Soundtrack: Sigur Rós - ()

Idag sprang jag 30 minuter utan paus. Jag är så himla bra. Sen gjorde A. Lantz en intervju med John Cameron Mitchell. Jag tycker att hon ska sluta intervjua på engelska och istället hyra in någon som kan. Men jag vill se "Shortbus" i alla fall (även om det inte kommer att ske p.g.a tillgänglighet).

Min mamma har lobbat för mig till bibliotekschefen på "Orkanen" så nu måste jag skicka iväg ett mail. Men först fika med diskursboken.

Igår gjorde Ronaldinho årets vackraste mål.

Och jag kom tillbaka till verkligheten. För helgen var en kula att gömma sig i. Mycket skratt och frisk luft. Men saker kom också tillbaka. Det här med att befinna sig i grupp, ta plats, gå undan eller helst bara vara. Kommer tillbaka till hur jag fungerar. TillsammansEnsam. Ensam.

Bland kobbar och skär

Foto: Anders Petersen

Idag är det en artikel om fotografen Anders Petersen i DN. Jag hade glömt bort honom. För hundra år sedan var jag i Köpenhamn och såg hans fotoutställning på "Den svarta diamanten". Med en viss person, som jag befann mig i konstigt läge med. Vi försökte återuppväcka(uppleva) gamla grejjer med istället stod vi i hamnen och fäktades. Jag ångrade att jag inte köpte A. Petersens bok, för han är en av de bästa.

Nu måste jag skynda mig hem för jag vill hinna springa i skogen innan solen går ner. Den går ner alldeles för tidigt nuförtiden. Sen ska jag förbereda mig inför morgondagens resa. Damn nice.

We will always have the hours

Vi har någon kurs just nu, jag vet inte riktigt vad den handlar om, kanske om metod och teori. Egentligen handlar allt om magisteruppsatsen. Alla pratar om den. Jag med. Vad de ska skriva om. Vilken handledare de vill ha. Och så vidare. Att prata om uppsatsen sätter igång oangenäma saker i mina tankar, som att snart är min studerandetid slut: vad händer sen?! Folk drar härifrån i samband med uppsatsen: vad händer då?! Jag ska flytta härifrån i juni/juli: kommer jag att överleva?! Så uppsatsen, för mig, handlar mycket om efter uppsatsen, vilket inte är särskilt konstruktivt.

Nåväl. Igår skickade jag mina uppsatstankar till en av lärarna och fick ett bra svar. Han ansåg att jag var på rätt spår och gav förslag på litteratur och tidigare uppsatser. Lättnad. Jag vill brinna för det här! Jag vill bli uppslukad! Tack.

Igår när jag såg "Ugly Betty" satt jag bara och väntade på att hon skulle göra en "makeover" och bli sådär som de andra för att passa in. För så brukar sådanadär serier fungera. Det hände inte igår. Men jag är fortfarande övertygad om att det kommer att ske.

Jag går runt med gråtfärdighet och snartbryterjagisär i princip hela tiden. Men jag börjar aldrig att gråta. Jag kan inte formulera det där och jag vill egentligen bara krypa ner någonstans och vakna upp i en annan tid, en bättre. Igår lyckades jag fixa min dators dvd-funktion och tittade på "the Hours" igen, för jag börjar alltid att gråta för det är en av mina topp-tre filmer för den säger allt om livet eller döden eller tiden däremellan.

Bara inte ett stockholmslag vinner

Det är en viss spänning i luften. Såndär vinna eller försvinna eller vinna allsvenskan åtminstånde. Folk går runt i gulsvarta halsdukar och skriker ramsor som ändå ingen hör. Hästhovar smattrar på gågatan. Ja, jag hoppas verkligen att A. Svensson kan få sitt lag att behålla lugnet och vinna den här matchen. Annars blir det trist. Själv ska jag gå och köpa fikabröd, cykla förbi arenan och känna på stämningen, sen se matchen hemifrån. Jag har ju själv upplevt både när Helsingborg och Malmö vann sina senaste SM-Guld. Att befinna sig i en stad som vinner någotsådant är speciellt. Det lyfter saker och ting. Folk har något att prata om i några månader.

Igår på Kulturnyheterna tog de upp författaren Jonathan Littell som fick Franska akademins stora pris för sin roman "Les Bienveillantes" härom veckan. 900 sidor tegelsten, debut. Men tydligen väldigt bra. I alla fall så läste jag en artikel i DN för ett tag sedan, se här, som handlar om hur Annika Bladh från Nordsteds förlag åker till Frankfurts bokmässa för att kolla trenden och köpa manus till förlaget. Det handlar även om just Jonathan Littell. Diverse dagstidningar, och kulturnyheterna, har läst, recenserat, skrivit om den här boken, MEN, för oss icke franskförstående läsare blir Jonathan Littell endast en myt eller legend då boken inte kommer ut på svenska förrän hösten 2008. Sånt där gör mig så besviken. 2008. Om två år. Då har jag redan glömt bort Jonathan Littell.

Idag skulle jag gå och simma, betalade till och med busspengar för att gå och simma, men när jag kommer dit är det värsta kön, v.44 ellervaddetnuheter, så jag går därifrån och köper cerat för mina simpengar. Grejjen är väl bara den att jag hade tänkt tvätta håret efter simmet så nu måste jag gå runt med mössa tills jag kan duscha nån annanstans. Låter som att jag inte kan duscha hemma, vilket jag kan, men det är trevligare att duscha på varma ställen just nu.

Igår blev jag påmind om att jag ska åka till en stuga på Orust nästa helg. Jag tror jag glömde det för att jag trodde att jag skulle tacka nej sådär snyggt och smidigt. Men eftersom jag aldrig har varit på västkusten och två av de närmaste ska med så har jag ingen fullbordad ursäkt. Det blir säkert fint.


Jag måste köpa en teve. Fy tusan.

Jaha. Så det är julafton imorgon? Skona mig.

Det är ångestpaket efter ångestpaket efter ångestpaket.

Så jag måste sluta bry mig.

Igår var jag på flygparty och asylparty. Dansade till charterlåtar, kastade jordnötter på sittande bekantskap, blev dyngsur efter att ha cyklat ifrån asylpartyt till flygpartyt, spelat rundpingis, sjungit "far jag kan inte få upp min kokosnöt", kramades i flygvärdinnans säng, köpte nybakda bullar halv fem på morgonen fast då sade nån att "näe, nu är klockan halv fyra". Det var en riktigt bra kväll.

I eftermiddags cyklade jag ner till havet och satte mig på T-bryggan. Jag lyssnade på soundtracket till filmen "Pollock". En film som jag inte har sett men musiken passar i sådanadär lägen då man betraktar en horisont och det blåser nästan ingenting alls. Sen badade jag badkar och packade väskan för imorgon bär det av mot skogen.

Ältandet

(...)

Nåväl.

Tänk om det inte blir någon storm? Vilket antiklimax.

Jag känner mig arbetslös! Ha!

Så därför tar jag ett bad, sätter på kaffekokaren och läser två akademiska artiklar.

Jag ser framemot stormen. Ikväll, imorgon eller dagen därpå. Spännande.

Senare idag ska jag på tremannadate på Sapla. Dela indiskt och förtära kobra.

Detta är bra, tror jag. Bli så uttråkad så möjligt så att jag saknar mitt hem mycket så att det är ok att åka dit igen.


Mannen kan inte skriva något i seriös och samlad stil; hybris. Roligt.

Cyklar omkring

Den enda som har tid med mig idag är min cykel. Så vi cyklar till Rosengård Centrum för att kolla in biblioteket. Sen cyklar vi till Möllan och provar second hand, vilket visar sig vara en bra idé. Till slut cyklar vi till havet och dricker kaffe i pappersmugg.

Soundtrack: Lambchop - Damaged

Föresten blir jag mycket glad över att både J-H Khemiri och S. Stridsberg är nominerade till Augustpriset. Khemiri har större chans än Stridsberg, tror jag. Förlaget måste dock känna sig lite snopna som precis gav ut Drömfakulteten på pocket.

Detta är annars mitt boktips. Han är grym på att berätta.

Tidens anda

> nikotinissues
< hänga på biblioteket
> promenera på trasiga naturgrejjer
< känna som i concretes-låten "chosen one"
> fastna i "my space"
> spana in en kille som vaktar de nya inlämningsmaskinerna på biblioteket
< tänka att jag borde ringa någon som jag kan fika med men orkar inte
> spana in mig själv i skyltfönstret
< lyssna på "the worse" i podden och gilla läget

Idag gjorde mamma och jag en rotfruktspaj, med dinkelmjöl i pajdegen. Mycket god. Sen promenerade jag till Si som hade gjort chokladbullar och laddat ner Thumbsucker. Filmen var ganska lik The squid and the whale. Men Keanue Reevs spelade en filosoferande tandtekniker.

Imorgon måste jag styra upp det så kallade livet igen. Även om det här tillståndet av ingenting är ganska behagligt.

Såg Dagarna emellan inatt. Den handlade egentligen om inget märkvärdigt. Långsam, mild och snygg beskrivning av något vardagligt. Fick mig att vilja ha en japansk älskare som kan dansa till jazz.

Thi blev Saga eller så. Jag fick hålla ljuset och fotografera. Thi eller Saga skrek bara lite när prästen höll henne, annars skötte hon sig exemplariskt. Sen vältrade sig tjocka släkten i smörgåstårta och cheesecake. Mycket trevligt.

Jag är förskyld och anser detta mycket jobbigt då jag vill springa i höstluft och höstfärg. Men istället är det mycket stillasittande, te och filosoferande. Igår lyckades jag ta mig till Orkanen och lyssna på Jonas Hassen Khemiri. Mycket trevligt. På kvällen åt jag och So bland annat chevréost på restaurang. Mycket trevligt.

Annars läser jag Glamorama av Bret Easton Ellis. I brist på yta och materialitet. Och äter mango. Hej!