En eftermiddag på Louisiana (denmark) & Cindy Sherman

Lyssnar på Beirut och Of Montreal. Sneglar på det fina vädret utanför. Transkriberar intervjun med falaffelpoeterna från igår. Det är kul att komma ut i den riktiga biblioteksvärlden, att få gå in bakom stängda dörrar. Bläddra bland papper kring en verksamhet. "Jaha, så man måste söka pengar för det". Nu ser jag mest framemot att få dra på mig de grå strumpbyxorna och de ljusblå öronhängena och ta tåget över sundet för att se Cindy Sherman på Louisiana. Ja.

Är det nån som bryr sig?

Anina Rabe har skrivit om regeringens bibliotekspolitik

Och ledaren i Sydsvenskan igår

En väska och tre öronhängen: 20 spänn på marknadsbörsen. Det är så det ska vara.

Samt brunch på simpan med bland annat Si. Det är så jag vill börja söndagarna. Resten av dagen: transkibera och skriva en sida om intervju som metod & till slut, första avsnittet av sista säsongen Six Feet Under (jag vet att de flesta har sett den eftersom boxen går att köpa för en tusing, och i somras gick den på canal+, eller så har folk laddat ner den).

Hörde idag att bibliotekarieprogrammet i Lund har lagt ner. Fint. Det behövs inte fler bibliotekarier.

Jag stod i en vinkel utanför biblioteket och kunde med hjälp av den tänka på olika händelser från förr som hände på olika platser, som jag kunde betrakta i just den vinkeln:

Antikvariatet på hörnan finns fortfarande kvar. Där lämnade jag en låda mögliga wahlströmsböcker (hästböcker) några veckor innan studenten. Först ville han inte ha dem, men när jag sade att han inte behövde betala för dem så tog han dem ändå.

Parkeringsplatsen där jag sålde mina barndomsgrejjer på en barnloppis under Helsingborgsfestivalen, jag gick i åttan eller nian. Kommer ihåg att jag köpte skivor för pengarna.

Sjukhuset i höjden, betongkloss. Jag föddes där och jag opererade min brutna arm där. Mormor dog där och Bengt låg inne ett tag på grund av högt blodtryck, där. Det är mest en ful byggnad.

Cykelstället utanför biblioteket. Här gjorde jag och P slut.

Sen gick jag in på biblioteket (som jag hängde en hel del på under åttan, nian, gymnasiet, men som jag inte besökt sen studenten). Köpte en Marie Kandre bok för halva priset och betalade två spänn för att besöka toan. Fick göra två intervjuer. Var torr i munnen efteråt, fast att jag inte hade sagt så mycket.
Sen åkte jag därifrån.

Det är mycket som känns omöjligt.

Var på "Craft Club" på Amore och firade kvinnodagen (kvinnorna ovan var en performance av en syjunta som bland annat stickade snoppfodral). Ja, det går faktiskt att fira och nej, det är inte konstigt. Det är inte märkvärdigare än att vi firar kungens födelsedag och jesus födelse. Please. Och nej, det handlar inte bara om kvinnor (om bara det skulle vara för jobbigt). Det handlar en hel del om frihet, jämlikhet och rättvisa. Och så lite revolution.

Det blir en Nina Hemmingsson också:

"nitisk jävel"

Jag tycker inte om att prestera, och jag tycker heller inte om att försvara det som jag har presterat. Och detta är summasumarum om den akademiska sfären. Den som jag snart ska göra slut med.

Det jag tar med mig ifrån idag är att en tjej använder min "gamla" uppsats i Etnologi i sin uppsats om hästböcker. Att se mitt namn i litteraturförteckningen var fint. Tänka sig.

Nu måste jag hitta ett sätt att ta mig hem på.
Det är svårt.

Litteraturpriserna har hamnat bra i år: Sara Stridsberg, Martina Lowdén, Jonas Hassen Khemiri och Susanna Alakoski.
Bra spridning.

Och snart är det den 8:e mars. Stand up and shout.

Förnimmelsen av bladet bröd som stoppas in i munnen under nattvarden.

Förnimmelsen av Bali när jag går över gatan och andas in avgaser.


Lyssna: Arab Strap - Rocket, take your turn, The first big weekend, Packs of three & (afternoon) Soaps.


På fredag ska jag genomföra min första intervju. Imorgon ska jag få kritik på det jag åstadkommit hittills. Tid för förändring (läs. utveckling).


Se: Dokumentären "Hästmannen"

Angående Köpenhamn

För mig handlar det om att kämpa för en plats för ungdomar, en kamp för ungdomskulturen. Att bli accepterad som en grupp med en egen frihet.

Det handlar om frihet. Om att göra sin röst hörd. Att vitalisera demokratin.

Johanne Hildebrandt skrev en krönika i Aftonbladet idag, kallade ungdomarna som deltar i kravallerna i Köpenhamn för bortskämda. Det är ett oförstående påstående. Det går inte att jämföra dagens ungdomar med femtiotalets ungdomar. Samhället har förändras, villkoren likaså. Det finns inte längre några trygga väggar att luta sig mot. Ingen som vill hålla ens hand.

Vad skulle hända om ingen engagerade sig?

Det handlar även om våld. Om frustration. Om maktlöshet.

Det som händer i Köpenhamn behövs. Det behöver visas. Hur ont det än gör i försäkringsbolagens plånböcker, polisens händer och ungdomarnas ögon.

"Allt skinn ska bort", sade Martina Lowdén häromdagen angående sitt skrivande.

Sen ville jag bara krama henne.

Såg "Farväl Falkenberg" igår. Jag förstår David i filmen. Det här med att gå vidare, att inte veta hur och känna hopplöshet. Att sätta pipan i munnen för att det verkar som att det inte längre finns några val. Jag tänker så ofta, jag antar att det kallas för nostalgi. Meningen med livet är att gå vidare, gång på gång. Även när man tror att "här är min plats, här kan jag vila" så händer det likväl att dörrar stängs och man tvingas leta efter nya.

Relationer.
Städer.
Sammanhang.

Det är svårt att bli vuxen, att känna ro.

Jag tänker på Johan Olsson, längdskidåkaren som låg i ledningen, som hade chans på medalj. Men en italiensk ledare hoppade i vägen. Så var drömmen borta. Han "offrar" hela sitt liv på att träna, bli bättre, med medaljer som mål, och så är det en olycka som förstör allt. Hur orkar han fortsätta? Det märkligt, och fascinerande.

Jag tycker om att röra mig, att åka buss, tåg och att springa.
Jag gillar åka ifrån.
Ofta vill jag inte att det ska stanna, utan bara fortsätta, till någonstans.

Jag kommer att se tillbaka på den här perioden (januari-maj) som en blek parantes, i stil med perioden då jag gick på komvux för två år sedan. På många sätt ganska meningslös. Svårt att se framåt. Lätt att harva ner i förgångna idéer.

Ingen annan, förutom jag, kan ändra på det. Men jag orkar inte.

Jovisst, magisteruppsatsen är värdefull. När den är klar. Nu är den bara salladshuvuden, blomkål och rödbetor. Jag tänker inte berätta om den.

Eller något annat.

Kom till Skåne igår, antar att jag hade tur med att bara bli 20 minuter försenad. En timme senare var alla tåg inställda.

Miso äter upp mammas gräslök och mamma å andra sidan har åkt mot Tyskland. Hoppas att hon inte hamnar i nått dike på väg till Trelleborg. Jag njuter av badkaret, bredband, lugn-i-magen-över-uppsatsen, ost och Skid-VM.

Jag vill åka till Berlin.
Jag vill studera i Köpenhamn till hösten.

OK.

Helg v.7

Tvättade igår. Alla kläder blev fulla med fula vita hårstrån. Så nu måste jag köpa såndär klibbig grej för att kunna se anständig ut.

Husdjur ska inte tvättas i tvättmaskin. Trodde det var allmänt vetande.

Vill skriva något bra om Lantz i P1 och åsikterna om henne som yttrats i forum som ring P1 och M. Birros blogg. Att hon anses vara ironisk, flamsig, tramsig och ha 'felaktigt' vokabulär (kan inte låta bli att det tänka på allt det där som en kvinna inte bör vara). Det enda jag egentligen vill skriva är att det är förkastligt. Jag är oerhört glad över att Lantz är tillbaka, hon gör mina eftermiddagar innehållsrikare och för mig spelar det ingen roll om hon sänds i P1, P2, P3 eller P4. Get over it.


Har ont i knät, vågar inte använda mina nya dyra jeans, knapparna fortsätter att flyga iväg från kappan och ikväll kommer T på besök.

Play: Kleerup with Robyn - With every heartbeat

(varför går det att skriva ikväll men inte iknät?)

Hitåt.

Hämtat från Moa så har jag gjort bildgoogling. Det var roligare än att skriva om folkbibliotekets roll i samhället.

1. Your age on your next birthday

2. Your favourite colour

3. Your middle name

4. The last meal you ate

5. Your bad habit

6. Your favourite fruit/vegetable

7. Your favourite animal

8. The town you live in

9. The most useful thing in your house

10. The name of your pet

11. Your most recent purchase

12. Something that makes you happy

13. Your first name

14. Your last name

Önskas: någon som vilar sin andedräkt bakom mitt öra.

Allmänt:

Miso. Min sängkompis

När kommer resorna mellan det platta och det skogia ta slut? Det här var i alla fall en fin sådan.

H har fest, bjuder på kladdkaka, afrikansk dans och morötter.

Saknar etnologin.

Har suttit hemma i två dagar och skrivit på den där uppsatsen (med skidskytte- & alpinapauser). Det har varit väldigt bra. Har för tillfället en vettig strategi och börjar se uppsatsen framför mig, vilket brukar vara ett bra tecken. En sida kvar tills veckans kvot är fylld.

Två stycken har varit och kollat på hemmet och båda verkar sååådär intresserade. Jag tror jag vet varför. Får se vad som händer. Har bestämt mig för att inte stressa upp mig över det där.

När åkte ner till Malmö förra veckan skrev jag i min anteckningsbok/fotobok/klippbok eftersom jag blev påmind om hur det var sist jag lämnade stället. Skrev att jag hade lagt ner en person i en tändsticksask, att jag tar fram honom om jag behöver uppleva den där känslan igen, men att jag kan lägga tillbaka känslan i asken. Lägga undan. Detta måste jag göra med fler saker. För det är som vi brukar säga här på biblioteksprogrammet: information-overload. Eller brus. Vissa saker måste tas itu med, men jag måste även kunna lägga undan dem när jag ändå inte kan göra något åt dem.

Idag blev jag mest road över min kompis T (efter helgen fick han mellannamnet "In fashion") som skriver om sin tillfälliga hyresgäst, det irländska russinet, i sin skunkdagbok.

"I snart en vecka har russinet haft en kille här ifrån irland. Killen är hennes pojkvän (sweetheart)han gillar pints jättemycket och music-sessions. Han gillar pints så mycket att han har ont i sin lever. Han är ful. Jätteful. Jag har börjat missköta mig hemma för att Russin skall flytta. Men hon gillar det. Hon gillar smuts! Ahh! Jag dör, hon är också lågbegåvad och gillar allt. Hon gillar att källsortera men inte att gå iväg till återvinningen. Jag slänger därför hennes sopsamling om nätterna. Hon är ganska mycket det värsta jag vet i en och samma person. Jag städer hennes rum. Så sjukt! Ibland funderar jag på att ta gift. Snabbverkande! Curare, arsenik, nickelkadmiumbatteri! Jag måste täffa en tjej som jag kan börja bo hos, eller skaffa en skrymmande och tidsödande hobby. Byggnation, krokimåleri, koppargjuteri. Jag kan låta min hobby svämma över i hemmet. Tänk en lägenhet som stinker av koppar, svämmas över av sågspån eller drunknar i lukten av nakna svettiga kroppar. Det skulle kanske få det irländska hippie-russinet att flytta. Men jag vet inte. Allt jag vet är att jag är sur och att jag jobbar över bara för att slippa en viss person som jag "lärde känna" för tre veckor sedan. Mitt liv är hemskt, jag får skylla mig själv och jag är för feg för att be henne flytta. Ganska mycket jag måste jag säga. Gud, jag är så förutsägbar."

Det bästa internetdagböckerna hittar man på skunk!

I en annan skunkdagbok kan man läsa det här:

"jag är ledsen att jag lämnar malmö, för det gör jag nu. det är som Bo Widerberg skulle tvingas lämna Tommy Berggren eller Tommy Berggren tvingas lämna Bo Widerberg. "

!

Behöver en personlig rådgivare. Någon som kan ge svar på alla mina frågor. Som pekar med hela handen och säger att så här ska du göra.

Jag är trött på att do-it-alone-be-strong-don't-fall-apart-grejjen. Inte min grej. Men ändå.

Har svårt att föreställa mig att det kommer att gå. Och det är väl där problemet börjar, med att inte ens tro på dess genomförbarhet. Skriver en plan, betraktar den med fasa och föraktelse, blir paralyserad, stirrar upp i taket, springer så småningom ifrån, bort.

Och de börjar klumpa ihop sig nu. Måstena.

Drar öronen åt mig, packar en väska, tänker så att huvudet håller på att brinna upp och iväg.

Kampen om det skrivna ordet är en viktig del av den politiska
historien. Skriften har fungerat som kunskapskälla och väckarklocka.
Skribenter har lyft fram missförhållanden, gett spridning åt
nya idéer och fört vidare det kulturella arvet. Läsningen har gett
förståelse och inlevelse, stimulerat fantasi och empati. (Hämtat från Demokratiutredningen: Läsarna och demokratin)

I höstas tänkte jag mycket på mitt skrivande, jag skrev ett brev om det (som jag inte skickade men det spelar kanske ingen roll) och jag pratade om det. Häromdagen läste jag sparade dagboksanteckningar som jag publicerade på min fd hemsida 1999. Det var märkligt och ibland generande. Språket var såklart (enligt min mening) banalt och jag känner inte igen mig i det jag skrev, jag minns inte 99 så som jag beskrev det. Jag antar att alla inte kan vara Sylvia Plath, Anïs Nin eller Martina Lowdén. Beskriva vardagen med insikt och vishet. Jag vet inte om det spelar någon roll; det var så jag ville eller kunde beskriva min tillvaro. Jag gick första året på gymnasiet. Jag var förälskad för första gången, jag hade för första gången en pojkvän, jag blev för första gången dumpad av en pojkvän. Jag skriver om en Caroline, att jag ville umgås mer med Caroline. Jag kommer inte ihåg någon som hette Caroline. Det hände mycket 99. Jag kommer ihåg en del, en del påmindes jag av när jag läste dagboksanteckningarna. Det skrämmer samtidigt som jag är tacksam över att jag skrev.

Jag ska fortsätta utforska mitt skrivande, med mitt skrivande. För jag kommer alltid fram till att det är det viktigaste jag har.

Idag betalade jag räkningar för 7500. Det gjorde ont i min ekonomiska själ.

Jag har teve! Igen. Såg andra och sista delen av FI-dokumentären. Jag blev rörd. Kvinnokamp är det vackraste.

På onsdag beger jag mig söderut. Jag förväntar mig snöfria åkrar och torr asfalt.



(internet känns värdelöst utan dig).

Vardag: torsdag

8.00 Dags att vakna och gärna gå upp.

Radhusen står kvar. Går hemifrån 5 minuter efter att Ring P1 har börjat.

Lunch. Idag är det sopptorsdag. Den bästa dagen.

L är också glad för att det är sopptorsdag.

På skolan kan man titta på det här när man läser det som ska läsas.

H tittar på florsockrade granar och blomkålsträd.

20.00 Hemgång.

Hemma väntar nyponsoppa, sims deluxe och leksugen katt.

Mando Diao måste vara det tråkigaste förra året. Killar med gitarr. Så 90-tal.

Tänker på flyktingar från Irak

Tänker på att So flyger till Kairo på fredag

Tänker på att en uppsats är en organisk enhet

Tänker på Hillary Clinton

Tänker på att jag har en för varm tröja på mig idag

Tänker på ordet kutym

Tänker på argument till skrivarverksamhet på bibliotek

Tänker på Anthony Giddens

Tänker att jag är så trött

<3

Jag har följt Ammes texter i kanske tio år och träffat henne någon enstaka gång. Hon berörde mig. Hon gjorde avtryck. Jag kommer alltid att minnas henne för hennes sätt att uttrycka sig och för hennes klokhet. Jag tror att hon har det bra dit hon nu har kommit och mina tankar går framförallt till hennes familj och till de som stod henne nära.

Igår stannade jag till vid videomix på hemvägen, purjolöken stack fram ur väskan, det var fint. Jag hyrde sista säsongen av Vita Huset för 55 spänn. Sen cyklade jag tre meter tills jag insåg att jag hade tappat en knapp i kappan. Inte oväntat. Men irriterande. Cyklade tillbaka för att se om jag kunde hitta den, men det var dödsdömt. När jag kom hem såg jag de fem första avsnitten, sen somnade jag. Ikväll blir det nog fem till. Innan onsdag ska jag ha avverkat alla 22.

Idag har det varit den finaste dagen på länge. Solen har lyst hela dagen och jag har sprungit i skogen, vilket var två veckor sen sist. Formen var inte klockren, men jag påminds om varför jag älskar att springa. Det är känslan efteråt. Den milda och bekväma.

Dagens glädjeämne är att Si's musikprojekt (eller vad det kallas för jag vet inte det heter i varje fall band in box) ska vara med i Sonic, med både artikel samt låt på skivan. Fantastiskt.

Annars: Har redan uppsatsontimagenvadvilljagegentligenmeddethär.

Regional nyhet: En svan störtade rakt in i ett träd på Västanväg i Lund vid klockan halv två på söndagseftermiddagen. Flera förbipasserande stannade och hjälpte svanen.

Jag har inte reflekterat särskilt mycket över H. Larssons Englandsutflykt. Har förstått att medierna verkligen har gjort det, då Expressen har en redaktion vars enda syfte är att kartlägga Henke i England.

Jag tänker att det är nyhetstorka. Och ett shysst mål.

Har haft visning av lägenheten idag. Det gick väl bra. Hoppas.

Imorgon börjar legenden och myten: Magisteruppsatskursen. Ska bli skönt att äntligen få börja med den.

Annars: illamående.

I brist på annat: Radio.

Ring P1 (denna vecka en bitsk teppas fogelberg)

P1 Konsument

P1 Jordbruk

Tendens

Dagens dikt

Ekot

Sjörapporten

Ritter i P3 (har fått oförtjänt dålig kritik, som på virtanens utelista)

Meny

P3 Star's program om våldtäkter


Detta är inte program som jag favoriserar (vissa kanske), det är bara de ljud som jag har omkring mig. Jag minns kanske mest helsingborgstanten på Ring P1 som sa att alla invandrare (varav teppas sa svartskallar) som begår gruppvåldtäkter ska utvisas. Varav en annan tänker "ska vi göra samma sak med svenskar som begår gruppvåltäkter"? Jag minns också från Ritter i P3 då de berättade om tanten i Arlöv som hotade med pistol mot några ungdomar, varav en kommentar från någon som hade bott där var att han inte var särskilt förvånad, vanligt beteende i Arlöv. Skånetanterna är verkligen läskiga.

Roligt med Birro i Karlavagnen. Ett program som gärna glöms bort eftersom det går på P4, men när jag gick på Fridhem skrev jag till det programmet. En lugnare och fördjupad version av Ring P1.

Mitt hem på låtsas.

Ibland glömmer jag bort att jag mådde dåligt, deprimerad, träffade kurator och sen psykolog och sen nån nyexaminerad sjukkille som skulle dra ut mina trådar. Jag käkade medicin. När jag tänker på det tror jag inte på det. Jag tror inte på att jag var deprimerad. Kanske för att jag egentligen aldrig fick det erkännandet.

Nu blir jag påmind. För under de timmar som jag befunnit mig här i mitt såkallade hem har jag förlorat mat- och framtidslusten. Jag ser svart. Jag vaknar och gråter. Jag vill göra mig själv illa och kanske gör jag det i tanken men inte av handling. På några timmar, tillbaka i det upprivande tillståndet.

Ska försöka sälja lägenheten. Går det inte får jag hyra ut den i andra hand. Sen får jag bo hemma hos mamma tills jag hittar något, om jag hittar något. Det är praktisk shit. För jag kan inte ha det såhär.

Det är som V. Woolf säger till sin man på perrongen i Richmond. Hur Richmond suger livet ur henne. Sen säger hon något annat bra, att man inte hittar frid genom att undvika livet, utan av att leva livet.

Läste att det har spelats in (och visats i brittisk teve) ett nytt återföreningsavsnitt av "This Life". En av de bästa brittiska serierna som har gjorts (tillsammans med bl.a. Queer). Hoppas att svt sänder det tillsammans med de gamla avsnitten. Så bra.


Regional nyhet: "En cirka en meter lång död krokodil hittades på måndagen vid Fosievägen i Malmö. Den såg inte ut att ha legat där särskilt länge."


Den här staden kommer få mig att gå på cipramil igen.

Förra veckan hade jag en starkare filmupplevelse, såg båda delarna av 1900 som gick sent på kvällen i svt. Sällan ser man en sådan enastående film.

Annan film jag såg var "Tristam and Shandy" och "Tsotsi". Bra filmer. Men det irriterar mig att så fort en man visar ömhet för ett barn så ska publiken helt plötsligt känna sympati för honom trots att han har mördat och betett sig som ett svin. Äckligt.

Igår avslutade jag något som egentligen aldrig hade börjat (förrutom i mitt huvud). Nu måste jag bita ihop.

Konstig sista vecka i Skåne. Alla dessa känslor. Alla dessa SMS. Alla dessa regler. Dörrar som stängs innan de har öppnats. All denna okoncentration. Alla dessa ups and downs. Och till slut ett virus i halsen som bestämde att seminariet på måndag inte går. Men imorgon åker jag tillbaka och det var jag ledsen över, men samtidigt är det lika bra för här fastnar jag bara hos någon, någonstans. Igår hemma hos Si med tjejsnack, indisk take-away och shortbus. Idag någonstans och spelade robotspel medan rummet förlades i en folkölsdimma. Ska försöka packa. Ska försöka vara en bra matte. Ska kanske skicka det där SMS:et. Ska försöka få i mig nyponsoppa med glass.

Junior Boys skivan bara växer och växer, tillsammans med Sufjan.

Sprang i motvinden och sumpmarken med Junior Boys i lurarna. I 36 minuter försökte jag springa ifrån denna känslan som jag fick efter nyårsdagen. Det gick sådär. Det kittlar och det gör mig rastlös, så småningom ledsen.

Allmänt:

Anja Gatu har tagit över sportkrönikeriet från Åke Stolts i Sydsvenskan. Fint.

Upptäckte nyss Gregory and the Hawks. Mkt fint.

Martin Gelin har skrivit en shysst krönika i Sydsvenskan idag om Marie Antoinette.

När jag vaknade på nyårsafton visste jag inte vad som skulle hända, men det löste sig och blev en av de roligare kvällarna. Middag hos Sa, sedan på salong vid Ribban, skålade in det nya året med en del snofsiga typer. Sedan hemmafest hos J på bergsgatan. Tanzen och karaoke. Oväntat trevligt.

2007 började bra. Ny bekantskap nya erfarenheter. Har en sånhär underlig känsla i magen, obeskrivbar och rastlös. Ikväll blir det vinterland med So. Nu MÅSTE jag börja plugga.

Har läst sjukt många årsredovisningar i form av listor de senaste dagarna: bloggar, nöjesguiden, dyngan m.m. De ser alla snarlika ut. Det hände inte så mycket eller hur?

nina hemmingson
brokeback mountain
den amerikanska flickan
jonathan coe
tvåsamhet v.s ensamhet
jogging/löpning/springa
information
kultur
kolhydrater varav sockerarter
kidneyböner
gröna linser
förutsägbarhet
architectures of helsinki
saga-thi
lantz i p3
cityakuten

Läste en bitter årskrönika i dn på julafton. Han summerade året som att det såg ut som alla andra år. Först blev jag kritisk och tänkte att det kan inte stämma, men nu håller jag med. 2006 passerade som ännu ett år. Han sade även att nyår borde förflyttas till mitten av augusti, håller med till fullo. Det är då det nya året börjar, inte nu. Nu börjar bara en mörk väntan på våren, därimellan passerar tulpaner och semlor, inget mer.

2007 ser annorlunda ut för i skillnad från 2006 vet jag inte vad som komma ska. Det enda jag vet är att jag ska flytta "hem" och det känns bra.

På Sr's webbplats: "Saddam omgiven av sina bödlar". Så avslutas 2006.

Annars finner jag frid av att lyssna på den svenska expertkommentatorn av skidhopp på eurosport.

För ett år sedan befann jag mig i Ubud på Bali. Antingen satt jag på en trappa och väntade på mamma eller så satt jag utanför bungalown och betraktade våra bungalowgrannar - en japansk medelklassfamilj, eller så åt jag misosoppa på Buddah Café.

Har tänkt en del på Bali den senaste tiden och det känns mer verkligt nu än vad det gjorde tiden efter att vi hade kommit hem. Bra.

Idag bestämde min mamma att hon skulle föda mig med järntabletter efter att jag däckat i sängen en halvtimme efter att jag gått upp ur sängen. Så förbannat matt.

Dagens mungipa (hämtat från en skunkdagbok):

"så jag tänkte attj ag skulle börja jobba för punkt se i mellandagarna. så jag gick på en grupparbetsintervju, där den första sa: "jaoo e glaoo, pussitiv, å så nått annat å sen nått annat." å nästa fatta vinken, å sa: "Jaoo e glaoo, pussitiv o.s.v." hela tio stycken. å alla ba: "jaoo e glaoo, pussitiv". och de flesta lät så jävla opeppade samtidigt. men det spelade ingen roll. för vi fick jobb allihop. "

Lyssnar: Springfield, Or Bobby Got A Shadfly Caught In His Hair - Sufjan Stevens


Min bekantskapskrets har lämnat Skåne och jag har domnat av. På juldagen vaknade jag av att en fjäril ville ute genom fönstret, det var märkligt och fint. Det mesta känns annars överflödigt. Vad har jag egentligen att tillägga?

Återkommer.

Lyssnar även: På minuten (gillar dispyterna mellan Pia Johansson och Kajsa Ingemarsson, fast det är trist att Hans Rosenfeldt alltid vinner)

Från någon blogg (in some way I find it funny):

"Jag är så lycklig för inatt när jag var ute pratade jag med Andres Lokko. För er på Konstfack som inte förstår: det är för mig, som för er att prata med han som gjort Myran-stolen. "


Eller veckans Lantz: "Ekot erfar".

Eller veckans tända ljus: "Den kvinnliga motsvarigheten till att vilja vara Christer Fugelsang, du vet pojkdrömmen/starwars m.m, är det att vara kär eller ha en egen häst? Och hur patetiskt är inte det: pojken vill åka upp rymden - flickan vill känna lite fjärilar i magen... "

Igår hamnade vi på nya Atalay, mycket trevligt. Nya ägare, ny inredning, fortfarande billig öl, låg ljudnivå, trevlig personal... I jämförelse till Goldens nya grej: vid 21 blir ena delen disco och det enda man hör är beats.

Nu laddar jag ner podcasts som jag kan lyssna på när jag är trött på la familia (På minuten, Spanarna & Godmorgon Världen). Peace.

Vad med det jag skulle göra idag: vaknade med ont i halsen=kan inte springa vid havet. Inkonst blev det inget av utan istället EN öl på Sapfla (varken bättre eller sämre, säkert) och så köpte jag en kappa på UFF-rean som jag ska klippa och sy om imorgon, fast jag vet inte om jag är tillräckligt kompetent (i skolan var jag skitbra på att brodera/sticka/virka, men så fort vi skulle sy ett klädesplagg fastnade jag med sprättaren och ett bristande tålamod). Men det var ingen julklapp, bara en kappa.

Nu: laddar ner låtar med Charlotte Gainsbourg och ska se reprisen av Hiphipp. Imorgon ska jag göra ett ntt försök med springandet.

Jag kan inte förstå att det var 1 & ett halvt år sedan som jag flyttade ifrån Malmö, och att jag om ett halvår ska flytta tillbaka. Det går fort; allt och ingenting har förändrats.

Idag (och de flest andra dagar numera) var jag svart och androgyn. Jag cyklade på nypumpade däck med medvind och sol. Lånade bok (läs böcker) och kände mig vilsen och hemma samtidigt.

För jag har en underlig känsla i kroppen som inte går att definiera. Jag provar olika teser: "the wind of change" & "i need to feel something, just something", men det funkar knappt. Likgiltighet och förrvirring. Sådärja.

Imorgon: Inkonst med So, springa vid havet samt hitta julklapp till mig själv som mamma betalar. Ba.

Det bästa med att vara hemma (so far):

- Nyheter i rörlig bild: äntligen fick jag se Fugelsang in action samt frustrerade ungdomar i Köpenhamn.

- Ny Musik: Soundtracket till Marie Antoinette, Psapp, Barbara Morgenstern, Hello Saferide och Sufjan Stevens. Samt "When you were young - The Killers", som ger mig härliga 16 Horsepower-vibbar.

- Att mamma har köpt alla julklappar som jag ska ge till några utvalda i släkten, allting från Unicef.

- Att jag ska se Marie Antoinette ikväll.

Teve-lös

eller

Teve-fri

Beror på hur man ser det, men så är det nu.

Såg Kobra idag (på skolans dator). Intressant med två olika perspektiv angående dagbok/blogg-skrivande. Handlar det om att dela med sig av sig själv? Eller handlar det om att sprida information till andra? Handlar det om bekräftelse? Handlar det om att romantisera sin egen vardag? Att stoltsera med sin politiska ståndpunkt? För mig är det för närvarande "ingenting", mer en vana som jag haft i massor av år. Och så är det en periodgrej. Det har förändrats; texterna, forumet & orsaken. Det är mer anonymt nu och det spelar inte lika stor roll. Men den nuvarande bloggvärlden är rolig att betrakta. M. Birro började blogga för lite mer än en månad sedan, ytterst populär. Sen yttrar han någon icke-okej åsikt och så blir det ramaskri från E. Grey-Munthe och sen vet inte M. Birro om han vill blogga mer. Såntdär mönster som går igenom hela dagbok-på-internet-historien. Responsen är viktig och en orsak, oavsett hur den låter. Jag tror många publiserar sina texter, tankar och idéer för att få respons, det är hela kärnan. Får man ingen respons så tappar man intresset. Får man hemska kommentarer så tycker man att det inkräktar, så man lägger ner (mycket "man" här, ber om ursäkt, ha).

På något sätt gillar jag det B. Malmsten sade ang. sin blogg: "Jag kommer på en bra formulering som jag är stolt över och tänker att det måste jag skryta med".

Får inte glömma att ringa Radiotjänst.

Jag borde hyra Pirates no 2, befinna mig under tak och vänta in helgen.

För bland det första jag kommer att göra i helgen är att bada badkar, byta musik på podden och cykla till havet. Tänker inte höra av mig till någon.

Varför kan det inte sluta regna? Varför är studentlivet så fucked up? Känner mig så alinerad till verkligheten så att jag stundtals har god lust att gå ner i Viskan med platta stenar i fickorna. Allt handlar om att inte börja tänka på annat än texterna som jag läser och skriver. Utanför det sammanhanget är jag förlorad.

Började läsa "Snö" av Pamuk igår, efter att ha sett hans vackra dotter sitta i fint sällskap, sjukt uttråkad. Språket är bah. Historien hm. Efter drygt 50 sidor.

Fugelsangs takeoff. All heder åt den som vågar transportera sig på det sättet för att uppnå tyngdlöshet.

Thi kan gå tre till fem steg. Och så är hon förskyld men det är bra. Hon gillar "Ida's sommarvisa" och "Här kommer Pippi Långstrump" och bilder med djur på.

Foxy haltar på ena frambenet.

Ronja ylar mer än vanligt.

Scott har ont i höften.

Moster ska bjuda mig på vegetariskt julbord i Helsingborg.

Kusinen har fått sin första parkeringsböter. Efter att ha haft körkortet i drygt en månad.

Jag har lite ont i en tand.

Familjen m.m.

Take it home! Att ta sig hem. Det svåraste. För när Miso är påstridig på morgonen inser jag att jag inte får fastna någonstans idag. Hon skriker, följer efter och flaggorna darrar i vinden. Och jag fastnar, på Ica, Systemet eller framför en kopp kaffe. Det är därför den här helgen är så efterlängtad; hemmahäng.

Jag tycker inte om långa inlägg, framförallt att läsa men också att skriva. Det bästa är när man kan säga allting i två meningar. Då har man lyckats.

Nu ska jag cykla till Systemet och välja glögg för ikväll är det glögghäng hos L och kattungarna. Lite motsägelsefullt.

Det handlar väl mest om att bita ihop, nu. Jag letar efter kryphål. Idag fann jag den översta bänken i bastun i simhallen.



Totalt matt. Borde berätta om Göteborg i helgen, hur fick gå på gratis teaterföreställning, bara sådär. Och adventsbaket hos L, med gröt, pepparkakor, glögg, tryffel, lussebullar m.m. All nice.




Igår visades det mest spännande (läs bästa) avsnittet av ER på länge. Egentligen så har hela den här säsongen varit bra, i jämförelse till några tidigare (sen Carter försvann har det inte varit sig likt). Men igår var det ruskigt.

Jag längtar hem.

Hjärta You Tube #2

Jag tyckte att hon var läskig.


Men hon var också bäst.

Idag köpte jag tågbiljett hem, den kostade 20 spänn med mitt tillgodokvitto. Hemma en vecka innan jul. Det ska bli okristligt skönt. För i skolan har vi förbaskat mycket att göra, bara för att vi inte ska ha så mycket att göra i jul. Det är en ganska god idé, men det är kontrast till förra kursen där jag ansträngde mig en helg.

Igår köpte jag "the Sims Unleashed", den gamla rabatterade versionen. Så jag satt fast vid datorn hela gårkvällen. Jag älskar att bli fast i något, tappa kontrollen över tid och rum. Men det gjorde så att (i)dagen började för sent. Dessutom drömde jag en fin dröm som jag var tvungen att tänka lite extra på innan jag steg upp ur sängen.

Älskar de där förmiddagsdrömmarna.

Inatt satt jag i mitt kök och skrev jag ett brev till någon om min kreativitet. Eller snarare bristen på kreativitet.

Trist att jag inte kan skicka brevet till någon, för jag hade behövt ett svar eller möjligtvis en diskussion.


Idiot.

bag-in-box-hang-over

Ikväll: A. Petersen dokumentär kl. 20.00 SVT. Musikbyrån 21.30 SVT. Vita Huset 22.30 SVT.

Nu: Kaffe.

Hela veckan: Ingen DN. Bara GP. Ska jag behöva sätta upp en lapp till tidningsbäraren?

Idag: Måste gratta någon på födelsedagen.

December: Ser jag verkligen framemot.

Julia Gerpe: Gör alltid dåliga konserter. Häromdagen förlöste hon sin son Maximilian och A. Goméz visade sig vara fadern. Nästa vecka drar hon till Sydamerika för första gången.

Veckans Lantz: Tänk Lilla Sjöjungfrun samt rösten till någon häxa i någon saga: Havet är djuuuuuupt. Havet är dööööööött.

Efter några dagars DN-konsumtion och ett smygande intresse för: "Stockholm, där händer grejjer där, borde kanske flytta dit" dimper GP ner i min brevlåda, igår och idag (det roliga är att igår trodde jag att jag faktiskt läste DN, men blev fundersam när väldigt mycket handlade om Göteborg). Jag vill ha DN. GP är skräp. Skräp.

De har asfalterat om cykelvägen genom skogen. Det är numera en dröm att cykla där, både nerför och uppför. Nu behöver jag inte längre oroa mig för att studsa ut i skogen. Mera! Mera!

postpost

Summa sumarum: vänner kommer och går, ingenting består.

Sitter här med en massa bokstäver och funderar att Visine kanske vore bra, för att mina ögon är tejp och klister. Dessutom kunde man få 65 spänn att handla på bocus med. Om man inhandlade Visine. Jag har aldrig inhandlat Visine. Det jag handlar när jag går till apoteket är 1. Ipren 2. Nässpray 3. Ansiktsrengöring 4. Revaxör 5. Cerat. För drygt en vecka sedan köpte jag bindor där för första gången. Det var ett implusivt misstag.

Den här tentamen kommer att bli min vetenskapliga död. R.I.P ontologi och epistemologi och kvalitativ eller kvantitativ och problemställningar samt analyser och sånt mishmash.

Jag brukar inte få några julklappar, bara pengar eller möjligtvis en vegetarisk kokbok. Men jag önskar mig en Mokabryggare så att jag kan göra kaffe. Jag önskar mig även någon form av regnskydd (inte paraply).

Miso är kärlek. Hon som aldrig brukar hänga i köket ligger numera där vid mina fötter, likt en död padda, när jag skriver på den schitzofrena datorn. Även den befinner sig i ett R.I.P-läge. Det är nog dags för ett systemskifte.

Hjärta You Tube

Imorse när jag steg upp låg det en härlig överaskning på golvet i hallen, DN i papperversion. Så jag läste tidningen, lyssnade på "Ring P1" och åt mina dinkelmackor. Och så kommer det förbli den närmaste månaden.



Allting luktar Bali. Som flygplan, mat, flygplatser, människor, hav. Det är konstigt då inget egentligen påminner om det.

Soundtrack: Sigur Rós - ()

Idag sprang jag 30 minuter utan paus. Jag är så himla bra. Sen gjorde A. Lantz en intervju med John Cameron Mitchell. Jag tycker att hon ska sluta intervjua på engelska och istället hyra in någon som kan. Men jag vill se "Shortbus" i alla fall (även om det inte kommer att ske p.g.a tillgänglighet).

Min mamma har lobbat för mig till bibliotekschefen på "Orkanen" så nu måste jag skicka iväg ett mail. Men först fika med diskursboken.

Igår gjorde Ronaldinho årets vackraste mål.

Och jag kom tillbaka till verkligheten. För helgen var en kula att gömma sig i. Mycket skratt och frisk luft. Men saker kom också tillbaka. Det här med att befinna sig i grupp, ta plats, gå undan eller helst bara vara. Kommer tillbaka till hur jag fungerar. TillsammansEnsam. Ensam.

Bland kobbar och skär

Foto: Anders Petersen

Idag är det en artikel om fotografen Anders Petersen i DN. Jag hade glömt bort honom. För hundra år sedan var jag i Köpenhamn och såg hans fotoutställning på "Den svarta diamanten". Med en viss person, som jag befann mig i konstigt läge med. Vi försökte återuppväcka(uppleva) gamla grejjer med istället stod vi i hamnen och fäktades. Jag ångrade att jag inte köpte A. Petersens bok, för han är en av de bästa.

Nu måste jag skynda mig hem för jag vill hinna springa i skogen innan solen går ner. Den går ner alldeles för tidigt nuförtiden. Sen ska jag förbereda mig inför morgondagens resa. Damn nice.

We will always have the hours

Vi har någon kurs just nu, jag vet inte riktigt vad den handlar om, kanske om metod och teori. Egentligen handlar allt om magisteruppsatsen. Alla pratar om den. Jag med. Vad de ska skriva om. Vilken handledare de vill ha. Och så vidare. Att prata om uppsatsen sätter igång oangenäma saker i mina tankar, som att snart är min studerandetid slut: vad händer sen?! Folk drar härifrån i samband med uppsatsen: vad händer då?! Jag ska flytta härifrån i juni/juli: kommer jag att överleva?! Så uppsatsen, för mig, handlar mycket om efter uppsatsen, vilket inte är särskilt konstruktivt.

Nåväl. Igår skickade jag mina uppsatstankar till en av lärarna och fick ett bra svar. Han ansåg att jag var på rätt spår och gav förslag på litteratur och tidigare uppsatser. Lättnad. Jag vill brinna för det här! Jag vill bli uppslukad! Tack.

Igår när jag såg "Ugly Betty" satt jag bara och väntade på att hon skulle göra en "makeover" och bli sådär som de andra för att passa in. För så brukar sådanadär serier fungera. Det hände inte igår. Men jag är fortfarande övertygad om att det kommer att ske.

Jag går runt med gråtfärdighet och snartbryterjagisär i princip hela tiden. Men jag börjar aldrig att gråta. Jag kan inte formulera det där och jag vill egentligen bara krypa ner någonstans och vakna upp i en annan tid, en bättre. Igår lyckades jag fixa min dators dvd-funktion och tittade på "the Hours" igen, för jag börjar alltid att gråta för det är en av mina topp-tre filmer för den säger allt om livet eller döden eller tiden däremellan.

Bara inte ett stockholmslag vinner

Det är en viss spänning i luften. Såndär vinna eller försvinna eller vinna allsvenskan åtminstånde. Folk går runt i gulsvarta halsdukar och skriker ramsor som ändå ingen hör. Hästhovar smattrar på gågatan. Ja, jag hoppas verkligen att A. Svensson kan få sitt lag att behålla lugnet och vinna den här matchen. Annars blir det trist. Själv ska jag gå och köpa fikabröd, cykla förbi arenan och känna på stämningen, sen se matchen hemifrån. Jag har ju själv upplevt både när Helsingborg och Malmö vann sina senaste SM-Guld. Att befinna sig i en stad som vinner någotsådant är speciellt. Det lyfter saker och ting. Folk har något att prata om i några månader.

Igår på Kulturnyheterna tog de upp författaren Jonathan Littell som fick Franska akademins stora pris för sin roman "Les Bienveillantes" härom veckan. 900 sidor tegelsten, debut. Men tydligen väldigt bra. I alla fall så läste jag en artikel i DN för ett tag sedan, se här, som handlar om hur Annika Bladh från Nordsteds förlag åker till Frankfurts bokmässa för att kolla trenden och köpa manus till förlaget. Det handlar även om just Jonathan Littell. Diverse dagstidningar, och kulturnyheterna, har läst, recenserat, skrivit om den här boken, MEN, för oss icke franskförstående läsare blir Jonathan Littell endast en myt eller legend då boken inte kommer ut på svenska förrän hösten 2008. Sånt där gör mig så besviken. 2008. Om två år. Då har jag redan glömt bort Jonathan Littell.

Idag skulle jag gå och simma, betalade till och med busspengar för att gå och simma, men när jag kommer dit är det värsta kön, v.44 ellervaddetnuheter, så jag går därifrån och köper cerat för mina simpengar. Grejjen är väl bara den att jag hade tänkt tvätta håret efter simmet så nu måste jag gå runt med mössa tills jag kan duscha nån annanstans. Låter som att jag inte kan duscha hemma, vilket jag kan, men det är trevligare att duscha på varma ställen just nu.

Igår blev jag påmind om att jag ska åka till en stuga på Orust nästa helg. Jag tror jag glömde det för att jag trodde att jag skulle tacka nej sådär snyggt och smidigt. Men eftersom jag aldrig har varit på västkusten och två av de närmaste ska med så har jag ingen fullbordad ursäkt. Det blir säkert fint.


Jag måste köpa en teve. Fy tusan.

Jaha. Så det är julafton imorgon? Skona mig.

Det är ångestpaket efter ångestpaket efter ångestpaket.

Så jag måste sluta bry mig.

Igår var jag på flygparty och asylparty. Dansade till charterlåtar, kastade jordnötter på sittande bekantskap, blev dyngsur efter att ha cyklat ifrån asylpartyt till flygpartyt, spelat rundpingis, sjungit "far jag kan inte få upp min kokosnöt", kramades i flygvärdinnans säng, köpte nybakda bullar halv fem på morgonen fast då sade nån att "näe, nu är klockan halv fyra". Det var en riktigt bra kväll.

I eftermiddags cyklade jag ner till havet och satte mig på T-bryggan. Jag lyssnade på soundtracket till filmen "Pollock". En film som jag inte har sett men musiken passar i sådanadär lägen då man betraktar en horisont och det blåser nästan ingenting alls. Sen badade jag badkar och packade väskan för imorgon bär det av mot skogen.

Ältandet

(...)

Nåväl.

Tänk om det inte blir någon storm? Vilket antiklimax.

Jag känner mig arbetslös! Ha!

Så därför tar jag ett bad, sätter på kaffekokaren och läser två akademiska artiklar.

Jag ser framemot stormen. Ikväll, imorgon eller dagen därpå. Spännande.

Senare idag ska jag på tremannadate på Sapla. Dela indiskt och förtära kobra.

Detta är bra, tror jag. Bli så uttråkad så möjligt så att jag saknar mitt hem mycket så att det är ok att åka dit igen.


Mannen kan inte skriva något i seriös och samlad stil; hybris. Roligt.