(...)

Nåväl.

Tänk om det inte blir någon storm? Vilket antiklimax.

Jag känner mig arbetslös! Ha!

Så därför tar jag ett bad, sätter på kaffekokaren och läser två akademiska artiklar.

Jag ser framemot stormen. Ikväll, imorgon eller dagen därpå. Spännande.

Senare idag ska jag på tremannadate på Sapla. Dela indiskt och förtära kobra.

Detta är bra, tror jag. Bli så uttråkad så möjligt så att jag saknar mitt hem mycket så att det är ok att åka dit igen.


Mannen kan inte skriva något i seriös och samlad stil; hybris. Roligt.

Cyklar omkring

Den enda som har tid med mig idag är min cykel. Så vi cyklar till Rosengård Centrum för att kolla in biblioteket. Sen cyklar vi till Möllan och provar second hand, vilket visar sig vara en bra idé. Till slut cyklar vi till havet och dricker kaffe i pappersmugg.

Soundtrack: Lambchop - Damaged

Föresten blir jag mycket glad över att både J-H Khemiri och S. Stridsberg är nominerade till Augustpriset. Khemiri har större chans än Stridsberg, tror jag. Förlaget måste dock känna sig lite snopna som precis gav ut Drömfakulteten på pocket.

Detta är annars mitt boktips. Han är grym på att berätta.

Tidens anda

> nikotinissues
< hänga på biblioteket
> promenera på trasiga naturgrejjer
< känna som i concretes-låten "chosen one"
> fastna i "my space"
> spana in en kille som vaktar de nya inlämningsmaskinerna på biblioteket
< tänka att jag borde ringa någon som jag kan fika med men orkar inte
> spana in mig själv i skyltfönstret
< lyssna på "the worse" i podden och gilla läget

Idag gjorde mamma och jag en rotfruktspaj, med dinkelmjöl i pajdegen. Mycket god. Sen promenerade jag till Si som hade gjort chokladbullar och laddat ner Thumbsucker. Filmen var ganska lik The squid and the whale. Men Keanue Reevs spelade en filosoferande tandtekniker.

Imorgon måste jag styra upp det så kallade livet igen. Även om det här tillståndet av ingenting är ganska behagligt.

Såg Dagarna emellan inatt. Den handlade egentligen om inget märkvärdigt. Långsam, mild och snygg beskrivning av något vardagligt. Fick mig att vilja ha en japansk älskare som kan dansa till jazz.

Thi blev Saga eller så. Jag fick hålla ljuset och fotografera. Thi eller Saga skrek bara lite när prästen höll henne, annars skötte hon sig exemplariskt. Sen vältrade sig tjocka släkten i smörgåstårta och cheesecake. Mycket trevligt.

Jag är förskyld och anser detta mycket jobbigt då jag vill springa i höstluft och höstfärg. Men istället är det mycket stillasittande, te och filosoferande. Igår lyckades jag ta mig till Orkanen och lyssna på Jonas Hassen Khemiri. Mycket trevligt. På kvällen åt jag och So bland annat chevréost på restaurang. Mycket trevligt.

Annars läser jag Glamorama av Bret Easton Ellis. I brist på yta och materialitet. Och äter mango. Hej!

Paggan goes DN

– Jag måste vara svår att ersätta. Undrar om det inte är någon voodoo inblandad, säger Leif Pagrotsky som i Görans Perssons regeringar först var handelsminister och sedan kulturminister.

Jag är ledsen och vill åka härifrån.
Så då gör jag det.
Ska bara läsa de där texterna och skriva den här essän.
Sen skiter jag i det här.

Det var basisternas kväll igår. Så snygg.



Det är en fantastisk höstdag, så därför ska jag kopiera texter inför nästa seminarium, jogga runt i skogen och laga linssoppa.



Kanske inte så oväntat, men Julia är gravid.

Mörkblått

Min mamma sa till mig att hon var ledsen för min skull att det blev den kulturminister som det blev. Nu har det gått en vecka, saker och ting börjar klarna.

> Carl Rudbeck skriver i GP i en vänsterkolumn om att kulturministerposten kan fungera som ett instrument för att genomföra det systemskifte som moderaterna egentligen vill göra. Ingen bryr sig om kulturen, därför kan man behandla den lite som man vill.

> Kulturministern läser inte kultursidorna särskilt ingående.

> "Den bästa kulturpolitiken är ingen alls."

> Fri Entré På Museum Försvinner.


Ja. Sen har vi ju det här med icke-betald tevelicens och så vidare. Läste i någon blogg:

Fick detta i morse, okänd man, nätburet:

" stegö stod bakom mig i kön på Vi i morse. min subtila krigsförklaring bestod i att inte lägga en köpinne bakom mitt ekologiska kaffe. men det var bara början."

Är tacksam. Bra. Ni tog det på allvar.


Det är i och för sig meningen att de ska göra bort sig, men man kan inte ta hur mycket skit som helst.



Ikväll blir det Essex Green i Göteborg. Nu är det gratis fika.

Skola suger musten ur mig: Forskarperspektiv på kulturpolitik. Tradigt. Och så ska man komma på ett ämne att skriva uppsats om inför vårens härliga isolering. Ska man välja ett ämne som man tycker är mycket intressant, men som inte inkluderar någon skrivarkompis? Eller ska man välja ett mindre intressant ämne bara för att man inte vill eller vågar skriva själv? Tänk om det gick att inkludera båda delarna. Just nu är jag inne på bibliotek's instrumentella funktion som främjare av demokrati, att man skulle kunna specialstudera Malmös Stadsbibliotek. Men allting är abstrakt och jobbigt. Inget är klockrent.


Den där kulturministern verkar vara funtat. Anställa svart barnhjälp när man har råd att anställa vitt, vad är det för något? Moral? Etik? Samhällsansvar? Det är en sådan märklig logik. Mörkblålogik.

Moster ringde idag och frågade om jag ville bli fadder till Thi. En modern form av Gudmor. Jag sa att det ville jag, sen frågade jag om jag hade ansvar för något och då sa hon att det inte fanns något sådant och då tänkte jag vad skönt. Roligt. Men det här med doppresent, it's a tricky one. Pekbok? Silversked? Kors? Ronja Rövardotter? Nationalteatern? Spöket Laban som överkast? Brio-leksaker? Jag är helt inne på det här med aktiva grejjer. Bara för att tjejer brukar få passiva grejjer. Men vad är en aktiv grej för ett barn som bara levt lite mer än ett halvår?


Julia Gerpe har ägglossning. Det är så konstigt.


Igår var jag på spelkväll hos L. Vi spelade "När och fjärran" och "Uno". L bjöd på nybakat bröd och soppa. Det skulle vara helt ultimat. Men jag är inte där, egentligen. Det är mycket som irriterar mig, som inte brukar irritera mig och om det brukar irritera mig så brukar jag åtminstånde kunna kontrollera det. Inte igår och inte i fredag då vi var ute och skulle dansa men vi kunde inte dansa för dansgolvet var ett slagfält och alla var obehagligt fulla och aggressiva.

Kristina Lugn fick en av de lediga stolarna i Svenska Akademin. Trevligt.

Och Cecilia Stegö-Chilò blev ny kulturminister. Cecilia har utbildning i statsvetenskap och nationalekonomi. Hon sitter i Spendrups styrelse och hon anser att det pratas för mycket om genus, och görs för lite.

Julia Gerpe hade sexuellt utbyte med en förkastlig groupie vid namn John efter konserten igår. Julia kunde inte hedja sig i sitt tillstånd av hybris. Det går ganska bra för Julias band donna dance för tillfället. Bandet har fått inbjudan till olika klubbar runtom i världen, och Julia har skrivit klart två nya låtar som måste repas in ordentligt innan de spelas in och släpps på singel.





Igår klippte jag av ungefär halva håret och det var skönt att bli av med det. Sen sprang jag på asfalten vid infarten till Almenäs. Idag har jag varit på seminarium om bibliotek, kulturpolitik och demokrati. En del intressant. Sen blev det spenatsoppa med ägg och pannkakor till efterrätt. Resten av dagen ska tillbringas av att låna en bra bok (inte Jane Austen) och må dåligt över att helgen ser ganska innehållslös ut. Det borde inte vara ett problem, men det är det ändå.

> 16 oktober är det premiär för nya avsnitt av ER. Carter kommer tillbaka!
> De gör mig glada för att det är opretto.
> 3 weeks med Tiga går på repeat i min cykelspellista.
> Det är så orättvist, diskriminerande och bakåtsträvande.
> Vad är hänt med nyhetsbreven från Modernista? Va?
> Elliott Smith.



Det är sjukt mycket obalans just nu.

Idag är en speciell och viktig dag.
Det är kanelbullens dag!

Någon som vill äta lunch med mig?












Jag längtar till jul.
& tjejer, sluta puta och dra in. Pinsamt.

Jag har fått för mig att jag ska motionera innan frukost. Ibland, som idag, kan man fråga sig varför. Det regnade lite när jag vaknade, men min hjärna och min vilja ville samma sak; springa. Så jag sprang och det började regna mer och mer. Grejjen är väl att när man är halvvägs så går det inte att sluta för man måste ändå hem, och man kommer snabbast hem om man springer. Men min kropp svarade inte, kom aldrig in i den där sköna andra andningen. Hjärnan ville sluta springa men viljan ville inte. Så jag blev dyngsur, sur, och blodsockret var väl patetiskt lågt.

Det är lätt att känna sig övergiven i den här staden. Trots att man är social. Jag känner för närvarande en saknad efter min lägenhet på Värnhem. Jag saknar köket och de slitna fönsterna. Ljudet. Allt jävla ljud. Badkaret.

Saknar So.

Är trött på tjejer. Finns alldeles för mycket tjej-tjejer här.