Min nya spelidé är poddradio. Så fint. Inatt låg jag och lyssnade på K. Östergrens stämma innan sömn. Han fick med allt i sitt prat: författare, Paris, Sartre, Fotbolls-VM (snubben hade varit där), trädgårdarbete samt en anekdot om A. Miller när han befann sig på dramaten (eller snarare befann sig på claes ohlssons). Mm. Nu laddar jag ner Zanyar Adami som jag ska lyssna på på väg till jobbet imorgon.

Om fem och en halv timme är det upp och hoppa. Jajemen. Efter jobbet ska jag klippa mig. Det är lite otippat.


Jag tänker inte nämna något om VM-finalen. För jag hejade på Frankrike.

G. har skaffat sig en segelbåt, i närmare betraktelse, en drabant. Så nu måste jag hänga med honom under hela hans semester så att jag får bada på djupt vatten. Banne mig.

Idag har vi varit på min kusins konfirmation utanför Råå. Här kommer han in under "redovisningen" iförd min morbrors skinnjacka. Han förvånande nog hela släkten med att sjunga "we will rock you" inför hela församlingen.

När det var dags för nattvard och välsignelse smet jag och Mamma ut och tog en promenad kring kyrkan. Vi kollade efter bra namn på gravstenarna till vår nya släktmedlem. Jag fastnade för Sigrid.

Nyss hemkomna från Vietnamn. Min nya kusin! Thi!

Jag har funderat en hel del på att köpa ett könsneutralt mjukisdjur. Jag fastnade för Korall Hajen på Ikea. Thi är dock tveksam.

Ronja är också skeptisk.

Jag förstår mig inte på människor som måste segla över Atlanten för att få känna sig ensamma.




Jag vill läsa "Fyrväktaren" av Jeanette Winterson.




På ett sätt känner jag mig bortglömd. Å andra sidan så har jag bidragit till det själv.



Alla persienner är nerdragna. Idag gjorde jag en smoothie till fruskost: hallon, banan, sojamjölk, linfrö och kanel. Det är mening att jag ska städa. På riktigt. Men jag ska lyssna på Sommar och läsa klart en bok. Först. Får inte glömma kvällsdoppet.



Jag är ledig.

Jag har en hang-up på brysselkål.

Jag har överansträngt mitt ena ben.

Katten dricker från badkaret. Like in the old days.

Mitt jobb har fibblat med min lön. Jag oroar mig, en del.

Argentina skulle vinna ikväll, men gjorde det inte. Attans.

S bjöd på vattenpipa, sprite med mynta och kvällssol på sin balkong ikväll.

Jag stänger av P1 när det är dags för andakt och välsignelse. Klockorna retar mig.

Jag märker att krav är något man inte kan ställa på vemsomhelst. Kanske ett, men inte fler. Även om det är livsviktigt.

Imorse hade jag punka på cykeln, en gubbe trängde sig i kaffekön och blev sur över att jag anmärkte det, och tåget blev 11 minuter försenat.

Jag märker att jag skäms.

Zlatan kom med dåligt väder till Malmö. Det gör mig inget.

Usch. Tvi. Fy bubblan. Det var hemskt att uppleva Sverige-Tyskland igår. När Henke missade straffen så var allt hopp försvunnet. Då drog jag på mig mysbyxorna och tog en rask promenad ner till Ribban. Det var helt folktomt och tystanden gjorde ont. Efter att jag hade badat satt jag på bryggan och kunde höra någon vråla "DEUTSCHLAND!" uppifrån vägen. Så inget mirakel och ingen bragd, det var tungt. Okej att de förlorade, det var väl förväntat, men på det fruktansvärda sättet. Totalt utklassade. Usch.

Jag tycker det är synd att varken Kroatien eller Tjeckien gick vidare från gruppspelet. Det var mina två andra hejapå-lag. Australien? Nejtack. Ghana? Ok. Italien? Nejtack. Brasilien? Jaja. Holland? Nejtack. Spanien? Ok. England? Nejtack. Argentina? Vinner hela skiten. Tyskland? Ska aldrig mer vilja åka till Sverige för att köpa älgskyltar. Sverige vinner imorgon. I förlängning. Henke gör det avgörande målet. Zlatan sitter på bänken. Sen går det åt skogen mot Argentina i kvarten. Men det är en annan historia.

Nu ska jag förbereda mig inför midsommar på filt i parken.

Vårbild från min cykelväg i Borås.


Från den enda grillkvällen som vi lyckades ha i Borås. En fin sådan.

Utsikt från min balkong i Borås.

Fin blomma har slagit ut på Mammas balkong.

På mitt jobb finns det sen nyligen ett dokument som cirkulerar i personalutrymmena. Detta dokument, är snarare ett styrdokument, över hur de anställda ska se ut när de jobbar för (inte med) Scandlines. Förrutom att vi ska ha på oss marinblå kjol/byxa och vit skjorta (bara det) så får vi inte ha bara ben och visa våra tår. Det står även, uttryckligen, att vi inte får ha synliga piercingar, och att vi ska använda deoderant och vara, citat: "hela och rena". Det som jag tycker är roligast är att vi inte får ha "onaturliga" hårfärger, det vill säga: neon, silver eller grönt. Det som är bra är att alla anställda skrattar åt det och kommenterar det som att de som formulerat det inte har något bättre för sig. Det är dock olustig att de har en sådan förmyndarattityd till sina anställda, som att de inte litar på att vi har ett sunt förnuft. Vissa punkter är på gränsen till diskriminering, men som tur är tar ingen av de anställda det på fullt allvar.


Sommarångest. Varje sommar jobbar jag så mycket det går för att undslippa den här förbannade sommarångesten. När jag är ledig blir det påtagligt och då blir jag paralyserad. Si hade en teori angående detta när vi satt vid en staty och åt fetafalaffel sent på kvällen, att det hade att göra med att vi är ensambarn. Jag har funderat över det idag, men inte kommit på vad hon menade med det. För att vi inte hade några syskon att leka med på sommaren? Kanske.

Idag vart en sån dag då jag är ledig och märker att jag inte vet vad jag ska göra med den här dagen. För alla andra verkar ju ha så himla roligt då de har picnic och badar och åker på utflykter eller åker iväg eller så. Jag köpte svenska jordgubbar och cyklade ner till handikappbadet och kände mig osynlig och valig då jag flöt genom blåstången. Sen cyklade jag hem och åt upp mina jordgubbar och var ledsen över att P har åkt iväg och inte kommer tillbaka förrän i juli. Sen får jag ångest över att jag för första gången är ledig på både midsommarafton och midsommardagen. Och sen ser jag Saudi Arabien bli nockat av Ukraina med 0-4, och tänker att fotbolls-VM börjar bli tråkigt (är trött på svt's experters analyser; så förutsägbara. tv4 är inte bättre, snarare sämre).

Jag är halvvägs i "The wind-up-bird Chronical". Han skriver intelligent. Inte som P. Auster, men nära inpå.

Idag vaknade jag till Naturmorgon (p1). Det handlade ganska mycket om fåglar och samt om någon fotograf som bodde i Jokkmokk. Egentligen handlar det inte om vad de pratar om, utan snarare hur; det är så mycket fjällräven och kofta: fint.


Ja till Murakami.

Nej till Euroshoppers potatissallad.

Ja till ekologisk fibergröt.

Nej till Patrick Ekwall.

Ja till Architectures In Helsinki.

Nej till Hultsfredsfestivalen.

Ja till Sommarpratarna.

Nej till eftersändning av brev.

Ja till Greta Garbo- solglasögon.

Nej till 100 %.

Ja till 75%.

Dagens inköp:

• Dinkelbröd för 24.50.
• Naturgodis alá 17.70.
• Brocollikvist 12.90.

Konsum, ich liebe dich. Hm.

Fotbollsfest i Folkets Park

När 87 minuter var spelade ställde jag mig upp för att gå, för det kändes hopplöst efter Allbäcks målchanser. Sen dyker Ljungbergs huvud upp, och ÄNTLIGEN!!!

Min favoritgubbkrönikör i VM är sydsvenskans Åke Stolts. Hans krönikor har alltid varit snäppet bättre än Mats Olssons. Idag skriver han att han gillar Fredrik Ljungberg, för att han säger vad han tycker. Han dissar även Ledins VM-låt; det är Markoolio som gäller. Igår dök även Åke upp i SVTs gomorron och bredvid, den bröliga, P. Ekwall i tv4. Han snackade på, vågade säga att det blir 0-0 i matchen Sverige - Paraguay.

Igår badade jag i havet två gånger och åt en glass. Eftersom det är varmt innebär det att jag varken har skor eller kläder att ha på mig. Men det blir snart kallt, om jag känner den svenska sommaren rätt.

Jag fick det bästa jobbschemat, som går igång i helgen; 75% och inga tidiga morrnar eller sena kvällar, samt jobbar tre dagar och är ledig tre. Perfekt.

Idag fick Miso något att sätta klorna i:

Så, nu börjas det; värmen. Jag försöker gilla läget på balkongen, med boken i ena näven, men det är inte riktigt min grej, det här med att sluka c-vitaminer och bli alldeles röd i ansiktet. Nåja. Igår hade jag min första riktiga jobbdag, som inleddes med frukostbuffé på simpan med Si. Brieost och fetaost och olivröra och kaffe och apelsinjuice och dn. Sen bära dator till stadsbuss och krama hejdå till Si (det måste vara något fel med Malmö, då alla drar så fort det blir sommar, tss).

Åka tåg till Hbg på sommaren har blivit något speciellt, särskilt kvällstågen då man åker via Teckomatorp och det bara stinker sommar så fort pågatågen öppnar dörrarna i Billeberga och Tågarp. Gillar även att se ut över det platta landskapet, med rapsfält och snea pilar, dricka mitt kaffe, läsa en tidning och lösa ett sudoku. Det är sjätte sommaren på båten A. Jag tror att en orsak till att jag fortsätter jobba där är att det är tryggt. Jag kan grejjen och det räcker.

Imorgon åker mina mostrar och min kusin till Vietnamn för att hämta hem det nya kusinbarnet. Det är inte så verkligt som det låter, kan bli när jag inser att de faktiskt har åkt och ett litet flickebarn befinner sig i Ängelholm.

Är det nu man ska börja klättra på väggarna?

Under hela juni ska jag arbeta i den här tröjan. Jag trodde att det var ett skämt, men när jag fick tröjan i näven så insåg jag allvaret. Kan dock inte låta bli att skratta för det ser så kul ut i affären när alla går runt i de där tröjorna. Som om vi vore det svenska landslaget.

Imorgon börjar Fotbolls-VM. Andreas Isaksson har fått en hjärnskakning. Cissé har brutit benet. Ballack har ont i vaden. Jag har en klump i magen på grund av att personalchefen på mitt jobb beter sig som att hon har glömt bort min existens. Jag ringer och ringer och ringer. Antingen svarar hon inte, eller så är det upptaget, eller så är hon på sammanträde, eller så är hon tillfälligt ute. Känner mig ganska maktlös. Jag vill jobba !!!!?!!!

P med flera ska åka till Dalhalla och se Sigur Rós spela. Jag vill följa med, så mycket, men tro det eller ej, tågbiljetterna till Rättvik den 27, 28, 29 juni är slut. På riktigt. Det är då jag önskar att jag hade en kompis med bil, eller att jag inte hade något bättre för mig och cyklade dit.

Det blir i alla fall Folkets Park på lördag; med eller utan Andreas Isaksson.

Galopp. Galopp.

Idag har jag lodat genom Malmö med Si.

Det var fint.

Galopp. Galopp.

Vi drack kaffe, åt falaffel med fetaost och lånade böcker. Si köpte stora solglasögonen eftersom hon ska åka till Toscana. Vi kom fram till att hon ska inta den här femtiotalslooken; prickig klänning, mystik, hemingway och espresso. Ungefär som Bonjour Tristesse.

Galopp. Galopp.

Vi mötte en kille som jobbade som skolbibliotekarie (utan en magister och ändå). Han sa indirekt att jag var söt. Det var fint. Det var länge sen som jag rodnade.

Imorgon står jag vid valet och kvalet: kalas hos kusinen/parkhäng i pildammarna där det bjuds på bra musik. Dessutom står jag på jourlistan på jobbet. Moral eller Ego(?)

Galopp Galopp.

S målar på tapet. Den som vill se mer få hålla ögonen öppna under nationaldagen.

Tillbaka till Skåne, på riktigt.

Det här är sommar.

Jag ser framemot morgondagen. Då ska jag gå till biblioteket och låna böcker, sedan lägga mig i en park med kaffe i mugg och bara vara.

När jag hade bytt tåg i Varberg så gick all luft ur mig. Tårarna började rinna och så vidare. Mamma möter upp mig på stationen och jag bryter ihop.

Och jag kan inte förklara varför. Har en stark känsla av något i kroppen och det är överväldigande. Jag tror att jag är trött, på alla sätt och vis.

Det känns blandat att vara här. Men det går en bra film på teve ikväll.

Idag flyttade mina växter hemifrån, till en balkong norrut. Vi får hoppas att sommaren är god mot dem. Det kändes som att cirkeln slöts när jag var hemma hos T idag. Bodde hos henne första veckan i Borås, och har inte varit där sen dess (trots att det tar fem minuter att gå dit. så nära men ändå så långt bort). Hon bjöd på kaffe och nektariner. Det är så förbannat enkelt med T, och så gillar Miso henne vilket var en positiv överaskning.

Jag kanske är redo för att åka hem nu?

Det som gör mig glad just nu är Belgiens bidrag i schlagerfestivalen och peugeots reklam; två pippande nyckelpigor. Samt att Niklas Wikegårdh ska sommarprata.

Det har skrivits ännu en bok om Simone de Beauvoir och Sartres förhållande. Har inte allt redan sagts? Och hur väsentligt är det egentligen för omvärlden att Sartre inte använde kondom? Det kanske finns en brist på (fin)kulturella personligheter så man måste väcka upp de döda. Återuppliva dem i vår dokumentära, tarvliga, postmoderna sfär.


Det regnar. Jag har tråkigt. Trött, men rastlös. På fredag är det över. Ett tag.

jag har diskat två gånger.
damsugat två gånger.
ringt och avslutat min fasta telefoni (äntligen).
gjort linsbiffar och potatisbullar.
gått långa promenader.
lekt med katten.
tvättat.
studerat mig själv i spegeln.

Sånt man gör när en uppsats är inlämnad och tiden börjar infinna sig som ett element igen.

Idag drömde jag att jag var i Iran med Simon. Vi satt på nån restaurang. Sen kom Mattis ikädd en svensk flagga. Sen ville de aldrig lämna restaurangen, fast det ville jag. Jag hade slöja. Om jag inte visste att det var Iran så hade jag trott att det var Österlen. För så såg det ut.

Nu kolar gubbarna i svenska akademin, en efter en. Generationsväxling?

Ikväll är det fest. Jag har köpt kravmärkt vin från Argentina.

Sitter och väntar på att uppsatsen ska blir klar. Klockan närmare sig ett på natten och A sitter och korrekturläser skiten.

Vi bad M att se över uppsatsen igår, bland annat kommenterade han en del av vår diskursanalys på det här sättet:

"Allmänt om stycket: strunta i att säga att det finns massor av sätt att beskriva osv. Skriv istället "Vi använder diskursbegreppet på detta sätt: osv." Det kommer stå i varenda diskursanalys att det finns många sätt att beskriva begreppet. På samma sätt är det ju med recepten till sockerkakor: ingen bryr sig om vilka skillnaderna är mot andra recept, man vill bara ha receptet."

Jag borde alltid ha tillgång till M's kommentarer i bakfickan.

Nu ska jag ta en cigg för femtijusjundegången.

Det finns ljuspunkter i denna utmattande period. Som att se Henke komma in i andra halvlek och vara delaktig i Barcas seger, med två målgivande passningar. Få avsluta sin internationella karrär på detta helt otroliga magiska sätt. Puh. Det var så himla fint.

En annan ljuspunkt är att tillsammans med fina människor uppleva Eurovisionkvalet. Carola gick vidare och Sverige andades ut. Vi "tippade" vilka tio bidrag som skulle gå vidare och jag hade sex rätt. Men det var ju ändå ganska märkligt att varken Belgien eller Bulgarien gick vidare och att Litauen och Armenien däremot gick vidare. Det kanske var för mycket Schlager?

Annars är det uppsats varje dag varje timme. Jag är helt utmattad, slut som människa, sliten. Hemmet förfaller och katten saknar och saknas.

Men snart är det över.

Tänka sig att jag vaknar klockan 7 en måndag morgon, STIGER UPP, duchar, äter min gröt, dricker mitt te, får tag på personalchefen för att få reda på att hur jag ska jobba i sommar är inte klart, än (och sommaren är snart här?). Ganska roligt att prata med henne, dock. Jag ringde tills att hon svarade, och när hon så gjorde skrattade hon och undrade om jag var den envisa, och hon menade att jag vet att det lönar sig. Under samtalets gång lyckades även Miso riva ner en del disketter och böcker vilket personalchefen skrattade gott åt.
Är på skolan vid 9, dricker mitt kaffe, kolla min mail och förbannar mig själv för att jag inte kom ihåg hur dumma i huvudet CDon är.

Och sen då? Tanken var att jag med inlevelse och inspiration skulle skriva på uppsatsen. Men icke. Det är roligare att studera bilder på alltidredo-Merapi.

Är mest av allt stolt över mitt nya morgonhumör.

Jag är äcklig. På olika sätt.

Har suttit och läst DN på biblioteket i mina sunkdunktpunktkläder. När jag blir rik ska jag läsa DN varje dag, varje morgon, vid ett köksbord. Idag handlade det mest om att Flippan vägrar att hoppa och om blattesvenskan.

Det har varit varmt. Nu är det kallare.

Om två/tre veckor ska jag börja jobba och bo i skåne. Det känns ju himla avlägset. Sen är det fotbolls-VM. Jajemen.

Göteborg i helgen.

Allting är så krystat, svårt, kämpigt, motigt och långsamt. Jag saknar totala självklarheter. Det känns lite som att cykla i motvind.

Tröttsamt att hela tiden vara sin egen input.

Innan tänkte jag att jag längtade efter sommaren, men sen när värmen kom igår kom jag på att det var inte sommaren som jag längtade efter, utan efter något annat. Något annat.

Såg igår en fin dokumentär om snöleoparden. Med det brittiska referatet, som sade att det var en bedövande tystnad i Himalaya. I fyra år filmade de snöloeparden, och de bilder som var användbara kunde sammanfattas till en timme. På bland annat en misslyckad jakt, en ätande snöloepard, en löpande snöleopard, parningsakten och revirstänkandet. Det var väldigt poetiskt och fint.

"Jag har också bestämt mig för att aldrig mer köpa en trädgårdsmöbel som ska räcka hela livet.

Jag ska köpa den trädgårdsmöbel som är vackrast, om den så bara håller en dag."

/B. Malmsten

Topp fem teoretiker.

• Michel Foucault
• Anthony Giddens
• Judith Butler
• Zigmunt Bauman
• Erving Goffman

Bubblare

• Ulrich Beck
• Pierre Bourdieus
• Hannah Arendt

Jag har inget liv.

Jag och T har följt vitsippornas utveckling under våra samlade promenader mellan Sjöbo och stan. I lördags hade de lämnat det sömniga stadiet.

Idag sov jag tills jag fick ont i huvudet. Sen gjorde jag fibergröt och funderade över hur mycket hårstrån det finns i Miso's päls. Sen kände jag mig snygg och cyklade ner till skolan. Köpte kaffe-to-go och såg på Borås version av 1 maj tåget. Jag blev imponerad. Trodde inte att det skulle vara så pass långt.

Igår var jag hos A för att fira ett regnigt valborg. Lyssnade på Ulf Lundell och åt Tofulines chokladglass. På hemvägen så ringde T 112 för första gången i sitt liv då en kvinna i "missbrukarhusen" ropade efter hjälp. Det var ganska obehagligt då en man verkade gå amok i lägenheten; krossade fönster och kallade kvinnan för hora. Jag trodde att han skulle slänga ut henne genom fönstret. Sen kom tre polisbilar och vi fortsatte hemåt. Det är sorgligt eftersom "missbrukar-kvinnor" är de som har lägst status i samhället, på alla sätt coh vis, och vi var osäkra på vad polisen "kunde" eller "ville" göra.

Såg L's dansuppvisning i lördags. Det var fint. Sen lade jag tre böcker på Kulturhuset. A var där dagen därpå och då hade Alexander Skantze's bok försvunnit. Däremot var Thomas Tidholm kvar, och Suzanne Brögger visste hon inte. Vi får väl se.

Nu ska jag läsa om textanalys. Längtar till sommaren.