe och sen vet inte M. Birro om han vill blogga mer. Såntdär mönster som går igenom hela dagbok-på-internet-historien. Responsen är viktig och en orsak, oavsett hur den låter. Jag tror många publiserar sina texter, tankar och idéer för att få respons, det är hela kärnan. Får man ingen respons så tappar man intresset. Får man hemska kommentarer så tycker man att det inkräktar, så man lägger ner (mycket "man" här, ber om ursäkt, ha).

På något sätt gillar jag det B. Malmsten sade ang. sin blogg: "Jag kommer på en bra formulering som jag är stolt över och tänker att det måste jag skryta med".

Får inte glömma att ringa Radiotjänst.

Jag borde hyra Pirates no 2, befinna mig under tak och vänta in helgen.

För bland det första jag kommer att göra i helgen är att bada badkar, byta musik på podden och cykla till havet. Tänker inte höra av mig till någon.

Varför kan det inte sluta regna? Varför är studentlivet så fucked up? Känner mig så alinerad till verkligheten så att jag stundtals har god lust att gå ner i Viskan med platta stenar i fickorna. Allt handlar om att inte börja tänka på annat än texterna som jag läser och skriver. Utanför det sammanhanget är jag förlorad.

Började läsa "Snö" av Pamuk igår, efter att ha sett hans vackra dotter sitta i fint sällskap, sjukt uttråkad. Språket är bah. Historien hm. Efter drygt 50 sidor.

Fugelsangs takeoff. All heder åt den som vågar transportera sig på det sättet för att uppnå tyngdlöshet.

Thi kan gå tre till fem steg. Och så är hon förskyld men det är bra. Hon gillar "Ida's sommarvisa" och "Här kommer Pippi Långstrump" och bilder med djur på.

Foxy haltar på ena frambenet.

Ronja ylar mer än vanligt.

Scott har ont i höften.

Moster ska bjuda mig på vegetariskt julbord i Helsingborg.

Kusinen har fått sin första parkeringsböter. Efter att ha haft körkortet i drygt en månad.

Jag har lite ont i en tand.

Familjen m.m.

Take it home! Att ta sig hem. Det svåraste. För när Miso är påstridig på morgonen inser jag att jag inte får fastna någonstans idag. Hon skriker, följer efter och flaggorna darrar i vinden. Och jag fastnar, på Ica, Systemet eller framför en kopp kaffe. Det är därför den här helgen är så efterlängtad; hemmahäng.

Jag tycker inte om långa inlägg, framförallt att läsa men också att skriva. Det bästa är när man kan säga allting i två meningar. Då har man lyckats.

Nu ska jag cykla till Systemet och välja glögg för ikväll är det glögghäng hos L och kattungarna. Lite motsägelsefullt.

Det handlar väl mest om att bita ihop, nu. Jag letar efter kryphål. Idag fann jag den översta bänken i bastun i simhallen.



Totalt matt. Borde berätta om Göteborg i helgen, hur fick gå på gratis teaterföreställning, bara sådär. Och adventsbaket hos L, med gröt, pepparkakor, glögg, tryffel, lussebullar m.m. All nice.




Igår visades det mest spännande (läs bästa) avsnittet av ER på länge. Egentligen så har hela den här säsongen varit bra, i jämförelse till några tidigare (sen Carter försvann har det inte varit sig likt). Men igår var det ruskigt.

Jag längtar hem.

Hjärta You Tube #2

Jag tyckte att hon var läskig.


Men hon var också bäst.

Idag köpte jag tågbiljett hem, den kostade 20 spänn med mitt tillgodokvitto. Hemma en vecka innan jul. Det ska bli okristligt skönt. För i skolan har vi förbaskat mycket att göra, bara för att vi inte ska ha så mycket att göra i jul. Det är en ganska god idé, men det är kontrast till förra kursen där jag ansträngde mig en helg.

Igår köpte jag "the Sims Unleashed", den gamla rabatterade versionen. Så jag satt fast vid datorn hela gårkvällen. Jag älskar att bli fast i något, tappa kontrollen över tid och rum. Men det gjorde så att (i)dagen började för sent. Dessutom drömde jag en fin dröm som jag var tvungen att tänka lite extra på innan jag steg upp ur sängen.

Älskar de där förmiddagsdrömmarna.

Inatt satt jag i mitt kök och skrev jag ett brev till någon om min kreativitet. Eller snarare bristen på kreativitet.

Trist att jag inte kan skicka brevet till någon, för jag hade behövt ett svar eller möjligtvis en diskussion.


Idiot.

bag-in-box-hang-over

Ikväll: A. Petersen dokumentär kl. 20.00 SVT. Musikbyrån 21.30 SVT. Vita Huset 22.30 SVT.

Nu: Kaffe.

Hela veckan: Ingen DN. Bara GP. Ska jag behöva sätta upp en lapp till tidningsbäraren?

Idag: Måste gratta någon på födelsedagen.

December: Ser jag verkligen framemot.

Julia Gerpe: Gör alltid dåliga konserter. Häromdagen förlöste hon sin son Maximilian och A. Goméz visade sig vara fadern. Nästa vecka drar hon till Sydamerika för första gången.

Veckans Lantz: Tänk Lilla Sjöjungfrun samt rösten till någon häxa i någon saga: Havet är djuuuuuupt. Havet är dööööööött.

Efter några dagars DN-konsumtion och ett smygande intresse för: "Stockholm, där händer grejjer där, borde kanske flytta dit" dimper GP ner i min brevlåda, igår och idag (det roliga är att igår trodde jag att jag faktiskt läste DN, men blev fundersam när väldigt mycket handlade om Göteborg). Jag vill ha DN. GP är skräp. Skräp.

De har asfalterat om cykelvägen genom skogen. Det är numera en dröm att cykla där, både nerför och uppför. Nu behöver jag inte längre oroa mig för att studsa ut i skogen. Mera! Mera!

postpost

Summa sumarum: vänner kommer och går, ingenting består.

Sitter här med en massa bokstäver och funderar att Visine kanske vore bra, för att mina ögon är tejp och klister. Dessutom kunde man få 65 spänn att handla på bocus med. Om man inhandlade Visine. Jag har aldrig inhandlat Visine. Det jag handlar när jag går till apoteket är 1. Ipren 2. Nässpray 3. Ansiktsrengöring 4. Revaxör 5. Cerat. För drygt en vecka sedan köpte jag bindor där för första gången. Det var ett implusivt misstag.

Den här tentamen kommer att bli min vetenskapliga död. R.I.P ontologi och epistemologi och kvalitativ eller kvantitativ och problemställningar samt analyser och sånt mishmash.

Jag brukar inte få några julklappar, bara pengar eller möjligtvis en vegetarisk kokbok. Men jag önskar mig en Mokabryggare så att jag kan göra kaffe. Jag önskar mig även någon form av regnskydd (inte paraply).

Miso är kärlek. Hon som aldrig brukar hänga i köket ligger numera där vid mina fötter, likt en död padda, när jag skriver på den schitzofrena datorn. Även den befinner sig i ett R.I.P-läge. Det är nog dags för ett systemskifte.

Hjärta You Tube

Imorse när jag steg upp låg det en härlig överaskning på golvet i hallen, DN i papperversion. Så jag läste tidningen, lyssnade på "Ring P1" och åt mina dinkelmackor. Och så kommer det förbli den närmaste månaden.



Allting luktar Bali. Som flygplan, mat, flygplatser, människor, hav. Det är konstigt då inget egentligen påminner om det.