Mando Diao måste vara det tråkigaste förra året. Killar med gitarr. Så 90-tal.

Tänker på flyktingar från Irak

Tänker på att So flyger till Kairo på fredag

Tänker på att en uppsats är en organisk enhet

Tänker på Hillary Clinton

Tänker på att jag har en för varm tröja på mig idag

Tänker på ordet kutym

Tänker på argument till skrivarverksamhet på bibliotek

Tänker på Anthony Giddens

Tänker att jag är så trött

<3

Jag har följt Ammes texter i kanske tio år och träffat henne någon enstaka gång. Hon berörde mig. Hon gjorde avtryck. Jag kommer alltid att minnas henne för hennes sätt att uttrycka sig och för hennes klokhet. Jag tror att hon har det bra dit hon nu har kommit och mina tankar går framförallt till hennes familj och till de som stod henne nära.

Igår stannade jag till vid videomix på hemvägen, purjolöken stack fram ur väskan, det var fint. Jag hyrde sista säsongen av Vita Huset för 55 spänn. Sen cyklade jag tre meter tills jag insåg att jag hade tappat en knapp i kappan. Inte oväntat. Men irriterande. Cyklade tillbaka för att se om jag kunde hitta den, men det var dödsdömt. När jag kom hem såg jag de fem första avsnitten, sen somnade jag. Ikväll blir det nog fem till. Innan onsdag ska jag ha avverkat alla 22.

Idag har det varit den finaste dagen på länge. Solen har lyst hela dagen och jag har sprungit i skogen, vilket var två veckor sen sist. Formen var inte klockren, men jag påminds om varför jag älskar att springa. Det är känslan efteråt. Den milda och bekväma.

Dagens glädjeämne är att Si's musikprojekt (eller vad det kallas för jag vet inte det heter i varje fall band in box) ska vara med i Sonic, med både artikel samt låt på skivan. Fantastiskt.

Annars: Har redan uppsatsontimagenvadvilljagegentligenmeddethär.

Regional nyhet: En svan störtade rakt in i ett träd på Västanväg i Lund vid klockan halv två på söndagseftermiddagen. Flera förbipasserande stannade och hjälpte svanen.

Jag har inte reflekterat särskilt mycket över H. Larssons Englandsutflykt. Har förstått att medierna verkligen har gjort det, då Expressen har en redaktion vars enda syfte är att kartlägga Henke i England.

Jag tänker att det är nyhetstorka. Och ett shysst mål.

Har haft visning av lägenheten idag. Det gick väl bra. Hoppas.

Imorgon börjar legenden och myten: Magisteruppsatskursen. Ska bli skönt att äntligen få börja med den.

Annars: illamående.

I brist på annat: Radio.

Ring P1 (denna vecka en bitsk teppas fogelberg)

P1 Konsument

P1 Jordbruk

Tendens

Dagens dikt

Ekot

Sjörapporten

Ritter i P3 (har fått oförtjänt dålig kritik, som på virtanens utelista)

Meny

P3 Star's program om våldtäkter


Detta är inte program som jag favoriserar (vissa kanske), det är bara de ljud som jag har omkring mig. Jag minns kanske mest helsingborgstanten på Ring P1 som sa att alla invandrare (varav teppas sa svartskallar) som begår gruppvåldtäkter ska utvisas. Varav en annan tänker "ska vi göra samma sak med svenskar som begår gruppvåltäkter"? Jag minns också från Ritter i P3 då de berättade om tanten i Arlöv som hotade med pistol mot några ungdomar, varav en kommentar från någon som hade bott där var att han inte var särskilt förvånad, vanligt beteende i Arlöv. Skånetanterna är verkligen läskiga.

Roligt med Birro i Karlavagnen. Ett program som gärna glöms bort eftersom det går på P4, men när jag gick på Fridhem skrev jag till det programmet. En lugnare och fördjupad version av Ring P1.

Mitt hem på låtsas.

Ibland glömmer jag bort att jag mådde dåligt, deprimerad, träffade kurator och sen psykolog och sen nån nyexaminerad sjukkille som skulle dra ut mina trådar. Jag käkade medicin. När jag tänker på det tror jag inte på det. Jag tror inte på att jag var deprimerad. Kanske för att jag egentligen aldrig fick det erkännandet.

Nu blir jag påmind. För under de timmar som jag befunnit mig här i mitt såkallade hem har jag förlorat mat- och framtidslusten. Jag ser svart. Jag vaknar och gråter. Jag vill göra mig själv illa och kanske gör jag det i tanken men inte av handling. På några timmar, tillbaka i det upprivande tillståndet.

Ska försöka sälja lägenheten. Går det inte får jag hyra ut den i andra hand. Sen får jag bo hemma hos mamma tills jag hittar något, om jag hittar något. Det är praktisk shit. För jag kan inte ha det såhär.

Det är som V. Woolf säger till sin man på perrongen i Richmond. Hur Richmond suger livet ur henne. Sen säger hon något annat bra, att man inte hittar frid genom att undvika livet, utan av att leva livet.

Läste att det har spelats in (och visats i brittisk teve) ett nytt återföreningsavsnitt av "This Life". En av de bästa brittiska serierna som har gjorts (tillsammans med bl.a. Queer). Hoppas att svt sänder det tillsammans med de gamla avsnitten. Så bra.


Regional nyhet: "En cirka en meter lång död krokodil hittades på måndagen vid Fosievägen i Malmö. Den såg inte ut att ha legat där särskilt länge."


Den här staden kommer få mig att gå på cipramil igen.

Förra veckan hade jag en starkare filmupplevelse, såg båda delarna av 1900 som gick sent på kvällen i svt. Sällan ser man en sådan enastående film.

Annan film jag såg var "Tristam and Shandy" och "Tsotsi". Bra filmer. Men det irriterar mig att så fort en man visar ömhet för ett barn så ska publiken helt plötsligt känna sympati för honom trots att han har mördat och betett sig som ett svin. Äckligt.

Igår avslutade jag något som egentligen aldrig hade börjat (förrutom i mitt huvud). Nu måste jag bita ihop.

Konstig sista vecka i Skåne. Alla dessa känslor. Alla dessa SMS. Alla dessa regler. Dörrar som stängs innan de har öppnats. All denna okoncentration. Alla dessa ups and downs. Och till slut ett virus i halsen som bestämde att seminariet på måndag inte går. Men imorgon åker jag tillbaka och det var jag ledsen över, men samtidigt är det lika bra för här fastnar jag bara hos någon, någonstans. Igår hemma hos Si med tjejsnack, indisk take-away och shortbus. Idag någonstans och spelade robotspel medan rummet förlades i en folkölsdimma. Ska försöka packa. Ska försöka vara en bra matte. Ska kanske skicka det där SMS:et. Ska försöka få i mig nyponsoppa med glass.

Junior Boys skivan bara växer och växer, tillsammans med Sufjan.

Sprang i motvinden och sumpmarken med Junior Boys i lurarna. I 36 minuter försökte jag springa ifrån denna känslan som jag fick efter nyårsdagen. Det gick sådär. Det kittlar och det gör mig rastlös, så småningom ledsen.

Allmänt:

Anja Gatu har tagit över sportkrönikeriet från Åke Stolts i Sydsvenskan. Fint.

Upptäckte nyss Gregory and the Hawks. Mkt fint.

Martin Gelin har skrivit en shysst krönika i Sydsvenskan idag om Marie Antoinette.

När jag vaknade på nyårsafton visste jag inte vad som skulle hända, men det löste sig och blev en av de roligare kvällarna. Middag hos Sa, sedan på salong vid Ribban, skålade in det nya året med en del snofsiga typer. Sedan hemmafest hos J på bergsgatan. Tanzen och karaoke. Oväntat trevligt.

2007 började bra. Ny bekantskap nya erfarenheter. Har en sånhär underlig känsla i magen, obeskrivbar och rastlös. Ikväll blir det vinterland med So. Nu MÅSTE jag börja plugga.

Har läst sjukt många årsredovisningar i form av listor de senaste dagarna: bloggar, nöjesguiden, dyngan m.m. De ser alla snarlika ut. Det hände inte så mycket eller hur?

nina hemmingson
brokeback mountain
den amerikanska flickan
jonathan coe
tvåsamhet v.s ensamhet
jogging/löpning/springa
information
kultur
kolhydrater varav sockerarter
kidneyböner
gröna linser
förutsägbarhet
architectures of helsinki
saga-thi
lantz i p3
cityakuten

Läste en bitter årskrönika i dn på julafton. Han summerade året som att det såg ut som alla andra år. Först blev jag kritisk och tänkte att det kan inte stämma, men nu håller jag med. 2006 passerade som ännu ett år. Han sade även att nyår borde förflyttas till mitten av augusti, håller med till fullo. Det är då det nya året börjar, inte nu. Nu börjar bara en mörk väntan på våren, därimellan passerar tulpaner och semlor, inget mer.

2007 ser annorlunda ut för i skillnad från 2006 vet jag inte vad som komma ska. Det enda jag vet är att jag ska flytta "hem" och det känns bra.

På Sr's webbplats: "Saddam omgiven av sina bödlar". Så avslutas 2006.

Annars finner jag frid av att lyssna på den svenska expertkommentatorn av skidhopp på eurosport.

För ett år sedan befann jag mig i Ubud på Bali. Antingen satt jag på en trappa och väntade på mamma eller så satt jag utanför bungalown och betraktade våra bungalowgrannar - en japansk medelklassfamilj, eller så åt jag misosoppa på Buddah Café.

Har tänkt en del på Bali den senaste tiden och det känns mer verkligt nu än vad det gjorde tiden efter att vi hade kommit hem. Bra.

Idag bestämde min mamma att hon skulle föda mig med järntabletter efter att jag däckat i sängen en halvtimme efter att jag gått upp ur sängen. Så förbannat matt.

Dagens mungipa (hämtat från en skunkdagbok):

"så jag tänkte attj ag skulle börja jobba för punkt se i mellandagarna. så jag gick på en grupparbetsintervju, där den första sa: "jaoo e glaoo, pussitiv, å så nått annat å sen nått annat." å nästa fatta vinken, å sa: "Jaoo e glaoo, pussitiv o.s.v." hela tio stycken. å alla ba: "jaoo e glaoo, pussitiv". och de flesta lät så jävla opeppade samtidigt. men det spelade ingen roll. för vi fick jobb allihop. "

Lyssnar: Springfield, Or Bobby Got A Shadfly Caught In His Hair - Sufjan Stevens


Min bekantskapskrets har lämnat Skåne och jag har domnat av. På juldagen vaknade jag av att en fjäril ville ute genom fönstret, det var märkligt och fint. Det mesta känns annars överflödigt. Vad har jag egentligen att tillägga?

Återkommer.

Lyssnar även: På minuten (gillar dispyterna mellan Pia Johansson och Kajsa Ingemarsson, fast det är trist att Hans Rosenfeldt alltid vinner)

Från någon blogg (in some way I find it funny):

"Jag är så lycklig för inatt när jag var ute pratade jag med Andres Lokko. För er på Konstfack som inte förstår: det är för mig, som för er att prata med han som gjort Myran-stolen. "


Eller veckans Lantz: "Ekot erfar".

Eller veckans tända ljus: "Den kvinnliga motsvarigheten till att vilja vara Christer Fugelsang, du vet pojkdrömmen/starwars m.m, är det att vara kär eller ha en egen häst? Och hur patetiskt är inte det: pojken vill åka upp rymden - flickan vill känna lite fjärilar i magen... "

Igår hamnade vi på nya Atalay, mycket trevligt. Nya ägare, ny inredning, fortfarande billig öl, låg ljudnivå, trevlig personal... I jämförelse till Goldens nya grej: vid 21 blir ena delen disco och det enda man hör är beats.

Nu laddar jag ner podcasts som jag kan lyssna på när jag är trött på la familia (På minuten, Spanarna & Godmorgon Världen). Peace.

Vad med det jag skulle göra idag: vaknade med ont i halsen=kan inte springa vid havet. Inkonst blev det inget av utan istället EN öl på Sapfla (varken bättre eller sämre, säkert) och så köpte jag en kappa på UFF-rean som jag ska klippa och sy om imorgon, fast jag vet inte om jag är tillräckligt kompetent (i skolan var jag skitbra på att brodera/sticka/virka, men så fort vi skulle sy ett klädesplagg fastnade jag med sprättaren och ett bristande tålamod). Men det var ingen julklapp, bara en kappa.

Nu: laddar ner låtar med Charlotte Gainsbourg och ska se reprisen av Hiphipp. Imorgon ska jag göra ett ntt försök med springandet.

Jag kan inte förstå att det var 1 & ett halvt år sedan som jag flyttade ifrån Malmö, och att jag om ett halvår ska flytta tillbaka. Det går fort; allt och ingenting har förändrats.

Idag (och de flest andra dagar numera) var jag svart och androgyn. Jag cyklade på nypumpade däck med medvind och sol. Lånade bok (läs böcker) och kände mig vilsen och hemma samtidigt.

För jag har en underlig känsla i kroppen som inte går att definiera. Jag provar olika teser: "the wind of change" & "i need to feel something, just something", men det funkar knappt. Likgiltighet och förrvirring. Sådärja.

Imorgon: Inkonst med So, springa vid havet samt hitta julklapp till mig själv som mamma betalar. Ba.

Det bästa med att vara hemma (so far):

- Nyheter i rörlig bild: äntligen fick jag se Fugelsang in action samt frustrerade ungdomar i Köpenhamn.

- Ny Musik: Soundtracket till Marie Antoinette, Psapp, Barbara Morgenstern, Hello Saferide och Sufjan Stevens. Samt "When you were young - The Killers", som ger mig härliga 16 Horsepower-vibbar.

- Att mamma har köpt alla julklappar som jag ska ge till några utvalda i släkten, allting från Unicef.

- Att jag ska se Marie Antoinette ikväll.

Teve-lös

eller

Teve-fri

Beror på hur man ser det, men så är det nu.

Såg Kobra idag (på skolans dator). Intressant med två olika perspektiv angående dagbok/blogg-skrivande. Handlar det om att dela med sig av sig själv? Eller handlar det om att sprida information till andra? Handlar det om bekräftelse? Handlar det om att romantisera sin egen vardag? Att stoltsera med sin politiska ståndpunkt? För mig är det för närvarande "ingenting", mer en vana som jag haft i massor av år. Och så är det en periodgrej. Det har förändrats; texterna, forumet & orsaken. Det är mer anonymt nu och det spelar inte lika stor roll. Men den nuvarande bloggvärlden är rolig att betrakta. M. Birro började blogga för lite mer än en månad sedan, ytterst populär. Sen yttrar han någon icke-okej åsikt och så blir det ramaskri från E. Grey-Munthe och sen vet inte M. Birro om han vill blogga mer. Såntdär mönster som går igenom hela dagbok-på-internet-historien. Responsen är viktig och en orsak, oavsett hur den låter. Jag tror många publiserar sina texter, tankar och idéer för att få respons, det är hela kärnan. Får man ingen respons så tappar man intresset. Får man hemska kommentarer så tycker man att det inkräktar, så man lägger ner (mycket "man" här, ber om ursäkt, ha).

På något sätt gillar jag det B. Malmsten sade ang. sin blogg: "Jag kommer på en bra formulering som jag är stolt över och tänker att det måste jag skryta med".

Får inte glömma att ringa Radiotjänst.

Jag borde hyra Pirates no 2, befinna mig under tak och vänta in helgen.

För bland det första jag kommer att göra i helgen är att bada badkar, byta musik på podden och cykla till havet. Tänker inte höra av mig till någon.

Varför kan det inte sluta regna? Varför är studentlivet så fucked up? Känner mig så alinerad till verkligheten så att jag stundtals har god lust att gå ner i Viskan med platta stenar i fickorna. Allt handlar om att inte börja tänka på annat än texterna som jag läser och skriver. Utanför det sammanhanget är jag förlorad.

Började läsa "Snö" av Pamuk igår, efter att ha sett hans vackra dotter sitta i fint sällskap, sjukt uttråkad. Språket är bah. Historien hm. Efter drygt 50 sidor.

Fugelsangs takeoff. All heder åt den som vågar transportera sig på det sättet för att uppnå tyngdlöshet.

Thi kan gå tre till fem steg. Och så är hon förskyld men det är bra. Hon gillar "Ida's sommarvisa" och "Här kommer Pippi Långstrump" och bilder med djur på.

Foxy haltar på ena frambenet.

Ronja ylar mer än vanligt.

Scott har ont i höften.

Moster ska bjuda mig på vegetariskt julbord i Helsingborg.

Kusinen har fått sin första parkeringsböter. Efter att ha haft körkortet i drygt en månad.

Jag har lite ont i en tand.

Familjen m.m.

Take it home! Att ta sig hem. Det svåraste. För när Miso är påstridig på morgonen inser jag att jag inte får fastna någonstans idag. Hon skriker, följer efter och flaggorna darrar i vinden. Och jag fastnar, på Ica, Systemet eller framför en kopp kaffe. Det är därför den här helgen är så efterlängtad; hemmahäng.

Jag tycker inte om långa inlägg, framförallt att läsa men också att skriva. Det bästa är när man kan säga allting i två meningar. Då har man lyckats.

Nu ska jag cykla till Systemet och välja glögg för ikväll är det glögghäng hos L och kattungarna. Lite motsägelsefullt.

Det handlar väl mest om att bita ihop, nu. Jag letar efter kryphål. Idag fann jag den översta bänken i bastun i simhallen.



Totalt matt. Borde berätta om Göteborg i helgen, hur fick gå på gratis teaterföreställning, bara sådär. Och adventsbaket hos L, med gröt, pepparkakor, glögg, tryffel, lussebullar m.m. All nice.




Igår visades det mest spännande (läs bästa) avsnittet av ER på länge. Egentligen så har hela den här säsongen varit bra, i jämförelse till några tidigare (sen Carter försvann har det inte varit sig likt). Men igår var det ruskigt.

Jag längtar hem.

Hjärta You Tube #2

Jag tyckte att hon var läskig.


Men hon var också bäst.

Idag köpte jag tågbiljett hem, den kostade 20 spänn med mitt tillgodokvitto. Hemma en vecka innan jul. Det ska bli okristligt skönt. För i skolan har vi förbaskat mycket att göra, bara för att vi inte ska ha så mycket att göra i jul. Det är en ganska god idé, men det är kontrast till förra kursen där jag ansträngde mig en helg.

Igår köpte jag "the Sims Unleashed", den gamla rabatterade versionen. Så jag satt fast vid datorn hela gårkvällen. Jag älskar att bli fast i något, tappa kontrollen över tid och rum. Men det gjorde så att (i)dagen började för sent. Dessutom drömde jag en fin dröm som jag var tvungen att tänka lite extra på innan jag steg upp ur sängen.

Älskar de där förmiddagsdrömmarna.

Inatt satt jag i mitt kök och skrev jag ett brev till någon om min kreativitet. Eller snarare bristen på kreativitet.

Trist att jag inte kan skicka brevet till någon, för jag hade behövt ett svar eller möjligtvis en diskussion.


Idiot.

bag-in-box-hang-over

Ikväll: A. Petersen dokumentär kl. 20.00 SVT. Musikbyrån 21.30 SVT. Vita Huset 22.30 SVT.

Nu: Kaffe.

Hela veckan: Ingen DN. Bara GP. Ska jag behöva sätta upp en lapp till tidningsbäraren?

Idag: Måste gratta någon på födelsedagen.

December: Ser jag verkligen framemot.

Julia Gerpe: Gör alltid dåliga konserter. Häromdagen förlöste hon sin son Maximilian och A. Goméz visade sig vara fadern. Nästa vecka drar hon till Sydamerika för första gången.

Veckans Lantz: Tänk Lilla Sjöjungfrun samt rösten till någon häxa i någon saga: Havet är djuuuuuupt. Havet är dööööööött.

Efter några dagars DN-konsumtion och ett smygande intresse för: "Stockholm, där händer grejjer där, borde kanske flytta dit" dimper GP ner i min brevlåda, igår och idag (det roliga är att igår trodde jag att jag faktiskt läste DN, men blev fundersam när väldigt mycket handlade om Göteborg). Jag vill ha DN. GP är skräp. Skräp.

De har asfalterat om cykelvägen genom skogen. Det är numera en dröm att cykla där, både nerför och uppför. Nu behöver jag inte längre oroa mig för att studsa ut i skogen. Mera! Mera!

postpost

Summa sumarum: vänner kommer och går, ingenting består.

Sitter här med en massa bokstäver och funderar att Visine kanske vore bra, för att mina ögon är tejp och klister. Dessutom kunde man få 65 spänn att handla på bocus med. Om man inhandlade Visine. Jag har aldrig inhandlat Visine. Det jag handlar när jag går till apoteket är 1. Ipren 2. Nässpray 3. Ansiktsrengöring 4. Revaxör 5. Cerat. För drygt en vecka sedan köpte jag bindor där för första gången. Det var ett implusivt misstag.

Den här tentamen kommer att bli min vetenskapliga död. R.I.P ontologi och epistemologi och kvalitativ eller kvantitativ och problemställningar samt analyser och sånt mishmash.

Jag brukar inte få några julklappar, bara pengar eller möjligtvis en vegetarisk kokbok. Men jag önskar mig en Mokabryggare så att jag kan göra kaffe. Jag önskar mig även någon form av regnskydd (inte paraply).

Miso är kärlek. Hon som aldrig brukar hänga i köket ligger numera där vid mina fötter, likt en död padda, när jag skriver på den schitzofrena datorn. Även den befinner sig i ett R.I.P-läge. Det är nog dags för ett systemskifte.

Hjärta You Tube

Imorse när jag steg upp låg det en härlig överaskning på golvet i hallen, DN i papperversion. Så jag läste tidningen, lyssnade på "Ring P1" och åt mina dinkelmackor. Och så kommer det förbli den närmaste månaden.



Allting luktar Bali. Som flygplan, mat, flygplatser, människor, hav. Det är konstigt då inget egentligen påminner om det.

Soundtrack: Sigur Rós - ()

Idag sprang jag 30 minuter utan paus. Jag är så himla bra. Sen gjorde A. Lantz en intervju med John Cameron Mitchell. Jag tycker att hon ska sluta intervjua på engelska och istället hyra in någon som kan. Men jag vill se "Shortbus" i alla fall (även om det inte kommer att ske p.g.a tillgänglighet).

Min mamma har lobbat för mig till bibliotekschefen på "Orkanen" så nu måste jag skicka iväg ett mail. Men först fika med diskursboken.

Igår gjorde Ronaldinho årets vackraste mål.

Och jag kom tillbaka till verkligheten. För helgen var en kula att gömma sig i. Mycket skratt och frisk luft. Men saker kom också tillbaka. Det här med att befinna sig i grupp, ta plats, gå undan eller helst bara vara. Kommer tillbaka till hur jag fungerar. TillsammansEnsam. Ensam.

Bland kobbar och skär

Foto: Anders Petersen

Idag är det en artikel om fotografen Anders Petersen i DN. Jag hade glömt bort honom. För hundra år sedan var jag i Köpenhamn och såg hans fotoutställning på "Den svarta diamanten". Med en viss person, som jag befann mig i konstigt läge med. Vi försökte återuppväcka(uppleva) gamla grejjer med istället stod vi i hamnen och fäktades. Jag ångrade att jag inte köpte A. Petersens bok, för han är en av de bästa.

Nu måste jag skynda mig hem för jag vill hinna springa i skogen innan solen går ner. Den går ner alldeles för tidigt nuförtiden. Sen ska jag förbereda mig inför morgondagens resa. Damn nice.

We will always have the hours

Vi har någon kurs just nu, jag vet inte riktigt vad den handlar om, kanske om metod och teori. Egentligen handlar allt om magisteruppsatsen. Alla pratar om den. Jag med. Vad de ska skriva om. Vilken handledare de vill ha. Och så vidare. Att prata om uppsatsen sätter igång oangenäma saker i mina tankar, som att snart är min studerandetid slut: vad händer sen?! Folk drar härifrån i samband med uppsatsen: vad händer då?! Jag ska flytta härifrån i juni/juli: kommer jag att överleva?! Så uppsatsen, för mig, handlar mycket om efter uppsatsen, vilket inte är särskilt konstruktivt.

Nåväl. Igår skickade jag mina uppsatstankar till en av lärarna och fick ett bra svar. Han ansåg att jag var på rätt spår och gav förslag på litteratur och tidigare uppsatser. Lättnad. Jag vill brinna för det här! Jag vill bli uppslukad! Tack.

Igår när jag såg "Ugly Betty" satt jag bara och väntade på att hon skulle göra en "makeover" och bli sådär som de andra för att passa in. För så brukar sådanadär serier fungera. Det hände inte igår. Men jag är fortfarande övertygad om att det kommer att ske.

Jag går runt med gråtfärdighet och snartbryterjagisär i princip hela tiden. Men jag börjar aldrig att gråta. Jag kan inte formulera det där och jag vill egentligen bara krypa ner någonstans och vakna upp i en annan tid, en bättre. Igår lyckades jag fixa min dators dvd-funktion och tittade på "the Hours" igen, för jag börjar alltid att gråta för det är en av mina topp-tre filmer för den säger allt om livet eller döden eller tiden däremellan.

Bara inte ett stockholmslag vinner

Det är en viss spänning i luften. Såndär vinna eller försvinna eller vinna allsvenskan åtminstånde. Folk går runt i gulsvarta halsdukar och skriker ramsor som ändå ingen hör. Hästhovar smattrar på gågatan. Ja, jag hoppas verkligen att A. Svensson kan få sitt lag att behålla lugnet och vinna den här matchen. Annars blir det trist. Själv ska jag gå och köpa fikabröd, cykla förbi arenan och känna på stämningen, sen se matchen hemifrån. Jag har ju själv upplevt både när Helsingborg och Malmö vann sina senaste SM-Guld. Att befinna sig i en stad som vinner någotsådant är speciellt. Det lyfter saker och ting. Folk har något att prata om i några månader.

Igår på Kulturnyheterna tog de upp författaren Jonathan Littell som fick Franska akademins stora pris för sin roman "Les Bienveillantes" härom veckan. 900 sidor tegelsten, debut. Men tydligen väldigt bra. I alla fall så läste jag en artikel i DN för ett tag sedan, se här, som handlar om hur Annika Bladh från Nordsteds förlag åker till Frankfurts bokmässa för att kolla trenden och köpa manus till förlaget. Det handlar även om just Jonathan Littell. Diverse dagstidningar, och kulturnyheterna, har läst, recenserat, skrivit om den här boken, MEN, för oss icke franskförstående läsare blir Jonathan Littell endast en myt eller legend då boken inte kommer ut på svenska förrän hösten 2008. Sånt där gör mig så besviken. 2008. Om två år. Då har jag redan glömt bort Jonathan Littell.

Idag skulle jag gå och simma, betalade till och med busspengar för att gå och simma, men när jag kommer dit är det värsta kön, v.44 ellervaddetnuheter, så jag går därifrån och köper cerat för mina simpengar. Grejjen är väl bara den att jag hade tänkt tvätta håret efter simmet så nu måste jag gå runt med mössa tills jag kan duscha nån annanstans. Låter som att jag inte kan duscha hemma, vilket jag kan, men det är trevligare att duscha på varma ställen just nu.

Igår blev jag påmind om att jag ska åka till en stuga på Orust nästa helg. Jag tror jag glömde det för att jag trodde att jag skulle tacka nej sådär snyggt och smidigt. Men eftersom jag aldrig har varit på västkusten och två av de närmaste ska med så har jag ingen fullbordad ursäkt. Det blir säkert fint.


Jag måste köpa en teve. Fy tusan.

Jaha. Så det är julafton imorgon? Skona mig.

Det är ångestpaket efter ångestpaket efter ångestpaket.

Så jag måste sluta bry mig.

Igår var jag på flygparty och asylparty. Dansade till charterlåtar, kastade jordnötter på sittande bekantskap, blev dyngsur efter att ha cyklat ifrån asylpartyt till flygpartyt, spelat rundpingis, sjungit "far jag kan inte få upp min kokosnöt", kramades i flygvärdinnans säng, köpte nybakda bullar halv fem på morgonen fast då sade nån att "näe, nu är klockan halv fyra". Det var en riktigt bra kväll.

I eftermiddags cyklade jag ner till havet och satte mig på T-bryggan. Jag lyssnade på soundtracket till filmen "Pollock". En film som jag inte har sett men musiken passar i sådanadär lägen då man betraktar en horisont och det blåser nästan ingenting alls. Sen badade jag badkar och packade väskan för imorgon bär det av mot skogen.

Ältandet

(...)

Nåväl.

Tänk om det inte blir någon storm? Vilket antiklimax.

Jag känner mig arbetslös! Ha!

Så därför tar jag ett bad, sätter på kaffekokaren och läser två akademiska artiklar.

Jag ser framemot stormen. Ikväll, imorgon eller dagen därpå. Spännande.

Senare idag ska jag på tremannadate på Sapla. Dela indiskt och förtära kobra.

Detta är bra, tror jag. Bli så uttråkad så möjligt så att jag saknar mitt hem mycket så att det är ok att åka dit igen.


Mannen kan inte skriva något i seriös och samlad stil; hybris. Roligt.

Cyklar omkring

Den enda som har tid med mig idag är min cykel. Så vi cyklar till Rosengård Centrum för att kolla in biblioteket. Sen cyklar vi till Möllan och provar second hand, vilket visar sig vara en bra idé. Till slut cyklar vi till havet och dricker kaffe i pappersmugg.

Soundtrack: Lambchop - Damaged

Föresten blir jag mycket glad över att både J-H Khemiri och S. Stridsberg är nominerade till Augustpriset. Khemiri har större chans än Stridsberg, tror jag. Förlaget måste dock känna sig lite snopna som precis gav ut Drömfakulteten på pocket.

Detta är annars mitt boktips. Han är grym på att berätta.

Tidens anda

> nikotinissues
< hänga på biblioteket
> promenera på trasiga naturgrejjer
< känna som i concretes-låten "chosen one"
> fastna i "my space"
> spana in en kille som vaktar de nya inlämningsmaskinerna på biblioteket
< tänka att jag borde ringa någon som jag kan fika med men orkar inte
> spana in mig själv i skyltfönstret
< lyssna på "the worse" i podden och gilla läget

Idag gjorde mamma och jag en rotfruktspaj, med dinkelmjöl i pajdegen. Mycket god. Sen promenerade jag till Si som hade gjort chokladbullar och laddat ner Thumbsucker. Filmen var ganska lik The squid and the whale. Men Keanue Reevs spelade en filosoferande tandtekniker.

Imorgon måste jag styra upp det så kallade livet igen. Även om det här tillståndet av ingenting är ganska behagligt.

Såg Dagarna emellan inatt. Den handlade egentligen om inget märkvärdigt. Långsam, mild och snygg beskrivning av något vardagligt. Fick mig att vilja ha en japansk älskare som kan dansa till jazz.

Thi blev Saga eller så. Jag fick hålla ljuset och fotografera. Thi eller Saga skrek bara lite när prästen höll henne, annars skötte hon sig exemplariskt. Sen vältrade sig tjocka släkten i smörgåstårta och cheesecake. Mycket trevligt.

Jag är förskyld och anser detta mycket jobbigt då jag vill springa i höstluft och höstfärg. Men istället är det mycket stillasittande, te och filosoferande. Igår lyckades jag ta mig till Orkanen och lyssna på Jonas Hassen Khemiri. Mycket trevligt. På kvällen åt jag och So bland annat chevréost på restaurang. Mycket trevligt.

Annars läser jag Glamorama av Bret Easton Ellis. I brist på yta och materialitet. Och äter mango. Hej!

Paggan goes DN

– Jag måste vara svår att ersätta. Undrar om det inte är någon voodoo inblandad, säger Leif Pagrotsky som i Görans Perssons regeringar först var handelsminister och sedan kulturminister.

Jag är ledsen och vill åka härifrån.
Så då gör jag det.
Ska bara läsa de där texterna och skriva den här essän.
Sen skiter jag i det här.

Det var basisternas kväll igår. Så snygg.



Det är en fantastisk höstdag, så därför ska jag kopiera texter inför nästa seminarium, jogga runt i skogen och laga linssoppa.



Kanske inte så oväntat, men Julia är gravid.

Mörkblått

Min mamma sa till mig att hon var ledsen för min skull att det blev den kulturminister som det blev. Nu har det gått en vecka, saker och ting börjar klarna.

> Carl Rudbeck skriver i GP i en vänsterkolumn om att kulturministerposten kan fungera som ett instrument för att genomföra det systemskifte som moderaterna egentligen vill göra. Ingen bryr sig om kulturen, därför kan man behandla den lite som man vill.

> Kulturministern läser inte kultursidorna särskilt ingående.

> "Den bästa kulturpolitiken är ingen alls."

> Fri Entré På Museum Försvinner.


Ja. Sen har vi ju det här med icke-betald tevelicens och så vidare. Läste i någon blogg:

Fick detta i morse, okänd man, nätburet:

" stegö stod bakom mig i kön på Vi i morse. min subtila krigsförklaring bestod i att inte lägga en köpinne bakom mitt ekologiska kaffe. men det var bara början."

Är tacksam. Bra. Ni tog det på allvar.


Det är i och för sig meningen att de ska göra bort sig, men man kan inte ta hur mycket skit som helst.



Ikväll blir det Essex Green i Göteborg. Nu är det gratis fika.

Skola suger musten ur mig: Forskarperspektiv på kulturpolitik. Tradigt. Och så ska man komma på ett ämne att skriva uppsats om inför vårens härliga isolering. Ska man välja ett ämne som man tycker är mycket intressant, men som inte inkluderar någon skrivarkompis? Eller ska man välja ett mindre intressant ämne bara för att man inte vill eller vågar skriva själv? Tänk om det gick att inkludera båda delarna. Just nu är jag inne på bibliotek's instrumentella funktion som främjare av demokrati, att man skulle kunna specialstudera Malmös Stadsbibliotek. Men allting är abstrakt och jobbigt. Inget är klockrent.


Den där kulturministern verkar vara funtat. Anställa svart barnhjälp när man har råd att anställa vitt, vad är det för något? Moral? Etik? Samhällsansvar? Det är en sådan märklig logik. Mörkblålogik.

Moster ringde idag och frågade om jag ville bli fadder till Thi. En modern form av Gudmor. Jag sa att det ville jag, sen frågade jag om jag hade ansvar för något och då sa hon att det inte fanns något sådant och då tänkte jag vad skönt. Roligt. Men det här med doppresent, it's a tricky one. Pekbok? Silversked? Kors? Ronja Rövardotter? Nationalteatern? Spöket Laban som överkast? Brio-leksaker? Jag är helt inne på det här med aktiva grejjer. Bara för att tjejer brukar få passiva grejjer. Men vad är en aktiv grej för ett barn som bara levt lite mer än ett halvår?


Julia Gerpe har ägglossning. Det är så konstigt.


Igår var jag på spelkväll hos L. Vi spelade "När och fjärran" och "Uno". L bjöd på nybakat bröd och soppa. Det skulle vara helt ultimat. Men jag är inte där, egentligen. Det är mycket som irriterar mig, som inte brukar irritera mig och om det brukar irritera mig så brukar jag åtminstånde kunna kontrollera det. Inte igår och inte i fredag då vi var ute och skulle dansa men vi kunde inte dansa för dansgolvet var ett slagfält och alla var obehagligt fulla och aggressiva.

Kristina Lugn fick en av de lediga stolarna i Svenska Akademin. Trevligt.

Och Cecilia Stegö-Chilò blev ny kulturminister. Cecilia har utbildning i statsvetenskap och nationalekonomi. Hon sitter i Spendrups styrelse och hon anser att det pratas för mycket om genus, och görs för lite.

Julia Gerpe hade sexuellt utbyte med en förkastlig groupie vid namn John efter konserten igår. Julia kunde inte hedja sig i sitt tillstånd av hybris. Det går ganska bra för Julias band donna dance för tillfället. Bandet har fått inbjudan till olika klubbar runtom i världen, och Julia har skrivit klart två nya låtar som måste repas in ordentligt innan de spelas in och släpps på singel.





Igår klippte jag av ungefär halva håret och det var skönt att bli av med det. Sen sprang jag på asfalten vid infarten till Almenäs. Idag har jag varit på seminarium om bibliotek, kulturpolitik och demokrati. En del intressant. Sen blev det spenatsoppa med ägg och pannkakor till efterrätt. Resten av dagen ska tillbringas av att låna en bra bok (inte Jane Austen) och må dåligt över att helgen ser ganska innehållslös ut. Det borde inte vara ett problem, men det är det ändå.

> 16 oktober är det premiär för nya avsnitt av ER. Carter kommer tillbaka!
> De gör mig glada för att det är opretto.
> 3 weeks med Tiga går på repeat i min cykelspellista.
> Det är så orättvist, diskriminerande och bakåtsträvande.
> Vad är hänt med nyhetsbreven från Modernista? Va?
> Elliott Smith.



Det är sjukt mycket obalans just nu.

Idag är en speciell och viktig dag.
Det är kanelbullens dag!

Någon som vill äta lunch med mig?












Jag längtar till jul.
& tjejer, sluta puta och dra in. Pinsamt.

Jag har fått för mig att jag ska motionera innan frukost. Ibland, som idag, kan man fråga sig varför. Det regnade lite när jag vaknade, men min hjärna och min vilja ville samma sak; springa. Så jag sprang och det började regna mer och mer. Grejjen är väl att när man är halvvägs så går det inte att sluta för man måste ändå hem, och man kommer snabbast hem om man springer. Men min kropp svarade inte, kom aldrig in i den där sköna andra andningen. Hjärnan ville sluta springa men viljan ville inte. Så jag blev dyngsur, sur, och blodsockret var väl patetiskt lågt.

Det är lätt att känna sig övergiven i den här staden. Trots att man är social. Jag känner för närvarande en saknad efter min lägenhet på Värnhem. Jag saknar köket och de slitna fönsterna. Ljudet. Allt jävla ljud. Badkaret.

Saknar So.

Är trött på tjejer. Finns alldeles för mycket tjej-tjejer här.

Det är roligt när A. Lantz blir sur på J. Crafoord. För att hon tar för mycket plats eller pratar i munnen och så vidare. A. Lantz ger spydiga kommentarer och J. Crafoord biter tillbaka. Lunchnöje för mig.

Tentan är redan rättad men det är ju helt fucked up att det inte går att får reda på resultatet förrän på måndag. Så kallade StudentSERVICE är kanske det sämsta på den här högskolan.

Det är en grå tid med grått liv och gråa intiativ. Torsdag.

Det enda jag vill göra nu är att läsa SKÖNlitterära böcker. Utan några som helst analytiska perspektiv. Tack.

Och så vill jag sluta dra av mig mitt hår. Tack.

Jag inte låta bli att tycka att det här är lite sorgligt. Och det har inte bara och göra med att det är TV4.

Vi stod på Stortorget i Lund och skrattade åt högstadiefyllan. I alla fall. Vit Päls sågs; loving you was crasy shit var den bästa låten. Sen fick jag dansa, igen, när The Mexicos spelade. Hoho. Sen gick vi till Mejeriet och drack te, sen åkte vi bil (!) hem. Summa sumarum, en vuxen trevlig kväll. Idag skulle jag plugga. Oh herregud vad jag skulle plugga hela dagen, för det har jag ju inte gjort. Men efter frukost på simpan så blev det snabbt ombyte för att bege sig med bil genom halva Skåne för att bestiga Nimis. Det var gött att klättra, skratta, äta, dricka, andas, umgås, sjunga och så vidare.

När man pratar i Popomundo-termer så pratar man i staplar. Blir stapeln röd finns det risk att karaktären hamnar på sjukhus. Är stapeln däremot grön så mår karaktären utmärkt. I alla fall, min humör/ha roligt stapel har blivit härligt hasselövsgrön efter den här helgen. Kan inte påstå att den var volvoröd innan, och kanske just därför. Jag har gjort saker som jag har behövt göra (dansa, shoppa, träffa nära och kära, dofta på havet m.m) och jag har gjort saker som jag inte trodde att jag behövde göra.

Men jag är trött, och imorgon måste jag läsa över 150 sidor om kulturpolitik. Man får ta det goda med det onda, som min mamma och Lars von Trier brukar säga.

Detta roade oss igår. Det och pubertala pop-kidz utan rytm. Idag har jag & P shoppat kläder som visar våra former. Ikväll blir det Lund men jag är inte peppad. Det är dålig energi i den luften.

tanzen tanzen tanzen tanzen.

varför blir jag så glad över att dansa.

te/mörk choklad. säng.

Återupptäck Modjo.
Och acceptera Justin. Det är ju som det är.

Hjärnan är ganska mosig. Imorgon åker jag till Malmö. Får inte glömma att inte ta med mig så mycket grejjer. Men Miso ska med. Det hade varit mycket enklare om hon inte skulle det. Köpte min iPod nano idag, den nya silvriga 4GB. Det blir fint. I Malmö ska jag sy en påse till den. iPod-samhället. Jag borde diska och bara sitta ner en stund. Men ändå ska jag cykla iväg nånstans och spela något spel. I helgen ska jag se vit päls på kulturnatten i Lund. Och umgås och inte umgås.

Jag längtar till Malmö idag. Borde verkligen åka dit den här veckan, för att hålla ihop själ och kropp. För det är rörigt i kroppen, så har det varit, och så fortsätter det. Det är kanske Malmö istället för bokmässan? Eller är det bådeoch?

Först ska jag skriva klart tentan.

Ja. Valresultatet igår var en katastrof. Jag är glad över att Malmö och Göteborg fortsätter att vara röda. Och om mitt valdistrikt hade fått bestämma så hade sossarna fått 50%. Jag är glad över att G. Persson avgår. Det skulle han gjort för länge sen. Jag hoppas att Margot Wallström kommer tillbaka. Jag är glad över att stockholmarna sa ja till trängselavgiften (även om många tror att moderaterna kommer göra som de själva vill i den frågan nu när de har fått majoritet). Och det är komiskt med Miljöpartiet, som står där i bakgrunden och dansar dansar dansar, för att de har ökat med 0,6 % (eller för att de inte åkte ur riksdagen?).
Jag är fruktansvärt ledsen över att behöva se Reinfeldt som statsminister, m.m.
Jag är fruktansvärt ledsen över att 25% av Landskronas befolkning har röstat på SverigeDemokraterna.




Min hemdator lever ett nyckfullt liv. Ibland finns det ingen hårddisk, så då får man skaka på den som med ett juicepaket. Och så helt plötsligt är allt som vanligt igen.

Hoppas samma sak händer med dessa 4 år. + lite bättre.

Det är roligt att ta ställning. Våga rösta mot alliansen.



Julia Gerpe gjorde sin första spelning igår, den var förskräcklig. Hon glömde både mikrofon och keyboard. Men hon gjorde i alla fall "roboten".


Jag håller på att skriva tenta. Det är under kontroll. Ikväll är det valvaka. Brr.

Det finns ganska mycket som jag vill skriva om. Som om det här valet som svenska folket ska göra i helgen. En hel del är ganska trötta på valdebatter, "vänsterkartellen", utfrågningar och "alliansen". Jag tycker att det är roligt och inspirerande. Framförallt viktigt. Var fjärde år går politiken ur gaderoben, och bråkar om plats och inflytande. Yo! Jag blir orolig när folk säger att F. Reinfeldt är sympatisk och "skulle bli en bra statsminister". Jag blir orolig när folk säger att sossarna har gjort ett dåligt jobb och att vi behöver en förändring. För det första röstar vi inte på en statsminister utan vi röstar på det parti, alternativt ideologi, som representerar våra intressen och behov. För det andra så kan man inte rösta på "alliansen" bara för att man vill ha en förändring. Vilken typ av förändring? Att klyftorna i samhället ska bli bredare och djupare? Att feminismen ska spolas ner i toaletten och att kulturarbetarna ska bli utfrysta. Att miljön blir en parantes? Det blir ganska tydligt för mig hur populistiskt M m.fl. är när de helt plötsligt, så här en vecka före valet, backar angående bibliotekslagen. Det är därför jag gillar Mp, då de sällan säger det som vi vill höra, men de gör det likväl för det är deras politik och ideologi. Jag tycker inte att sossarna har gjort ett bra jobb. Men jag tror inte att "alliansen" skulle göra det bättre. Jag tycker inte om att G. Persson har varit statsminister så här länge. Paggan for president or what?!

Min mamma ringde mig idag, hon hade varit och lyssnat på Tina Rosenberg i förmiddags på Malmö Högskola. Hon sa att hon var så bra och jag sa att då får du väl rösta på F! och det sa hon att hon ville men att hon vet inte. Det kanske blir ett sånt där val där varje röst räknas, på riktigt. Jag tycker om min mamma för att hon är intresserad och medveten.

De senaste dagarna har jag blivit allt mer röd, från ganska grön. Det var efter en debatt som de hade i skolan då det visade sig att endast V hade konkreta förslag, inskrivna i sitt valmanifest, angående biblioteket. Problemet för mig är att V brinner inte, de kampar inte, de har stora problem med att vara dörrmatta åt sossarna. Mp är också dörrmatta åt sossarna, men de har varit bättre på att kompromissa, att få igenom sina idéer, lobba. De har helt enkelt en mer modern politik. Men de är också obehagligt oförutsägbara.




Jag har ingen ork i min kropp. Vi säger att det är järnbrist, men majoriteten anser att jag borde gå och göra ett blodprov. Men jag vill inte bli torterad av en oduglig sjuksköterska som försöker hitta ådror i min arm och efter 20 försök säger att "jag sticker dig i fingret istället". Då köper jag hellre järntabletter och nyponsoppa. Mamma tyckte att jag skulle köpa en svart ipod nano 4GB, så då gör jag det.

Jag vill ha en svart ipod nano 4GB.

Vågar jag unna mig det?









Häll en hink vatten över mig. Gör det!

Puh. Det var inte min båt.

Och det här är respekt.




Jag vill ha någon som fördärvar och någon som blir fördärvad av mig. Det finns många olika former av kärlek och tillgivenhet, en del människor kan tillbringa ett helt liv tillsammans utan att veta varandras namn. Det är en svår och tidskrävande process att ge någon ett namn, det rör det grundläggande och det innebär makt. Men vem är det som kan kalla dig hem när natten är vild? Bara den som känner ditt namn. Den romantiska kärleken har blivit utspädd i pocketboksformat och har sålts i tusentals miljoner exemplar. Någonstans finns den fortfarande i sin ursprungliga form, skriven på stentavlor. Jag skulle korsa oceaner, uthärda solsting och ge allt jag har, men inte för en man, eftersom de vill vara den som fördärvar och aldrig den som blir fördärvad. Det är därför de inte är skapta för romantisk kärlek. Det finns undantag och jag hoppas att de är lyckliga.

Ur Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson.

Jag är ruskigt trött på klagosånger kring kass ekonomi och hur tråkig denhärstadenärjagvillhemnu. Fed up.

Solen skiner och jag ska träffa T på bakgården för att dricka kaffe.

"Andrea, vi behöver närhet ..."

Läste den meningen i helgen ur ett brev som jag fick för hundra år sedan. Jag saknar de där breven. Trots allt.

Julia Gerpe fick ut sin lön idag, så hon bestämde sig för att investera i kunskap om trummor. Det visade sig vara ett olyckligt beslut. Hon har även bråkat med Maria Gutierrez. Däremot har hon blivit Eduardo Alaín Sifres Belenguer's älskare. Lite senare idag ska de på date. Jasone Aceña Lopez och Julia har gosat flera gånger. Julia tror att Jasone är hennes stora kärlek. Det går dåligt med Julia's band "donna dance". Imorgon ska de repa, låtarna kan bara bli bättre.





I'm telling you stories. Trust me.


Nu har jag börjat jag sakna lite grann. Som när jag häromdagen bakade dinkelbröd och hade hittat en perfekt avokado på Ica. Önskade att jag någon kunde komma över och dela det med mig. Men det regnade.

Jag ska försöka göra en litteratursociologisk analys av Jeanette Winterson, och Det finns annan frukt än apelsiner. Ärligt talat är jag osäker på hur, men det är intressant. Har hittat en del intervjuer och artiklar som gjordes i samband med Bok- och biblioteksmässan förra året, och det är onekligen en stark kvinna, med intressanta synpunkter på författarskapet, konst och böcker. Hon gömde Tove Jansson under madrassen.

Fantiserar kring att praktisera eller studera i Köpenhamn nästa höst. Tror det handlar om en rädsla till att befinna mig i ett så kallat arbetsökande. Men jag behöver även 20 poäng till en fullbordad examen. Och erfarenhet. Erfarenhet! Köpenhamn.

Har för många dåliga hårdagar i den här staden. Så nu ska luggen växa och en sen ska jag klippa av halva håret. I princip. Snebena. Höstens grej.

DIK delar ut gratisbiljetter till Bok- och biblioteksmässan. Hoppas på tur.

Följde P. Eriksson igår. Det var inte klockrent. M. Wetterstrand är bättre. Det förändrade ingenting. A. Lantz och F. Reinfeldt hade det svårt idag. Han ville inte kalla sig för feminist och hon undrade varför han kunde kalla sig för moderat.

Något som jag inte förstår är manliga författares böjelse för tjurfäktning. Såg igår en dokumentär om Orson Wells av Kristian Petri. Han åkte i denne persons spår i Spanien. Bodde där han hade bott, åt den maten som han hade ätit, besökte hans spektakulära viloplats (även om det kostade 3000 euro) och gick på tjurfäktning. Tydligen var det som så att Wells och Hemingway beundrade matadorerna och såg upp till dem, så mycket. I en intervju med Stig Larsson i senaste nummret av SEX berättar han att han, Kristian Petri och andra intellektuella/kreativa personer brukar åka till Spanien för att bland annat uppleva tjurfäktning. Var dokumentären en ursäkt för att få träffa den mest legendariske matadorens änka? Jag vet inte. Men det finns något perverst över det hela. I en scen i dokumentären får man se djurplågeriet, där tjuren stapplar omkring, blodig och lidande. Matadoren sticker svärdet i manken. Tjuren tvingas vara nära döden innan man sticker en kniv i huvudet, då den dör omedelbart. Två åsnor drar ut den döda kroppen. Alla hyllar och beundrar matadoren. Wells säger någonstans i dokumentären att det är en tragedi. Det har han rätt i. Men den innebörd han lägger i ordet tragedi, är förmodligen inte det samma som för mig.

Bordet är på plats. Mattorna har bytat plats. Det behövs en radio i köket. Annars är det bra. Igår lyssnade jag på "Philophobia" av Arab Strap. På grund av att jag såg en viss film förra veckan där det vietnamesiska parets morgon började med ösregn och "Here we go". Denna skiva är även en av de där skivorna som jag minns när/hur jag köpte den; i Helsingborg med M på Folk&Rock där det homosexuella rödhåriga butiksbiträdet var ett Arab Strap-fan. Första gymnasieåret. Höst/Vinter. Ja. Det var fint. Borde köpa "Last Romance".

Oh. Jag vill rösta på F! Varför gör jag inte det? I förra valet röstade jag på Mp. Tänkte göra det i år igen. Sen så var Lars O. bra i både Lantz i P3 och Utfrågningen. Mp är osynliga. Att inte rösta på F! känns som att svika kvinnorörelsen och feminismen; det gör man inte. Göran P. sade något intressant igår på något torg, att i detta valet ska man framförallt rösta ideologiskt. Jag vill inte att Alliansen vinner valet. Detta kan betyda en dekonstruktion av kultursektorn. Min framtid. Kulturpolitiken är också osynlig i valet. Ingen som bryr sig att M vill ta bort bibliotekslagen? Att de vill ta betalt för lån på bibliotek och inträde på museum? Ta bort "olönsamma" bibliotek? Efter utfrågningen av Mp och den stora debatten gör jag mitt val; F!. Mp eller kanske V. Vi får se.

Julia Gerpe är sjuk. Mycket sjuk. Inlagd för fläcktyfus. Som tur är står Jason Aceña Lopez vid hennes sida. Det lyckades smita iväg för en fin snabbis. Hur Julia drabbades av detta tillstånd är dock oklart. Antingen beror det på att hon förlorade sitt hyreskontrakt, eller att hon lämnade sin mentor i Madrid. Framtiden kanske ger några vettiga svar.



Annars kanske jag får ett köksbord imorgon. Ett runt, lagom stort, från Myrorna. Vissa tillfälligheter måste dock infrias, men jag tror att det kan gå. Igår lyckades jag även diska en vecka gammal disk. Mitt kök är ingen trevlig plats. Det är en märklig plats. Det knarkas tofu och oliver där, och gubben glor.

Det kittlar i näsan när man badar i sötvatten. Men det är fint. För det regnade och vi var alldeles ensamma. Jag älskar att bada.

Sen; facineras jag över min kropp. Jag fick smaka på något i lördags och jag vill ha mer. Attans.

det är inte helt okej. det springer myror genom hela kroppen. lägenheten är sunkigare. jag antar att jag behöver äta och städa eller läsa en bra bok. ikväll ska jag och T bada i sjön. hoppas att det lugnar ner min själ.

byebye malmö

tre dagars samkväm har spelat ut sin rätt, med mojitos, bag-in-box och "detta är min bästa kompis - hon spelar i ett band". nu åker jag till skogen. känns helt okej.

Det är trevligt att vara salongfull och lyssna på Damien Rice. Det är även trevligt att bli bjuden på avokadosoppa vid runt bord med en del trevliga människor och lyssna på BD - I'll be gone. Eller sno G's märkliga keps efter att han har visat sin härlighet på sin digitalkamera. Eller höra någon säga att de inte vill att jag ska åka till Borås.

Äntligen inser Turning Torso sin funktion

Äntligen kom den känslan som jag ville ha: jag kände mig klar.

Sista dagen på jobbet fick jag hjälpa Pernilla August att välja vin. Nej, där ljög jag. Jag öppnade spritdörrarna för henne. Hon var oerhört vacker och vanlig.

Idag får jag se lägenheten som jag lämnade för ett år sedan. Sen blir det väl festival. Jag vill bara ligger i sydläge och pilla mig i naveln.

Oj. Skrev ihop tentan igår, på tre timmar. Så slarvigt har jag aldrig gjort det. Därför lämnar jag in det och ser om jag blir godkänd. Som experiment (hur pass mkt energi behöver man egentligen lägga ner?). Annars får jag göra om det efter den nya kursen till jul. Ingen katastrof.
Jag är sliten och det regnar. Ska cykla till biblioteket och låna film. Imorgon går sommarkortet slut och då ska jag passa på att åka till Moster i Ängelholm och äta vegetarisk lasange. Sen är det två arbetsdagar kvar; på torsdag är det festen "Slutar jobba - nu börjar sommaren!"

Fed Up

Like the "Hey Princess" people. Jag är less på det här nu. På att sitta på ett jädrans tåg och få ont i rumpan.

Idag sa jag till en pojke i puberteten: "Har du problem eller?" Jag är så jädrans mogen.

Hello my brother

Si är mycket bättre på fildelning än mig. Igår såg vi the Squid and the Whale hemma hos henne. Filmen var såklart mycket bra. Först hade vi tänkt se Superman Returns men inledningen var oinspirerande. Jag hjälpte henne att packa inför Emmaboda och så åt vi en riklig fruktsallad.

Nu håller jag på med en tenta som jag borde ha gjort i julas. Det går jättedåligt och jag är jätteokoncentrerad. Den ska vara inne på måndag men jag förstår inte hur det ska gå. Vad är till exempel ett institutionsperspektiv? Min hjärna gubbar omkring på Öresund. Kom i ett par jeans igår som jag köpte i våras, men som då var för små. Fint.

Nu börjar dagarna gå sådär fort igen. Om inte så länge är det dags att packa ihop igen. Lordi.

Veckans låtar: Madonna - Get Together & David Bowie - Life On Mars?

Något av det bästa med att befinna sig på landet är att på natten ser man så otroligt mycket stjärnor. Jag såg till och med ett stjärnfall. Sen red jag två gånger, vilket också är det bästa. Jag och moster gjorde rabarberpaj som vi åt i mörkret. Annars beklagade jag mig en hel del då jag jag hade/har ont i svanskotan. Kunde inte ligga på rygg, sitta eller böja mig ner för att lyfta något. Någon på jobbet igår trissade upp mig genom att säga att det kunde vara diskbråck. Hon gav mig två amerikanska värktabletter och idag är det mycket bättre.

Idag ska jag ta promenad, laga ett linné som jag köpte på rea i veckan (!), hitta energi i kroppen för att vara social på kvällen.

Imorgon börjar den där jobbveckan med många jobbtimmar. Den sista. Peppar.

*

S bjöd på fin middag på sjunde våningen, jag bjöd på torrt bubbelvin och 1 liter rötjut. Si var tillbaka i stan, med urringning och kortkort. Sen vinglade vi ner till djuphavsbadet och pratade strunt. Vänskap funkar. Så småningom hoppade vi i vågorna. Jag älskar att bada i vågor. Vi gjorde le bomb, och sen vinglade vi hem. Jag kommer att sakna havet.

Matt matt matt matt matt matt.

Matta.



10 arbetsdagar kvar. Det måste sägas, jag är så jädrans less på jobbet. Less på att prata nonsens med arbetskamraterna, att vara så himla trött och att ha på mig den där uniformen.

På torsdag ska jag och M fika på Ebbas fik, jag tror det blir äppelpaj för oss båda. Det har inte varit vårt år i år, då vi inte har träffats en enda gång. Men det gäller ändå att försöka hålla igång, då M är den enda vän som jag har kvar från "den tiden". Har bränt en skiva till henne som jag är ganska nöjd med:

1. Postal Service - Clark Gable
2. Hot Chip - Over & Over
3. Tiga - Far from home
4. Embassy - Some Indulgence
5. Rufus Wainwright - Halleluiah
6. Architecture in Helsinki - It's 5
7. Arcade fire - Rebellion (lies)
8. Regina Spektor - Samson
9. Madonna v.s Pet Shop Boys - Sorry (remix)
10. Postal Service - Such Great Heights
11. Radio Dept - The Worst Taste In Music (Flow Flux Clan Remix)
12. Tiga - You Gonna Want Me
13. Sophie Zelmani - Going Home
14. Embassy - It Pays To Belong
15. Hot Chip - And I Was A Boy From School

Lyssnade på Tuva Novotnys sommarprat härom natten. Hon spelade Kåldomar och Kalsipper - Vi cyklar runt i världen. Det var himla fint. Min moster hade de där kassettbanden och jag lyssnade på dem när jag hälsade på hos henne. Yllet är en personlig favorit. Annars var väl inte Tuva bländande, men hennes musikval var en glad överaskning.

Pratade med en annan moster igår, hon lyssnade på Åsa Sandells sommarprat och hennes kommentar var "vad är det för hemsk musik hon spelar, tror hon att hon är cool eller?"

Efter träffen med M åker jag ut till Söderåsen för att rida och äta rabarberpaj. Behövligt.

*

S hörde av sig, vi cyklade till havet, såg solnedgången och drack ice tea. Sommarkvällar är kanske det bästa och jag måste tänka på dem som något som inte varar för alltid. För så är det i Norden. Sen såg vi åskmoln komma in över Öresundsbron och nu bullrar det utanför. Fint. I helgen kommer Si tillbaka till stan och vi ska ha välkomstmiddag i borglig anda.

Nu ska jag sätta mig på balkongen och känna på magnetismen.