Göteborg i helgen.

Allting är så krystat, svårt, kämpigt, motigt och långsamt. Jag saknar totala självklarheter. Det känns lite som att cykla i motvind.

Tröttsamt att hela tiden vara sin egen input.

Innan tänkte jag att jag längtade efter sommaren, men sen när värmen kom igår kom jag på att det var inte sommaren som jag längtade efter, utan efter något annat. Något annat.

Såg igår en fin dokumentär om snöleoparden. Med det brittiska referatet, som sade att det var en bedövande tystnad i Himalaya. I fyra år filmade de snöloeparden, och de bilder som var användbara kunde sammanfattas till en timme. På bland annat en misslyckad jakt, en ätande snöloepard, en löpande snöleopard, parningsakten och revirstänkandet. Det var väldigt poetiskt och fint.

"Jag har också bestämt mig för att aldrig mer köpa en trädgårdsmöbel som ska räcka hela livet.

Jag ska köpa den trädgårdsmöbel som är vackrast, om den så bara håller en dag."

/B. Malmsten

Topp fem teoretiker.

• Michel Foucault
• Anthony Giddens
• Judith Butler
• Zigmunt Bauman
• Erving Goffman

Bubblare

• Ulrich Beck
• Pierre Bourdieus
• Hannah Arendt

Jag har inget liv.

Jag och T har följt vitsippornas utveckling under våra samlade promenader mellan Sjöbo och stan. I lördags hade de lämnat det sömniga stadiet.

Idag sov jag tills jag fick ont i huvudet. Sen gjorde jag fibergröt och funderade över hur mycket hårstrån det finns i Miso's päls. Sen kände jag mig snygg och cyklade ner till skolan. Köpte kaffe-to-go och såg på Borås version av 1 maj tåget. Jag blev imponerad. Trodde inte att det skulle vara så pass långt.

Igår var jag hos A för att fira ett regnigt valborg. Lyssnade på Ulf Lundell och åt Tofulines chokladglass. På hemvägen så ringde T 112 för första gången i sitt liv då en kvinna i "missbrukarhusen" ropade efter hjälp. Det var ganska obehagligt då en man verkade gå amok i lägenheten; krossade fönster och kallade kvinnan för hora. Jag trodde att han skulle slänga ut henne genom fönstret. Sen kom tre polisbilar och vi fortsatte hemåt. Det är sorgligt eftersom "missbrukar-kvinnor" är de som har lägst status i samhället, på alla sätt coh vis, och vi var osäkra på vad polisen "kunde" eller "ville" göra.

Såg L's dansuppvisning i lördags. Det var fint. Sen lade jag tre böcker på Kulturhuset. A var där dagen därpå och då hade Alexander Skantze's bok försvunnit. Däremot var Thomas Tidholm kvar, och Suzanne Brögger visste hon inte. Vi får väl se.

Nu ska jag läsa om textanalys. Längtar till sommaren.

Denna man av män.

Jag hade något bra att skriva men mitt blodsocker föll ner.

Linsvecka. Rödvecka. Tentavecka. Sistaveckan i april. Championsleaguevecka. Innanlöningvecka. Rökerförmycketbordeslutaveckan. Man kan kalla den vad som helst, den är ändå ingen rolig.

Det ska bli skönt med sommar. Slänga bort alla abstrakta resonemang och inte känna sig instängd och helt enkelt få tänka på mindre viktiga saker.

Solen skiner liksom och jag liksom sitter här inne i den här datasalen och liksom väntar på att hjärnan ska börja arbeta. Äh.

Det var ju så himla bra i Malmö på slutet. Det gör mig ledsen. För nu sitter de i folkets park och dricker folle på en filt. Och jag tar kort med mammas digitala kamera på bryggor som ligger under vatten.

Äh.

det är en märklig känsla, att komma tillbaka, till vaddetnuär.

jo, friheten som ingår när man bor själv. problemen som uppstår när man är själv.

men ingen post på mattan och den där lukten fanns kvar, den där gamla och hemtrevliga sorten. och det är ganska tyst och cyklar till skolan vid halvtid och finner inte den rätta känslan för det här.

det är huvuden på sne och munnar som rör sig.

jag ska köpa linser idag. och en bok på ett antikvariat.

Ur Sydsvenskan igår.

- Nu har instrumentens inälvor blivit frigjorda och kan användas i mina projekt.

- Det här är bättre än att pianon hamnar på soptippen, som jag läste om i Sydsvenskan härom veckan.

Artikeln sved i hjärtat på Sven Lindgardsz, som tycker konstnärlig återvinning och bränning är mycket vettigare än dumpning på tippar.

Kom nyss hem från påskmiddag hos P & M, med T. Jag har druckit en vinflaska alldeles själv, och känner mig lite därefter. Jag skippade sillen och slukade i mig haloumin. Miso har tagit över Ronjas plats i sängen och the radio dept har verkligen gjort en bra uppföljare. Jag längtar inte efter borås. Jag gillar cykelvägen från värnhem, genom rörsjöparken, över "shopstråket", genom davidshall, förbi kronprinsen. Så rak och enkel.

Konstrunda i Nordvästra Skåne.

Idag har jag hängt med eller efter Soffan. Gjort saker som är obligatoriska när man är i Malmö. Som att äta vegetarisk lasange på Cosmopolitan och cykla ner till det nyöppnade Orkanen.

Där utsikten ser ut såhär. Det som kanske är speciellt i det där biblioteket är att det finns ett bönrum. Sen intalade vi oss att det var varmt och cyklade ner till Bo01 för Chai Latte, Juice, tvåsamhetsprat och havsluft.

Soffan bor så högt upp att man kan se Öresundsbron. Vi åt pannkakor, för att sedan bege oss på klassresa. Första var vi och lyssnade på ett föredrag om "whitness" som social konstruktion, som ung vänster hade arrangerat. Efteråt gick diskussionen kring en självkritiskthet inom vänstern, där den vita normen reproduceras osv. Sen åkte vi till ett sällskap som man kalla borgligt, i form av högt kulturellt kapital. De var alla musiker och talade om diverse toner, stofiler och instrument.

Båda dessa möten var sina motsatser, och båda var lika trevliga. Men jag kände mig inte bekväm i någon av dem. Det var intressant att betrakta hur och vad man pratade om. Men jag kände inte att detta var mitt forum.

Vi var och såg Syriana igår. Soffan satt och upprepade de arabiska orden, för det var många trådar att hålla reda på och det tog en cykeltur till möllan tills vi hade knutit ihop poängen: allt som händer har en baktanke, och USA har många fingrar med i spelet. I den här filmen så hindrade bland annat USA ett mer demokratiskt Iran, samt sponsrade terrorism. Vilken härlig västvärld vi lever i.

Sen satt vi på golden och diskuterade feminism; att ingen är en perfekt sådan. Exempelvis så var det "feministiskt forum" på rosengården i helgen, och under en kväll spelades bland annat britney spears och annan, så kallad "sexistisk", musik och alla feminister dansade glatt med. Dubbelmoral eller bara mänskligt? För man kan kanske inte stå på barrikaderna hela tiden? Eller ska man hela tiden vara uppmärksam på strukturerna för att kunna förändra dem? Var går gränsen mellan att vara medveten feminism och handlande sådan? Sen tycker jag att det är svårt med "feministiskt forum", där man diskuterar och lyssnar, men alla som redan sitter där är medvetna om ojämlikheten och vill förändra den. Kanske fördjupar forumet deras kunskaper och skapar gemenskap, men jag tycker att ett av feminismens stora problem är att den inte når ut till arbetsplatser, svenssonhem, höghus i rosengården och skolor. Når ut, kanske är fel ord, men att kunskapen tas om hand, och på allvar. På feministiskt forum sitter en panel och diskuterar könsfrågor med vetenskapligt vokabulär, vilket inga fler än de akademiska kan förstå, och dessa vet oftast redan. Man kanske borde tänka om?

Det var alltså en politisk afton, en bra sådan dessutom.

Sen måste jag propsa för www.bookcrossing.com

Jag sitter hemma och pluggar på om kvalitativ intervjuteknik. Vilket Miso tycker är onödigt och tråkigt. Jag håller med.

Tulpanerna är fina.

Miso tycker att det är oerhört bra att jag inte är ute och ränner idag.

För Ronja spelar det ingen roll, bara hon får sova ifred.

Här sover jag, för tillfället. När jag skulle somna i den där soffan igår funderade jag på att ...
Tanken och idén som egentligen är verklighet; att jag ska sova där hela sommaren gör mig sjösjuk.

Det var skönt att kliva av tåget på centralen i fredags, efter en fyra timmars resa med ett gäng hyperaktiva schakbräde-pojkar och en pratglad stockholmare som reste med sin fisande kanariegatuhund. Det var i och för sig kul att ha någon att prata skit med när pojkarna hängde och klämde som värst. Det händer alltid något i den djurvänligaavdelningen.

Sen var det släkten för hela slanten och jag hinner bli sur och irriterad innan de har anlänt. Men man har lärt sig sig att hålla masken med åren. Bita ihop. Sen delade jag folköl med P, fast hon cyklade snart iväg till Retro till den fina kärleken. Ringde G för att låna toaletten, vilket jag fick, trist bara att portkoden inte funkade och han inte verkade bry sig över att jag ringde minst fyra gånger.

Idag har jag bara velat försvinna, så pass mycket att jag fick ont i huvudet. Men jag tror det ordnar sig. Imorgon får jag gå till bibblan och plugga, samt "lämna" en bok, lite diskret sådär på caféet. Sen ska jag laga mat till mamma, utifrån ett recept från en kokbok som jag fick häromdagen. Slutligen får jag träffa Soffan.

Bita ihop, that´s the keyword.

Jag är trött på mina drömmar. Alla är använda, förvrängda och manipulerade. Jag behöver ett nytt perspektiv. Så att jag kan sova lugnt.

Nu längtar jag mest hem till mammas soffa och tevetryckaren och diskmaskinen och havet. Kanske åker jag till Söderåsen och rider. Eller så kommer jag att sitta på bibblan och läsa. Det är högst möjligt att jag går på konstmuseum. Om P är kvar kanske vi kan åka till Köpenhamn och hälsa på Jeppe o Ditte. Kolla in secondhand-kvarteren och dricka irish coffee. Kanske blir det påskparty. Eller ingenting alls.

Jag är ett år äldre idag och jag är ambivalent och jag ska köpa en stor påse godis och lägga mig på sängen och titta på en film om Hitler.

Igår sprang jag till en lyktstolpe och sen gick jag till nästa; intervall/jagharintesvettatspålänge- motion. Före det sprang jag på en fotbollsplan vars underlag mer kunde karakteriseras till en sugpropp. Jag hoppade från en fläck till en annan, och slutade så småningom bry mig om vattenintaget som joggingskorna (från början av 90-talet) bidrog till. Det hela slutade med att jag stod på en bro och insåg att vattnet i Viskan strömmande åt "andra" hållet. Hade hela tiden trott att det drev mot sjön, men snarare driver det mot havet, tusen mil härifrån. Jag hade ont i magen. Sen gick jag hem och var stolt i tre sekunder.

Thomas Öberg hade väckelsemöte på Rockborgen i fredags, med 30 kåta ungdomar, en och annan halvuxen man samt tre blivande bibliotekarier. Blodet det ska flyyyyyyta, skrek han på sin stol och kidsen skrek blodet det ska flyyyyyta, och så skrek han till slut men inte på gator och torg.
Nåväl, man blir alltid påmind, när man ser Thomas Öberg på scen, att det finns hopp, trots allt. Han gör en glad och kreativ. Det kan ingen ta ifrån honom.

Vad vore mitt liv (i köket) utan creme fraiche, balsamvinäger, tomater, fetaost och basilika? Helt värdelöst. Idag har jag kompletterat med bulgur, rödlök och brocolli.

Det har regnat i fyra dagar och det är ljust längre på kvällarna och min cykel är uppumpad och nu ska gå över gatan för att dricka ölen som jag köpte för tjugan som jag hittade på willis igår.

Det är snö som övergår till regn. Mitt tropiska paraply har gått sönder. Mina tantskor blev blöta. Om det här ska kallas för vår så vill jag inte vara med.

Det här med sommartid är inget för mig. Vaknade när dagen började ta slut och somnade när jag skulle gå upp. Fick i alla fall lite kreativ tändväska, när klockan ramlade över tolv. Skrev en sida löpande text, om det gamla vanliga, men ändå, jag skrev något om något. Det hela började med att jag började läsa gamla dagböcker. Min nostalgiska ådra är gift. Så patetiskt att läsa hur jag formulerade mig kring kärlek och omvärlden. Hav nåd. Men det brukar skapa perspektiv och inspiration.

När jag och S bodde ihop så var det tre obligatoriska teve-serier som vi skulle se; Spung, Top Model, första säsongen, och Cityakuten. Vi gick hem bara för att se dem. I senaste nummret av SEX är det en intervju med Elyse Sewell som var med i första Top Model (vilket även var vår favorit). Hon stod för intelligensen, svartklädd och allt. Nu skriver hon en blogg om modellandet med mera, vilket är ett lyft för de gånger som jag befinner mig i den virituella världen.

Helgen har annars mest gått ut på att sticka en sjal. Innan "Six feet under" började blev den klar. Det var så enkelt så jag undrar varför jag inte kom på det tidigare. Och sen så brände jag lasangen som jag hade med på knytkalaset, lyckat. Det var annars en väldigt mättande tillställning.

Kuriosa: "ångesten är fuktgrå" & "pudelns kärna" & "bra fotarbete" & "Louise Lindberg". Det är ungefär det jag minns från tre timmars föreläsning. Frågan är vad detta har med biblioteket att göra.

Att Sci-fi Skåne ska spela på en ungdomsgård i Borås måste vara den största händelsen i år. Skål för det.

Ontologi. Instrumentalism. Empirism. Relativism. Holism. Naturalism. Interprevtativism. Rationalism. Epistemologi. Vad är kunskap? Det är vad jag har att se framemot i april. Be my guest, att kalla det för akademisk rappakalja.

jag undviker någon.

Det går alltid att lita på Auster. Läser just nu "Dårskaper i Brooklyn", perfekt innan sömnen. "Six feet under" är också betryggande, när den sänds. Jag gillar den där sången, om purjolöken.

Och i helgen verkar det bli knytkalas, banne mig. Våfflor och allt.

- Jag fyller fyller år om en vecka.

- Och om ett år blir du 25, då är du stor.

- ?

- Ja, då är du vuxen.

Instängd i tre dagar. Dessa förbannade tentaveckor. Samtidigt som solen får både marken och taken att knastra. Dagsmeja. Hörde det ordet för första gången när jag var på besök i dalarna. Andra gången när jag läste "Pupulär musik från Vittula". Tredje gången när jag såg filmen "Populärmusik från Vittula". Fjärde gången när hon i rapport sa att det var svenskans vackraste ord. Nu tror jag att jag har hört det på riktigt.

Igår köpte jag en mesig kjol. Bara för att. Sen ringde min moster och berättade att hon hade fått besked om en flicka i Vietnamn. Förhoppningsvis så får hon åka och hämta henne om fyra månder. Det är svårt att föreställa henne som mamma, hon är ju mostern som lufsar omkring i naturen, tar med en på utflykter, och som man dricker varm choklad med under ett vindskydd. Hon blir en fantastisk mamma.

Nu ska jag läsa på om digitalisering, och såntdär framtidstjafs.

Kommer nyss hem från releasefesten för den där boken. Författaren ifråga är grym. Hon har de där orden och den norrländska rytmen. Sammanhanget. Bugar och tackar.

Utanför biblioteket vid cykelställen tittade någon på mig, och jag fattade inget förrän efteråt. Det var dumt. Han hade bruna ögon och virkad mössa.

Jag är glad över att jag har något, några mil inåt landet. Ett hem, en vardag, och något som börjar likna social trygghet. Jag har en romantisk föreställning om den här staden i söder, som efter varje återbesök blir, lite till, trubbigt i kanterna. Jag var ju för ett år sedan trött på den platta urbaniseringen. Men ändå saknar jag den likväl, på ett dekadent sätt. Kommer jag tillbaka?

Och den som sa att våren hade kommit till Skåne har nog inte varit där (7 minus, snålblåst, snö).

Lyssna
- Timbuktu - Vi drar till Malmö
- Bob Sinclair - Love Generation
- The Knife - Forest Families

Det finns en scen i Brokeback Mountain som representerar mitt tillstånd idag. Den då de ses för sista gången. För jag tänker: "Hej. Jag vill göra slut med dig. Vi är inte tillsammans. Men jag vill inte känna mig så här ensam som jag gör tillsammans med dig. Vad säger du? Ska vi säga upp prenumerationen på vardagligt trassel?"

50 sidor kvar i Burke.

Saknar Katt.

Jag klarade maratontentan. Trots att jag hade missuppfattat grundtankarna i kulturpolitiken.

Jag har fixat kattvakt så att jag kan stanna kvar i Skåne efter studiebesöket på BTJ.

Jag är alldeles för lugn.

Det är dyrt att resa kollektivt på söndagar.

Angst.

Man borde sluta vänta.

Väntar på våren. Stickar en halsduk. Ramlar kollektivt i en snöhal backe. Ser på kvalitativ teve. Talar akademiskt. Äter gymnasialt. Funderar pubertalt.

Det enda jag vill göra är att köpa böcker, fast inte på bokrean. Det kanske är första gången som jag inte har hittat något, förhoppningsvis sista gången. Istället vill jag köpa Ida Lindes "Maskinflickans testamente" och Annie Proulxs "Brokeback Mountain". Har för närvarande en fantastisk läsning av Jonathan Coe´s "the Closed Circle", vilket betyder att jag har funnit en darling bland andra författarfavoriter. Det är anmärkningsvärt att han inte är översatt till svenska. Men innan man läser "the Closed Circle", så måste man läsa "the Rotters Club", annars är det svårt att lära känna karaktärerna, och boken blir onekligen bättre.

Bok- och bibliotekshistoria är oerhört kul. Blir bara mer och mer övertygad om att jag har valt rätt utbildning (om man bortser från framtidens jobb och lön). Hur har böcker påverkat samhället? Och vice versa. Fina grejer.

Idag är det bästa tevekvällen på SVT 1. 20.00 "Kronprinssesan", 21.30 "Nicolai Dunger och Edith Södergran" (och i detta nu ser jag att OS-hjältarna tar över Nicolai Dungers plats i tablån, nåja, tittar gärna på en glad Mats Sundin) och 22.30 är det Vita Huset.

Solen skiner och jag har börjat sticka igen. Com'on Let's get better!

Jag skulle kunna ha en utläggning om konsumtion. Eller förklara vänskap. Men jag orkar inte. Vistelsen började ju med ett par öl; några billiga, någon mörk och en del goda. Sen försvann tiden och avståndet, och jag köpte en dubbelt så dyr biljett hem. Jag undrar om jag någonsin kommer att befinna mig i en tvåsamhet, en fungerande och glad sådan. När jag inte ens kan få vänskaper att hålla? Livet är säkert ett skämt. När man dör så kommer någon att säga: "varför tog du allting så allvarligt?"

Go to sleep, may your sweet dreams come true
Just lay back in my arms for one more night
I've this crazy old notion that calls me sometimes
Saying this one's the love of your life.

Cause I know a love that will never grow old
And I know a love that will never grow old.

When you wake up the world may have changed
But trust in me, I'll never falter or fail
Just the smile in your eyes, it can light up the night,
And your laughter's like wind in my sails.

Lean on me, let our hearts beat in time,
Feel strength from the hands that have held you so long.
Who cares where we go on this rugged old road
In a world that may say that we're wrong.

(A Love That Will Never Grow Old - Emmylou Harris)

Bara; vacker, smärtsam, känslofylld, hemsk. Brokeback Mountain.

Upp och ner är allt här. Jättebra och jättedåligt. Undrar var jag hör hemma?

(www.aftonbladet.se)

Höjpunkterna i OS, so far.
1. Sprintstafettguld för både herrar och damer idag! Ja, jag erkänner. Jag grät. Det var så jävla fint. Jag älskar när referaten blir så fyllda av känslor. Professionella människor som tappar rösten, och blir helt fyllda av det som händer i nuet. Vilka skidåkare. Jag tror att den ene kommentatorn sa: "nu vill man gå ner och kramas" efter nationalsången.

2. Peja Lindholms sista dragning i curlingmatchen mellan Sverige och Italien. Sverige låg rätt dåligt till, och italienarna buade på läktaren när Peja släppte sin sten. Stenen gled sedan mellan två italienska stenar in i boet, vilket gav Sverige två poäng, och vann sedemera matchen. Det var spännande, och härligt.

3. Anders Södergren på 3-milen (k/f). När han kämpade och fick en lucka i den näst sista backen och man började tänka att det kunde bli medalj, vilket man inte hade trott från början. Sen tappade han, som vanligt, allt i spurten, och det var ju lite synd. Men det var härligt att se att han kunde hänga med. 5-milen blir rolig, tror jag.

Jag känner mig aldrig annars så svensk som när det är OS.

Förrutom OS så har jag suttit med maraton-tentan mest hela tiden. Det har gått upp och ner, men jag har bestämt mig för att den ska bli klar idag. Jag tror bestämt att det är möjligt. För det finns roliga saker att se framemot. Som att sätta sig på tåget och ta sig ner till sydligare breddgrader. Läsa "the Closed Circle". Simma. Njuta av att, för en stund, ha en diskmaskin.

Tråkigheter är mina samtal till diverse bibliotek. Det verkar som att det blir svårt att hitta sommarvikariat. Ska ringa lite fler, men det kanske ändå blir båtarna, IGEN. Jisses.

Det är också trist att de som jag allra mest ville träffa i Malmö åker därifrån när jag kommer dit. Surt.

Imorgon är det OS-invigning. Häromdagen köpte jag aftonbladets os-guide, hos mannen i krovkiosken på allégatan. Han tyckte att det var roligt att jag köpte den, "inte många tjejer gillar sport". Jag älskar pompösa idottsevenemang. Sommar OS, Vinter OS, Fotbolls VM, Fotbolls EM, Friidrotts VM... jag följer även Världscupen i hästhoppning, Fotbollsallsvenskan, De fyra Grand Slams i tennis. Sport som jag tycker ointressant är golf, hockey och bandy. Golf står för elitism och överklass (enligt mig), och sen så är det ganska trist att titta på. Hockey är roligt på OS, men inte annars. Jag tror att orsaken till ointresset för hockey och bandy är att i Skåne är dessa sporter ganska osynliga. I alla fall bandyn. Nåväl. Det blir två roliga veckor framför teven framöver.

Nu är det tentatentatentatenta. Och Blask. Man biter ihop, äter linssoppa och varma mackor. Beställer böcker från nätet. Pillar sig i naveln vid jämna mellanrum. Läser Jonathan Coe´s bok The Rotters Club (boktips). Smörjer in händerna med lotion. Köper tre passionsfrukter för 10 kronor. Jag menar, det kan ju bara bli bättre?

Igår "odlade" vi kultur på Kulturhuset i Borås. Man kanske borde säga post-modern kultur, bara för ordets skull. Det var Shima Niavarani, http://jam.riksteatern.se/main.html, som stod för det hela. Gratis. Jag tänkte på den te-drickande Daniel Boyacoglu (stavas inte så, men man fattar väl). Han gjorde också en riksteatern-turné, i samma genre, fast Shima var bättre. Daniel vinner ju mycket på sin utstrålning, men Shima vinner på allt. Lite hårdare, kanske man kan säga. Daniel kostade också en del kronor. Vilket då räknas som en nackdel.

Idag så fick vi alla tenta-frågorna. Det är inte nådigt mycket jobb att göra framöver. Självklart kan man inte ha något liv i detta liv.

Läste gamla inlägg, insåg att jag tjatar mycket om Malmö och Cityakuten. Så det får jag nog lägga åt sidan (även om Dr Carter är mannen i mitt liv).

"Det är inte det sympatiska eller det fina eller ens de goda egenskaperna hos någon som man blir förälskad i. Utan det hos någon som väcker något i en till liv."

Så säger Inget Herrman, till Sandra och Doris i "Den amerikanska flickan". Vilket även är återkommande i hela boken. Det har fastnat hos mig. Det var ju så himla länge sen jag skrev ner något från en skönlitterär bok. Det är ju fullkomligt sant. Så jag skrev fyra listor på "saker" som har rört om i mitt medvetande. Som fått mig att börja tänka, fundera. Inte nödvändigtvis blivit glad eller lycklig. Utan helt enkelt; knuffad ur banan. Här har utelämnat listan om personer. Kändes för internt.

Författare

1. Karin Ström

2. Hans-Eric Hellberg

3. Milan Kundera

4. Simone de Beavouire

5. Monika Fagerholm

6. Klas Östergren

7. Sylvia Plath

8. Sture Dahlström

9. Paul Auster

10. Virginia Woolf

Musik

1. Kent

2. Belle & Sebastian

3. Smashing Pumpkins

4. Primal Scream

5. Björk

6. Håkan Hellström

7. Ryan Adams

8. PJ Harvey

9. Arcade Fire

10. Arab Strap

Allmänt

1. Föreläsning med Karin Ström på Form & Design i Malmö. Angående ungdomskultur. 1997.

2. Min fodervärdshäst, Tosse. Min bästa vän under mellanstadiet/högstadiet. Testade mina gränser, om och om igen. 1994-1996.

3. Hultsfred 2000. Nämnvärt, sista konserten; Primal Scream.

4. "the Filth and the fury", dokumentär om the Sex Pistols. 2000.

5. 3 veckor i Dalarna. Min kreativitet var ohållbar. 2001.

6. Folkhögskolalivet. 2001/2002/2003.

7. Kombogrejjen på Nobelvägen. 2003/2004.

8. Konfirmationslägret i Arild. 1995. Framförallt nattbadandet.

9. Fytalet Kent-konserter.

10. Internet. Så som det var då.

Annars då?
Jo. Fick brev från försäkringskassan igår, vilket meddelade att jag ska få 2000 spänn för uteblivet bostadsbidrag. Jag tackar jag. Så nu tittar jag omkring på digitalkameror. Funderar på: "ska jag?" Eller inte. Jag är snål. Och jag vet ju ingenting om digitalkameror. Till exempel: blir bilderna "platta" i digitalkameror? Med systemkameran så kan man ju få ett djup med hjälp av skärpan, finns det något sånt i digitalkameran? Sen undrar jag väl också hur mycket kapacitet ens dator behöver ha? Vad måste datorn "kunna" för att det ska funka? Om nån har nått svar, så svara gärna, innan mitt intresse för digitalkameran har svalnat. Mm.

Den här till exempel. Olympus SP-350. Den är ju ganska fin?

Ikväll blir det Kulturpolitik och Riket och Cityakuten och fluortuggummin och så. Det fortfarande kallt och snuvigt.

Jag är ledsen. Av någon obestämd anledning. Jag trodde inte för så länge sen att jag var glad. Men tjii. Det faller över mig. Det kanske är något någon har sagt. Eller något jag inte har gjort. Kan vara förskylningen. Möjligtvis det kalla, gråa, mörka klimatet. Jag längtar efter mitt föredetta hem. Det är sorgligt.

Ingenting här är enkelt.

Jag har börjat tänka de där tankarna igen. Tänker inte be om ursäkt för det. Ibland känns det som att det vore lättare så.

Studentpsykos. Eller så. Klart att man blir allergisk. I alla fall har jag känningar i halsen. Två brustabletter och ta dyra bussen. För idag börjar den nya friska förväntansfulla terminen. Leta efter litteratur, peppar peppar, tänka positivt. För jag tror att jag hatar den här perioden på året. Kalla, gråskaliga, torra januari/februari.

Saknar Malmö. Otroligt mycket.

Studentpsykos. Eller så. Klart att man blir allergisk. I alla fall har jag känningar i halsen. Två brustabletter och ta dyra bussen. För idag börjar den nya friska förväntansfulla terminen. Leta efter litteratur, peppar peppar, tänka positivt. För jag tror att jag hatar den här perioden på året. Kalla, gråskaliga, torra januari/februari.

Saknar Malmö. Otroligt mycket.

Hej Sjöbo bibliotek.
Som inte har "Fanny och Alexander" och håller på att "plocka ihop" julen. Men som (verkar) ställa efterfrågan framför kvalitet (har en kärlekshylla med D. Steel & J. Collins och så har de Aftonbladet under disk).

Jag längtade hem de sista dagarna i paradiet. Det kändes fult, men oundvikligt. Sen när jag landade i Borås och regnet tog bort all snö som jag har missat, och jag blev uppmärksam på trycket i bröstet. Då ville jag dra igen. Inte till Bali, men någonannanstans där det är varmt (något jag lärde mig under den här resan var ju framförallt att jag faktiskt gillar värme). Sen gillar jag väl inte den här staden allt för mycket. Nåväl. Jag har fått en fantastisk dygnsrytm på köpet. Idag vaknade jag vid åtta och tog en promenad innan frukost. Har sedan försökt läsa en av de där artiklarna men en katt har varit ivägen. Imorgon ska jag försöka vara social.

Nu ska jag köpa cerat och gå hem för att titta på skidskytte.

Hej Sverige.
Nu är jag brunare än dig. Nu har jag ätit ris, tofu & tempeh i tre veckor. Nu har jag upplevt tropiskt regn. Tropisk sol. Indian Ocean. Jag har druckit aloe vera. Jag har läst Brott&Straff. Jag har inte alls läst artiklarna om bibliotek- och informationsvetenskap som jag hade med mig. Jag kommer aldrig tycka om att flyga. Det var bra borta. Men det ska bli skönt att höra mjau igen. Vara fri from das mutter und zu veiter. Och det är inte så kallt som jag trodde att det skulle vara. Sinnet är jello. Nu ska jag framkalla mina bilder. 30 dagar kvar till vinter-os.